The Project Gutenberg eBook of Konungen av X-land
This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms
of the Project Gutenberg License included with this eBook or online
at www.gutenberg.org. If you are not located in the United States,
you will have to check the laws of the country where you are located
before using this eBook.
Title: Konungen av X-land
Komedi i tre akter
Author: Ture Janson
Release date: June 14, 2026 [eBook #78861]
Language: Swedish
Original publication: Helsingfors: Holger Schildts förlagsaktiebolag, 1921
Other information and formats: www.gutenberg.org/ebooks/78861
Credits: Tapio Riikonen
*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK KONUNGEN AV X-LAND ***
language: Swedish
KONUNGEN AV X-LAND
Komedi I tre akter
av
TURE JANSON
Helsingfors,
Holger Schildts Förlagsaktiebolag,
1921.
PERSONERNA:
HERTIGEN.
PRINSESSAN.
EXCELLENSEN.
LIVMEDICUS.
GRÖNA PUCKELN.
PROFESSORN.
ARKITEKTEN.
Betjänter, folk i X-land et cetera.
FÖRSTA AKTEN: Hertigens ämbetsrum.
ANDRA AKTEN: Samma miljö.
TREDJE AKTEN: Ett fraktionsrum hos Lagstiftande församlingen i X-land.
Tid: förfluten.
FÖRSTA AKTEN
Hertigens ämbetsrum med komfortabel inredning; ett jätteskrivbord mitt
på golvet, belastat med dokument och portföljer; djupa läderfåtöljer
gruppera sig kring bordet. Dörren till vänster leder till privatrummen,
genom dörren till höger audienser.
Hertigen intar en bekväm ställning i en fåtölj, sysselsatt med
Simplicissimus. Han är en distinguerad herre inemot 50-talet med svagt
gräsprängt helskägg. Hans väsen präglas av en kultiverad humor och en
viss självironi.
Hertigen är idel välvilja mot sin omgivning; saknar icke blick för det
komiska draget i hela miljöen och sin egen ställning. Han talar med
svagt skorrande accent; som ger hans konversation en obestämd exotisk
karaktär.
HERTIGEN har vänt ett blad i Simplicissimus; skrattar gott.
Ett upplyftande tryckalster... (Paus. Kvävd gäspning. Rycker till.)
Ser man på... Herrar genier ha tillåtit sig reproducera min egen höga
person! (Läser:) Hertigen regerar. Det vill säga, Hans höghet har
slumrat in i sin skrivstol. Hm... Ett osympatiskt ritstift, det här.
Låter jag sekvestrera? Nej... teckningen låter försvara sig, — det är
karaktär på den... tyvärr. (Skrynklar plötsligt till tidningen och
sträcker den tillbaka på bordet.) Var så god och regera själv! (Sjunker
samman; gäspning; ögonlocken slutas.)
EN BETJÄNT in från höger, i livré.
Livmedicus, Ers höghet. (Bugar.)
HERTIGEN ser upp med en gest.
Låt honom komma in. (Betjänten ut.)
LIVMEDICUS in från höger. En godlynt, leende person, mellan 30 och
40, åtskilligt korpulent. Han förblir en vinnande karaktär också i
löjeväckande situationer, som han ofta råkar i. En iögonenfallande
kulört väst lyser upp hans gestalt. Han medför ett par etuier med
läkarinstrument. Livmedicus griper Hertigens framräckta hand, bugande
oväntat ungdomligt och elastiskt.
HERTIGEN
Välkommen, min käre professor.
LIVMEDICUS
Hur behagar det Ers höghet att stå till i dag?
HERTIGEN ser upp med ett försök till ogillande.
Ni börjar redan. (Slår om, hjärtligt.) Ja, Ni vet det själv bäst,
Livmedicus! överansträngning. Regeringsbekymmer! (Erinrar sig
Simplicissimus och gör ett försök att dölja tidningen under papperen på
skrivbordet.)
LIVMEDICUS lyfter belåtet Simplicissimus i höjden.
Simplicissimus! Ers höghet blir bättre...
HERTIGEN
Förbjuden lektyr för en regent, tyvärr. Tala för guds skull inte om...
LIVMEDICUS
Diskretion är diskretion, Ers höghet. Men Ers höghets hjärta i dag...?
Får jag lov? (Öppnar sitt instrumentetui.)
HERTIGEN
Ja. Hjärta är hjärta. (Knäpper upp västen.) En kontrollundersökning kan
inte skada. Så här på ämbetsrummet, förrän Excellensen är här. Med sina
protokoll. Och projekt. Omöjliga projekt. Och jeremiader.
LIVMEDICUS har fallit på knä för att förrätta undersökningen, lyssnar
i luren med dystert allvar; plötsligt glider en ljusning över hans
ansikte som efter en angenäm upptäckt och han störtar upp med tvenne
små hopp.
Hjärtat klappar...
HERTIGEN far upp, i ett resolut ogillande, hastigt.
Ja, det må man väl ha rätt att begära, hertig som man är.
LIVMEDICUS
Klappar normalt! (Lägger tillbaka luren.)
HERTIGEN med återvunnen tillfredsställelse.
Ja då så. Det är bra. Tack.
LIVMEDICUS allvarsamt.
Låt oss ägna vår tacksamhet åt Ers höghets nådiga organismer.
HERTIGEN betraktar Livmedicus melankoliskt, huvudet på sned; därpå:
Jag är alltså frisk. Allt normalt. Som hos folk mest. (En suck.) Det är
påkostande att vara så här... frisk, Livmedicus!
LIVMEDICUS
Ett tillskott av magerhet skulle kanske förströ Ers höghet?
HERTIGEN
Säger Ni. Ja. Ändå känner Ni min diet. Borde jag kanske inte magra
redan av överansträngning vid min taffel?
LIVMEDICUS hastigt framkastande.
Ers höghet skulle unna sig motion. Något... äventyr.
HERTIGEN
Motion. Herregud, jag drar ju själv upp mitt ur. En gång i veckan. —
Vad sade Ni sedan?
LIVMEDICUS som om han icke hört frågan.
En portion elektricitet. Tillåter Ers höghet? (Då Hertigen synes
frånvarande.) Lite elektricitet i Ers höghets nacke!
HERTIGEN
Jaså, massagen. Var så vänlig.
Hm. Ni tror alltså att weltschmerz'en sitter i... (Betänker sig.)
Köttet?
LIVMEDICUS som gjort i ordning sin massageapparat, med en överraskande
dansant benrörelse.
Inte i mitt!
HERTIGEN
Nej, förstås. Ni har bara nöje av det.
LIVMEDICUS
bringar hastigt den surrande apparaten i funktion och masserar
Hertigens nacke under stora gester med armbågarna. Stannar apparaten om
en stund, ställer till rätta något på den. Under tystnaden, som sålunda
uppkommer, oförmedlat, betonat.
Grevinnan Madeleine!
HERTIGEN
Vafalls?
LIVMEDICUS låter apparaten surra ånyo och fortsätter behandlingen.
Under en ny paus, som i jonos.
Mademoiselle Vera! (Ater surr.)
HERTIGEN överröstande apparaten, med en avvärjande gest.
Stopp! (Livmedicus slutar massagen.) Fördomsfri eskulap... Galanta
ordinationer. (Reser sig.) Nej. Bättre förslag! Tänk ut en uppgift,
en uppgift för en man. (Spänner sin gestalt.) Å, jag känner, jag har
en Caesars resurser. I bakfickan. Apropå, Livmedicus, min dotter, hon
befinner sig väl?
LIVMEDICUS
Prinsessan Eleonora är i en ypperlig kondition. Fenomenal hälsa, Ers
höghet. Ä, jag tror...
PRINSESSAN har trätt in från vänster. Ung, högväxt; briljant röd
peruk. Hon uppträder med en solig force, likväl bibehållande en läcker
smidighet; Kostym: riddräkt.
God morgon, Papa. God morgon, herr Livmedicus. (Klappar denne vänligt
på axeln med ridspöet). Ni har väl haft vänligheten bevilja Papa en
sympatisk diagnos i dag? Alla unna vi honom gärna nöjet att fortsätta
sin betydelsefulla existens. (Hertigen gör en min.) Stör jag —, ja, vi
hoppas det! Det kan ju inte vara annat än angenämt för herrarna. — Jag
hörde surret av professorns apparat, Ni vet att jag tycker bra om den
där lilla roterande skivan...
LIVMEDICUS med sin maskin.
Behagar Ers höghet...?
PRINSESSAN
Ja!
HERTIGEN ogillande.
Kära barn...
PRINSESSAN sätter sig.
Tag det med ro. Ers höghet. Ser du, jag kommer från min ridtur...
HERTIGEN betraktar sitt ur; djupt allvarsamt.
Eleonora! Jag har strax föredragning. En konferens av vikt.
PRINSESSAN
Min fysik är också av vikt!
HERTIGEN med ett strängt tonfall.
Politiken —
PRINSESSAN
— får vänta! Tills hennes höghet reparerat sina ben.
LIVMEDICUS förmedlande, galant.
Politiken får lov att hysa en känsla av ömhet... för hennes höghets
vador.
PRINSESSAN
Bravo, Livmedicus! Var nu snäll, Papa. Och vill du ringa på betjänten.
Min stövelknekt...
HERTIGEN
För guds skull! Inte betjänten! Tänk vilket uppseende... (Resignerat.)
Nej, då går jag hellre själv. Var behagar du förvara din stövelknekt,
älskling?
PRINSESSAN
Du är en god fader, Papa. — Jo: i det lilla vita skåpet du vet.
Därinne! (Gest.)
HERTIGEN
Jaså där! (Ut till vänster.)
LIVMEDICUS faller plötsligt på knä framför prinsessan.
För vinnande av tid, Ers höghet, — låt mig göra ett försök...
PRINSESSAN
Vafalls? Vafalls?
LIVMEDICUS
Att fungera som stövelknekt.
PRINSESSAN hastigt.
Är Ni gynäkolog också, gamle man?
LIVMEDICUS
Nej — tack. Specialist på nerver, oberoende av kön.
PRINSESSAN
Behandlar Ni aldrig vanligt folk... på lediga stunder?
LIVMEDICUS
Vanligt folk försakar nerver. Ers höghet.
PRINSESSAN
Ja. Det förefaller naturligt. Nå, och stövletterna, lyckas Ni? Raska
på... annars sporrar jag.
LIVMEDICUS
Tusen tack. Tyvärr — (håller upp stövletten.)
PRINSESSAN
Det var bra. Och den andra...
LIVMEDICUS
Den är tillmötesgående.
PRINSESSAN
Så! Nu äro mina ben i händerna på Er. Apparaten! (Gest. Sätter sig
bekvämt till rätta i stolen; i ny ton.) Säg mig uppriktigt, Livmedicus,
Ni som är... fackman: hur mår jag?
LIVMEDICUS med ett utrop av beundran.
Bra!
PRINSESSAN
Helt och hållet?
LIVMEDICUS
Helt och hållet! — Det vill säga, om jag får ge ett råd: lite mindre
motion...
PRINSESSAN
Bah! Man rår väl inte för att man har rytm i kroppen! (Gör ett grepp
i Livmedicus' rockkrage och bringar honom raskt upp ur den knäböjande
ställning i vilken han ödmjukt glömt sig kvar.)
LIVMEDICUS med ett tvunget skratt.
Man blir uppsluppen... för mindre.
PRINSESSAN
Där ser Ni. Det är bra med muskler.
LIVMEDICUS
Ers höghet sköter sin hälsa — för mycket. Det är hela felet.
PRINSESSAN
Ni talar som — läkare.
LIVMEDICUS
Ja. Och som änkling... jag menar: som människa — med erfarenhet.
(Försynt föreskrivande:) Alltså, en dosis romantik... för det inre
välbefinnandet...
PRINSESSAN faller in i ett stort skratt.
Romantik! Söt medicin... invärtes —! (Klappar Livmedicus på kinden,
vänligt och energiskt.) Tack för uppriktigheten! Och för att Ni vill
lära unga prinsessor mores, gamle gosse! (Smeksam klatsch.)
LIVMEDICUS med en resignerad axelryckning.
Jag avser en sund romantik. Som nervläkare...
PRINSESSAN
Och änkling. Jag förstår, en realistisk romantik. Glöm för all del inte
benen, mina ben. Massagen! (Huvudkastning.)
LIVMEDICUS har iordningställt apparaten och behandlar sin patient, som
det vill synas, en liten smula omilt; med en blick i höjden.
Prinsessor ha också ben...
PRINSESSAN
Aj! (Grimas.)
LIVMEDICUS
Ers höghet galopperar alltför... gärna.
PRINSESSAN är beredd till ett ögonblickligt svar, men i detsamma har
inträtt:
HERTIGEN Han kommer upprörd och svettig, med näsduken tryckt mot
pannan; stövelknekten sticker fram under armen. Livmedicus har hejdat
apparatens musik.
Eleonora, Eleonora! Här har du mig nu, mig och den här. (Visar upp
stövelknekten,) Så jag har sökt...
PRINSESSAN
Det var hyggligt. Och var fann du den...?
HERTIGEN
I ditt bibliotek, till sist. På femte hyllan till vänster. Hos Goethe.
PRINSESSAN
Ja visst! Tack, Papa. Men du kommer alldeles för sent. Jag hade ju
Livmedicus.
HERTIGEN slungar stövelknekten på skrivbordet med en förtvivlad åtbörd.
Förlägg inte Livmedicus härnäst!
BETJÄNTEN in från höger.
Excellensen anhåller om audiens.
PRINSESSAN
Säg att det är massage...
HERTIGEN resolut.
Säg Excellensen att han kan komma. Om ett par minuter. (Betjänten ut.)
LIVMEDICUS till Prinsessan, med en åtbörd.
Då nödgas jag ta min hand från Ers höghet...
PRINSESSAN
Himlamakter! Just när Livmedicus kom i gång.
HERTIGEN blidkande.
Eleonora...
PRINSESSAN
Ja, jag vet Papa. Du underlyder Excellensen — i din egenskap av regent.
Livmedicus, räck mig stöveln!
HERTIGEN
Han representerar en tradition.
PRINSESSAN
Stöveln?
HERTIGEN
Excellensen! Du vet, han var redan min fars förtrogne.
LIVMEDICUS
Den gamle har räddat landet ur många svårigheter,
HERTIGEN
Finansiella svårigheter. (Bekräftande huvudrörelse.)
PRINSESSAN drar på sig stövlarna med raska, maskulina manér.
Så har han också haft fullt upp att göra!
HERTIGEN docerande.
Alla måste vi uppoffra oss för våra stackars undersåtar.
LIVMEDICUS
Ack ja!
PRINSESSAN imiterande, med en blick på Livmedicus.
Ack ja! Hör på, Papa. (Reser sig.) Så bör du då vara glad över din
dotter. Jag har bevisat ditt folk en nobel välvilja i dag.
HERTIGEN
Är det möjligt?
PRINSESSAN
När jag red Stora vägen fram, gick där en liten fattig gosse.
HERTIGEN
Ja, det finns ännu en och annan. Dess värre.
PRINSESSAN
Nåväl, jag höll in och tog exemplaret i betraktande. Kan du tänka dig,
den lille var en puckelrygg.
LIVMEDICUS indignerat.
Håglösa kirurger här i landet!
PRINSESSAN
Han intresserade mig, väckte min medkänsla. Och jag lät förstå att han
fick följa med till slottet. Men det arma barnet hade ett klent huvud,
uppträdde motsträvigt, och jag såg mig föranlåten att dirigera honom
med ridspöet.
HERTIGEN
Mycket människovänligt, min flicka. Men vad skall gossens mamma säga?
PRINSESSAN
Ä, jag ledde honom till köket och sade till om plättar med sylt. Han
får hålla på så länge den bräckliga kroppskonstitutionen tål vid det.
Hans beklagansvärda mor blir angenämt berörd, därom råder intet tvivel.
Adjö, Papa. Och vad beträffar de finansiella svårigheterna så skall du
med din snabba tanke nog förstå att... ta avstånd från dem.
HERTIGEN med ett stänk av ogillande.
Adjö.
PRINSESSAN älskvärt.
Au revoir, Livmedicus. Var inte ledsen; jag tycker i alla fall bra om
Livmedicus... som stövelknekt — och änkling. (Ut till vänster.)
HERTIGEN
Modern prinsessa.
LIVMEDICUS
Bedårande,
HERTIGEN
Faktiskt; jag blir inte klok på henne.
(Paus.)
LIVMEDICUS med sina etuier.
Ers höghet tillåter att jag går?
HERTIGEN
Jag skall inte lägga några hinder i vägen, kära Livmedicus.
(Avsked. Livmedicus ut till höger. — Hertigen sjunker bekvämt samman
i skrivstolen, sluter ögonen ett moment, rycker därpå till, med en
konklusion:)
Skrivbord ger ro.
