The Project Gutenberg EBook of Rättigheter och Skyldigheter gentemot
Statskyrkan, by Georg Stjernstedt
This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org
Title: Rättigheter och Skyldigheter gentemot Statskyrkan
En hjälpreda för svenska medborgare
Author: Georg Stjernstedt
Release Date: September 21, 2010 [EBook #33791]
Language: Swedish
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK RÄTTIGHETER OCH SKYLDIGHETER ***
Produced by Tor Martin Kristiansen, ronnie sahlberg and
the Online Distributed Proofreading Team at
https://www.pgdp.net
_STUDENTFÖRENINGEN VERDANDIS SMÅSKRIFTER. 113._
Rättigheter och Skyldigheter
gentemot Statskyrkan
En hjälpreda för svenska medborgare
af
GEORG STJERNSTEDT,
juris kandidat.
(_Fjärde tusendet._)
STOCKHOLM.
ALBERT BONNIERS FÖRLAG.
Innehåll:
Rättigheter och skyldigheter gentemot statskyrkan.
1. Rättigheter och skyldigheter i rent personligt hänseende 3
1. Barndop 3
2. Religionsundervisning 5
3. Konfirmation och nattvardsgång 9
4. Vigsel 11
5. Kyrkotagning 14
6. Gudstjänst 14
7. Kyrkotukt 15
8. Edgång 16
9. Jordfästning 18
2. Rättigheter och skyldigheter i ekonomiskt hänseende 19
Skyldighet att erlägga afgifter till kyrka och prästerskap.
-- Rätt att besluta därom.
3. Utträde ur statskyrkan 22
Villkor och värkningar.
4. Allmänna anmärkningar 25
Sammanfattning. -- Yttrande- och tryckfrihet i religiösa
ting. -- Besvär öfver prästs ämbetsåtgärder.
Föreliggande småskrift utgör en omarbetning och utvidgning af
en förut af »Föreningen för religionsfrihet» utgifven skrift med samma
titel.
STOCKHOLM.
ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1903.
1. Rättigheter och skyldigheter i rent personligt hänseende.
Det är i två hänseenden statskyrkans anspråk gentemot den enskilde göras
gällande med tvång; för det första tvingas han _personligen_ att deltaga
i kyrkliga handlingar och ceremonier, kyrklig religionsundervisning
m. m., för det andra tvingas han att _med pänningar_ bidraga till
kyrkans och prästerskapets underhåll.
Följande framställning skall ägnas åt den enskildes rättigheter och
skyldigheter i förstnämda rent personliga hänseende: den afser sålunda
att i korthet meddela, i hvilka fall man är tvungen att deltaga i
kyrkliga handlingar, religionsundervisning m. m. och i hvilka fall man
icke är det.
=1. Barndop.= Barndopets användning i vår kyrka stöder sig, som bekant,
på några yttranden hvilka enligt evangelierna skola ha fällts af Kristus.
I dopformuläret heter det sålunda: »Emedan nu vår Herre Jesus har betygat
och sagt: 'Utan en varder född af vatten och ande kan han icke ingå i
Guds rike', så vilja vi efter hans befallning genom den nya födelsens bad
upptaga detta barn i den kristna församlingen» etc. Enligt detta Kristi
uttalande, menar kyrkan, är döpelsen ett villkor för saligheten. Detta
betonas också i den af vår kyrka antagna Augsburgska bekännelsen, där
vederdöparnas lära att barn kunde bli saliga utan dopet uttryckligen
förkastades. I full öfverensstämmelse med kyrkans åskådning står äfven
det s. k. nöddopet, där man skyndar sig att döpa det späda barnet, så
att det ej måtte dö odöpt och därigenom hemfalla åt en evig osalighet.
Föräldrar, som nu ogilla kyrkans lära om dopet eller icke dela den
kyrkliga eller kristliga åskådningen i allmänhet och därför ej finna
något skäl att högtidligen låta upptaga barnet i den kyrkliga
församlingen, ha också låtit bli att döpa sina barn.[A]
[A] Föräldrarna ha stundom äfven gifvit ett offentligt
uttryck åt sitt beslut att ej låta döpa barnet genom att
i födelseannons utsätta barnets namn, t. ex. sålunda
»Vår son Ivar Bernhard, född den etc.» eller »En son,
kallad Ivar Bernhard, född den etc.»
Detta kunna de saklöst göra, ty =_det är numera helt och hållet lämnat åt
föräldrarnas eller_= (i fråga om s. k. oäkta barn) =_moderns fria val
att bestämma huruvida barnet skall döpas eller ej_=. Detta gäller såväl
för statskyrkans medlemmar som för »främmande trosbekännare».
Enligt 1686 års kyrkolag, som i vissa delar ännu gäller, voro
föräldrar tvungna att döpa sina barn. Den som försummade detta
skulle beläggas med kyrkoplikt eller »gifva något ansenligt till
kyrkan och de fattiga». Denna bestämmelse torde först genom 1887
års nedan anförda förordning med säkerhet förlorat all gällande
kraft.
Det hände ock förr att dopet framtvangs med våld. Sålunda finnas
från 1700-talet exempel på att Kungl. Maj:t befallt att barn skulle
»genom beskedlige exekutionsbetjänters försorg» bringas till dopet.
Två kungl. resolutioner af detta innehåll, nämligen från åren 1733
och 1740, synas också sedermera ha betraktats såsom allmänt
gällande lag. Det förekom åtminstone att landshöfdingeämbeten med
stöd af dessa resolutioner företogo sig att lämna handräckning till
tvångsdop. Sista gången torde ha varit år 1863 i Örebro län, då
emellertid åtgärden icke ledde till afsett resultat, enär barnets
moder så »tredskades» att länsmannen ej kunde fullgöra
befallningen. Ungefär samtidigt fann sig däremot Lunds domkapitel
tvunget att hos Kungl. Maj:t anmäla, att landshöfdingeämbetet i
Kristianstads län vägrat lämna dylik handräckning gent emot en del
personer som omfattat »baptistiska villomeningar». Kungl. Maj:t var
emellertid nu ej längre villig att skaffa prästerskapet det äskade
biträdet af »beskedlige exekutionsbetjänter».
Numera är, som sagt, barndopet en fullkomligt frivillig sak. Enär
emellertid prästerskapet är förpliktat att föra de anteckningar som ligga
till grund för befolkningsstatistiken m. fl. officiella uppgifter, skall
anmälan om barns födelse göras hos pastor i församlingen. _Kungl.
förordn. angående anmälningar om födda barn den 11 febr. 1887_ stadgar
härom:
»§ 1. Inom sex veckor efter det barn blifvit födt skall, äfven om
barnet under nämda tid ej till dop befordras, barnets fader eller
moder eller, i händelse af deras död eller frånvaro, annan person,
hvilken om barnet har vård, hos pastor i den församling, där barnet
vistas, (eller, om barnet tillhör en sådan af främmande trosbekännelse
bildad församling, hvars föreståndare, efter hvad särskilt är stadgat,
har att föra anteckningar öfver församlingsmedlemmarnas borgerliga
förhållanden, hos församlingsföreståndaren) anmäla orten och tiden för
barnets födelse samt barnets och dess föräldrars namn. Äro föräldrarnas
namn ej kända, äge anmälan om barnet ändock rum. § 2. Uraktlåtes sådan
anmälan, hvarom i 1 § är sagt, böte den försumlige fem kronor och
varde honom vid vite förelagt att sin skyldighet fullgöra.»
Härvid kan anmärkas, att föräldrarnas namn icke behöfver uppgifvas, i
händelse de önska vara okända (hvilket framgår af särskilda
författningar, nämligen k. bref den 17 okt. 1778, k. regl. för
barnmorskor den 28 nov. 1856 m. fl.).
Bestämmande af barnets namn är, vare sig dop sker eller icke, uteslutande
en föräldrarnas angelägenhet. Präst får icke vägra att i dopet ge barnet
det eller de namn som af föräldrarna önskas.
Hvem som hälst äger rätt att förrätta barndop, men s. k. _lekmannadop_,
utom då det är att betrakta såsom nöddop, erkännes icke af statskyrkan.
Dock skall på begäran lekmannadop antecknas i kyrkoböckerna med orden
»Icke af svenska kyrkan döpt».
=_Den som icke blifvit döpt tillhör statskyrkan likaväl som om han vore
döpt._= Det enda afgörande för frågan huruvida ett barn tillhör
statskyrkan eller ej, är föräldrarnas religion (se härom närmare sid. 6
och 23).
=_En odöpt person har samma borgerliga rättigheter som en döpt._= Däremot
märkes i _kyrkligt_ hänseende att odöpt ej äger rätt att konfirmeras,
begå nattvarden[B] samt erhålla kyrklig vigsel. Detta kan emellertid
icke utgöra något skäl för att låta döpa sina barn, ty barnen kunna ju
alltid sedermera, om de så skulle önska, erhålla dop och sålunda komma i
åtnjutande af de nämda kyrkliga rättigheterna.