(Ringer.)
BETJÄNTEN in från höger.
HERTIGEN med en handrörelse.
Excellensen!
(Betjänten ut.)
EXCELLENSEN in från höger. Han är så gammal en diplomat över huvud kan
bli, fullkomligt vithårig, med en uppsyn som småningom föryngrats till
ett gosseansikte. Han förvånar genom livliga rörelser och en snabb
konversation, där dock en kastratton stundom slår igenom. Det egentiga
ålderdomstecknet är en ihållande huvudskakning, som i spännande moment
blir frenetisk. Han är klädd som en ung gentleman, med en nejlika i
knapphålet, och uppträder som den bestämmande faktorn på slottet. Han
skrider in genom dörren med små snabba steg och börjar med en nästan
tillrättavisande ton.
Ers höghet har haft vänligheten låta mig vänta.
HERTIGEN reser sig och trycker hans hand; med en komplimang som om det
gällde en dam.
Å, yngre än någonsin.
EXCELLENSEN faller ned i en fåtölj, benen i kors.
Jah. Och nu till affärerna. (Slår upp sin portfölj.)
HERTIGEN
Kanske en cigarr? En lätt förmiddags-?
EXCELLENSEN
Jag fortsätter att undvika förmiddagscigarrer, Ers höghet. De verka
enerverande. Men jag har min gamla havanna på mig. Lagom före frukosten.
(Griper ur sitt fodral en svart jättecigarr som han knäpper med van
snabbhet och tänder.)
HERTIGEN tänder också en cigarr, sin lätta förmiddags-. Med ett försök
att förklara bort allvaret kring Excellensens portfölj.
Gudomligt väder i dag. (En blick ut mot fönstret.)
EXCELLENSEN omedelbart.
Budgeten är också gudomlig. (Vecklar upp sina papper och föredrar
forcerat.) Vinskörden har slagit fel, bergshanteringen och industrierna
ligga nere på grund av permanent strejk, ingen export och ingen valuta
för införsel, inga tullar, inga skatter att påräkna, amerikanska
hundramiljonerslånet uppsagt — bankrutt!
HERTIGEN sitter halvt frånvarande och fingrar en del föremål på
skrivbordet; får fatt i den kvarglömda stövelknekten, som han disträt
håller fram och betraktar intresserat.
EXCELLENSEN fjädrar upp i stolen och anlägger häpen, under häftiga
huvudskakningar, sin monocle. Paus.
HERTIGEN gör sig till herre över situationen, demonstrerar
stövelknekten och utropar förklarande:
Brevpress.
EXCELLENSEN
Jah! (Återtar sin förra ställning i fåtöljen, smäller med avigsidan av
handen mot papperen och upprepar:) Bankrutt. (Ser upp mot Hertigen.)
HERTIGEN slänger "brevpressen" tämligen omilt tillbaka, reser sig och
vandrar fram.
För tusan, situationen är mycket enkel. Vi behöva kredit, det är hela
saken! Här finns väl finansgenier!
EXCELLENSEN i diskant.
Här finns inget annat geni än jag!
HERTIGEN i ny ton.
Ni har fullkomligt rätt, Ers excellens. Så sade redan min skarpsynte
fader. Vi ha endast Er; men det är ju nog!
EXCELLENSEN med ett belåtet fnysande.
Jah!
HERTIGEN
Vi behöva pengar. All right! Vi gå till bankirhuset Benjamin & C:o.
EXCELLENSEN
Ers höghet säger det! — Benjamin är en skurk.
HERTIGEN
Skurkar ha gott om pengar. Benjamin har lånat förr, han gör det nog
igen.
EXCELLENSEN
Ja, — och i vilket syfte?
HERTIGEN
För all del, han bekämpar oss. Undergräver vår ställning, förbereder en
katastrof. Kort sagt, han vill finansiera en krach.
EXCELLENSEN
Och förmå Ers höghet... att abdikera, uppriktigt sagt! Till förmån för
dynastien Raditjij, — (med vibrerande förakt) Klaus Raditjij, denna
degenererade kusin till Ers höghets saligen avsomnade faders djupt
förfallna systerson!
HERTIGEN
Jag vet. Benjamin vill locka oss i vidlyftigheter. Men låt oss
inskränka oss... till att dra nytta av hans mynt. Där har Ni direktiv,
Ers excellens.
EXCELLENSEN
Tackar, Ers höghet. Mycket preciserade direktiv. Ställningen är
förtvivlad emellertid. Och jag fruktar vi måste inskränka oss... till
att inskränka oss.
HERTIGEN
Vi ha ju vårt goda namn, världen tror på oss, — det går legender om
våra kassavalv!
EXCELLENSEN
Legender ja! (Suck:) Och de äro redan hypotiserade, tyvärr.
HERTIGEN
Alltså?
EXCELLENSEN
Något måste göras...
HERTIGEN
Det är uteslutet! Bättre förslag!
EXCELLENSEN
Något måste inträffa!
HERTIGEN
Det kan jag låna min medverkan till!
EXCELLENSEN
Vi måste dra försorg om —
HERTIGEN
— att något inträffar!
EXCELLENSEN
Ja. Och vi ha en chans...
HERTIGEN
X-land!
EXCELLENSEN
Konungadömet X-land, det vardande. Ett rike från i går, ungt,
oberört... som en jungfru i soluppgången.
HERTIGEN
Jag förstår bara inte... varför jag kommit i åtanke?
EXCELLENSEN
En begåvad nation!
HERTIGEN
Ja, hon måtte ha sina sidor, jungfrun ifråga.
EXCELLENSEN
Åtskilliga, Ers höghet. Tro mig, där vinkar en uppgift.
HERTIGEN
Har saken avancerat?
EXCELLENSEN
Våra uteliggare ha icke varit overksamma.
HERTIGEN
Vad ha de kunnat göra?
EXCELLENSEN
Stimulera vederbörande!
HERTIGEN
Var det på sin plats?
EXCELLENSEN
Överflödigt, egentligen. Eftersom vi mötts av idel öppna armar. Men det
hela är påskyndat, — (med en hemlighetsfull, belåten blinkning) och nu
äro de här!
HERTIGEN
De öppna armarna?
EXCELLENSEN ur stånd att dölja sin iver.
Ja! Det kommer som en liten bomb... från klar himmel...
PRINSESSAN hastigt in från vänster. Hon bär tennisdräkt, räcket i
handen. Talar snabbt, i ett enda sammanhang.
Jag stör naturligtvis. Gott! Men jag skall verkligen finna mig i det.
För här sker någonting, här på slottet, just nu. Jag är förföljd,
Papa! Goddag, Ers excellens! (Excellensen har rest sig.) Ni blir allt
charmantare. Ni är som en ung gud, gamle Politicus! — och man blir inte
förvånad när man en vacker dag möter er på cykel; men försök först med
en trehjulig. (Vänd till Hertigen, utan uppehåll.) Han lämnar mig inte
i fred, Papa. Nu står han där, utanför dörren (gest mot vänster), och i
nästa stund störtar han in. Hela tiden springer han mig i kjolarna. —
Jag hade ju expedierat honom, men nu säger han att Hertigen skulle bli
mycket besviken, om inte Hertigen fick nöjet att se honom...
HERTIGEN i full förtvivlan.
Vem? Vem?
EXCELLENSEN
Jag tar mig friheten förena mig om Ers höghets välmotiverade
förfrågan...
PRINSESSAN
Ä, jag talade ju om allt för Papa. Den där lilla gossen jag hittade på
vägen. Nu har han suttit i köket. Suttit och ätit. Han bedyrar att han
inte orkar mera. Jag var snäll och tog honom ner till tennisplanen;
han skulle få springa fatt mina bollar, men hans krafter sveko honom,
stackars kräk; han säger för resten att han inte är något barn, utan en
vuxen karl. (Med fasa.) Och nu står han där. Jag är rädd för honom, jag
vill slippa byltet. Det är överenskommet, att när jag visslar kommer
han in; och då få ni ta hand om honom. För nu visslar jag!
(Visslar. Dörren till vänster går långsamt upp.)
GRÖNA PUCKELN träder in med långsamma, gravitetiska steg, händerna
på ryggen. En liten, hopsjunken gestalt i gräsgrön kavaj och korta
benkläder. Ansiktet semitiskt med stor, böjd näsa och vassa, blänkande
ögon. Han talar med hes, väsande stämma, som ökar det slemmiga
intrycket av hans person. Hertigen och Excellensen rygga tillbaka vid
hans entré, den senare i ett anfall av protesterande huvudskakningar,
vilka imiteras respektlöst av Gröna Puckeln.
EXCELLENSEN
Benjamin!
HERTIGEN
Gröna Puckeln...
GRÖNA PUCKELN med dov triumf.
Ja, Benjamin! Kallad Gröna Puckeln...
PRINSESSAN flickaktigt road.
Den store bankiren... vilket sammanträffande! Och jag som trodde... att
bankiren var ett hittebarn.
GRÖNA PUCKELN med en stor grimas.
Prinsessan har ådagalagt mycken älskvärdhet.
PRINSESSAN
Ä, jag ber. Bankiren visade sig ju välartad.
GRÖNA PUCKELN
Tyvärr kunde jag inte göra mig gällande på tennisplanen...
PRINSESSAN
Bankiren är ingen sprinter! Och jag får försöka med en annan.
(Hastigt avsked, sortie till vänster.)
GRÖNA PUCKELN bugande, med utbredda armar.
Var alltid god mot de fattiga, Ers höghet. (Vänd till Hertigen.) Ett
underdånigt tack för välfägnaden i köket. Ers höghet. Hade nöjet äta
magnifika plättar. (Grimas.) Ur diskerskans hand. Mycket intressant att
se Hertigens middag tillredas. Kalkoner och får. Aptit...
HERTIGEN
har tagit plats i skrivstolen, med återvunnen nonchalans.
Ni ger er tillkänna en smula inkorrekt, min gode bankir. Men det vore
kanske elakt att inrätta er ett huvud kortare — ytterligare.
EXCELLENSEN slår en halvcirkel kring Gröna Puckeln, försiktigt vädrande.
Hans höghet behagar tillåta att Ni existerar, käre Benjamin. Det är
humant, (i diskant) är det också rättvist!
HERTIGEN med filosofisk accent.
Rättvisan är grym. För mig är det en kär princip att vara rättvis... så
sällan som möjligt. (Barskt, pedagogiskt.) Sitt ner!
(Gröna Puckeln trycker misstänksamt baken i en fåtölj, mot yttersta
ändan av sitsen.)
EXCELLENSEN kretsar kring Gröna Puckeln, skadeglatt, inringande.
Sorglig tillvaro, bankirens... Ni har er avkastning av medmänniskors
nöd, det är på den Ni... ockrar.
HERTIGEN
Vi andra, vi äta och dricka... i vårt anletes svett. Ni, Ni är upptagen
av att vara oberoende, herr utsugare!
EXCELLENSEN
Ha, — vad säger Ni till det?
GRÖNA PUCKELN
Vad jag säger? Jo, jag säger upp lånen! (Tystnad.)
EXCELLENSEN besluter sig för ett skratt.
Ni uppträder verkligen... föga halshuggen.
GRÖNA PUCKELN
Till er tjänst — herr halshuggare!
EXCELLENSEN
Nej — fi donc. Det vore osmakligt. Ragout på procis... (Grimas.)
HERTIGEN
Som sagt, det är en grace av oss: ni får leva.
GRÖNA PUCKELN
Ä, tusen tack.
HERTIGEN
Tacka inte. Det kan vara straff nog!
EXCELLENSEN
Och det kostar! Tjugu miljoner — dollars.
GRÖNA PUCKELN
Ha, ha!
EXCELLENSEN
Ni får se — ni accepterar!
GRÖNA PUCKELN obehärskat.
Ge mig igen mina pengar...
EXCELLENSEN
Nej! Ni måste ta hänsyn...
GRÖNA PUCKELN naivt.
Jag?
EXCELLENSEN
Ja, — men bara till er själv. Och Klaus Raditjij!
GRÖNA PUCKELN elegiskt.
Klaus Raditjij, söndagsbarnet, med féers mängd redan vid vaggan...
EXCELLENSEN
Och också i fortsättningen!
GRÖNA PUCKELN
Klaus Raditjij, snillet. Allt ser han von oben. Ett exempel, — hur han
än vördar mig, kan det hända han utbrister: Ah Benjamin, du bist ja
doch nur ein Übermensch (utdraget) — n-u-u-r ein Übermensch. (Tystnad.)
— nur ein Übermensch.
HERTIGEN med sin egen accent.
Stackars alla övermänniskor.
GRÖNA PUCKELN fortsättande.
Och jag, jag representerar ändå penningen. Att tänka sig: själens flykt
mot oändligheten, — det är jag som finansierar den!
HERTIGEN
Herrns själ, kan den vara en kurant artikel?
GRÖNA PUCKELN
Lyx förstås! Men man har råd!
EXCELLENSEN griper plötsligt in.
Jah! Och nu skall Hertigen abdikera.
(Paus. Gröna Puckeln flaxar oroligt med ögonlocken, spejande
misstänksamt från den ena till den andra. Hertigen rycker bestört till,
betraktar Excellensen med lång förvåning och söker slutligen skydd
bakom ett stelt leende som blottar hans tandrad.)
GRÖNA PUCKELN bryter tystnaden.
Vafalls?
EXCELLENSEN
Tjugu miljoner — dollars. Ni är en ärkelymmel, min käre Benjamin, men
Ni vill ju vara en god patriot?
GRÖNA PUCKELN
Kontant?
EXCELLENSEN
En god patriot, säger jag, — kontant.
GRÖNA PUCKELN
Och sedan — abdikera? (Slug, smygande blick hän mot Hertigen.)
EXCELLENSEN
Ja! Det faller sig ju naturligt.
GRÖNA PUCKELN utstöter ett triumfskri.
Ha, ha! (Tystnad. — Sammanpressat.) Men det är inte sant!
EXCELLENSEN vänd mot Hertigen, med försynta blinkningar.
Ers höghet torde ha godheten bekräfta Ers höghets höga vilja att
tillmötesgå herr bankir Benjamins önskan — att abdikera.
HERTIGEN i förtvivlad osäkerhet om ögonblickets verkliga innebörd.
Ja. Det vill säga. Ers excellens tänker sig... För att tillmötesgå
vännen Benjamin... Naturligtvis! Naturligtvis abdikerar jag — ha, ha!
(Excellensen faller in med sitt gammalmansskratt, och ett nytt
jubelläte arbetar sig fram ur Gröna Puckelns inre.)
EXCELLENSEN forcerat.
Checken!
(Gröna Puckeln letar fram ur sina fickor ett antal bankböcker, vilka
han kärleksfullt sorterar; Excellensen räcker honom med utmärkt
tjänstvillighet en penna, och Gröna Puckeln begynner ifyllandet, under
svåra grimaser. Excellensen står i stark spänning.)
Tju-ugu, tjugu miljoner do-ollars, dollars! (Vill rycka anvisningen åt
sig.)
GRÖNA PUCKELN räddar papperet, med en skärande viskning.
Jag skall ha det skriftligt!
EXCELLENSEN imiterande hans stämma.
Vad är det Ni skall ha skriftligt!
GRÖNA PUCKELN
Abdikationsbeviset!
HERTIGEN
Men en furstes ord...
GRÖNA PUCKELN med flaxande armrörelser.
Jag vill diktera!
EXCELLENSEN
Ack, unna den stackars mannen det nöjet, Ers höghet.
HERTIGEN patriarkaliskt.
Gott, — unnom...
GRÖNA PUCKELN springer upp, fattar posto vid skrivbordet och dikterar
med domedagsstämma.
Undertecknad abdikerar — (Upptäcker stövelknekten på skrivbordet,
håller upp den, grimaserande.)
EXCELLENSEN i diskant.
Jah! Brevpress!
GRÖNA PUCKELN fortsättande, medan Hertigen skriver.
... abdikerar... sex månader... a dato. Datum och namn! (Övertar med
giriga händer dokumentet, som han granskar med lystna ögon; räcker
därpå sin anvisning med en nobel gest.) Var så god! (Retirerar snabbt
mot dörren till höger, med ryggen förut, bevakande med misstänksamma
blickar Hertigen och Excellensen. Upprepar skrockande) Var så god!
Betrakta det som en personlig uppmuntran, Ers höghet! Från Gröna
Puckeln. Dollars! Bra att ha pengar — i Amerika! (Viftar farväl med
abdikationspapperet, som han därpå trycker ömt mot sin barm; försvinner
pilsnabbt med ett hest skratt.)
HERTIGEN reser sig, döljer icke längre sin oro.
Jag förstår inte. Meningen med allt det här? (Melankoliskt.) Skall jag
skiljas från mitt stackars folk, — skall jag flytta nu?
EXCELLENSEN med patos.
Ja, Ers höghet! Till ett större rike, till en tacksammare nation, som
bidar sin regent! Hertigen har abdikerat, nu bestiger konungen sin tron.
HERTIGEN vandrar nervöst fram, för näsduken över pannan.
Ja, för all del, det kan nog vara bra, och jag anar ju vad Ni syftar
på, — men man vet vad man har, och herregud, nu har jag ingenting
längre!
EXCELLENSEN med ett stort tonfall.
X-land, — Ers majestät!
HERTIGEN irriterat.
X-land, X-land — jag känner det inte. Var ligger X-land?
EXCELLENSEN med en Karl XII-gest ut över salongen.
I norr!
HERTIGEN gör en åtbörd av stor förtvivlan; därpå hastigt fram till
skrivbordet, ringer; till en betjänt, som bugar vid dörren till vänster.
Whisky! (Sjunker ned i en fåtölj.) Det går runt i mitt kungliga huvud.
EXCELLENSEN
Det är så enkelt, Ers höghet; förnuftet triumferar. (Med stigande
värme.) Den nya, ädla nationen i X-land kallar Ers höghet till sin
konung. X-land känner Ers höghet. Ers höghets nobla väsen, Ers
höghets betydande bildningsståndpunkt, Ers höghets vänsälla natur,
Ers höghets intresse för finansernas ordnande, Ers höghets omtanke
om framåtskridandets befrämjande. X-land beundrar Ers höghet. X-land
älskar Ers höghet.
HERTIGEN
Det kommer så Överraskande. Så omotiverat.
EXCELLENSEN
Bara Ers höghet ville stifta bekantskap med x-länningarna...
BETJÄNTEN har kommit åter med whisky, engelska glas, och sifon; till
Excellensen.
Ers excellens bad att bli underrättad, De äro här nu, allesamman.
EXCELLENSEN med obehärskad iver.
De kommo nu!
HERTIGEN
Kommo de nu?
EXCELLENSEN
Ja! X-lanningarna!
HERTIGEN i en ton av okonstlad överraskning.
Herregud!
EXCELLENSEN
Kungadeputationen!
HERTIGEN
Det gick hastigt.
EXCELLENSEN
Var långmodig, Ers höghet. Jag är en gammal man.
HERTIGEN
Ni är den minst gamla man jag vet.
EXCELLENSEN
Det är jag som bär skulden. Jag har hjälpt dem fram till Hertigens
tröskel. Och nu stå de arma människorna där, där ute, och kunna icke
annat.
HERTIGEN
Ni gör politik, Politicus! Och det här ske såsom Ni utstakat. Alltid.
(Till Betjänten.) Låt upp för x-länningarna! Så få vi se det iidla
folket i vitögat. (Betjänten ut. Hertigen slår upp whisky.) Men först
skola vi stålsätta vår kungliga person med en iskall whisky. Drickom
den avsatta Hertigen till, Kungamakare!
EXCELLENSEN
Skål, Ers höghet. Det är den femte i dag.
HERTIGEN
Femte!?
EXCELLENSEN
Whiskyn.
(Höjer sitt glas med darrande, men energiskt målmedveten hand. Båda
dricka djupt, och i detsamma slås dörrarna till höger upp.)
CEREMONIMÄSTAREN in, klädd i grann uniform; utropar högt:
Kungadeputationen från X-land!
(Först inträda tvenne grenadjärer och fatta posto vid ingången.
Omedelbart därpå förnimmes ett starkt buller av trampande, tunga
fötter, och vid dörren uppstår en stunds trängsel, varunder ett dovt
mummel och några tillrättavisningar höras. Närmast blir deputationens
Ordförande synlig. Han är en grovlemmad, medelålders man med kal
hjässa, svagt gråfärgat hår vid tinningarna, glasögon och ett starkt
betonat käkparti. Toaletten utgöres av en blanksliten bonjour,
kombinerad med mjuk krage och kulört halsduk. När han träder in i
spetsen för deputationen, håller han armarna utbredda bakom ryggen
för att samla de Övriga och dämpa deras iver. Ordföranden åtföljes
närmast av Sångläraren, klädd i smoking med en grön jägmästarehatt i
handen. Han är en lång gestalt med ett smalt ansikte, som slutar i ett
svart pipskägg. Det mörka håret är kammat à la diktare, ock de oroligt
flackande ögonen bakom de svartbågade pincenéerna förhöja intrycket av
en person på den sluga linjen; han har ett tystlåtet och glidande sätt,
hans nyfikenhet på omgivningen är påtaglig. Därpå inträda Torparesonen
nr 1 och Torparesonen nr 2, båda omkring 40 år, kortväxta, bredaxlade,
klädda i vadmal och stövlar, en bjärtgul taraxacum i knapphålet
förhöjer den lantliga effekten; de bära mössan i handen, och den blir
ihållande omtummad. Den ene har ett skinande runt ansikte, den andre
prydes av ett stripigt rött skägg, tämligen korthugget. Slutligen
anmäla sig de två kvinnliga ledamöterna av deputationen, Värdinnan, en
korpulent, lantlig typ, och Den unga x-ländskan, lika ursprunglig till
sin hållning, med röda, vackra kinder och tjockt lingult hår i en knut
i nacken, men klädd efter vissa stadsmanér.)
(Ceremonimästaren går sakkunnigt omkring och ordnar upp den motsträviga
gruppen i en symmetrisk halvcirkel, framför vilken Ordföranden poserar.
Damerna få plats närmast scenen, medan längre upp Sångläraren intar en
nonchalant, självsäker ställning med handen vid höften; han bryter sig
gärna ut ur ledet för att bättre framträda.)
HERTIGEN medan uppmarschen pågår, till Excellensen.
Hör nu, Ers excellens, det här är nog veritabelt folk?
EXCELLENSEN
Ett folkligt folk! De yttersta äro de främsta — från begynnelsen.
HERTIGEN med en burschikos vändning.
Dom har läst Rousseau.
EXCELLENSEN
Ja, — vilket stort ögonblick!
(Anlägger en strålande uppsyn och företar några entusiastiska
sicksackrörelser, varvid han passerar Ordföranden, som bugar djupt och
oelegant. Excellensen hälsar vänskapsfullt.)
CEREMONIMÄSTAREN med imponerande röst.
Hans höghet Hertigen behagar höra deputationen från X-land.
(Deputationen förlorar sig i nobla bugningar, och Hertigen, som stannat
i en stor attitude vid skrivbordet, ådagalägger sitt gillande genom en
uppmuntrande nickning.)
ORDFÖRANDEN letar fram ur bonjourens bakficka ett hopviket papper, som
han under obligatoriska harskningar vecklar ut; han besväras av ett
styvt uttal, vilket dock på intet sätt förringar hans predikantmässiga
självsäkerhet; han inleder med frän stämma.
Det är inte trevligt att tala ett främmande språk, när man är demokrat,
och egentligen borde nog Hertigen från första början vänja sig vid
folkets eget tungomål. Men det må nu gå den här gången. (Läser.)
Översättning. Ärade Hertig. Folket i X-land — i sin helhet, bestående
av män och kvinnor — har härmed äran framföra det hugnesamma
meddelandet, att det beslutat kalla Hertigen till den ansvarsfulla
posten (blickar upp) — den ansvarsfulla posten — att styra detsamma.
Erfarenheten har nämligen visat, att det x-ländska folket — laglydigt
och fogligt...
(Värdinnan har oväntat inlett ett högljutt samtal med Den unga
x-ländskan, vilket föranleder Ordföranden alt vända sig om med ett
skarpt nedtystande: sch...)
... laglydigt och fogligt, demokratiskt och ordningsälskande — icke kan
styra sig självt. Det är med folket som med den enskilda, det behöver
en ledare, och den ganska allmänna uppfattningen är att Hertigen är den
rätta konungsmannen, i varje fall för våra små förhållanden den bästa
konungsmannen. För att framföra detta har folket sänt hit sina främsta
män och två kvinnor. (Paus.) Slut.
HERTIGEN betraktar villrådig Excellensen och därpå Ceremonimästaren; då
ingenting särskilt synes förestå, begynner han, något osäkert.
Ja, gott folk, det är ju inte lätt att känna sig oberörd i en stund som
denna. Och alltid är det trösterikt att erfara, att man är omfattad med
välvilja i ett land där man inte regerar; — jag menar, hur hjärtligt
skulle icke förhållandet i själva verket vara, om förhållandet vore ett
annat! Men jag skall fatta mig kort: bringen en hälsning till edert
land, gode herrar och x-ländska damer, och låten eder icke gripas av
oro; jag skall väl betänka mig.
DEN UNGA X-LÄNDSKAN har efter ett hemligt teckensamtal med Värdinnan
bragt fram ur sin väska ett manuskript ock begynner omedelbart läsa upp
med en forcerad, men frimodig och klar stämma.
Översättning. Högt ärade Hertig. De tusen sinom tusen kvinnorna i
X-Iands vida nejder ha också ett behov: — att frambära vittnesbördet
om sitt hjärtas trohet mot hertigen såsom rikets konung, eho det bliva
månde. Då de x-ländska kvinnorna vad de x-ländska männen beträffar äro
jämställda — (skarpt, med en blick framför sig) och mer än så —, torde
betydelsen av vad vi anse och mena icke kunna skattas nog högt. Mottag,
ärade Hertig, försäkran om vår aktning och vår stolthet, och så vidare
och så vidare.
HERTIGEN för näsduken till ögat.
Mina damer, jag är tillintetgjord... men jag vill behärska mig. Ser ni,
kvinnorna... och nu, dessa tusen sinom tusen. (Plötsligt.) Emellertid,
låt oss få några förfriskningar. Det kunna vi gott behöva.
(Ceremonimästaren gör ett tecken, varpå betjänter inträda och servera
champagne. — Bland deputationens medlemmar uppstår kort därpå ett
mumlande meningsutbyte. Torparesonen nr 1 och Torparesonen nr 2
vägra under bestämda protester att mottaga champagneglasen, varvid
Ordföranden inskrider.)
ORDFÖRANDEN
Bråka int' nu, utan drick!
TORPARESONEN nr 1
Nog vet Ordföranden själv att de' ä' förbjudet att tära sprit.
TORPARESONEN nr 2
Va' ska' kungen tanka om vi int' gör som lagen säjer.
ORDFÖRANDEN
Voj, voj ändå. Lagen säjer att när ni ä' i eget land så ä' de' straff
att ta på offentliga ställen. Men som vi nu ä' utrikes!
TORPARESONEN nr 1 o. TORPARESONEN nr 2 på en gång, betraktande varandra.
Jasså-å. — Nå, i så'nt fall.
(Båda fatta glasen med iver.)
HERTIGEN går fram till Ordföranden och höjer sitt glas.
Tack för talet, — Ni är en varm patriot, förstår jag så väl...
ORDFÖRANDEN
Ja, vem sku' int' tycka om X-land, bästa Hertigen!
HERTIGEN
Javisst, javisst. (Vänd till Sångläraren.) Och här har vi säkert en
poet.
SÅNGLÄRAREN protesterande.
Jag ä' sånglärare!
HERTIGEN
Nå, det gläder mig.
SÅNGLÄRAREN
Och medlem av Lagstiftande församlingen! Och ordförande i
Artillerikommissionen!
HERTIGEN
Det är bra, — det är mångsidigt. (Till Torparesönerna 1 och 2.) Och här
får jag höja mitt glas för två präktiga odalmän!
(Torparesönerna dricka till botten med skinande, breda ansikten.)
EXCELLENSEN har vid flera tillfällen uttryckt sin livliga
tillfredsställelse med händelsernas gång genom spasmodiska
kroppsrörelser; han har föredragit att servera sig whisky och är nu
framme hos Den unga x-ländskan; i diskant.
Smakar champagnen bra, fröken? Jag dricker whisky! Skål.
(Skålar med Den unga x-ländskan och Värdinnan; Hertigen höjer också
sitt glas för dem.)
ORDFÖRANDEN oförmodat, vänd till deputationen.
Leve kungen, — ekiöö kongi!
HELA DEPUTATIONEN
Ekiöö, ekiöö-ö, ekiöö-ö-öö!
ORDFÖRANDEN entusiastiskt.
Och se'n ska' vi sjunga den sången som Sångläraren lärt oss sjunga, —
vår längtans sång till kungen. Kungens sång!
(Sångläraren stiger fram och anför; deputationen sjunger, medan
grenadjärerna skyldra.)
När kommer konungen hem till vårt X-land?
Redan vi sökt genom fem eller sex land.
X-land, o X-land, du bliver ett spexland!
Kommer han ej snart,
Kommer han ej snart?
Ridå.
ANDRA AKTEN
Hertigens ämbetsrum, såsom i Första akten. I närheten av skrivbordet
ett staffli med en stor Specialkarta över X-land. På skrivbordet
flera volymer litteratur över X-land. På andra sidan bordet en vitrin
från ett etnografiskt museum innehållande en maskulin normaltyp från
X-land, en anspråkslös person i skärmmössa; påskrift: Lagstiftare i
X-land. Ytterligare tre stafflier med statistiska illustrationer,
kurvor och tabeller; höga rubriker: _Törstens nedbringande i X-land,
Majoritetens betydelse i X-land, Kvinnoprocenten i X-land_ (ett plakat
med intressanta och komplicerade, in i varandra gående cirkelfigurer).
LIVMEDICUS går ensam omkring och studerar det utställda materialet;
stannar framför vitrinen och bugar.
Go'da', go'da', min herre!
(Dörren till höger slås upp av en bugande betjänt.)
EXCELLENSEN inträder med snabba steg; han bär en orkidé i knapphålet;
briljant humör.
Mjuka tjänare, herr professor. Har lyckan hälsa er från Hertigen.
Hans höghet åker omkring i staden med den framstående arkitekten
från X-land; man väljer möbler för kungliga slottet i det nya rikets
huvudstad! Jag var med i Antikpalatset; å, det blir charmant.
LIVMEDICUS
Och Hans höghets hälsa?
EXCELLENSEN
Har aldrig varit så tillfredsställande! Vår nådige furste upplever en
fullständig renässans, — det blir en spänstig yngling som svingar sig
upp på kungatronen i X-land.
LIVMEDICUS
Ja, jag hoppas det. Jag har också ordinerat Hans höghet en kurs i
jiu-jitsu. Det kan vara bra för en monark i våra dagar.
EXCELLENSEN
Ni skall få se, — Hans höghet kommer att spela fotboll med
x-länningarna. (Illustrerande benrörelse.) Alltnog, Hans höghet
ville säga er, att han inte trodde det var så oundvikligt med den
traditionella konsultationen i dag, — Hans höghet var kanske tvungen
att dröja någon halvtimme...
LIVMEDICUS
Det gläder mig. Man är aldrig så tillfreds som när man är överflödig —
som läkare.
EXCELLENSEN
Som läkare, ja! Men Ni, Ni min käre professor (klappar Livmedicus
hjärtligt på axlarna), Ni är inte bara läkare längre, utan en man med
en uppgift, en nyttig medlem av samhället, en personlighet att räkna
med, — kort sagt, en politiker.
LIVMEDICUS
Ni har rätt, Ers excellens. Jag börjar få... (rund gest) proportioner
över min gestalt. Jag hade aldrig kunnat drömma... Till exempel i går,
på mötet i går. Jag hade knappast slutat, förrän en storm av bifall
bröt ut.
EXCELLENSEN
Ingen kan vara mera glad än jag över den framgång Ni har i er ålders
höst, dyre vän. Ser Ni det, — kalkylerna stämma! Men låt oss sätta oss
för all del, så får jag höra er berätta, i lugn och ro.
(De ta plats i fåtöljer.)
LIVMEDICUS
Alltså, det var Ni som gav uppslaget, Ers excellens. Jag minns precis
hur det gick till. Ni kom till mig en dag och sade: Hör på Livmedicus,
som Ni vet skall Hans höghet Hertigen inom kort lämna landet... à la
bonne heure, ställ er i spetsen för ett republikanskt parti, det är en
idé med framtiden för sig, och Ni, — Ni blir en stor man!
EXCELLENSEN
Ni blir president, Livmedicus, — sade jag. Det är så enkelt, låt det
blott bli folkets vilja! Att det var Hans höghet Hertigens vilja, kunde
jag redan då upplysa er om.
LIVMEDICUS
Jag var mycket överraskad; och förstod inte riktigt. Jag, en läkare,
specialist på nerver...
EXCELLENSEN skarpt.
Klaus Raditjij är också specialist på nerver, — på dåliga nerver!
Ni känner intrigen. Gröna Puckeln — herr Bankiren, herr Vampyren —
lancerar Raditjij som vår ädle hertigs efterträdare. (I fullt raseri.)