[B] Angående begången nattvards betydelse i borgerligt
hänseende för ett undantagsfall, se sid. 10.
=2. Religionsundervisning.= Grundsatsen i vår lagstiftning om
religionsundervisningen är den att =_alla barn, hvilkas föräldrar
tillhöra statskyrkan, skola uppfostras och undervisas i statskyrkans
lära_=, föräldrarna må sedan hysa hvilken tro och hvilka tankar om denna
lära som hälst.
Denna grundsats visar sig först och främst däri, att
kristendomsundervisning i statskyrklig anda för ifrågavarande barn,
d. v. s. det öfvervägande flertalet, är _tvångsämne i alla offentliga
skolor_, folkskolor såväl som elementarlärovärk.
=_Fritagna från skyldigheten att uppfostra sina barn i statskyrkans
lära_= äro blott föräldrar som _båda_ äro medlemmar af främmande
trossamfund samt i _vissa fall_ föräldrar, af hvilka den ena tillhör
statskyrkan och den andra främmande trossamfund.
De närmare bestämmelserna härom återfinnas i _kungl. förordn. ang.
främmande trosbekännare och deras religionsöfning den 31 okt. 1873, §§ 6
och 7_.
I § 6 föreskrifves: »Barn af äkta makar, som vid barnets födelse
äro medlemmar af _samma_[C] främmande trossamfund, må i dess lära
uppfostras. Äro föräldrarna vid barnets födelse medlemmar af
_skilda_ trossamfund; äger _fadern_ bestämma i hvilketdera
samfundets lära barnet skall uppfostras. Tillhör endera sådant
trossamfund och den andra svenska kyrkan; då skall barnet i
evangeliskt lutherska läran uppfostras. Har emellan makarna
träffats aftal om deras barns uppfostran i evangeliskt lutherska
läran eller främmande troslära, som en af makarna bekänner; vare
sådant aftal gällande, så framt det blifvit före äktenskapets
ingående skriftligen upprättat och uppvisat för vigselförrättaren
-- -- --»
Vidare stadgas, att om _båda_ föräldrarna öfvergå till främmande
trossamfund, får barn uppfostras i detta samfunds lära.
I § 7 heter det bl. a.: »Barn, som icke skall uppfostras i
evangeliskt lutherska läran, må, på framställning af vederbörande
målsman, fritagas från undervisning däri såväl i folkskolan som vid
elementarlärovärk; dock åligger, vid den förra skolstyrelsen, och
vid den senare rektor tillse, att sådant barn genom målsmans
försorg erhåller tillbörlig religionsundervisning. Försummar
målsman, oaktat af skolstyrelsen eller rektor erhållen påminnelse,
sin skyldighet härutinnan, skall barnet deltaga i den
religionsundervisning, som i folkskola eller vid elementarlärovärk
meddelas.»
[C] Kursiveringen i alla de lagar och författningar som i
denna skrift anföras, är af småskriftens förf.
Rörande dessa bestämmelser påpekas att för friheten från deltagande i
religionsundervisningen erfordras att föräldrarna äro _medlemmar_ af
främmande trossamfund, kristet eller mosaiskt. Det är således icke nog
att de utträdt ur statskyrkan, de måste också ha ingått i ett främmande
trossamfund. (Erkänt af staten och berättigat till offentlig
religionsöfning behöfver samfundet däremot icke vara.)
Vidare anmärkes att befrielsen endast är _villkorlig_, d. v. s. den
gäller så länge skolmyndigheterna finna barnet genom målsmans försorg
erhålla »tillbörlig» religionsundervisning. För att kontrollera detta äga
de rätt att anställa pröfning med barnet, och ligger det därvid helt och
hållet i de pröfvandes skön att afgöra huruvida den undervisning barnet
erhåller är »tillbörlig» eller ej.
* * * * *
Åt kristendomsundervisningen lämnas, som bekant, ett stort utrymme vid
våra skolor. Kristendomskunskap är läroämne i elementarlärovärkens och
folkskolans alla klasser och afdelningar samt tar en stor del af
undervisningstiden i anspråk.
I fråga om den _anda_ i hvilken kristendomsundervisningen skall bedrifvas
är meningen otvetydigt den att läraren skall söka hos barnen inplanta
_religiös tro på statskyrkans läror_, _icke blott_ meddela dem
_undervisning om dessa läror_ alltså. Ett kungl. cirkulär (af den 12 maj
1865) föreskrifver uttryckligen att »de heliga sanningarna skola göras
lefvande hos de unga» för att bli fruktbärande för deras lif. Härtill
kommer att hela vår skolundervisning är ställd i beroende af kyrkan.
Prästerskapet skall sålunda enligt folkskolestadgan »utöfva en sorgfällig
uppsikt i synnerhet öfver kristendomsundervisningen i distriktets
skolor». Biskopen är högste chef för alla skolor i stiftet, både
elementarlärovärk och folkskolor o. s. v. Med den kyrkligt-religiösa
andan i undervisningen öfverensstämmer ju också systemet med
andaktsöfningar och skolgudstjänster.
* * * * *
Föräldrar behöfva icke nödvändigtvis låta sina barn gå i de offentliga
skolorna; på vissa villkor få barnen undervisas i hemmet eller i enskild
skola.
Sålunda må barnen åtnjuta undervisning i =_enskild skola_= i stället för
folkskolan, om i den enskilda skolan meddelas »sådan undervisning som i
noggrannhet och omfattning kan likställas med den som på motsvarande
stadium meddelas i folkskolan» (Folkskolestadgan, § 37).
Angående enskild skola jämförlig med folkskolan föreskrifver
folkskolestadgan dessutom bl. a. att den som vill inrätta sådan skola
skall för att få tillstånd därtill vara _känd för gudsfruktan_, samt att
skolrådet äger rätt att återkalla tillståndet, om undervisningen i den
enskilda skolan af skolrådet befinnes anordnad »i strid med de för
folkskolan gifna föreskrifter».
Prästerskapet utöfvar uppsikt öfver de enskilda skolorna likaväl som
öfver folkskolan.
Huruvida enskilda skolor, motsvarande folkskolans stadium, måste anses
tvungna att meddela kristendomsundervisning, torde vara ovisst. Men
säkert är att _om_ religionsundervisning meddelas, måste detta ske i
statskyrklig anda eller åtminstone icke i strid däremot. Härvid märkes,
utom hvad nyss blifvit nämt, äfven förordn. »angående ansvar för den som
söker förmå annan till affall från evangeliskt lutherska läran» den 16
nov. 1869, där det bl. a. heter: »Om någon, hvilken af föräldrar eller
målsman fått sig anförtrott att uppfostra eller undervisa barn, som
tillhöra svenska kyrkan, söker under utöfningen af sådant uppdrag
bibringa barnet annan tro än den som med den evangeliskt lutherska läran
öfverensstämmer, vare förfallen till böter fr. o. m. 20 t. o. m. 500
kronor eller fängelse i högst ett år». (Detta äfven om det sker med
föräldrarnes vetskap och vilja och äfven om det ej innebär någon lockelse
till öppet affall.) I sammanhang härmed kan nämnas, att främmande
trosbekännare ej utan kungl. maj:ts särskilda tillstånd få inrätta eller
upplåta skolor eller andra uppfostringsanstalter, i _hvilka
religionsundervisning meddelas_, för barn under 15 år, tillhörande
svenska kyrkan (Förord. ang. främmande trosbekännare, § 12).
Hvad undervisning =_i hemmet_= angår bestämmer folkskolestadgan att barn
på föräldrarnas begäran må af skolrådet befrias från skolgång, därest
föräldrarna »anses vara i stånd att taga sorgfällig vård om barnens
undervisning» (§ 38). Vidare stadgas att barn som erhåller undervisning i
hemmet är skyldigt att på kallelse af skolrådet inställa sig till
pröfning och att skolgång skall åläggas barnet, om det vid pröfningen ej
befinnes ha erhållit »sådan undervisning som i noggrannhet och omfattning
någorlunda motsvarar undervisningen i folkskolan».
Skulle föräldrarna sålunda t. ex. ej låta barnet läsa katekes och
biblisk historia, kan skolrådet föreskrifva skolgång. Och om föräldrarna
underlåta att efterkomma skolrådets föreskrifter, »må barnen», sedan
föräldrarna förgäfves varnats af präst och kyrkoråd, »kunna genom
skolrådets försorg från föräldrarna (eller målsmännen) skiljas och till
vårdande åt andra personer öfverlämnas, samt kostnaden för barnens
underhåll hos föräldrarna (eller målsmännen) i laga ordning utmätas.»
(Folkskolestadgan § 51.)[D]
[D] För tillämpning af denna bestämmelse äger skolrådet att
vända sig till Konungens Befallningshafvande.