Tänk er, — Raditjij, denna urspårade kretin, detta ärftligt belastade
pundhuvud, denna maskätna lakejsjäl, demimondens skötebarn, flytande på
ett ruttet kapital! I dessa nattsvarta händer skulle vi överlämna vårt
blomstrande hertigdöme...
LIVMEDICUS
Ja, det skall jungfru Maria veta, att jag grubblade och grubblade. Och
det föreföll till slut som om här ställdes ett krav just på mig, — i
min egenskap av professor i inre medicin, ja, jag menar, det var som om
man telefonerat ett sjukbud till mig, bara med den skillnaden, att här
var en hel nation opasslig. Med ett ord, jag fick lov att sätta mig i
rörelse för folkhälsans skull, för den allmänna hygienens...
EXCELLENSEN
Ni är den gode läkaren vid feberlägret, — och redan applåderar
patienten...
LIVMEDICUS
Botemedlet heter republikens idé. Den tanken har blivit kött av mitt
kött, och ben av mina ben...
EXCELLENSEN
Ja, var Ni än rör er, jublar folket. Ni är i egen person sanningen på
marsch, Livmedicus!
LIVMEDICUS
Tro mig, Ers excellens, — övertygad monarkist som jag av naturen är,
skall jag endast under inflytande av min starka ansvarskänsla kunna
förmå mig att träda upp som statschef i en republik — om gud så vill.
Jag är dessutom född som privatman.
EXCELLENSEN
Verkligen? Det är onekligen anmärkningsvärt.
LIVMEDICUS
Ja, icke sant? Men jag gör ju allt för att övervinna denna olägenhet
och tränga in i min nya kasus. Se här. Jag har skaffat mig förefintlig
vetenskaplig litteratur i branschen. (Griper en bok ur bröstfickan.)
Vad en president bör veta, handbok för nybörjare. Tryckt i år. Här
framföras flera beaktansvärda synpunkter, till exempel beträffande en
sådan detalj som den, hur man bör undvika misstag vid utövandet av
högsta makten. Det skall säkert intressera Ers excellens att stifta
bekantskap med följande nog så överraskande passus... (Bläddrar.)
(Dörren till vänster har långsamt gått upp.)
GRÖNA PUCKELN störtar plötsligt fram till de båda herrarna med några
kattmjuka språng, utstötande sitt specialläte.
R-r-ratsch-tsch...! (Excellensen och Livmedicus fara upp, åtskilligt
konfunderade. Den senare tappar sin bok, och med en gest mot denna
upprepar Gröna Puckeln, hånfullt väsande:) En nog så överraskande
passus, — eller hur, mina herrar? (Stelnar i en rovlysten attitude,
under hotfulla grimaser turvis fixerande Excellensen och Livmedicus.)
EXCELLENSEN är inbegripen i sin mest svårartade huvudskakning; lyckas
slutligen frampressa ett par ord trots ödesdiger indignation.
Polis, polis! Inbrott!
GRÖNA PUCKELN skramlar med guld i byxfickan.
Tjuv i huset, — en miljonär!
LIVMEDICUS med livliga försök att återupprätta sin värdighet.
Hur kan detta ske? I ett civiliserat samhälle! (Med plötslig
beslutsamhet.) Betjäningen!
GRÖNA PUCKELN
Är mutad! I det här slottet låta alla muta sig, — (med en blick på
Excellensen) kom i håg det! (Med stor gest.) Jag mutar hela världen.
EXCELLENSEN
Jah! Inclusive eget samvete, skurk!
LIVMEDICUS
Låt kasta ut karl'n. Jag skall ringa...
(Ringer. — Tystnad. — Ingenting inträffar.)
GRÖNA PUCKELN
Ledningen är avskuren, — ha, ha!
EXCELLENSEN
Kriminellt! Det blir polis.
GRÖNA PUCKELN
Nej. Vi få vara ostörda, det är hela saken.
EXCELLENSEN
Ostörda — tillsammans med en fridstörare.
GRÖNA PUCKELN
Den är visst den fredligaste i sällskapet.
EXCELLENSEN
Välj edra ord!
GRÖNA PUCKELN
Om jag väljer! Bedragare!
EXCELLENSEN
Nu, nu, min herre...
GRÖNA PUCKELN
Har jag kanske inte betalt vakansen efter hertigen?
EXCELLENSEN
Det var ärligt spel. Hertigen går!
GRÖNA PUCKELN med pekfingret mot Livmedicus.
Och hovkvacksalvaren kommer! Löparen offras — för bondens skull.
LIVMEDICUS
Här offras ingenting! Men för herrn blir det bäst på min
korrektionsanstalt.
GRÖNA PUCKELN
Korruptionsanstalt! Hela personalen är korrumperad, dårarna
inberäknade! Och nu kommer turen till herrn. Vad kostar republiken
herrn tjatar om, med rubb och stubb? Folkviljan och hela vrövlet.
LIVMEDICUS
Man schackrar inte med idéer. Lägg det på minnet!
GRÖNA PUCKELN
Penningen är en idé. Den enda. I hela världen.
LIVMEDICUS
Nå då så! Det skall vara betalt för att man ger sig i väg nu! Är det
nog med de trettio silverstyckena, jude!
GRÖNA PUCKELN lyfter armen för ansiktet.
Sch...
PRINSESSAN in från vänster. Hon kommer från en lektion i fäktning, med
floretten i handen och masken nedfälld. Imiterar valkyria vid dörren,
betraktar situationen och stormar därpå fram med höjd florett, lekfullt
riktad mot Gröna Puckeln.
Nej, se rika gossen! Man gör visiter, t.ror jag! Nu, låt oss kittla
kapitalet i maggropen ett tag. Parera stöten med checkböckerna, Procis!
(Gröna Puckeln är stadd på reträtt mot högerdörren, värjande sig med
armarna.) Vad ser jag, saken är sjuk. Gör så din plikt, florett!
(Förföljer honom.) Nu fly miljonerna för en vredgad kvinnohand. Adjö
på dig, lille lekkamrat! Hälsa bröderna dina, Benjamin, — Benjamin du,
drömmare och månglare! Florett — knock out!
GRÖNA PUCKELN vid dörröppningen, med sammanpressad bitterhet.
Kommer igen! (Försvinner.)
LIVMEDICUS med frigjort mod, utslungande efter honom.
Kommer inte!
GRÖNA PUCKELN in igen.
Kommer!
LIVMEDICUS
Kommer inte! (Gröna Puckeln ut.)
PRINSESSAN befriar sig från masken, kastar floretten.
Det var tur jag var klar med fäktningen. Miljonärer kunna vara
besvärliga.
LIVMEDICUS
Ja, vi skakade honom ifrån oss förstås.
EXCELLENSEN
Hennes höghet var rätta mannen! Att tänka sig, — falla i armarna på
oss — från himmeln —, utan ett visitkort en gång. Muta betjäningen —
och ringledningen! Här skall bli räfst. Det skall jag omedelbart dra
försorg om. Och whisky. Farväl, Ers höghet, au revoir, professorn, — å,
där ligger ännu Handboken för nybörjare (Livmedicus tager upp den), läs
den med kärlek, och Ni blir ett gott statsöverhuvud. (Ut till höger.)
PRINSESSAN med händerna på Livmedicus' axlar.
Livmedicus! Vad Ni är förändrad, så högtidlig, och så manlig, i svart
diplomatrock, — (konstaterande) och den kulörta västen är försvunnen,
den underhållande kulörta västen, jag hade alltid så roligt åt
mönstret, och den klädde så bra — magen.
LIVMEDICUS
Bugar mig — på det där plaggets vägnar.
PRINSESSAN
Ja-a, Livmedicus, jag vet att Ni fått en mission nu! En riktig
livsuppgift — att ersätta Papa. Men det kan väl inte vara så svårt,
vafalls?
LIVMEDICUS
Ja, jag vet inte. Så här i början, när man inte är van, — det tar nog
på nerverna.
PRINSESSAN med ett vackert skratt.
Nerverna! Jag skall säga Livmedicus att Livmedicus har pysslat om mina
nerver så länge, så nu kan jag konsten! Lyd alltså mina råd; nu börja
vi behandlingen. Sätt er. (Båda taga plats.)
LIVMEDICUS
Skall jag fungera som patient?
PRINSESSAN docerande.
Alltsammans går ut på... att man distraherar sig. Först gör man själv
diagnosen. Besluter sig för huruvida man är sjuk eller inte; det är
mycket viktigt. Stannar man vid det senare alternativet är ingenting
att göra åt saken; fallet är ur läkarsynpunkt fullkomligt hopplöst.
Men vid det motsatta förfarandet uppställer sig omedelbart frågan: vad
är det som brister? Sedan man sålunda så att säga fixerat den sjuka
punkten, gör man allt för att abstrahera den ur sitt medvetande. Man
lider till exempel av sömnlöshet. Gott! Man inskärper natt och dag hos
sig själv, säger till sig själv; Du lider av sömnlöshet. Det är bra. Du
skall glömma att du lider av sömnlöshet. Glöm inte det! Minns att du
skall glömma, minns att du skall glömma...
LIVMEDICUS fascinerad.
Minnas; inte glömma, glömma...
PRINSESSAN
Och i det här fallet. Du lider av att bli statsöverhuvud. Skönt. Äter
talar du till dig själv: Du skall bli statsöverhuvud, gamle gosse, har
jag hört sägas. Äh, det är väl ingenting att fästa sig vid. Det är så
många som bli det, nu för tiden. Låt det vara hänt, och bäst om du är
samma trevliga pajas som förr, så sköter nog världens gång hela klabbet
för dig.
LIVMEDICUS med en suck av befrielse.
Tack, tack. Ers höghet, nu är jag betydligt återställd.
PRINSESSAN
Livmedicus! Jag var på ert möte i går, en smula inkognito, Ni förstår,
i djup slöja. Gud, vad Ni var imponerande! Tänk er, beträffande
Livmedicus har jag alltid känt mig så... jämställd, och nu stod han där
högt på sin plattform inför allt folket, högtidlig och respektabel och
obegripligt vältalig. (Livmedicus skrattar.) Skratta inte, Pajazzo! Ty
här skall diskuteras... Livmedicus! Egentligen har jag en gång svärmat
for er, — herregud, Ni var en mager person...
LIVMEDICUS
Ja, nu är jag änkling.
PRINSESSAN
Och tjock.
LIVMEDICUS
Som av bilden synes, gubättre. Det kom så plötsligt.
PRINSESSAN
En reaktion, vafalls? Sen Ni blev lyckligt ogift.
LIVMEDICUS i meditationer.
Det är nu två år...
PRINSESSAN
Tänk, inte mera... Säg, hon var visst mycket...
LIVMEDICUS
Hon var så elak, att hon dog.
PRINSESSAN
Stackars Ni!
LIVMEDICUS
Nej, jag överlevde.
PRINSESSAN
Och fetmade till! Jo, ni män...
LIVMEDICUS
Vad skulle jag ta mig till — i min ensamhet?
PRINSESSAN
Säg, går det inte an, för herrar, att någon gång... hitta också?
LIVMEDICUS
Jo! Men inte lika sorglöst.
PRINSESSAN
Men det går!
LIVMEDICUS vekt.
Eleonora!
PRINSESSAN
Hands off, min herre. (Reser sig.) Jag är en kungadotter, jag, — rätt
nu, — prinsessan av X-land!
LIVMEDICUS har också rest sig; melankoliskt.
Och jag...
PRINSESSAN
Ni blir bara president, i det här usla — hertigdömet.
LIVMEDICUS i bitter spleen.
Prinsessan av X-land...
PRINSESSAN
Ja, det låter något!
(Plötsligt.) X-land, X-land, det är så jag kan bli sjuk...
LIVMEDICUS
Och ändå — studera kartan. (Gest.) Ett skönt land...
PRINSESSAN
Ja, — och folk också! Jag har skaffat mig upplysningar! Ett folk
med... dålig andedräkt. I ständigt misshumör, — det anses att den ena
människans existens upphäver den andras. Alla skola sträva att komma i
nivå med den lägsta individen. Det finns ett brott: att bära huvudet
högt, och för det pliktar man, — med sitt huvud.
LIVMEDICUS
Men det folket väljer sig en konung!
PRINSESSAN
Har ännu icke valt! Vi äro bara i preludierna, än så länge. Och sker
det, äro där andra beräkningar med i spelet, och kungen skall vara den
kortaste i rocken.
LIVMEDICUS
Men Hans höghet Hertigen...
PRINSESSAN
Hans höghet Hertigen är en olycklig man, och en trött man, som är nöjd,
bara han slipper regera. Därför är han den lämplige mannen, däri ha de
kalkylerat rätt. Dessutom har han falska informationer, och som han är
bländad av kronans glans vill han icke se sanningen. Eller ser han den
kanske, — så är han ärelysten då och vill ställa nationen till rätta.
Men då känner du inte dig själv, Papa, inte dina resurser, och inte det
där folkets resurser — att förbli sig självt.
LIVMEDICUS
Jag skall regera...
PRINSESSAN
Ni blir president, och det är tacksammare, det. Snälla herrar regera
alltid länge, och Ni är snäll, Livmedicus.
LIVMEDICUS
Tack, Ers höghet.
PRINSESSAN griper sin florett.
Ser Ni, där ha vi den typiska x-länningen (gest mot vitrinen), hela
nationen i genomskärning. Lägg märke till huvudets arkitektur.
Han kallar sig samhällsförbättrare, men nu veta vi att det finns
samhällsförsämrare också. Han är lagstiftare, förstår Ni, alla äro
lagstiftare i det landet, och så följer envar sin egen lag! Allt skall
göras annorlunda, det är huvudsaken, — man skall hata det bestående,
och det bestående innebär att... Guds himmel är blå och att solen
skiner, — ja, han skulle allt gärna reformera solen så hon lyste bara
på hans parti. (Höjer floretten.) En garde, x-länning! Du förfäktar
somliga idéer, du, men jag fäktar, jag!
BETJÄNTEN in från dörren till höger, anmälande för Prinsessan.
Hans höghet Hertigen... (Ut.)
PRINSESSAN
Papa! Han kommer säkert dragande med någon x-ländsk patriot, — och då
behöver han inte oss. Kom, Livmedicus! (Griper hans hand och springer
med honom åt vänster.)
LIVMEDICUS
Ja, jag skall springa. Så lättar jag. (Båda ut.)
HERTIGEN och ARKITEKTEN in från höger.
(Arkitekten, en herre av normal internationell typ. Han bär ett svart,
slätkammat hår och små svarta mustascher; pincenéer. Hans uppträdande
är tyst och behärskat.)
HERTIGEN
Det blev lite ansträngande. — Tag plats herr Arkitekt. Ni tror vi
ha lyckats i vårt val. Vad som särskilt anslog mig var den vita
empiremöheln. Den vi tänkte oss för min dotters gemak.
ARKITEKTEN
Ers höghet har en konstnärs blick.
HERTIGEN
Det gläder mig att vi äro övereus. En cigarr?
ARKITEKTEN
Tack!
HERTIGEN
Säg, — man röker gärna cigarrer i ert land? Ni förstår, jag intresserar
mig för allt som rör X-land, det dagliga livet, små detaljer...
ARKITEKTEN
Det är livsfarligt att röka cigarrer, Ers höghet. I X-land.
HERTIGEN intresserat.
Sekunda tobak?
ARKITEKTEN
Nej, — cigarren signalerar klasskillnaden, Ers höghet! Det är så hos
oss.
HERTIGEN
Det var märkvärdigt.
ARKITEKTEN
Havannan är utdöd, Ers höghet. Men det förekommer ännu någon enstaka
holländare, av enklaste sort. Och den dömer sin man. Han får gälla som
aristokrat; och det är det värsta.
HERTIGEN
Men det finns dem som tar risken! Det bereder mig ändå någon tröst.
ARKITEKTEN
Ja, man drar sina bloss. (En avmätt gest.) Och bär konsekvenserna. En
del sätter livet till.
HERTIGEN
Mycket allvarsamt! Och jag som... Men de djupa leden då?
ARKITEKTEN
Det är tillåtet att röka cigarretter, Ers höghet. Åtta timmar om dagen.
HERTIGEN
Högst fatalt. Skall jag lägga om...
ARKITEKTEN
Vägen till folkets hjärta —
HERTIGEN
— går genom en cigarrett —
ARKITEKTEN
— med trämunstycke. Ers höghet.
HERTIGEN
Det var en nyttig upplysning. Jag är mycket tacksam. En sak, herr
Arkitekt. Det förefaller som om Ni inte vore fullt representativ — för
ert X-land. Ja, förlåt, jag vill inte såra er... snarare tvärtom...
ARKITEKTEN
Jag förstår inte...
HERTIGEN
Kort sagt, Ni är på något vis olik de andra, — som hittills... visat
sig.
ARKITEKTEN
Landet är sällsynt rikt lottat, Ers höghet. Nationen består av mer än
ett — element. Jag har oturen höra till minoriteten. Man kallar oss
anti-x-länningarna. Vi hysa nämligen en benägenhet att inrätta oss
efter vissa förnuftsregler. Vi äro nog en avart, Ers höghet...
HERTIGEN
Vad Ni säger är mycket intressant — och mycket nytt för mig. Man har
ändå gjort allt for att... instruera mig.
ARKITEKTEN
Man har gjort det, Ers höghet.
HERTIGEN
Låt oss alltså få höra, herr Arkitekt. Ni i mindretalet, ha ni över
huvud samma... livsåskådning som de andra?
ARKITEKTEN
Nej.
HERTIGEN
Men samma... hållning, samma sätt att vara?
ARKITEKTEN
Nej.
HERTIGEN
Men samma moral, — samma uppfattning om rätt och orätt?
ARKITEKTEN
Nej, Ers höghet!
HERTIGEN
Besynnerligt... Och ni ha det trivsamt tillsammans?
ARKITEKTEN
Efter förhållandena, Ers höghet.
HERTIGEN
Ja. Allt det här var angenämt att erfara. Jag är verkligen förvånad.
Det ger utbyte — att konversera med sin möbelarkitekt.
ARKITEKTEN
För min del — har jag haft nöjet konversera med min blivande konung.
HERTIGEN med skärpa i repliken.
Situationen förefaller mera komplicerad än jag trodde. Det var
verkligen inte meningen. Men det kan vara gott att veta hur landet
ligger — innan jag tar itu med att regera herrarna!
ARKITEKTEN
Å, för vårt vidkommande — möta inga svårigheter, Ers höghet.
HERTIGEN
Ja! Men jag har sett ert folk — folket självt — här i mina egna trappor!
ARKITEKTEN
Man skall icke alltid bedöma ett folk — efter folket.
HERTIGEN
Där sade Ni ett ord!
BETJÄNTEN in från höger.
Ers höghet, — Professorn låter anmäla sig.
HERTIGEN
Bed honom komma. (Arkitekten reser sig.) Professorn är er landsman.
Han bibringar mig en smula kultur, — nota bene x-ländsk. Tack, herr
Arkitekt. För att lära känna x-länningarna måste man tydligen lära
känna antix-länningarna.
(Arkitekten bugar, går till höger. Vid dörren möter han Professorn.
Stel bugning.)
PROFESSORN betraktar Arkitekten med ett uttryck av ogillande
överraskning. — Professorns person kännetecknas av en betydande
svulstighet med naivitet och cynism i förening; hans ansikte — med ett
gulgrått här i en våg åt sidan — uttrycker ett slags blond knipslughet.
Han bär lång svart rock, vilken dock icke döljer allt det vardagliga i
hans figur. Uttalet styvt, "inhemskt". Han medhar en handväska, vilken
han ställer ned vid en fåtölj samtidigt som han låter höra sin röst,
helt förtroligt.
God dag, god dag, Ers höghet.
HERTIGEN
Det var också min mening att hälsa er, herr Professor.
PROFESSORN fortsätter oberörd.
Kanske det inte är riktigt som sig bör, att han går här, den där
Arkitekten.
HERTIGEN
Vad menar Professorn med det?
PROFESSORN
Som han har så dåligt anseende dar hemma.
HERTIGEN
Verkligen? Mig föreföll han synnerligen tilltalande, på sitt tysta
sätt. Och jag måste säga, hans prestationer som arkitekt...! Till
exempel hans sängkammare för min person — magnifik.
PROFESSORN
Ja, han är nog skicklig i den vägen. Han har gjort sitt fosterland
mycken heder. Men han är inte patriot.
HERTIGEN
Det var betänkligt!
PROFESSORN
Det är just vad det är, Ers höghet. Arkitekt är en sak, men Patriot är
en annan sak.
HERTIGEN
Ni skrämmer mig. Arkitekten har något på sitt samvete? Han har förrått
folkets sak?
PROFESSORN
Ja! Han hör till Minoriteten!
HERTIGEN
Och Minoriteten hör inte till folket? Utan utgör ett folk för sig, så
att säga?
PROFESSORN
Nej, nu missuppfattar Ers höghet alldeles. Vi äro ett folk i alla
tider, man må se'n säga vad som helst. Ett folk, ett språk.
HERTIGEN
Ja, språket. Jag har studerat det med stort intresse.
PROFESSORN
Ett gentilt språk.
HERTIGEN
Och praktiskt på samma gång. Jag tror mig till och med ha gjort ett
litet rön, på egen hand.
PROFESSORN
Det var verkligen vänligt.
HERTIGEN
Ja, om Professorn alltså inte misstycker... (Griper en bok från
skrivbordet och slår upp den.)
Vi ha då här den enligt min mening synnerligen värdefulla
konstruktionen som anger frånvaron av ett begrepp eller föremål. Ett
exempel, mycket betecknande för resten. När en ung x-länning befinner
sig i det läget — vi tala alltså filologi — att han står ensam i livet,
utbrister han på sitt kärnfulla språk: _rakastettaritta_, vilket som
bekant betyder, att han drar sig fram _utan_ älskarinna. Det vill säga,
han drar sig fram utan en älskarinna, — och det är just utgångspunkten
för mitt tankeexperiment, Ponera nämligen att eder unga landsman ar
i avsaknad av _två_ älskarinnor, hur skall han då uttrycka sig? Det
är på den punkten min upptäckt sätter in. Han tillfogar naturligtvis
ännu en omgång av den abstraherande ändelsen, och begreppet står fast:
_rakastettaritta-ritta_ — utan två älskarinnor.
PROFESSORN gör anteckningar.
Det blir epokgörande, Ers höghet...
HERTIGEN
Ja! Och det möter ingen svårighet att gå vidare på den en gång inslagna
vägen. Vill ifrågavarande person betona närvaron av ytterligare en
frånvaro, fogar han den tredje obefintliga älskarinnans ändelse —
pardon, men vi befinna ju oss i vetenskapens svala regioner...
PROFESSORN omedelbart.
Märkligt, ytterst märkligt. Jag skall förelägga Filologiska
samfundet... (Ivriga anteckningar.) Och det synes mig, att vi här
samtidigt ha att inhösta en direkt vinning jämväl på moralbegreppens
gungande mark...
HERTIGEN
Professorn har rätt. Det är celibatets idé, — i högsta potens.
(Professorn gör förnyade anteckningar.) Ni förstår att den lilla
grammatikaliska fantasien har roat mig ordentligt. Har jag dessutom
riktat den sköna x-ländska vokabulären med ännu ett bevingat uttryck, —
så mycket bättre.
PROFESSORN
Aldrig har jag förut träffat en så förståndig blivande monark. Men
här står jag och mottar lärdomar. (Skrattar.) I stället för att ge!
(Poserar à la pedagog.)
HERTIGEN
Vi skola inte överanstränga oss, min gode professor.
PROFESSORN
Egentligen vet Ers höghet redan allt det viktigaste. Det är nu inte
heller någonting särskilt...
HERTIGEN
Med X-land?
PROFESSORN
Ja. Ingenting särskilt. Annat än att det landet är olikt alla andra
land.
HERTIGEN
Det sätter Ni stort värde på.
PROFESSORN
Det är vår stolthet. Vi äro alla olika andra människor, — därför likna
vi alla varandra. Det må vara var som helst i världen, om en av de våra
är med, strax kan man visa på honom och säga: det där är en x-länningl
Man ser det på hans breda, ädla ansikte, man hör det på hans kraftiga,
manliga språk, när han uttrycker sina harmsna känslor, man märker det
på det sakliga sätt varpå han svänger sin blanka kniv i kamraternas
krets. Aldrig skulle han förgäta sitt hemlands seder. Det är patriotism!
HERTIGEN
Och kulturnivån?
PROFESSORN
Den är enorm! Till exempel: jag skrev nyligen en tidningsartikel — om
ärftlighetsproblemet. Bra. Genast skrev min hustrus barnsköterska en
annan artikel. Det var polemik.
HERTIGEN
Och hon fick rätt!
PROFESSORN
Hon fick rätt! Hon kunde nämligen anföra synnerligen slående
erfarenheter ur det praktiska livet, som hade undgått mig. Min hustru
tyckte också som hon.
HERTIGEN
I ert land äro visst kvinnorna mycket... omtyckta?
PROFESSORN
Kvinnans betydelse är allmänt erkänd i X-land. Men inte som maka och
moder. Det är gammalt! Utan som mannens kollega. (Med patos.) Kvinnan
är vår broder!
HERTIGEN
Hon finner sig i det?
PROFESSORN
Hon har uppnått en storartad utbredning överallt i samhället. (Går fram
till tabellen "Kvinnoprocenten" och demonstrerar med en skolmästares
peksticka.) Här ser man landets kvinna i procentuell belysning:
kvinnan ur allmän synpunkt (demonstrerar), ur kommunal synpunkt, ur
parlamentarisk synpunkt och ur finansiell synpunkt. Man torde lägga
märke till hur den feminina kurvan gör landvinningar på alla områden...
HERTIGEN
Men så vilar ju rikets hela öde... i gudinnornas knän.
PROFESSORN
Rikets öde avgöres av Majoriteten! (Marscherar med resoluta steg till
tabellen Majoritetens betydelse.) Var god och ge akt, Ers höghet, — vi
se den röda linjen här, hur den bara stiger och stiger. Den visar oss
Majoritetens utveckling från en ringa början... Nu är det Majoriteten
som styr och ställer i landet!
HERTIGEN
Men konungen — vad skall man med honom då?
PROFESSORN
Det blir en man till!
HERTIGEN
Åt majoriteten?
PROFESSORN
Ja. Toppunkten! Se här, — det går en svart linje, den går nedåt och
nedåt, men den finns ännu. Det är den protesterande Minoriteten, — och
den skall utplånas.
HERTIGEN
Så allt flyter samman... i ett rött streck?
PROFESSORN
Ett jämnt rött streck! Alla äro av samma mening.
HERTIGEN
I fråga om ärftlighetsproblemet?
PROFESSORN
Också i fråga om ärftlighetsproblemet.
HERTIGEN
Amman i huset ger direktiv.
PROFESSORN
Det finns många framstående ammor. I X-land.
HERTIGEN
Men om de äro av olika mening, sinsemellan?
PROFESSORN
Ammorna?
HERTIGEN
Ja.
PROFESSORN
Då avgör...
HERTIGEN
Am-majoriteten!
PROFESSORN
Ja — ja. Det är ett demokratiskt land, och man skall lyssna till
granens susning. Som det heter. (Med ny ton; gest mot vitrinen.) Där ha
vi nu den riktiga x-länningen. Se hur trygg han står i sitt skåp. Han
liknar inga vanliga människor.
HERTIGEN
Jag vet inte... ser jag fel? Han har trots allt ett tycke av professorn?
PROFESSORN förtjust.
Nu smickrar Ers höghet. Han föreställer just den bästa mannen i vårt
X-land, och därför ha vi skickat honom till Ers höghet. Ers höghet
skall betrakta den klara pannan, de harmoniska ansiktsdragen. (Poserar
vid sidan av vitrinen.) Här stå vi nu, två av vår blivande konungs goda
undersåtar. (Presterar ett skinande småleende.)
HERTIGEN
Sitt ner, herr Professor. Ni har redan varit alltför... lärorik. Jag
har inhämtat nog. Så nu börjar jag intressera mig för... att bli
konung! (Understruket:) Det tycks likafullt behövas kungar här i
världen!
PROFESSORN öppnar sin handväska med mycken beställsamhet.
Jag har någonting med mig, Ers höghet. (Bringar i dagen en kungamantel
och en krona, vilka han håller upp.)
HERTIGEN med bländade ögon.
Ä, ha vi hunnit så långt!
PROFESSORN
Ja, så långt ha vi hunnit! Det återstår egentligen bara en formalitet:
Lagstiftande församlingens instämmande.
HERTIGEN har rest sig.
En mantel för en tjusarkonung! En krona för en hjälte!
PROFESSORN
Ja! Tillåter Ers höghet! (Vill placera emblemerna.)
HERTIGEN
Först skola vi ha ett glas champagne!
(Ringer. Betjänten in från vänster. Hertigen gör ett tecken.)
Det är en sak Ni måste låta mig få veta, min käre Professor. Varför ert
folk vänt sig just till mig. Det finns många ädla furstar runt om i
Europa.
PROFESSORN
Alla ha inte visat sig lika lämpliga. (Rättar sig.) Ingen kan
jämställas med Ers höghet. Det är ju allmänt känt hur nobel och
rättskaffens Ers höghet är; och folklig, i ordets bästa bemärkelse. Och
Ers höghets oberoende ställning... Vårt land är fattigt.
HERTIGEN
Javisst! (Betjänten återkommer och serverar champagne.) Jag väntar mig
mycket nöje av att närmare lära känna ert rike, — ert unga rike.
PROFESSORN
Vi lydde ju under det stora Y-land; men så var det ungdomen som ville
ha ett fritt X-land, så att säga. Och det gick!
HERTIGEN respektfullt.
Ja den ungdomen!
(Betjänten ut.)
PROFESSORN
Förlåt nu. Ers höghet, men jag måste... (Flyttar champagnekylaren under
bordet.) Se, om någon skulle komma.
HERTIGEN
Vad står på? Är det på tok...?
PROFESSORN
Ers höghet förstår... Det brukas så hos oss!
HERTIGEN
Vafalls? Ett glas champagne, och ni stå på huvudet?
PROFESSORN
Herregud, vi ha ju lag på det!
HERTIGEN
Lex X-land? För att legalisera begreppet under bordet?
PROFESSORN
Ja! Det får inte synas. (Gest mot tabellen "Törstens nedbringande".)
Förordningen angående Törstens nedbringande i X-land! Endast svaga
drycker. Majoriteten har beslutat.
HERTIGEN
Svaga drycker och svaga herrar. Det är visst något att göra i ert land,
skolmästare! Med Guds och Minoritetens hjälp. Det skall regeras!
PROFESSORN med sitt mest inställsamma leende, figurerande med manteln.
Men få vi inte prova nu? Om den passar?
HERTIGEN
Ja, nu axla vi purpurmanteln! Den passar oss väl! Vi lyfta kronan på
hjässan! Och hit med sceptern! Champagnen på bordet, hycklare! När
kungen befaller! (Professorn åtlyder förskräckt.) Och nu dricka vi. —
Drick! Far sedan i frid och hälsa folket, att nu är konungen redo. Men
hör noga åt, om också folket är redo!
(Professorn smyger ut med böjd rygg.)
Ridå.
TREDJE AKTEN
Ett fraktionsrum, hörande till Lagstiftande församlingens i X-land
kuloarer. I mitten ett långsmalt bord, täckt med grön duk; runtom
stolar. I fonden en glasdörr som leder till en balkong, därifrån man
har en överblick av plenisalen nedanför. Längs fondväggen vilsoffor.
Dörr till vänster och till höger.
I snabb gåsmarsch in från vänster: Ordföranden från Första akten, följd
hack i häl av Professorn, vidare Sångläraren, Torparesonen nr 1 och
Torparesonen nr 2 samt Värdinnan och Den unga x-ländskan. De inträdande
gruppera sig kring det gröna bordet och taga plats. På var sin sida om
Ordföranden Professorn och Sångläraren.
ORDFÖRANDEN har förblivit stående.
Ja! Det är nu den avgörande dagen, då vi skola välja konung eller icke
skola välja konung. (Ser på sitt ur.) Om några minuter sammanträder
Lagstiftande församlingen. (Flyktig gest mot balkongdörrarna.) Och då
skall var och en lägga i urnan sin röst, — samvetets röst.
Vi som alla ha varit hos vår tillärnade kära monark och sett honom med
egna ögon, vi ha nu samlats här för att i sista stunden ännu en gång
övertänka, hur vi egentligen skola handla. Det är inte för sent ännu
att komma till den riktiga övertygelsen. Kanske ha vi alla vandrat på
villovägar; men det är bättre att välja den rätta vägen!
Det är vi som gå i spetsen och vi måste tänka på dem som inte förstå
utan rösta såsom vi be och förklara att rätt är.
(Sätter sig.)
TORPARESONEN nr 1
Ordförande! Jag tyckte kungen var en fin och nobel person och därför
röstar jag på honom!
TORPARESONEN nr 2
Detsamma säger jag! Och så ha våra väljare uttalat, att det är på tiden
att få ordentliga förhållanden här i landet och en kung som har något
att bestämma.
ORDFÖRANDEN
Vi skola inte glömma, att de stackars väljarna som sådana i regeln äro
vilseförda. Var det så att Professorn ville yttra sig?