Till sist må beträffande religionsundervisningen och uppfostran nämnas,
att förmyndare enligt Ärfdabalkens 22 kap. 2 § är skyldig att »låta den
omyndiga upptuktas i rätta evangeliska läran».
=3. Konfirmation och nattvardsgång.= I motsats till dopet har
konfirmationen ingalunda åtnjutit allmänt erkännande inom den kristna
kyrkan. Den ogillades sålunda af Luther och andra reformationens män och
betraktades ännu på 1700-talet hos oss som en äfventyrlig nyhet eller ett
onödigt och olämpligt »upptåg», afseende att kasta alla stånd under
prästerskapets makt. 1686 års kyrkolag innehåller häller ingen föreskrift
om konfirmation; den blef allmänt påbjuden först genom 1811 års
kyrkohandbok.
Något direkt konfirmationstvång infördes visserligen icke härigenom, men
enär konfirmationen nu blef ett villkor för nattvardsgång, och ingen fick
vigas som ej begått nattvarden, vardt konfirmationen en nödvändig
förutsättning för ingående af enligt svensk lag giltigt äktenskap. Det
sålunda uppkomna indirekta konfirmationstvånget afskaffades först genom
en Kongl. förordn. den 15 okt. 1880 som föreskref _borgerligt äktenskap_
för de statskyrkans medlemmar som ej blifvit döpta eller begått
nattvarden.
Konfirmationen består, som bekant, dels af konfirmationsundervisningen,
dels af själfva konfirmationsakten med det offentliga förhöret samt
afläggandet af konfirmationsbekännelsen och de två s. k.
konfirmationslöftena. Den efter konfirmationen vanligen följande
nattvardsgången är däremot en sak för sig.
Konfirmationsaktens senare afdelning tillgår (enligt kyrkohandboken
af år 1894 med 1899 års ändring däri) sålunda. Prästen säger till
barnen:
»Älskade barn! I hafven nu korteligen redogjort för eder insikt i
den lära, hvilken vår Herre Jesus Kristus i sitt heliga ord har oss
uppenbarat och som i hans församling förkunnas och bekännes. Denna
är ock den tro till hvilken I ären döpte. Jag uppmanar nu eder att
inför Gud och denna kristna församling svara och bekänna:
Tron I på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare?
Svar: Ja.
Tron I på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, hvilken är
aflad af den Helige Ande; född af jungfrun Maria; pinad under
Pontius Pilatus, korsfäst, död och begrafven; nederstigen till
dödsriket; på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda; uppstigen
till himmelen; sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida;
därifrån igenkommande till att döma lefvande och döda?
Svar: Ja.
Tron I på den Heliga Ande; en helig allmännelig kyrka, de heligas
samfund; syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt
lif?
Svar: Ja.
Viljen I genom Guds nåd bevisa denna tro i edert lefverne och
alltså vandra värdigt Kristi evangelium i kärlek till Gud och till
eder nästa?
Svar: Ja.
Viljen I därför, med Guds hjälp, under vaksamhet och bön bruka Guds
ord och söka eder Frälsare i hans heliga nattvard?
Svar: Ja.
Sedan dessa frågor äro af barnen samfält besvarade med ja, säger
prästen:
Älskade barn! Inför Gud, den allvetande och allestädes närvarande,
hafven I nu med egen mun aflagt eder bekännelse, och förklarar jag
härmed, att I ägen tillträde till Herrens heliga nattvard, i Guds
Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Herren förläne genom
sin nåd att hela edert lif och alla edra krafter må vara helgade
till hans vilja och tjänst i Kristus Jesus.» (Här falla barnen på
knä, hvarpå följa böner o. s. v.)
* * * * *
=_Konfirmationen är_= -- rättsligt sett -- =_en fullkomligt frivillig sak
hvartill ingen kan tvingas_=, och detta gäller för alla, vare sig de
tillhöra statskyrkan eller ej.
Önskar någon konfirmeras eller endast deltaga i konfirmationsundervisningen
(den s. k. nattvardsläsningen) måste detta ske i den församling han
tillhör, såvida ej godvillig öfverenskommelse om anlitande af annan
präst kan vinnas. Konfirmation behöfver ej nödvändigt ske i »läsåldern»;
den kan likaväl erhållas vid vuxen ålder.
Konfirmation jämte nattvardsgång har i _medborgerligt_ hänseende endast
_en_ kvarstående betydelse, nämligen att vara villkor för inträde i
statens folkskolelärareseminarier. =_För inträde i andra skolor eller
yrken är däremot hvarken konfirmationsundervisning, konfirmation eller
nattvardsgång numera något villkor._=
I _kyrkligt_ afseende är konfirmationen ju en förutsättning för
nattvardsgång. Däremot är hvarken konfirmation eller nattvardsgång
villkor för erhållande af kyrklig vigsel; sådan äger man nämligen enligt
lag den 13 maj 1898 rätt att få, blott man är döpt samt »åtnjutit
konfirmationsundervisning af präst inom kyrkan och af denne _funnits
beredd_ att, efter undergången konfirmation, få tillträde till Herrens
heliga nattvard».
Begången nattvard åter kan vara till _väsentligt hinder för erhållande af
borgerlig vigsel_. (Jämför nästa afdelning.)
Slutligen anmärkes att det å flyttnings- och hinderslöshetsbetyg skall
antecknas huruvida man konfirmerats eller begått nattvarden eller blott
blifvit »beredd till konfirmation» eller intetdera. Däremot har präst
icke rättighet att i något betyg meddela uppgift huruvida personen ifråga
efter att en gång ha begått nattvarden sedermera begagnat sig däraf eller
ej.
=4. Vigsel.= För att göra vigseln till ett nödvändigt villkor för
uppkomsten af ett lagligt äktenskap har kyrkan måst föra en lång kamp
emot den gamla inhemska uppfattningen, enligt hvilken det afgörande för
äktenskaps giltiga ingående endast och allena var _trolofning jämte
häfdande_.
Först genom 1734 års lag påbjöds i den borgerliga lagstiftningen som
regel att äktenskapets alla rättsliga följder skulle inträda i och med
_vigseln_. Och fastän 1734 års lag därmed i princip ställde sig på den
kyrkliga ståndpunkten, inrymde den äfven något af den gamla inhemska
uppfattningen, näml. i följande ännu gällande bestämmelse i
Giftermålsbalkens 3 kap., 9 §:
»Häfdar man sin fästekvinna, då _är_ det ett äktenskap, som skall
fullkomnas med vigsel, ehvad trolofningen är med eller utan
villkor, ändå att samma villkor ej fullgjorde äro. Undandrager han
sig vigsel, och framhärdar i denna sin motvilja, varde hon då
förklarad för hans äkta hustru, och njute full giftorätt i bo hans
som i 10 kap. denna balk sägs. Gör hon det: vare lag samma.»
Den inhemska uppfattningen är här bestämt fasthållen: _genom trolofning
och häfdande har förhållandet blifvit ett äktenskap_. Men -- och här ha
vi den kyrkliga åskådningen -- kontrahenterna böra mottaga kyrkens
välsignelse efteråt, enär detta icke skett vid äktenskapets afslutande.
Och vägrar den ena att låta viga sig, kan äktenskapet visserligen blifva
offentligt erkänt, nämligen därigenom att den andra begär att af
domstolen förklaras för den förstnämdas äkta make, men som straff för
sitt undandragande från vigsel får den, som undandrager sig, ej giftorätt
i den andras egendom. Emellertid finnes dock genom denna § en utväg att
erhålla lagligt äktenskap utan vigsel.
* * * * *
=_Trolofning_= eller förlofning är en enskild akt med hvilken kyrkan
intet har att skaffa. Detta gäller i regel äfven om upplösning däraf.
=_Lysning_= är en borgerlig kungörelse utan någon som hälst kyrklig
karaktär.
=_Vigseln_= är däremot i regel en rent kyrklig ceremoni, ehuru den
uteslutande har borgerliga värkningar. Det finns därför intet rimligt
skäl hvarför vigseln nödvändigt skall vara en _kyrklig_ akt. I Tyskland
och Frankrike är det också tvärtom den _borgerliga_ vigseln som är det
enda nödvändiga, och i England är det fritt val emellan borgerlig och
kyrklig vigsel.
Man kan i den obligatoriska kyrkliga vigseln ej gärna se annat än ett
obehörigt intrång från kyrkans sida på det rent borgerliga området och
därtill ett ofinkänsligt påtvingande af en vidlyftig religiös ceremoni på
en hel del människor som ej vilja veta utaf den. Icke desto mindre har
vår första kammare -- senast vid riksdagarna 1892, 1898, 1900 och 1903 --
sett sig oförhindrad att _afslå_ samtliga inom riksdagen väckta och af
andra kammaren antagna förslag om tillåtelse för den som önskar det att
gifta sig borgerligt.
Emellertid är i vår lagstiftning _borgerlig_ vigsel bestämd för vissa
fall samt valfri för en del andra fall.
=_Reglerna i fråga om formen för äktenskaps ingående i vårt land äro
följande:_=
=_Kyrklig vigsel_= måste användas: då båda kontrahenterna tillhöra
statskyrkan och inom denna äro döpta och konfirmerade samt begått
nattvarden;
då båda kontrahenterna tillhöra _samma_ främmande trossamfund och detta
samfunds prästerskap af Kongl. Maj:t medgifvits rätt att med laga värkan
förrätta vigsel.
=_Borgerlig vigsel_= måste användas: då endera eller båda kontrahenterna
tillhöra statskyrkan, men ej blifvit döpta;
då endera eller båda kontrahenterna tillhöra statskyrkan och väl
blifvit döpta, men ej konfirmerats och ej häller »åtnjutit
konfirmationsundervisning af präst inom kyrkan samt af denne funnits
beredda att efter undergången konfirmation få tillträde till H. heliga
nattvard»;
då båda kontrahenterna tillhöra samma främmande samfund, hvars präster ej
erhållit rätt att förrätta vigsel med laga värkan;
då båda kontrahenterna tillhöra olika främmande trossamfund, af hvilka
_intetderas_ präster äga rätt att förrätta vigsel med laga värkan;
då den ena kontrahenten tillhör statskyrkan eller främmande kristet
samfund och den andra mosaiska läran.
=_Kyrklig eller borgerlig vigsel kan efter kontrahenternas fria val
användas:_=
då båda kontrahenterna tillhöra statskyrkan samt blifvit döpta och
»åtnjutit konfirmationsundervisning af präst inom kyrkan samt af denne
funnits beredda att efter undergången konfirmation få tillträde till
nattvarden», _men_ endera eller båda _icke begått nattvarden_ (vare sig
de nu konfirmerats eller ej);
då ena kontrahenten tillhör statskyrkan samt blifvit döpt och »åtnjutit
konfirmationsundervisning etc.» (se det föregående) och den _andra_
tillhör främmande kristet samfund;
då kontrahenterna tillhöra _olika_ främmande kristna samfund samt ettdera
eller bägge samfundens präster medgifvits rätt att förrätta vigsel med
laga värkan. --
Den som utträdt ur statskyrkan med uppgift att ingå i visst främmande
trossamfund, men sedan icke gjort det, har rätt ingå äktenskap inför
borgerlig myndighet likaväl som om han tillhörde det främmande
trossamfundet.[E] (Öfriga fall, för hvilka lagen ej gifvit uttryckliga
föreskrifter, vore det här för omständligt att behandla.)
[E] Det har flera gånger förekommit att fritänkare för att
undslippa kyrklig vigsel och i stället erhålla borgerlig
sådan anmält utträde ur statskyrkan med uppgift att ingå
i visst främmande trossamfund (den enda möjlighet för
utträde som finns), utan att de värkligen ämnat ingå i
det uppgifna samfundet. De ha funnit detta förfarande
bära mindre emot än att underkasta sig den kyrkliga
vigselceremonien med sina böner, välsignelser och
prästerliga förmaningar.
Giftermål ingånget utomlands enligt där bestämda regler är i Sverge af
full giltighet, äfven om båda kontrahenterna äro svenska medborgare.
Denna regel är, ehuru icke uttryckligen stadgad i lag, likväl
obestridligt gällande. Den är också förutsättning för en lag den 1 juli
1898 som stadgar:
»§ 1. Äktenskap, som å utrikes ort slutits utan att svensk lags
föreskrifter därvid blifvit iakttagna, må i kyrkobok antecknas, så
framt äktenskapet enligt intyg af utländsk myndighet blifvit å den
utrikes orten _i där föreskrifven form_ inför kyrklig _eller_
borgerlig myndighet slutet -- -- --».
Slutligen kan anmärkas att upplösning af äktenskap är en helt och hållet
borgerlig åtgärd, utom så till vida, att vid upplösning _på grund af
oenighet_ varning af kyrklig myndighet, nämligen först af kyrkoherden
samt därefter af kyrkorådet, är en förutsättning för erhållande af
skilsmässa.
=5. Kyrkotagning.= Denna handling ligger det i moders fria skön att
underkasta sig eller icke. Den är som bekant numera för det mästa kommen
ur bruk.
=6. Gudstjänst.= Förr i tiden rådde allmänt gudstjänsttvång, i det
försummelse af gudstjänsten var belagt med straff. Numera gäller tvång
att deltaga i statskyrklig gudstjänst eller andaktsöfning endast i
särskilda fall. De mera anmärkningsvärda af dessa fall är följande.
Lärjungar och äfven lärare i de offentliga skolorna äro skyldiga att
deltaga i de andaktsöfningar som hållas i skolan. Därjämte skola
enligt lärovärksstadgan lärjungarna vid elementarlärovärk »under tillsyn
af en eller flera lärare hvarje sön- och högtidsdag bevista
högmässogudstjänsten.»[F]
[F] Undantag härifrån har af Kongl. Maj:t medgifvits för
åtskilliga lärovärk (i Stockholm, Göteborg och -- helt
nyligen -- Luleå).
Enligt Tjänstgöringsreglemente för armén skall »evangelisk-luthersk
gudstjänst med predikan hållas hvarje sön- och hälgdagsförmiddag» och
s. k. _korum_ hållas morgon och afton, hvarvid bön läses och en
psalmvärs sjunges före och efter densamma. Medlemmar af främmande
trossamfund skola, om de så önska, fritagas från att deltaga i
regementets gudstjänst, men _alla andra, de värnpliktiga likaväl som de
fast anställda, äro skyldiga att deltaga däri_.
Vid flottan råder likaledes allmänt gudstjänsttvång.
Slutligen märkes, att äfven våra domstolar äro underkastade sådant tvång.
Sålunda skall vid härads- och rådhusrätterna hållas gudstjänst vid hvarje
års början. Och i hofrätterna äger gudstjänst rum vid hvarje sessions
början, då, såsom det heter i kyrkolagen, »presidenten och samtlige
rättens ledamöter böra jämte afhörandet af en till värket lämpad predikan
åkalla Gud om nåd och bistånd».
=7. Kyrkotukt.= Kyrkotukten har, som bekant, förr i tiden spelat en
viktig roll, men numera återstå endast några obetydliga kvarlefvor
däraf.
Den enda form af kyrkotukt vi ännu ha i behåll är _uteslutning från
nattvarden_ i vissa fall samt _varning af kyrkorådet_. Beträffande
kyrkorådsvarning kan nämnas att kyrkorådet äger rätt att i och för
»allvarliga föreställningar och varningar» kalla inför sig en hvar som
bor eller uppehåller sig inom församlingen. Varning får meddelas för alla
»förseelser emot religionens och sedernas hälgd» och kan således afse
äfven sådant som är hvarje persons ensak, t. ex. att försumma
gudstjänsten, husförhör[G] eller dylikt. Varning af kyrkorådet har man
ej rätt att undandraga sig, men den är utan all rättslig betydelse, och
man får naturligtvis fästa den vikt därvid som man behagar.
[G] Numera finnes ingen laglig förpliktelse att inställa sig
till katekesförhör eller s. k. husförhör.
Angående det tvång, som kan användas till åhörande af kyrkorådets
varningar, stadgas i Kongl. förordning om kyrkostämma m. m. den 21 mars
1862 i 29 §:
»Kallar kyrkorådet någon, som inom församlingen bor eller sig
uppehåller, till inställelse för att i de på kyrkorådets omvårdnad
beroende ordnings- och sedlighetsmål höras, är han pliktig att
kallelsen hörsamma, så vida han fyra dagar förut däraf erhållit
del. Uteblifver den sålunda kallade utan laga förfall, skall han
böta 1 riksdaler riksmynt till församlingens skolkassa och
tillhållas af kyrkorådet genom förnyade viten, som dock tillsammans
ej må öfverstiga 15 riksdaler silfvermynt, att sig inställa. Kan
den tredskande ändock ej förmås till inställelse, _äger kyrkorådet
att lita Konungens Befallningshafvande till_. (Denne beordrar då
länsmannen att hämta den kallade.)
Församlingens präst äger däremot ingen laglig tvångsmakt att låta föra
församlingsmedlem till sig, lika litet som han äger rätt att mot
församlingsmedlems vilja inträda i hans bostad för att förmana och varna
honom eller af annat skäl.
Slutligen kan nämnas, att man på senare tid från kyrkligt håll sökt
upplifva den döende kyrkotukten. Sålunda antog 1893 års kyrkomöte för sin
del en »Lag ang. förfarande mot den som i församling inom svenska kyrkan
väcker förargelse eller bryter kyrklig ordning», enligt hvilken lag
varningsåtgärder voro föreskrifna bl. a. mot den, som »visat sig som
uppenbar motståndare till den kristna tron», den som vägrat att döpa sina
barn o. s. v.