PROFESSORN reser sig; högtidligt.
Jag måste allvarligen påminna om att den innevarande stunden är
förenad med ett stort ansvar för var och en av oss. Jag är ju den av
de närvarande som kan säga, att han nästan stått på kamratlig fot
med Hertigen, såsom hans lärare och uppfostrare, och så mycket jag
än sätter värde på honom i privatlivet är jag tvungen att hekänna:
Hertigen är en dålig elev, — kungen bar svårt att uppfatta! Och som
gammal skolman ställer jag nu till mig den frågan: skall jag välja en
av mina mindre framstående lärjungar till mitt folks konung? Man kunde
inte bli annat än djupt bekymrad när man såg, hur svårt Hertigen hade
att sätta sig in i våra förhållanden...
SÅNGLÄRAREN
Våra enkla förhållanden!
PROFESSORN
Ja, vi ha ju ordnat allt så bestämt. Det som är förbjudet står i lagen:
det är förbjudet, det är förbjudet och det är förbjudet. Och då är det
väl ingen konst att existera.
SÅNGLÄRAREN
Nå, förstod inte Hertigen det?
PROFESSORN
Nej. Hertigen insåg inte fördelarna. Till exempel det där med
dryckesvaror. Nog veta vi ju alla hur bildade människor skola uppträda,
— men Hertigen, — han ställde inte flaskan under bordet, utan bordet
under flaskan!
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Aj, aj. Aj, aj.
PROFESSORN
Jag försökte nog undervisa...
TORPARESONEN nr 1
Ja, si när vi voro där... Jag sade nog till åt Ordföranden!
ORDFÖRANDEN
Nå, jag trodde att... när det var ett så högtidligt tillfälle...
PROFESSORN
Jag försökte nog undervisa, men vet ni vad Hertigen då sa?
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Lydde han inte?
PROFESSORN
Han skrek: Champagnen på bordet, skojare! Och så höll han opp knytnäven.
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Aj, aj. Aj, aj.
TORPARESONEN nr 1
Nå, inte var det så farligt.
PROFESSORN
Nej, inte det, men det ena med det andra. Som nu det där att
Majoriteten alltid har rätt. Jag framhöll och förklarade, framhöll och
förklarade, men trögt gick det, trögt gick det.
SÅNGLÄRAREN
Det begriper ju ett barn, att ju flere dess bättre. Jag vet det från
mitt eget område: solosång är nog bra, kvartettsång är också bra, — men
vad är det mot den stora blandade kören!
PROFESSORN
Sant sagt, Sånglärare! Och hela vårt samhälle, hela vår politik, det är
just den stora och härliga blandade kören där alla få sjunga med!
TORPARESONEN nr 2
Men en anförare skall det vara!
SÅNGLÄRAREN
Det skall det vara, — men en musikalisk!
TORPARESONEN nr 2
Hör nu, skall det sitta en orgelnist på tronen?
PROFESSORN
Nej, inte det! Och den har kungen — han skulle just bli en sådan där
oinskränkt orgelnist! Han skulle bara spela solo — solo och solo — hela
tiden solo.
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Aj, aj. Aj, aj.
TORPARESONEN nr 1
I början var Professorn så angelägen om att alla skulle stå på kungens
sida. Vad är det nu som har kommit emellan'?
PROFESSORN
Det var i början det, min käre partivän. Man lär sig så länge man
lever, och ingen har levt som jag! i frågar vad det är som har
kommit emellan. Jag skall svara med detsamma. Det är kärleken som
har kommit emellan. Kärleken till dig och mig, kärleken till fröken
och frun (gest mot Den unga x-ländskan och Värdinnan), kärleken till
Lagstiftande församlingen och hela vårt folk! Jag säger mig att detta
folk inte får läggas i händerna på ett lättvindigt statsöverhuvud,
kommande från främmande land, som inte kan ha känsla för vårt folks
många egendomligheter. Ty de äro vår rikedom, dessa egendomligheter —
medfödda såväl som förvärvade —, och vi få inte låta frånröva oss dem.
Jag tänker nu på vår nationella fridsamhet, vår tolerans mot olika
tänkande, vår laglydnad, enastående i världen, vår personliga säkerhet,
vårt stora intresse för allmänna angelägenheter, vårt ordningssinne,
som luttrar och reglementerar allt från prostitutionen till valutan, —
ja i synnerhet vårt ordningssinne som gör envar av oss skickad att, om
det så gäller, sitta i själva regeringen och i spetsen för regeringen —
som den älskade x-ländska republikens — president! Så nu blev det ordet
sagt!
TORPARESONEN nr 1
Ja, nu hade överlöparen ordet! Jag är bara en enkel Torpareson jag, men
det menar jag, att har man en gång en åsikt, så skall man stå vid den!
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Aj, aj. Aj, aj.
TORPARESONEN nr 1
Tyst fröken med sitt tjat! Här resoneras politik!
(Ordföranden knackar med sin klubba.)
PROFESSORN
Tack, herr Ordförande. För att återkomma, — det var någon som talade om
åsikter. För all del, de äro klädsamma att ha, men det är med dem som
med blommorna, de slå ut i all sin prakt, de dofta ljuveligt, och man
bär dem på sitt bröst. Men så vissna de, och man behöver dem inte mer.
Varje åsikt har sin livslängd, och varje årstid sin åsikt.
TORPARESONEN nr 1
Det lider mot sommaren nu, och alla kålrotsland gödslas för nya åsikter!
PROFESSORN
Jag ville bara säga det, att man står vid sin mening så länge man har
en mening, men se'n...
TORPARESONEN nr 1
Se'n sätter man sig!
PROFESSORN
Ja, jag har talat. (Sätter sig. Pinsam paus. Reser sig ånyo.) En
sak skall jag tillägga, medan jag har ordet, och det är i fråga
om Hertigen. Så mycket kan jag säga, att inte är han någon vän av
frigjorda fruntimmer heller!
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Aj, aj. Aj, aj.
TORPARESONEN nr 1
Det är frökens åsikt det!
ORDFÖRANDEN låter sin klubba gå.
Fröken har yttrat sig tydligt nog! Nu är det bara Värdinnan som inte
har sagt någonting. Vad tänker Värdinnan i den här frågan?
TORPARESONEN nr 2
Värdinnan tänker ingenting! Hon sover!
(Den unga x-ländskan ger Värdinnan en stöt.)
VÄRDINNAN vaknar upp.
Låt mig vara i fred! Jag representerar folket!
TORPARESONEN nr 1
Vi ville bara veta om Värdinnan är med om att vi skola ha en kung?
VÄRDINNAN
Ja det är jag!
PROFESSORN
Eller republik?
VÄRDINNAN
Ja det är jag!
SÅNGLÄRAREN
Alltså vilketdera?
VÄRDINNAN
Jag sa' ju re'n! Voj, voj ändå, det här bråket. Mig har det bara gett
förtret. Och många sömnlösa dagar.
ORDFÖRANDEN
Det blir nog bäst att vi skrider till omröstning. Så få vi klarhet i
saken!
PROFESSORN
Herr Ordförande! Jag vill inte motsätta mig omröstning. Men det kan
hända att min ståndpunkt blivit missförstådd, och jag måste förklara
mig. Jag har sagt, att man kan se kungen från två sidor, — men jag
har inte sagt att jag därför röstar för republiken. Jag röstar inte
för kungen, och jag röstar inte för republiken heller; där ha ni min
ståndpunkt.
TORPARESONEN nr 1
Vad fan röstar herrn på då?
PROFESSORN
Jag röstar med tom sedel.
TORPARESONEN nr 1
Och tom hjärna!
ORDFÖRANDEN
Respekt för andras åsikter!
TORPARESONEN nr 1
Men han har ju inga åsikter, — vad skall man respektera då?
ORDFÖRANDEN
Nu blir det omröstning! Den som vill ha kung röstar ja, och den som
vill ha republik röstar nej. Så enkelt är det! Här ha ni papper. —
Värdinnan, Värdinnan, — var så god!
VÄRDINNAN
Ja, jag hör, jag hör.
ORDFÖRANDEN samlar in röstsedlarna i sin urna.
Kanske Sångläraren vill anteckna. Blank sedel, — ja, ja, — blank,
blank, ja. Konungadömet har sålunda segrat med tre ja-röster över tre
blanka! (Klubbslag.)
PROFESSORN
Förlåt, herr Ordförande, men det är ändå en tolkningsfråga. Hade jag
vetat det...
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Ny omröstning!
PROFESSORN
Ja, jag måste verkligen förena mig...
ORDFÖRANDEN
Så ta vi det en gång till då. Men skynda på nu!
(Ny votering. Professorn uppvisar diskret sin röstsedel för sina
meningsfränder.)
Jaha, det är klart! Ja, ja, ja, — nej, nej, nej! Rösterna väga lika.
Den här gången blev det varken kung eller republik!
VÄRDINNAN mycket vaken och intresserad.
Lotten avgör!
PROFESSORN
Jag ber ännu en gång om ursäkt. Men Värdinnan har visst röstat ja, och
det är nog ett misstag...
TORPARESONEN nr 2
Hör nu, rösträtten är hemlig!
ORDFÖRANDEN varnar med klubban.
Det blir lottdragning!
TORPARESONEN nr 1
Slå upp ett kort! Kung eller hacka!
SÅNGLÄRAREN
Hellre hacka! Folkets väl skall vara folkets eget verk.
TORPARESONEN nr 1
Glöm inte sätta kronan på verket!
ORDFÖRANDEN
Nu dra vi!
TORPARESONEN nr 2
Låt Professorn själv avgöra!
(Vid bordet råder upphetsning och rörelse. — Ordföranden räcker urnan
till Professorn som griper sedeln med darrande hand.)
TORPARESONEN nr 1
Vad blev det? Ja eller nej? Vi skola foga oss i makternas domslut.
PROFESSORN
Det blev ja...
TORPARESONEN nr 1
Nu stiger kungen på tronen!
PROFESSORN
Jag protesterar...
TORPARESONEN nr 1
Allt är all right, och Professorn drog själv opp kungen ur urnan.
PROFESSORN
Det är slumpens spel, och sådant får inte vara bindande.
TORPARESONEN nr 1
Nej, ingenting är bindande här i landet — på hedersord!
DEN UNGA X-LÄNDSKAN med gäll röst.
Ny lottdragning!
ORDFÖRANDEN
Går inte! Det är slut med leken.
PROFESSORN
Och envar följer sin övertygelse.
TORPARESONEN nr 1
Professorn också — som inte har någon övertygelse?
PROFESSORN
Så får jag följa andras då.
TORPARESONEN nr 1
Det skall vara frökens det, vad? (Gest mot Den unga x-ländskan.)
PROFESSORN
Och herrn följer Värdinnans!
TORPARESONEN nr 1
Nej, hon följer min! Och det är en annan sak det.
PROFESSORN
Det är samma sak.
TORPARESONEN nr 1
Det är inte samma sak. För så ha vi kommit överens, och det är ärligt
spel från början och kallas parlamentarism!
(Det ringer från sessionssalen.)
ORDFÖRANDEN
Det ringer till plenum, och nu gå vi. Beslutet är fattat, — till den
verkan det hava kan!
(Reser sig; allmänt uppbrott. — Dörren till vänster slås upp, och
åtskilliga ledamöter av Lagstiftande församlingen trängas i öppningen.)
FLERA NERVÖSA RÖSTER
Hur skola vi rösta? Hur skola vi rösta?
TORPARESONEN nr 1
Kungen vann i spelet!
FLERA RÖSTER
Det var bra!
(Bifallsmummel i skaran.)
PROFESSORN
Vänta lite! Det är inte så enkelt! Jag skall förklara hela saken. Kom
med nu, kära vänner.
(Alla ut till vänster. — Scenen står tom några ögonblick. Genom de
öppna fonddörrarna hör man hur ledamöterna samlas i plenisalen; ljud av
röster, fötter, pulpetlock och så vidare. Därpå några starka klubbslag.)
TALMANNENS RÖST.
Plenum vidtager. Namnupprop!
(En entonig stämma börjar en uppläsning av namn: Aakkola, Aaamio,
Aaaponen, Ampunen, Anterzon, Anttimaa, Arpio, Asikka, Attila etc.)
ARKITEKTEN in från vänster. Stannar pä tröskeln, ser sig omkring,
går hastigt fram och stänger fonddörrarna, varpå han återvänder till
ingången.
Var god stig på, Ers höghet. Här ha vi en fristad. Och en
observationspunkt.
HERTIGEN in. Han är resklädd — med ytterrock, hatt och käpp — och lätt
ommaskerad för inkognito med kort, grå färgat skägg och pincenéer. Han
går något böjd och spelar äldre än han är.
Vad är det här för ett konspirationskabinett?
ARKITEKTEN
Ett rum, kort sagt. Man kommer och går här som man vill, när det inte
konspireras. Det var egentligen avsett för journalisterna, men så kommo
husets vaktmästare och dukade sina smörgåsar på gröna bordet. Och då
flydde journalisterna.
HERTIGEN
Är man ohövlig mot pressen?
ARKITEKTEN
Här äro alla ohövliga mot varandra.
HERTIGEN
Vart togo så journalisterna vägen?
ARKITEKTEN
Det går ingen nöd på dem. Där nere i plenisalen har man haft
vänligheten placera dem mitt bland de utländska diplomaterna. Och de
moja sig storartat.
HERTIGEN fram till fonddörrarna.
Var sitter regeringen?
ARKITEKTEN
Till höger om podiet. Ers höghet.
HERTIGEN
Är det regeringen? Tio tomma fåtöljer. En dag som denna.
ARKITEKTEN
Ministrarna äro samtidigt folkrepresentanter; och när någonting är på
färde, äro de endast folkrepresentanter. För att i ro kunna angripa
regeringen.
HERTIGEN
Då är det ingen som regerar?
ARKITEKTEN
Här regeras värre! Regeringen regeras av Lagstiftande församlingen,
Lagstiftande församlingen regeras av folket och folket regeras av fixa
idéer.
HERTIGEN
Ett demokratiskt folk! Som består av idel regenter.
ARKITEKTEN
Så är det också oregerligt!
(Paus.)
HERTIGEN har blickat ut över plenisalen.
Tror Ni jag är säker här? Känner man igen mig?
ARKITEKTEN
Ers höghet kan vara lugn. Masken skyddar.
HERTIGEN
Ja, Ni vet. Det har roat mig att vara med på ett hörn, inkognito. När
folket väljer sin kung; eller vrakar sin kung.
ARKITEKTEN
Förklädnaden har gjort Ers höghet tio år äldre.
HERTIGEN
Förklädnaden är falsk, ty nu är jag ung. Och det skulle inte besvära
mig att gå i dansen med nationen där nere. Vad menar Ni om mina chanser?
ARKITEKTEN
Ers höghet, jag vet inte...
HERTIGEN
Säg ut Ni!
ARKITEKTEN
Man talade om i kuloarerna, att det spelats krona och klave här inne.
Här, på gröna bordet.
HERTIGEN
Så, det var förspelet. Ödet... får bära risken.
ARKITEKTEN
Man känner icke Ers höghet, det är felet.
HERTIGEN
Man har begynt lära känna mig, det är felet.
ARKITEKTEN
Folket vill ha en konung efter sitt sinne.
HERTIGEN
Och är dess sinne sjukt, skall konungen vara... solidarisk. Då föredrar
jag att avstå från kronan — och behålla mitt huvud.
ARKITEKTEN
Ännu har icke avgörandet fallit, Ers höghet. Och där kämpa starka
makter om nationens själ.
HERTIGEN
Ja, jag förstår icke. Ni har fört mig omkring i er stad, er vackra
stad, och jag har sett glada, vänliga människor, ett livsdugligt folk.
Men här — (gest mot plenisalen.)
ARKITEKTEN
Här, — det är inte folk längre. Det är folkrepresentanter! De
föreställa folket...
(Starkt buller från plenisalen: skramlande pulpetlock och otydliga
röster i korus. — Talmannens klubba knackar skarpt, varpå tystnad
inträder.)
HERTIGEN
De starka makterna, som kämpa om nationens själ!
(Arkitekten slår upp fonddörrarna, och man hör)
PROFESSORNS RÖST
Jag skall be att få fortsätta. Kom ihåg, inga överilade beslut! Världen
kan förändras på fem minuter...
HERTIGEN inflikande.
Professorn! Det är min vän Professorn!
PROFESSORNS RÖST
Vi måste — hör på vad jag säger — vi måste följa med vår tid. I går
valde vi konung, men i dag gäller valet — republik.
EN ANNAN RÖST
Och i morgon?
EN TREDJE RÖST
I morgon — ha vi inget val!
(Förnyat tumult.)
ARKITEKTEN sedan sorlet något lagt sig; med en axelryckning,
överröstande.