Regeringen fann emellertid icke skäl att för riksdagen framlägga detta
reaktionära förslag.
=8. Edgång.= Löftesederna äro på senare tid till stor del afskaffade.
Sålunda borttogs på 1880-talet läkare-, krigsmanna-, apotekare-,
barnmorske-, m. fl. eder samt år 1893 prästeden. För flera grupper af
ämbetsmän kvarstår likväl eden, t. ex. för domare.
För medborgare i allmänhet är ed i åtskilliga fall föreskrifven, städse
enligt det kända formuläret: »Jag lofvar (l. betygar) och svär _vid Gud
och hans heliga evangelium_ att etc.» med slutorden »_så sant mig Gud
hjälpe till lif och själ_.»[H]
[H] Under edgången skall edsafläggaren enligt praxis hålla
två fingrar på en bibel.
Vittnesed måste afläggas af den som åberopas såsom vittne. Vägrar han att
gå eden kan han »därtill hållas» genom viten eller fängelse. Medger både
käranden och svaranden befrielse från eden har vittnesmålet samma
giltighet som om det vore beedigat. Men i svåra brottmål skall ed i
hvarje fall afläggas.
Värjemålsed (som af domstol kan åläggas en part angående faktiska
omständigheter där »halft bevis» föreligger och »sanning ej annars
utletas kan») måste äfven afläggas, där parten ej vill uppoffra sin
rätt.
Undantag från edstvånget kan medges främmande trosbekännare, om han är
»af sådan lära» (t. ex. kväkarnas) »som ej tillstädjer honom att aflägga
ed då den enligt lag erfordras». I så fall skall Kongl. Maj:t förordna
huru förfaras bör.[I] Detta gäller dock endast för den som _tillhör_
sådant främmande trossamfund, alltså ej för den som blott utträdt ur
statskyrkan med uppgift att ingå till det ifrågavarande samfundet, utan
att sedan värkligen ha ingått däri.
[I] I särskilt fall har en kväkares på heder och tro afgifna
vittnesmål likställts med beedigat sådant.
Förklaring inför domstolen att man ej för sitt samvete kan gå ed --
t. ex. därför att Kristus uttryckligen sagt: »I skolen alls icke
svärja», »Edert tal skall vara ja, ja, nej, nej, hvad därutöfver är, det
är af ondo», o. s. v. -- befriar ej från edgång. Lika litet befrias man
därifrån om man t. ex. förklarar sig icke tro på »Gud och hans heliga
evangelium» och därför finna det motbjudande att högtidligen svärja
därvid.
Ed får enl. Rättegångsbalkens 17 kap. 7 § ej afläggas af »okristen».
Denna bestämmelse utgör emellertid icke hinder för mosaiska trosbekännare
att aflägga ed enligt den för dem särskilt fastställda lydelsen (»vid Gud
och hans heliga _lag_»). Vidare får ed ej afläggas af »den som af sådan
lära är, att han om vittneseden en falsk och skadelig mening hafver».
Härvid gäller att domaren ej fäster sig vid den edspliktiges uppgift att
han omfattar sådan lära; för befrielse fordras att man i vederbörlig
ordning slutit sig till ett samfund med dylik lära.
Det har stundom förekommit att personer hyst samvetsbetänkligheter mot
vittneseden i dess nuvarande formulering utan att de hyllat sådan lära
som icke tillstädjer dem edgång. Då emellertid edsvägran ju medför böter
eller fängelse, hafva de aflagt eden, men låtit den föregås af någon
förklaring.
Såsom på exempel på en sådan må följande anföras:
»Ehuru jag icke omfattar den öfvertygelse som ligger till grund för
edens religiösa element, anser jag mig likväl förpliktad att
obrottsligt hålla hvad jag i eden lofvar.»
I juridiskt afseende gör en dylik förklaring hvarken till eller från.
Dess betydelse ligger uteslutande i den samvetstillfredsställelse den kan
bereda edsafläggaren och i den protest mot edstvånget som den innebär.
Slutligen kan nämnas, att domaren, då han finner den som skall begå ed
vara okunnig i kristendomen, äger rätt att förvisa honom till
prästerskapet för att undervisas om edens vikt och betydelse. Af denna
rätt bruka våra domare också då och då begagna sig.
=9. Jordfästning.= Själfva begrafvandet eller jordandet af en afliden
sker, som bekant, utan kyrkliga ceremonier. Däremot är _jordfästningen_,
som föregår begrafvandet, en kyrklig akt.
Om jordfästning vid dödsfall inom statskyrkan föreskrifver nu _Lag
angående jordfästning den 25 maj 1894_ i 2 §: »Den aflidne skall
jordfästas inom sex veckor efter dödsfallet, där icke giltiga orsaker för
längre uppskof äro förhanden. Jordfästningen må ej förrättas af annan än
präst i svenska kyrkan.»
Någon påföljd för underlåten jordfästning är icke stadgad för den
aflidnas anhöriga. De kunna alltså icke straffas, om de låta begrafva den
aflidna civilt, d. v. s. utan prästerligt biträde. Då emellertid af
präst förrättad jordfästning enligt lag _skall_ äga rum, kan ej häller
prästen hindras från att företaga densamma. Om pastor, såsom lär ha
händt, skulle i och för jordfästning låta uppkasta en redan igenfylld
graf, torde ett sådant förfarande ej vara straffbart enligt svensk
lag.[J]
[J] I vissa trakter i nordligaste Norrland, där präst mindre
ofta besöker socknen, lär begrafning nästan alltid ske
utan prästerligt biträde. Prästen förrättar sedan vid
sitt nästa besök jordfästning, och har på sina ställen
den egendomliga sed uppkommit, att å kistan sättes en
stör, som vid prästens ankomst upptages, hvarefter denne
kastar de öfliga tre skoflarna mull i det hål som
uppkommit i jorden.
Skall den aflidna undergå _likbränning_ i stället för att begrafvas,
måste jordfästning ovillkorligen ha föregått. Detta föreskrifves i de
bestämmelser angående likbränning i Stockholms och Göteborgs
likbränningsugnar, som Kongl. Maj:t (den 14 dec. 1888 och den 24 jan.
1890) utfärdat. Det heter där bl. a.: »Förrän likbränningen företages,
skall hos likbränningsföreningen aflämnas vederbörligt intyg, att behörig
jordfästning ägt rum; börande för den skull föreningen med någon till
svenska kyrkan hörande prästman träffa aftal därom, att han, för den
händelse att annan om jordfästningens förrättande anmodad prästman
förklarar sig ej vara därtill villig, värkställer jordfästningen.»
Anmärkas kan, att enligt en kongl. resolution den 14 dec. 1888
likbränningsanstalt i Sverge icke får begagnas förrän Kongl. Maj:t
pröfvat »om och under hvilka särskilda villkor användande af anstalten
får äga rum». Andra likbränningsugnar än i Stockholm och Göteborg finnas
ännu icke.[K]
[K] Ang. likbränning se n:o 31 af Verdandis småskrifter.
* * * * *
Jordfästning skall i vissa fall ske »_i stillhet_». Härom stadgar 1894
års lag i §§ 6 och 7:
§ 6: I stillhet skall jordfästas den, som blifvit afrättad eller
ljutit döden under föröfvande af groft brott, så ock den som
förgjort sig själf; dock att, om den som förgjort sig själf var
afvita eller enligt läkares intyg af sjukdom eller ålderdomssvaghet
eller annan utan egen skuld iråkad förvirring saknade förståndets
fulla bruk, den döde må jordfästas i vanlig ordning.
§ 7: -- -- Vid jordfästning i stillhet böra endast närvara den dödes
anhöriga, om sådana finnas och inställa sig, samt de personer, hvilka
äro oumbärliga vid den dödes jordande. Ej må vid sådan jordfästning
förekomma klockringning, sorgmusik, sång eller liktal.»
Regering och riksdag ha år 1903 beslutat upphäfvande af jordfästning i
stillhet för den som förgjort sig själf. Men samtliga domkapitel utom
Strängnäs' ha _afstyrkt_ denna af hänsyn till den aflidnas anhöriga väl
behjärtansvärda reform. Då detta skrifves afvaktar man kyrkomötets beslut
i saken; utan dess medgifvande kan nämligen icke kyrkolag ändras,
upphäfvas eller stiftas.
* * * * *
2. Rättigheter och skyldigheter i ekonomiskt hänseende.
Skyldighet att betala skatt till statskyrkan och dess prästerskap åligger
alla, oafsett huruvida de tillhöra statskyrkan eller ej. Ingen är alltså
befriad därifrån, därför att han tillhör främmande trossamfund eller
utträdt ur statskyrkan. Utskylderna till kyrka och prästerskap påföras
och indrifvas också alldeles som skatter till stat eller kommun.
I allt detta kan man se en viss utvidgning af statskyrkans makt under
senare tid, ty förr (före 1862) utgingo åtskilliga afgifter till kyrkan
såsom s. k. _jura stolæ_, d. v. s. särskilda afgifter för prästs
biträde vid kyrkliga förrättningar, hvilka afgifter alltså icke behöfde
erläggas af andra än dem som anlitade prästen.
I och med den förändringen att kyrkan tvångsvis i form af skatter uttar
alla kyrkliga afgifter ha däremot de särskilda afgifterna bortfallit.
Hvarken i de fall, där anlitande af präst är frivilligt, t. ex. till
barndop, eller i de fall, där det är tvunget, t. ex. till vigsel,
behöfver sålunda detta biträde numera medföra någon kostnad. =_Präst är
skyldig att utan betalning värkställa samtliga kyrkliga förrättningar och
utskrifva samtliga prästerliga intyg eller bevis._=
* * * * *
Rätten att besluta om afgifter till kyrka och prästerskap tillkommer --
inom vissa gränser, för hvilka här ej kan redogöras -- hvarje församlings
_kyrkostämma_.
Bestämmelserna om kyrkostämma äro i hufvudsak följande:[L]
[L] För närmare kännedom om bestämmelserna ang. kyrkostämma
hänvisas till K. förordn. ang. kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd den 21 mars 1862 (införd i de vanliga
lageditionerna).
Rösträtt på kyrkostämma ha alla på kommunalstämma eller vid allmän
rådstuga röstberättigade _med undantag af främmande religionsbekännare
och dem som anmält sig till utträde ur statskyrkan_.
Närmare angifvet tillkommer rösträtt på kyrkostämma enligt dessa regler
en hvar som är 1) myndig, 2) välfräjdad, 3) svensk undersåte, 4) medlem
af kommunen, 5) _förbunden att erlägga skatt till densamma_ samt 6) ej
häftar för oguldna kommunalutskylder, 7) ej befinner sig i konkurs och 8)
ej tillhör främmande trossamfund eller anmält sig till utträde ur
statskyrkan. Dessutom måste man för att äga rösträtt _i stad_ betala
minst en krona i »allmän bevillning» till staten (s. k. kronoskatt)
samt, hvad både stad och land angår, ha hunnit bli uppförd i kommunens
röstlängd.
_Förbundna att erlägga skatt till kommunen_ äro såsom regel alla
medlemmar af densamma hvilka af taxeringsmyndigheterna uppförts till
_allmän bevillning_. Till allmän bevillning skall åter uppföras en hvar
som antingen äger fastighet, värd minst 100 kronor, eller också har minst
500 kronors inkomst om året. (I vissa fall kan friheten att erlägga
allmän bevillning utsträckas ända till 700 kronors årsinkomst.)
_Ogift_ kvinna, änka eller frånskild hustru, som uppföres till bevillning
och alltså måste skatta till stat och kommun, har kommunal rösträtt
likaväl som man. _Gift_ kvinna saknar däremot i praxis sådan rätt, enär
mannen uppföres till bevillning och får skatta både för sina egna och för
hustruns inkomster och egendom.
Bolag, som betalar skatt till kommunen, har rösträtt. För omyndigs
skattskyldiga inkomst eller fastighet röstar förmyndaren.
Vid omröstning på kyrkostämma gäller -- utom i Stockholm, där reglerna
äro något afvikande -- alldeles samma _röstberäkning_ som på
kommunalstämma eller vid allmän rådstuga, d. v. s. man äger, med vissa
begränsningar, röster i förhållande till hvad man betalar i allmän
bevillning (enligt den s. k. graderade eller fyrk-skalan).
Tre ordinarie kyrkostämmor skola årligen hållas, en på våren före maj
månads utgång, en i oktober och en i december. Dessutom kan i vissa fall
hållas extra kyrkostämma. I hvarje fall skall kyrkostämma kungöras från
predikstolen minst en vecka före stämman. På annat sätt, t. ex. genom
annons i tidningarna, behöfver den däremot ej kungöras. I hvilket fall
som hälst böra inträsserade vara påpassliga, så att en kyrkostämma ej går
dem förbi. Särskilt viktig är _oktober_-stämman, _ty då skall utgifts-
och inkomstskatten för kyrka och skola bestämmas_. Likgiltighet för
kyrkostämma hämnar sig i form af ökade utskylder till kyrkobyggnader
m. m., det torde erfarenheten mångenstädes ha visat.
Besvär öfver kyrkostämmobeslut kunna anföras, först hos Konungens
Befallningshafvande eller domkapitlet, därefter hos Kongl. Maj:t. Hos de
förstnämnda myndigheterna skola besvären ingifvas 30 dagar från det
beslutet upplästes i församlingens kyrka, utom i Stockholm, där
besvärstiden endast är 14 dagar. --
Slutligen må betonas, att kyrkostämma icke blott beslutar om afgifter
till kyrkan samt väljer kyrkoråd, utan äfven handlägger _folkskole- och
uppfostringsärenden_. Sålunda fattas där beslut om afgifter till
folkskolan och till uppfostran af vanartade barn, anordnande af
folkskoleundervisningen, vidare väljas där folkskolelärare och skolråd
m. m. Det är alltså äfven _medborgerliga_ rättigheter och viktiga
sådana, som beröfvas de från kyrkostämma uteslutna, d. v. s. främmande
trosbekännare och ur statskyrkan utträdda.
I detta sammanhang kan f. ö. påpekas det _olämpliga_ uti att, såsom med
lagens tillåtelse i praxis ofta sker, kyrkorådet och skolrådet sammanslås
till ett _gemensamt kyrko- och skolråd_. Till medlemmar af detta råd få
nämligen icke väljas andra än »för gudsfruktan och nit» kände män (enligt
bestämmelserna för kyrkorådet, hvilka bestämmelser äfven gälla för det
sammansatta kyrko- och skolrådet).
Bättre att ha ett särskilt kyrkoråd och ett _särskilt skolråd_, för hvars
medlemmar det ej erfordras några kyrkliga egenskaper, utan i stället hvad
som värkligen behöfs, nämligen nit _för skolväsendet_.
* * * * *
3. Utträde ur statskyrkan.
Rätt till utträde ur statskyrkan medgafs icke förr än år 1860. Ända
dittills gällde straff för »affall» från statskyrkans lära, och straffet
var icke mindre än landsförvisning och arfsrättens förlust. Man lyckades
ej häller på en gång helt och hållet frigöra sig från den gamla
uppfattningen. I 1860 års förordning angående främmande trosbekännare
hette det sålunda: »Faller någon från den rena evangeliska läran af och
låter ej af sina själasörjares, undervisning sig _rätta_, varde han af
domkapitlet eller dess förordnade ombud _varnad_. Framhärdar han ändå i
sin _villfarelse_ etc.» Därjämte benämnes den utträdande i förordningen
öfverallt »affälling».
I nu gällande förordning angående främmande trosbekännare etc. af den 31
okt. 1873 stadgas i dess 3 §:
»Har medlem af svenska kyrkan omfattat främmande kristen lära och
vill fördenskull ur kyrkan utträda; gifve sin afsikt tillkänna för
kyrkoherden i den församling han tillhör; uppgifve ock det
trossamfund, hvartill han vill öfvergå. Framhärdar han i sin
afsikt; inställe sig, sedan minst två månader förflutit,
personligen hos kyrkoherden, samt anmäle sig till utträde ur
kyrkan; och göre kyrkoherden därom anteckning i kyrkoboken. Ej må
någon på grund af anmälan, som skett innan han fyllt aderton år,
anses från kyrkan skild. I främmande församling må ej häller någon
före denna ålder upptagas.»
Rättighet till utträde medgifves således endast anhängare af _kristen_
tro, ej dem som vilja öfvergå till muhammedanismen, buddhismen, mosaiska
läran o. s. v. och ej häller ateister eller dem som icke ha någon viss
religiös tro. Det trossamfund hvartill man uppgifver sig vilja ingå måste
vara förutom _kristet_ äfven »_främmande_» (= af annan lära än
statskyrkans); däremot behöfver det enligt flera prejudikat _ej_ vara _af
staten erkänt_. Ej häller föreskrifves det någonstädes att det uppgifna
samfundet skall finnas i _Sverge_. I hvilket fall som hälst skall den
utträdessökande, därest vederbörande pastor ej känner till samfundets
lära, redogöra för denna så pass fullständigt att däraf framgår att läran
är »kristen» samt »främmande». Finnes det uppgifna samfundet ännu icke
till, kräfves förklaring att sådant samfund är afsett att bildas i vårt
land.
Huruvida nu ett samfund kan anses kristet eller ej, pröfvas i hvarje
särskilt fall, i sista hand af Kongl. Maj:t.
Enligt en kongl. res. den 7 november 1884 behöfver den som anmält sig
till utträde _ej värkligen öfvergå till det uppgifna samfundet_. Utträdet
blir alltså giltigt vare sig den utträdande ingår i samfundet eller ej.