Allmänna rösträtten!
HERTIGEN leende.
Sällsamt... här sitter jag och har mitt nöje av stormen... som skall
bryta mig. (Tystnad.) En cigarr, herr Arkitekt. (De tända cigarrer.)
Professorn har lagt om! Jag ville ha kronan här, den han bjöd mig...
till salu — mot garanterad själlöshet som vederlag. Den skulle jag
slunga ned så den exploderade för hans fötter. Och ropa ut: Nu är det
kungen som väljer. Och han väljer icke ett inkompetent folk till sitt
folk.
ARKITEKTEN
Än är icke dobblet slut där nere! Låt oss lyssna!
HERTIGEN
Spelaren bejakar sitt öde, men nu (man hör åter Professorns röst
dominera), nu börjar falskspelaren sitt hantverk.
PROFESSORNS RÖST fortsättande, sedan man tillropat honom: "Förrädare!"
Ni kalla mig förrädare! Och det kan hända att jag förråder mig...
förråder mig själv, menar jag... men vad skall den sanna patrioten göra
när klokskapens röst ljuder? Jag föreslår att sammanträdet uppskjutes.
På några minuter. Nu drömma ni alla om en konung — (En kör av röster:
Konung! Konung! Konung!) — en konung i stor rikedom och härlighet. I
synnerhet rikedom. Eftersom nationen är mindre bemedlad. Men jag har
några upplysningar att ge.
EN ANNAN RÖST
Kreditupplysningar?
PROFESSORNS RÖST
Jag har just nu fått ett telegram. Men det kan inte delges offentligt,
och jag föreslår att sammanträdet uppskjutes...
EN TREDJE RÖST
Förslaget understödes!
(Våldsam oro. Talmannens klubba arbetar.)
TALMANNENS RÖST
Förslag har väckts om ajournering av plenum. Förslaget har understötts.
Plenum ajourneras på tio minuter.
(Klubbslag. Man hör de deputerade avlägsna sig.)
ARKITEKTEN med entusiastisk betoning.
Konungen har majoritet!
HERTIGEN
Hade — för en minut sedan. Nu kommer guldet på bordet! (I tankar.)
Gröna Puckeln... (Högt.) Den är mycket lärorik, er Lagstiftande
församling för en... ex-konung in spe. I leken med idéer avgör
spelkassan! Men världshistorien som lever högt på blod och tårar måste
i pauserna tillåta sig ett gott skratt... och någon skall väl uppoffra
sig. (Reser sig och vandrar fram.) Det finns martyrer att ha roligt åt,
också!
ARKITEKTEN
I den här komedien spelar folket huvudrollen, Ers höghet!
HERTIGEN stannar; bistert.
Hjältens roll?
ARKITEKTEN laddat.
Nej, men narrens!
(1 detsamma går dörren till vänster upp och några medlemmar av
Lagstiftande församlingen inträda, en och en, i ett dystert
döddansaretempo. Främst en mycket liten man med yvig, svart hårbuske
och en iögonenfallande röd rosett till en hög stärkkrage. En karl i
jordarbetarestövlar marscherar omedelbart fram till en av liggsofforna
i fonden och sträcker ut sig där i hela sin längd. I hans spår följer
Värdinnan, som placerar sig i närheten i en bekväm, halvliggande
ställning. Den unga x-ländskan söker anknytning till Den lille
mannen, och båda sätta sig vid gröna bordet; damen ordnar sin kjol,
och hennes kavaljer stryker med en kam sin ostyriga peruk. Sist
inträder originalet till Lagstiftare i X-land (i Hertigens vitrin i
Andra akten); han skrider ljudlöst fram med bara fötter. Hertigen och
Arkitekten äro föremål för några sneda blickar, men bli för övrigt icke
uppmärksammade.)
HERTIGEN strax vid gruppens entré.
Ah, folkets majestät! Skola vi böja knä?
ARKITEKTEN
Överflödigt! Det ges ändå inte pardon.
HERTIGEN
Låt oss experimentera. (Gör en bugning för de inträdande vilken icke
besvaras; endast Värdinnan nickar förtroligt i förbigående. Hertigen
vänder sig till Arkitekten, med en viss besvikelse.) Man hälsar inte
här?
ARKITEKTEN
Det är ett överklassens njutningsmedel.
(Lagstiftaren avancerar långsamt, efter att vid dörren ha tagit fram
en cigarrettask; han är upptagen av att mycket omständligt sticka en
cigarrett in i ett munstycke, som han håvat upp ur byxfickan.)
HERTIGEN ryggar tillbaka, ett steg med vänstra handen över pannan;
griper med den högra Arkitektens arm; därpå med sammanpressad röst.
Nu spökar det! Han går igen — figuren från min vitrin — Lagstiftaren
från X-land...
ARKITEKTEN leende; — samtalet föres nu hastigt och dämpat.
Ja, jag såg honom hos Ers höghet. I glasskåpet. Där var han uppstoppad.
Men det här är originalet, och det är uppblåst! En av de främsta
partiledarna, Ers höghet. En mästare i politisk släggkastning...
Dessutom har han infört de bara fötterna i parlamentet, och betraktas
som banbrytare. Han kommer nog att gå långt. När han talar —
HERTIGEN
Barfota?
ARKITEKTEN
Ja, han talar gärna barfota, och då hänger folket —
HERTIGEN
— vid hans tår.
ARKITEKTEN
Kort sagt, en enastående personlighet. Var på er vakt, Ers höghet, för
nu tassar han direkt till oss, Hövdingen!
LAGSTIFTAREN är i behov av tändstickor för sin cigarrett; han har
förgäves letat genom sina fickor och med negativt resultat vänt sig
till Karlen på soffan och Värdinnan. Han går fram till Hertigen,
blickar på honom under lugg och utropar — med cigarretten i mungipan —
snabbt och förtroligt.
Spitskij!
HERTIGEN osäkert.
Pardon...
LAGSTIFTAREN upprepar, ännu mera kamratligt.
Spitskij!
ARKITEKTEN
Det är fråga om tändstickor, Ers höghet. Kanske jag —
HERTIGEN
Ack så... nej, låt mig... det skall bli ett nöje....
(Bringar sin tändapparat i funktion och hjälper Lagstiftaren med hans
cigarrett. Denne drar några kraftiga, tämligen oförsiktiga bloss rätt
inpå Hertigen, vänder därpå plötsligt ryggen till och går till en
soffa, där han lägger sig. Hertigen står förvånad med den brinnande
tändapparaten i handen; vänder sig därpå till Arkitekten.)
Det _var_ av trä, munstycket...
ARKITEKTEN
Den nationella elokvensens signatur, Ers höghet.
HERTIGEN
Så har jag i varje fall haft kontakt med folket...
ARKITEKTEN
Då är det inte långt till kortslutning! Bättre fly. Den här vägen. Jag
har studerat lokaliteterna.
HERTIGEN
Ni känner er hemma här i huset!
ARKITEKTEN
Ja, — som arkitekt!
(Båda ut till höger.)
VÄRDINNAN som vaket följt med den sista scenen kring Hertigen, till Den
unga x-ländskan.
Fröken, — han liknar kungen, den där äldre herrn!
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Vilken kung?
VÄRDINNAN
Våran herr kung!
DEN UNGA X-LÄNDSKAN med spetsigt förakt.
Jasså den. Nä, vet Värdinnan, han Hertigen sitter allt och tutar
champagnevin på slottet sitt, om han inte fått flytta i privatkvarter
ren. För vad det liknar, så liknar det sig till republik där också!
KARLEN PÅ SOFFAN
Jag tål int' kungar.
PROFESSORN hastigt in från vänster, svettigt ivrig, håret tilltufsat,
med ett telegram i handen; talar forcerat.
Vet ni ren hur ni ska rösta?
DEN LILLE MANNEN
Nej. Int' vet vi.
VÄRDINNAN med betoning.
Int' vet vi nånting.
PROFESSORN
Så ska ni få veta då! För här är telegrammet det var fråga om, och hör
nu noga på! (Läser.)
Hava härmed nöjet tillkännagiva att den av Eder såsom konunga kandidat
upptagna personen på senaste tid lidit avgörande ekonomiska förluster.
Ställningen i det närmaste uppriven, förtroendet undergrävt. För den
händelse avsikten med ifrågavarande kandidat av Eder fullföljes, skall
Edert folk av det internationella kapitalet behandlas såsom minst
gynnad nation. Vilket härmed till efterrättelse meddelas.
Bankirhuset Benjamin & C:o.
DEN UNGA X-LÄNDSKAN elegiskt.
Benjamin & C:o... biblisk firma...
PROFESSORN otåligt.
Ja, ja, ja. Men försök att begripa nu! Kungen är fattig!
ALLA utom Professorn och Den unga x-ländskan, under växande mummel.
Kungen är fattig, kungen är fattig...
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Aj, aj. Aj, aj.
PROFESSORN
Och nu inse alla vad vi ha att göra — till och med Värdinnan!
VÄRDINNAN med aktningsvärd naivitet.
Jag skall fråga Torparesonen vad det är jag inser...
PROFESSORN
Inte kunna vi välja en —
DEN LILLE MANNEN energiskt.
— pank kung!
PROFESSORN
Bra sagt, redaktörn. Den som sitter på tronen, han skall ha ett namn
som går... Si vi trodde nog att han hade tillgångar, när vi började
spekulera på honom, fast jag för min del länge ren har misstänkt...
Präktig karl den där Benjamin som telegraferar. Tänk, nu skulle hela
folket ha fått dåliga affärer bara för att monarken har det svårt.
DEN UNGA X-LÄNDSKAN
Aj, aj. Aj, aj.
(Ringning frän plenisalen. Man reser sig apatiskt.)
VÄRDINNAN
Ska' vi rösta på Professorn själv?
PROFESSORN avvärjer med båda händerna, halvt smickrad likväl.
Nej, nej! Men det är nog utfunderat vem som skall bli, och jag kan ju
säga det liksom i förtroende nu ren...
(Antar en hemlighetsfull uppsyn och viskar i örat på de närmaste, som
med allvarliga huvudböjningar bekräfta sin solidaritet. Scenen utrymmes
sålunda långsamt. — Kort paus.)
ARKITEKTEN blir synlig i dörren till höger.
Rent hus...
(Hertigen glider in, då i samma ögonblick dörren till vänster går
upp, varvid båda rygga tillbaka ett halvt steg; Arkitekten retirerar
ut kort därpå. Från vänster inträda samtidigt: Prinsessan, Livmedicus
och Excellensen, alla i resdräkt. De bli stående ett moment, hejdade
av rörelsen på motsatt sida; man fixerar varandra ömsesidigt. — Hela
scenen spelas nu i raskt och uppsluppet tempo.)
PRINSESSAN arm i arm med Livmedicus, som i sin tur fattar Excellensens
arm, varpå alla tre storma över scenen, den sistnämnde med fatala
benrörelser.
Det är Papa! Mina herrar, så ser han ut, en kunglig person på kall
jord, låt oss omfamna honom!
(Snabb hälsningsscen.)
HERTIGEN omedelbart.
Kära barn...
PRINSESSAN
Kära Papa, tryck en eldig kyss på Livmedicus' klara panna, — det är
någonting stort med denne enkla man...
HERTIGEN
Ett ögonblick, Eleonora...
PRINSESSAN
Ett ögonblick, — du sade ett ord. Det är ett jätteögonblick i
världshistorien, ädle Fader! Men därför skall du inte se ut som ett
melankoliskt petrifikat, en filosofisk prehistoriker...
HERTIGEN
Tyst, yra mun! Bad jag inte er alla stanna på vårt hotell... i dvala...
på vårt diskreta hotell, — och nu ha ni rusat rakt in i lejonkulan...
PRINSESSAN
Jag skall vara god mot de vilda djuren, så var inte orolig, Papa! Men
du bör förstå att det är någonting oerhört betydelsefullt... att vi äro
här. Du vill ju inte påstå motsatsen?
HERTIGEN
Jag påstår att du röjer mitt inkognito... med din teater (Gest). Och du
vet mycket väl, att jag inte vill vara —
PRINSESSAN
— den du är! Ja, — och nu är du också på god väg att bli någonting
tämligen annat än den du är. För jag vet också mycket väl att vad jag
nu vet —. Om du bara ville vara tyst en minut!
HERTIGEN
Kära Eleonora, jag tillåter mig fråga, vem av oss som är minst tyst?
PRINSESSAN
Jag kan ju inte meddela viktiga upplysningar rörande... din
levnadsafton, Papa, medels — mimiska prestationer.
(Komisk paus.)
HERTIGEN
Du väljer dina uttryck: min levnadsafton. Jag måste säga, att din
makabra vokabulär —
LIVMEDICUS som inte kan tygla sig längre.
Ers höghet får verkligen ursäkta. Men nu är det fullbordat!
PRINSESSAN
Ja, Papa! Där har du hela sanningen. Med ett par morgonfriska ord.
EXCELLENSEN som spejat ut genom fonddörrarnas fönster.
Jag har telegrammet i fickan... chiffer.
PRINSESSAN
Och där står —
HERTIGEN
— att det är fullbordat.
PRINSESSAN strålande.
Ja! Republiken är utropad i vårt dyra fädernesland. Och Livmedicus
är vald! Livmedicus är president! Och om två veckor är du definitivt
detroniserad av ditt trogna folk, avundsvärde Papa!
HERTIGEN
Tackar. Det var ytterst förekommande.
PRINSESSAN
Nationen jublar och hurrar...
HERTIGEN
Inklusive mitt eget barn!
PRINSESSAN
Inklusive ditt eget kött och blod... allt hurrar.
EXCELLENSEN med stort välbehag.
Exclusive en! Benjamin. Benjamin våndas i sin maktlöshet, inbegripen i
att riva sitt hår...
LIVMEDICUS med storartad överlägsenhet.
Hade nöjet kalmera den koleriska juden. En veckas sträng diet...
vatten och bröd. Kan man tänka sig, han smög omkring i skymningen och
bedrev en statsfientlig propaganda. En kväll hade jag ett meeting...
plötsligt stod Gröna Puckeln på en stol mitt i salen och ropade: Ned
med republiken. Då tröt äntligen mitt tålamod, och jag gav order...
HERTIGEN
Rätt så, min käre Livmedicus... Ex-livmedicus, ville jag säga. Jag
finner att den utövande maktens princip varit energiskt företrädd...
under min absens.
PRINSESSAN
Och nu — nu har du den äran att gratulera, Papa!
HERTIGEN
Naturligtvis skall jag lyckönska min egen Livmedicus... Förlåt, herr
President... jag är verkligen en smula disträ... och dessutom, en
kunglig republikan... det händer så mycket i dessa dagar, så ofantligt
mycket, kungar och presidenter vältra runt i tidens ström... och för
egen del... emellertid, måtte Ni länge leva... kort sagt, på den nya
banan, Livmedicus! (Trycker hjärtligt Livmedicus' båda händer.)
PRINSESSAN
Hurra, — leve fördomsfriheten!
EXCELLENSEN med besk lidelse.
Jah! Och ned med Klaus Raditjij, ned med puckelsystemet!
HERTIGEN till Livmedicus.
Apropå, ni läto honom löpa, Benjamin?
LIVMEDICUS
Han grät så bittert i arresten. Och lovade bli republikan.
HERTIGEN
Han blev republikan. I X-land! Hans ande svävar där nere. (Gest mot
plenisalen.)
EXCELLENSEN med morrhår.
Brrr... brrr...
PRINSESSAN
Det är så sant. Vi glömde alldeles... du går här och spionerar, för du
skall bli kung i dag, stackars Papa...
(Buller och dämpade hurrarop från plenisalen.)
ARKITEKTEN hastigt in från höger; stannar bugande vid dörren, med
utbredda händer; högtidligt.
Det är fullbordat.
LIVMEDICUS
Vafalls? Nu igen?
HERTIGEN
Fram med sanningen, budbärare!
ARKITEKTEN dröjande.
Ers höghet...
HERTIGEN
Säg ut!
ARKITEKTEN
Ers höghet... kom undan med blotta förskräckelsen!
(Går fram till fonden och slår upp dörrarna. Man hör i detsamma
Professorns röst: Leve republiken! och förnyade hurrarop.)
HERTIGEN till Arkitekten.
Kungen är fallen?
ARKITEKTEN
Ja!
HERTIGEN
Och en annan har trätt i stället?
ARKITEKTEN
Ja! Vald med acklamation.
HERTIGEN
Folket har ändrat mening alltså?
ARKITEKTEN
Det vet man icke. Men folkrepresentanterna!
HERTIGEN
När skedde det?
ARKITEKTEN
Just nu!
HERTIGEN
Och på vilken grund?
ARKITEKTEN
På grund av — den förändrade situationen.