Den som ej är fylld 15 år anses medfölja sina föräldrar, om båda utträda.
_Mellan 15 och 18 år kan utträde icke vinnas._
Slutligen må anmärkas att för _återinträde_ i statskyrkan icke finnas
några bestämmelser gifna, men att i praxis sådant medges utan vidare på
blott anmälan.
* * * * *
För _bildande af nytt främmande trossamfund_ föreskrifver förut anförda
förordning angående främmande trosbekännare i 1 §:
»Vilja bekännare af annan kristen troslära än den evangelisk
lutherska bilda särskild församling _och_ önska de, att densamma
varder _af staten erkänd_; göre därom hos konungen ansökan, samt
uppgifve sin trosbekännelse och församlingsordning; bifoge ock, där
de svenska kyrkan tillhört, bevis om anmälan för utträde därur, som
i 3 § omförmäles. Finner konungen skäl att ansökningen bifalla, äge
den församling rätt till offentlig religionsöfning.»
Innan Kongl. Maj:t afgör sådan ansökan plägar utlåtande inhämtas af
vederbörande domkapitel hvilket till- eller afstyrker ansökningen.
Sålunda har t. ex. ansökan af en unitarisk församling afstyrkts, därför
att dess trosbekännelse ej ansågs vara kristen.
Under förutsättning att de utträdessökandes troslära anses vara kristen,
samt deras församlingsordning ingifves till Kongl. Maj:t, kunna de blifva
en af staten erkänd församling med rätt till offentlig religionsöfning,
näml. om Kongl. Maj:t _finner skäl_ att bifalla ansökningen.
Härvid torde Kongl. Maj:t böra rätta sig dels efter de särskilda
föreskrifterna i förordningen om främmande trosbekännare, dels efter
regeringsformens föreskrift: »Konungen bör ingens samvete tvinga eller
tvinga låta, utan skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin religion,
_såvidt han därigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse
åstadkommer_». På grund af denna bestämmelse torde sålunda mormonerna,
hvilka hylla månggifte, icke kunna blifva ett af svenska staten erkänt
samfund. --
Utträde ur statskyrkan liksom medlemskap af främmande trossamfund medför,
såsom förut är sagt, icke någon befrielse från de till kyrka och
prästerskap utgående skatter och afgifter. Däremot är den som icke
tillhör statskyrkan _utesluten från åtskilliga rent borgerliga
rättigheter_. Sålunda har han ju icke rösträtt på kyrkostämma, vidare får
han ej utses till statsråd (enligt regeringsformens 4 §) och ej förordnas
till förmyndare för omyndiga, tillhörande svenska statskyrkan (enligt
Ärfdabalkens 22 kap. 2 §), vidare får han (enl. regeringsformens 28 §)
»ej utnämnas till prästerligt ämbete eller till annan tjänst, hvarmed är
förenat åliggande att meddela undervisning i kristendom eller teologisk
vetenskap», ej »såsom domare eller innehafvare af annan tjänst deltaga i
handläggning eller afgörande af fråga, som angår religionsvård,
religionsundervisning eller befordringar inom svenska kyrkan», samt,
därest han är utlänning, ej utnämnas till något svenskt ämbete (hvilket
för utlänningar tillhörande den evangeliskt lutherska läran i vissa fall
är möjligt).
Slutligen föreskrifver förordn. angående främmande trosbekännare i § 15:
»Innehar den, som till utträde sig anmält, offentlig tjänst; varde
han därifrån skild, där ej tjänsten är af beskaffenhet, att han
utan afseende å sin trosbekännelse kunnat till densamma nämnas,
samt konungen eller den myndighet, som äger att tjänsten tillsätta,
_finner skäligt_ att honom därvid bibehålla.»
Till sist må nämnas, att vid riksdagen flerfaldiga gånger förgäfves
väckts förslag att den som önskar utträda ej skall behöfva uppge något
visst trossamfund hvartill han vill öfvergå. Äfven har väckts motion
därom att utträde ej skulle medföra förlust af några borgerliga
rättigheter. Att båda dessa reformer påfordras af den enklaste känsla för
billighet och religionsfrihet, behöfver väl icke framhållas. Men första
kammaren _afslog_ t. ex. senast år 1903 utan votering förstnämda
förslag.
* * * * *
4. Allmänna anmärkningar.
Af den redogörelse för gällande rätt som i det föregående lämnats framgår
bland annat att _dop_, _konfirmation_ och _nattvardsgång_ numera äro så
godt som alldeles fria från tvång. De ha ju borgerlig betydelse endast i
ett undantagsfall, nämligen för inträde i folkskolelärareseminarium.
Däremot visar sig _det kyrkliga tvånget_ ännu råda i följande mer eller
mindre ingripande afseenden.
1) Alla äro, vare sig de gilla eller ogilla statskyrkans läror och
oafsett huruvida de kvarstå i statskyrkan eller tillhöra och understödja
något främmande trossamfund, tvungna att deltaga i underhållet af
statskyrkan och dess prästerskap samt därigenom indirekt främja
statskyrkolärans vidmakthållande i landet.
2) Utträde ur statskyrkan är dels icke alls medgifvet, nämligen för
personer under 18 år, dels efter fyllda 18 år tillåtet endast för dem som
vilja ingå -- eller åtminstone uppge sig vilja ingå -- i visst _kristet_
trossamfund, men däremot ej för dem som icke alls vilja tillhöra något
sådant samfund eller någon viss religion.
3) Utträde ur statskyrkan medför icke någon som hälst befrielse från
skatt till densamma, men däremot förlust dels af rätten att besluta om
sådan skatt, dels af åtskilliga rent borgerliga rättigheter och fördelar,
bland hvilka särskilt märkes rätten att deltaga i beslut och val rörande
folkskolan inom kommunen.
4) Alla barn till föräldrar som tillhöra statskyrkan skola uppfostras
och undervisas i statskyrkans tro. Sålunda skall i alla offentliga skolor
meddelas religionsundervisning i statskyrklig anda. Alla våra
folkskolelärare och -lärarinnor äro nödgade att bedrifva
kristendomsundervisningen på detta sätt. Förmyndare äro skyldiga att
uppfostra sina myndlingar i statskyrkans lära. Barn som gå i folk- eller
elementarskola kunna icke erhålla befrielse från religionsundervisningen,
äfven om föräldrarna på det bestämdaste önska att deras barn ej skola
uppfostras i statskyrkans läror. Och om barnen undervisas i hemmen eller
enskild skola äro föräldrarna skyldiga att se till att barnen bibringas
åtminstone den kristendomskunskap som meddelas i folkskolan, allt vid
risk att barnen eljes tagas ifrån dem, något som också faktiskt skett
ända in i senaste tid.
5) Tvång till statskyrkogudstjänst eller statskyrkliga andaktsöfningar
råder inom alla offentliga skolor och inom hela krigsmakten -- för de
värnpliktige lika väl som för den frivilligt anställda personalen -- samt
dessutom för våra domstolar.
6) Alla statskyrkans medlemmar som någon gång begått nattvarden äro för
äktenskaps ingående tvungna att underkasta sig den statskyrkliga
vigselceremonien, huru stridande emot deras känslor och åsikter denna
ceremoni eller den till grund däraf liggande kyrkliga åskådningen än må
vara.
7) Alla statskyrkans medlemmar måste vid risk af viten eller fängelse
vid de tillfällen då ed är i lag föreskrifven, aflägga densamma enligt
det gällande kristliga formuläret. Härifrån medges ingen befrielse, äfven
om t. ex. den edspliktige af sitt samvete förbjudes att begå ed eller om
han icke alls tror på »Gud och hans heliga evangelium», och edgången
sålunda, såsom den nu är bestämd, för honom ter sig såsom en tom och
ovärdig komedi.
8) Alla medlemmar af statskyrkan äro skyldiga och kunna tvingas att på
kallelse inställa sig inför kyrkorådet för att af detta emottaga
kristliga förmaningar och varningar.
9) Alla statskyrkans medlemmar skola begrafvas med statskyrklig
jordfästning, äfven om de själfva uttryckligen önskat eller de
efterlefvande af hänsyn till den aflidnes lifsåskådning vilja ha civil
begrafning. --
Till allt detta tvång kommer dessutom att _yttrande- och tryckfriheten är
ensidigt inskränkt till skydd för statskyrkans lära eller de
statskyrkligt troendes känslor_.
Visserligen blir det numera sällan fråga om att tillämpa de lagparagrafer
som i detta afseende ännu gälla, men paragraferna äro dock icke upphäfda
och ej häller så föråldrade, att de ej _kunna_ användas, åtminstone i
tider af reaktion. Bestämmelserna äro följande.
Strafflagens kapitel om »religionsbrott» stadgar bland annat:
»1 §. Hvar som genom att _häda_ Gud eller genom att _lasta_ eller
_gäcka_ Guds heliga ord eller sakramenten åstadkommer allmän
förargelse, straffas med fängelse i högst ett år eller böter.
2 §. Gör man _gäckeri_ af gudstjänsten, så att allmän förargelse
däraf kommer, straffes med böter eller fängelse i högst sex
månader.»
Samma straffpåföljder drabba enligt tryckfrihetsförordningen den som i
tryck »hädar» Gud eller gör gäckeri af Guds ord, sakramenten eller den
allmänna gudstjänsten. Men dessutom straffas enligt denna förordning
»_förnekelse_ af en Gud och ett lif efter detta eller af den rena
evangeliska läran» med böter eller fängelse i högst ett år. Denna
paragraf tillämpades så sent som år 1888, nämligen emot redaktör Hjalmar
Branting såsom ansvarig utgifvare för Socialdemokraten, i det herr
Branting då dömdes till 150 kronors böter för -- förnekelse af en Gud och
ett lif efter detta!
Anmärkas kan, att motsvarande straffbestämmelser icke alls finnas till
skydd för de icke statskyrkligt troendes åskådning och känslor. Gäckeri
med främmande trosbekännares gudstjänst är t. ex. icke belagt med straff
(med »gudstjänsten» menas nämligen endast _statskyrkans_ gudstjänst).
Utom nu nämda tvång på yttrandefriheten märkas ytterligare föreskrifterna
i kongl. förordningen »angående särskilda sammankomster för
andaktsöfning» den 11 dec. 1868:
»Medlemmar af evangeliskt lutherska kyrkan vare ej förment att
sammankomma till gemensamma andaktsöfningar utan vederbörande
prästerskaps omedelbara ledning[M]; dock må sådan sammankomst å
tid, då allmän gudstjänst i församlingen förrättas, ej äga rum så
nära det ställe, där gudstjänsten hålles, att denna eller ordningen
därvid störes. Ej häller må vid religionsöfning, som ej är att
hänföra till enskild husandakt, tillträde vägras församlingens
prästerskap, medlem af dess kyrkoråd eller den offentliga
myndigheten i orten, hvilken sistnämda myndighet, i händelse af
inträffad olaglighet eller oordning, äger att, där så nödigt anses,
sammankomsten upplösa. Uppträder någon, som ej är präst eller
enligt kyrkolagen berättigad att offentligen predika, vid dylik
sammankomst såsom lärare med _andliga föredrag, som anses leda till
söndring i kyrkligt hänseende eller förakt för den allmänna
gudstjänsten, eller äljest till undergräfvande af religionens
hälgd_, ankomme på kyrkorådet att honom förbjuda att i berörda
egenskap inom församlingen vidare uppträda. -- Hvar som underlåter
att ställa sig till efterrättelse kyrkoråds förbud mot utöfvande af
lärarevärksamhet, böte från och med femtio till och med trehundra
riksdaler.»
[M] Sådant var alldeles förbjudet i 1726 års s. k.
konventikelplakat, hvilket icke upphäfdes förrän år
1858.
Innan förbudet utfärdas måste kyrkorådet först höra den det gäller; det
är olagligt att, såsom någongång händt, utfärda förbud mot en person »för
hans kända åsikter». Och förbudet får endast gälla predikande. Andra
kyrkliga handlingar, såsom dop, utdelande af nattvarden o. s. v. kunna
icke lekman förbjudas. Ej häller falla religionshistoriska eller
religionsfilosofiska föredrag inom förordningens räckvidd.
* * * * *
Angående =_ansvarighet för brott som af prästman begås i ämbetet_=
stadgar lag härom af den 8 mars 1889: Präst, som i afseende å honom
åliggande anteckningar i kyrkobok angående borgerliga förhållanden eller
meddelande af ämbetsbevis därom gör sig skyldig till fel eller
försummelse, som kan medföra _kränkning af allmän eller enskild rätt_,
eller begår i sitt ämbete annan förbrytelse, den där i allmän strafflag
eller annan till kyrkolag icke hänförlig författning är uttryckligen och
särskilt nämd såsom brott af ämbetsman, skall härför svara inför
_världslig_ domstol.
Hit höra t. ex. vägran att utfärda fräjdebetyg, betingande eller
emottagande af betalning för ämbetsåtgärd o. s. v.
Förbrytelse mot ämbetsplikt, vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller
oskicklighet i de flästa andra fall afdömas däremot af _domkapitlet_ (i
Stockholm af Stockholms stads konsistorium).
Såvidt den genom brott kränkte önskar den skyldiges _bestraffning_, har
han alltså att vända sig i förstnämda fall till vederbörande härads-
eller rådhusrätt (genom stämning), i senare fall till vederbörande
domkapitel, därest han ej föredrar att hos justitiekanslären eller
justitieombudsmannen påkalla allmän åklagares ingripande.
Åsyftar den genom brottet kränkte däremot icke dettas bestraffning utan
endast _att vinna rättelse_, bör han i hvarje fall vända sig till
domkapitlet, enär detta alltid äger meddela behöflig rättelse.
Ett par exempel på den vid klagan mot prästman vanligen använda form må
till sist här bifogas.
Till Riksdagens herr Justitieombudsman.
Enär kyrkoherden i N. N. församling N. N. i för mig utfärdat
flyttningsbevis meddelat uppgift att jag icke på två års tid
begagnat mig af nattvarden (lämnat annan uppgift angående min fräjd
än den i lag bestämda) får jag, med bifogande af ifrågavarande
bevis, härmed vördsamt anhålla om laga beifran af bemälte N. N:s
förfarande.
Stockholm den 14 februari 1903.
_G. A. Lindberg._
(Vid anmälan hos justitieombudsmannen bör såvidt möjligt bevisning
om den anmälda felaktigheten bifogas. I ofvanstående exempel är
själfva flyttningsbeviset eller fräjdebetyget i detta hänseende
tillräckligt. -- Därest präst skulle vägra att utfärda något bevis,
t. ex. hinderslöshetsbevis, bör intyg om denna vägran, utfärdat af
två personer, bifogas.)
Till Domkapitlet i Göteborg.
Enär kyrkoherde N. N. i N. N. församling vägrat att för mig
utfärda vederbörligt bevis därom, att jag af präst inom kyrkan
åtnjutit konfirmationsundervisning och därvid funnits beredd att,
efter undergången konfirmation, få tillträde till Herrens heliga
nattvard, får jag vördsamt yrka åläggande för honom att vid
anfordran utfärda begärda bevis.
N. N. den 27 oktober 1902.
_G. Gustafsson._
Till Stockholms stads konsistorium.
Enär vice Pastor N. N. i N. N. församling vägrat att med af oss
begärda namnet Minerva döpa vår den 3 innevarande mars födda
dotter, få vi härmed, jämte det vi för N. N:s sålunda ådagalagda
förseelse i ämbetet yrka laga ansvar, anhålla om förständigande för
honom att i dopet gifva vår dotter det af oss bestämda namn.
Stockholm den 25 mars 1903.
_Karl Hagberg_ _Maria Hagberg._
End of the Project Gutenberg EBook of Rättigheter och Skyldigheter gentemot
Statskyrkan, by Georg Stjernstedt
*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK RÄTTIGHETER OCH SKYLDIGHETER ***
***** This file should be named 33791-8.txt or 33791-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
https://www.gutenberg.org/3/3/7/9/33791/
Produced by Tor Martin Kristiansen, ronnie sahlberg and
the Online Distributed Proofreading Team at
https://www.pgdp.net
Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.
Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties. Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research. They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.
*** START: FULL LICENSE ***
THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
https://gutenberg.org/license).
Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works
1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works. See paragraph 1.E below.
1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States. If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed. Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work. You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in
a constant state of change. If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.
1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:
This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org
1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges. If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.
1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.
1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form. However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.
1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that
- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
you already use to calculate your applicable taxes. The fee is
owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
has agreed to donate royalties under this paragraph to the
Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments
must be paid within 60 days following each date on which you
prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
returns. Royalty payments should be clearly marked as such and
sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
address specified in Section 4, "Information about donations to
the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
License. You must require such a user to return or
destroy all copies of the works possessed in a physical medium
and discontinue all use of and all access to other copies of
Project Gutenberg-tm works.
- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
electronic work is discovered and reported to you within 90 days
of receipt of the work.
- You comply with all other terms of this agreement for free
distribution of Project Gutenberg-tm works.
1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.
1.F.
1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.
1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.
1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation. The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund. If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.
1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.
Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at https://www.pglaf.org.
Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation
The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at
https://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations. Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
[email protected]. Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at https://pglaf.org
For additional contact information:
Dr. Gregory B. Newby
Chief Executive and Director
[email protected]
Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation
Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.
The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit https://pglaf.org
While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.
International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.
Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including including checks, online payments and credit card
donations. To donate, please visit: https://pglaf.org/donate
Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.
Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
https://www.gutenberg.org
This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