HERTIGEN
Man byter hastigt åsikt här i landet.
ARKITEKTEN
Man gör så.
HERTIGEN
Vem kan då vara säker?
ARKITEKTEN
Här kan ingen vara säker!
HERTIGEN
Är man aldrig nöjd?
ARKITEKTEN
Man är alltid missnöjd, men det anses lika trevligt.
HERTIGEN
Gott; och nu är jag fri från det här nöjet?
ARKITEKTEN
Ja.
HERTIGEN
Saken är... mycket enkel.
ARKITEKTEN
Ja.
HERTIGEN
Det är inte något att tillägga?
ARKITEKTEN
Nej.
PRINSESSAN som med stegrad otålighet följt med dialogen.
Jo, det är något att tillägga! Far, du är "fri"... det betyder... du
är inte hertig, du är inte kung... du är — (hastigt) ingenting, — (med
vibrerande stämma) pris och tack! Alltså, jag, prinsessan av X-land,
hennes kungliga höghet... jag är bara jag, — (plötsligt, med soligt
ansikte) Livmedicus, här öppna sig — perspektiv...! (Lång, skimrande
blick.)
LIVMEDICUS rörd, hanterande snibben av en kulört näsduk.
Det kommer så plötsligt, och jag säger bara: Gud välsigne republiken...
i alla länder.
HERTIGEN i disträ melankoli.
Gud välsigne republiken... (Lyser upp i ett leende.) Ja, komediens
Gud... Emellertid... (vänd till Prinsessan) jag har ju inte varit
blind, kära barn... och nu, nu ha ni alla edra intressen, edra planer,
edra uppgifter här i livet... endast jag (vänd till Arkitekten) har
befunnits... insolvent.
ARKITEKTEN artigt parerande.
Av ett — inkompetent folk.
PRINSESSAN ingripande.
Ja, det inkompetenta folket! Vilket själsmörker lägger det icke i
dagen, vilken... nationell talanglöshet. För det första, genom att
vända sig till min Papa, kan man tänka sig: till min ofarliga Papa, med
en perfid anhållan att Papa ville ha vänligheten fungera som konung i
ett... påtänkt rike. Och för det andra, — genom att sedan inte välja
Papa! För aldrig kan den nationen få en mera... vänsäll president!
HERTIGEN
Kära barn, du med ditt klingande huvud. Men bemöda dig om en allvarlig
tanke! Vad menar du jag skall ta mig till nu?
PRINSESSAN
Etablera dig som medmänniska, Papa!
HERTIGEN
Det var inhumant! Jag, — vid mina år, och med mina förutsättningar! Och
ändå... experimentet kan ha sitt intresse. Det är riskabelt, men jag
skall vedervåga! (I gott lynne.) Och får jäg nu lov att debutera... som
medmänniska? Och förestå en liten privat middag, mycket diskret till
följd av vissa omständigheter, men delikat, skola vi hoppas. Med ett
glas bourgogne, i anledning av dagens betydelse... ett glas medhavd
bourgogne. Ni gör mig också den äran, herr Arkitekt... Jag står i stor
tacksamhet till er, inte minst för den kungliga sängkammare Ni hade
tillärnat mig, och det enda som smärtar mig är att den nu... på grund
av den förändrade situationen... kommer att tjäna, jag ville säga
främmande syften. Men vi äro av ett välvilligt sinnelag, herr Arkitekt,
och låt oss önska, att den solida alkoven med all möjlig pietet skall
hägna... demokratiens kraftiga slummer.
(Hertigen gör en samlande gest, varunder hans uppmärksamhet fästes vid
Excellensen, som glömt sig kvar vid de öppna fonddörrarna, betraktande
plenisalen, därifrån ett döende sorl höres. Alla iaktta leende hur
Excellensen med betydelsefulla huvudskakningar ger tillkänna sitt
ogillande av det passerade. Man avancerar långsamt mot vänster.)
PROFESSORN hastigt in från höger, ivrigt upptagen av att ordna några
papper i sin portfölj. Hela hans sätt att röra sig uttrycker en
fullkomlig självbelåtenhet, och han visslar en glad och folklig melodi.
Då företar Excellensen en hostning, Professorn ser upp, gör halt,
fastnaglad stirrande. Blicken stannar på Hertigen, och han griper sig
om pannan.
Kungen!
(Komisk reträtt.)
Ridå.
===============================================================================
FÖRESLAGNA KORRIGERINGAR
===============================================================================
Följande fel och inkonsekvenser har identifierats i texten. Varje post anger
rad/passage i originaltexten, felet och den föreslagna rättelsen.
-------------------------------------------------------------------------------
STAVNING OCH TRYCKFEL
-------------------------------------------------------------------------------
1. "dokumenter" → "dokument"
(Första akten, scenanvisning: "belastat med dokumenter och portföljer")
Korrekt pluralform på svenska är "dokument" (neutrum, oförändrat i plural).
2. "läkarinstrumenter" → "läkarinstrument"
(Första akten, scenanvisning om Livmedicus: "medför ett par etuier med
läkarinstrumenter")
Samma böjningsfel som ovan; korrekt form är "läkarinstrument".
3. "HERTIGEN er upp med en gest." → "HERTIGEN far upp med en gest."
(Första akten, direkt efter betjäntens inträde)
Troligt tryckfel; "er" saknar mening här. Verbet "far" (dvs. "far upp")
används genomgående i liknande scenanvisningar längre fram i texten
(t.ex. "HERTIGEN far upp, i ett resolut ogillande").
4. "hara nöje" → "bara nöje"
(Första akten, Hertigens replik: "Nej, förstås. Ni har hara nöje av det.")
Uppenbart tryckfel: "h" i stället för "b".
5. "pä den" → "på den"
(Första akten, scenanvisning om Livmedicus: "ställer till rätta något pä
den")
Tryckfel: "ä" i stället för "å".
6. "Under en ny paus, som i jons." → "Under en ny paus, som i jonos."
alt. "som i eon." alt. stryk passusen.
(Första akten, scenanvisning)
"i jons" är sannolikt ett korrupt tryckfel. Möjligen avsett "i jonos"
(gammalt ord för evighet/en evighet) eller "i eon". Texten är svårtolkad;
markeras som sannolikt fel.
7. "förmedlanäe" → "förmedlande"
(Första akten, scenanvisning: "LIVMEDICUS förmedlanäe, galant.")
Tryckfel: "ä" och "e" ombytta, troligen "nde" sammanblandat.
8. "PRINSESSÄN" → "PRINSESSAN"
(Första akten, replikhuvudet: "PRINSESSÄN / Där ser Ni.")
Tryckfel: "Ä" i stället för "A" i replikhuvudet.
9. "halsa" → "hälsa"
(Första akten, Livmedicus' replik: "Ers höghet sköter sin halsa — för
mycket.")
Saknar omljudet "ä"; troligt tryckfel.
10. "instrumentetui" → "instrumentetui" [acceptabelt men inkonsekvent]
(Första akten: "Öppnar sitt instrumentetui")
Jämför "etuier" som används på annan plats. Sammansättningen
"instrumentetui" är ovanlig men ej felaktig; kan lämnas.
11. "Jah! Ätertar sin förra ställning" → "Jah! Återtar sin förra ställning"
(Andra akten, Excellensens scenanvisning)
Tryckfel: "Ä" i stället för "Å" i "Återtar".
12. "var med i Antikpalatset" → "var med i Antikpalatset"
(Andra akten, Excellensens replik)
Siffran "1" är ett tryckfel för bokstaven "i".
13. "Mademoiselle Vera! (Åter surr.)" → "(Åter surr.)"
(Första akten, scenanvisning)
"Ater" är ett tryckfel för "Åter" (saknar å).
14. "Den är visst den fredligaste i sällskapet." →
"Den är visst den fredligaste i sällskapet."
Notera: i kontexten talar Gröna Puckeln om sig själv i tredje person
("Den"). Replikens mening är klar; ingen korrigering behövs.
15. "fi donc. Det vore osmakligt. Ragout på procis" → "Ragout på procès"
(Första akten, Excellensens replik)
Franskt lånord; trolig syftning är "procès" (rättegång/process).
"procis" verkar vara ett förkortat eller felstavat franskt ord.
16. "Jag var med 1 Antikpalatset" → "Jag var med i Antikpalatset"
(Andra akten)
Se punkt 12 ovan (upprepning för tydlighet).
17. "Det ar så enkelt" → "Det är så enkelt"
(Andra akten, Excellensens replik: "Det ar så enkelt, Ers höghet")
Tryckfel: "ar" i stället för "är".
18. "Det ar livsfarligt" → "Det är livsfarligt"
(Andra akten, Arkitektens replik)
Tryckfel: "ar" i stället för "är".
19. "äro överens" → "äro överens"
(Andra akten, Hertigens replik: "Det gläder mig att vi äro övereus.")
Tryckfel: "us" i stället för "ns".
20. "Ponera nämligen att eder unga landsman ar i avsaknad" →
"Ponera nämligen att eder unga landsman är i avsaknad"
(Andra akten, Hertigens lingvistiska utläggning)
Tryckfel: "ar" i stället för "är".
21. "Han föreställer jnst den bästa mannen" → "Han föreställer just den
bästa mannen"
(Andra akten, Professorns replik)
Tryckfel: "jnst" i stället för "just".
22. "Tillåter Ers höghet'!" → "Tillåter Ers höghet!"
(Andra akten, Professorns replik: "Tillåter Ers höghet'! [Vill placera
emblemerna.]")
Felaktigt apostrofstecken efter "höghet"; bör strykas.
23. "ABKITEKTEN" → "ARKITEKTEN"
(Tredje akten, replikhuvud: "ABKITEKTEN / Än är icke dobblet slut")
Uppenbart tryckfel: "B" i stället för "R" i "ARKITEKTEN".
24. "dobblet" → "dobblet" [möjligen korrekt arkaism]
(Tredje akten: "Än är icke dobblet slut där nere!")
"Dobblet" (av franskans "doublet") kan syfta på spelet/omgången.
Alternativt "dubbelspelet". Kan lämnas om arkaistisk ton är avsedd.
25. "Den unga x-låndskan" → "Den unga x-ländskan"
(Tredje akten, scenanvisning: "Den unga x-låndskan ger Värdinnan en stöt.")
Tryckfel: "å" i stället för "ä" i "x-ländskan".
26. "DEN UNGA X-LÄNDSKÄN" → "DEN UNGA X-LÄNDSKAN"
(Tredje akten, replikhuvud)
Tryckfel: "Ä" i stället för "A" i replikhuvudet (liknar felet med
"PRINSESSÄN" i Första akten).
27. "Ja det ar jag!" → "Ja det är jag!"
(Tredje akten, Värdinnans replik)
Tryckfel: "ar" i stället för "är".
28. "Beslutet ar fattat" → "Beslutet är fattat"
(Tredje akten, Ordförandens replik)
Tryckfel: "ar" i stället för "är".
29. "Tag ville bara säga det" → "Jag ville bara säga det"
(Tredje akten, Professorns replik)
Tryckfel: "T" i stället för "J" i "Jag".
30. "Jag skal! fråga Torparesonen" → "Jag skall fråga Torparesonen"
(Tredje akten, Värdinnans replik)
Utropstecknet är inplacerat mitt i ordet "skall"; bör strykas.
31. "ett par morgonfriska ord" → acceptabelt som stilistiskt val.
32. "bourgogue" → "bourgogne"
(Tredje akten, Hertigens slutreplik: "ett glas medhavd bourgogue")
Stavfel: "bourgogue" i stället för "bourgogne".
-------------------------------------------------------------------------------
INTERPUNKTION OCH FORMALIA
-------------------------------------------------------------------------------
33. Replikhuvudet "EXCELLENSEN," (med kommatecken) → "EXCELLENSEN"
(Första akten: "EXCELLENSEN, / Nej — fi donc.")
Löst kommatecken efter replikhuvud; bör strykas för konsekvens med
övriga replikhuvuden i texten.
34. "ekiöö kongi!" — stavningen av det fiktiva x-ländska jublet är
inkonsekvent: på ett ställe "ekiöö kongi", på ett annat "Ekiöö, ekiöö-ö,
ekiöö-ö-öö!" Konsekvens rekommenderas men kan vara avsiktlig variation.
35. Sångstrofen inramat med "/p ... p/" → bör markeras med korrekt
typografisk omramningsteknik (t.ex. kursiv eller indragning), inte med
"/p" och "p/" som troligen är kvarglömda HTML/formateringsmarkeringar.
36. "i" (vers hörande till X-land) — versalen "I" saknas i inledningen av
Sånglärarens sång: "När kommer konungen hem till vårt X-land?" —
styckeformattering är i övrigt korrekt.
-------------------------------------------------------------------------------
STILISTISKA ANMÄRKNINGAR (ej nödvändiga korrigeringar)
-------------------------------------------------------------------------------
37. "weltschmerz'en" — apostrofen i "weltschmerz'en" är ovanlig men kan
försvaras som markering av tyskt låneords böjning. Alternativt:
"weltschmerzen" utan apostrof.
38. "Klaus Raditjij" stavas konsekvent med "jij" men namnets ursprung och
ortografi är fiktiva; ingen korrigering erfordras.
39. Namnuppropet i Tredje akten ("Aakkola, Aaamio, Aaaponen...") innehåller
uppenbart överdrivna upprepningar av "a" (komisk effekt avsedd); ej
korrigeras.
===============================================================================
*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK KONUNGEN AV X-LAND ***
Updated editions will replace the previous one—the old editions will
be renamed.
Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg™ electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG™
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for an eBook, except by following
the terms of the trademark license, including paying royalties for use
of the Project Gutenberg trademark. If you do not charge anything for
copies of this eBook, complying with the trademark license is very
easy. You may use this eBook for nearly any purpose such as creation
of derivative works, reports, performances and research. Project
Gutenberg eBooks may be modified and printed and given away—you may
do practically ANYTHING in the United States with eBooks not protected
by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the trademark
license, especially commercial redistribution.
START: FULL LICENSE
THE FULL PROJECT GUTENBERG™ LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
To protect the Project Gutenberg™ mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase “Project
Gutenberg”), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.
Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg
electronic works
1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the person
or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
1.B. “Project Gutenberg” is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg
electronic works. See paragraph 1.E below.
1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation (“the
Foundation” or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg License when
you share it without charge with others.
1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country other than the United States.
1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg work (any work
on which the phrase “Project Gutenberg” appears, or with which the
phrase “Project Gutenberg” is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:
This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms
of the Project Gutenberg™ License included with this eBook or online
at www.gutenberg.org. If you
are not located in the United States, you will have to check the laws
of the country where you are located before using this eBook.
1.E.2. If an individual Project Gutenberg electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase “Project
Gutenberg” associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.
1.E.3. If an individual Project Gutenberg electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.
1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg.
1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg License.
1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg work in a format
other than “Plain Vanilla ASCII” or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg website
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original “Plain
Vanilla ASCII” or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg License as specified in paragraph 1.E.1.
1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg electronic works
provided that:
• You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
the use of Project Gutenberg works calculated using the method
you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
to the owner of the Project Gutenberg trademark, but he has
agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
within 60 days following each date on which you prepare (or are
legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
payments should be clearly marked as such and sent to the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
Section 4, “Information about donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation.”
• You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
does not agree to the terms of the full Project Gutenberg™
License. You must require such a user to return or destroy all
copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
all use of and all access to other copies of Project Gutenberg™
works.
• You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
receipt of the work.
• You comply with all other terms of this agreement for free
distribution of Project Gutenberg™ works.
1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg™ electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, the manager of
the Project Gutenberg™ trademark. Contact the Foundation as set
forth in Section 3 below.
1.F.
1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg™ collection. Despite these efforts, Project Gutenberg™
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain “Defects,” such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.
1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the “Right
of Replacement or Refund” described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg™ trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg™ electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.
1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.
1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you ‘AS-IS’, WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.
1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg™ electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg™
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg work, and (c) any
Defect you cause.
Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg
Project Gutenberg is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.
Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg’s
goals and ensuring that the Project Gutenberg collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at www.gutenberg.org.
Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non-profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation’s EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state’s laws.
The Foundation’s business office is located at 41 Watchung Plaza #516,
Montclair NJ 07042, USA, +1 (862) 621-9288. Email contact links and up
to date contact information can be found at the Foundation’s website
and official page at www.gutenberg.org/contact
Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation
Project Gutenberg™ depends upon and cannot survive without widespread
public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine-readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.
The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular state
visit www.gutenberg.org/donate.
While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.
International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.
Please check the Project Gutenberg web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate.
Section 5. General Information About Project Gutenberg electronic works
Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg eBooks with only a loose network of
volunteer support.
Project Gutenberg eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.
Most people start at our website which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org.
This website includes information about Project Gutenberg,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
