The Project Gutenberg EBook of Ran, by Wilhelm Peterson-Berger
This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.
Title: Ran
En dramatisk dikt
Author: Wilhelm Peterson-Berger
Release Date: September 10, 2015 [EBook #49929]
Language: Swedish
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK RAN ***
Produced by Jari Koivisto
RAN
En dramatisk dikt
af
WILHELM PETERSON-BERGER
Iduns Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm 1898.
till
Fredrik Vult von Steijern
i namn af det vi båda älska och tro på
med tack och tillgivenhet
från författaren.
PERSONER:
STEN FOLKESSON, herre till Solö.
RIKISSA, hans husfru.
INGRID, deras dotter.
WALDEMAR, Ingrids trolofvade riddare.
ULF TUVESSON, riddare.
MÅRTEN PREST.
BENGT, Waldemars vapensven.
Gäster, folk och knektar på Solö.
RAN.
RANS TÄRNOR.
I
En nejd, dold af gråa dimmor.
Sommarnatt i daggryningen. Vid den första svaga
morgonljusningen börja
RANS TÄRNOR osynliga i töcknet, att sjunga:
Upp ur de dunkla dvalornas rike
stiger strålande dag.
Jordens söner och döttrar börja
åter sin rastlösa, blinda, gäckande
lyckojagt,
medan vi, den silfverne fraggans
bubblor på tidens flyende bölja,
ögonblicksalferna,
hvila i ljuflig ro och skåda
leende all deras maktlösa id.
Våra äro de, slafvar de föddes!
Söker än deras tanke famna
verldsalltets vidder,
stormar än deras djerfva vilja
upp mot oändligheten,
där all tidens trånad förtvinar
och de heta begären dö,
sjunka de dock, när vi dem locka
åter till jorden neder,
låta sig fängslas af fägrings makt,
sänkas i sinnenas sällhetsrus,
bländas af glittret från flyktiga formers
evigt böljande haf.
Det ljusnar allt mer.
Vi äro glittret, vi äro böljorna.
Ve den dåre, som vågar att trotsa,
vägrar att lyda vårt lockande bud!
En ked af lidanden länkad
jordelifvet honom skall varda.
Rassla hon skall med en klang
af tandagnisslan och snyftande stön,
när hans sjudande blod
våndas vildt i försakelsens fängsel.
Tvåfaldt ve den vansinnige,
som en gång bunden i våra garn
och kysst af vår drottnings läppar,
vänder åter till det som han svek!
Vägen går öfver lik.
Dödens han är.
Dimmorna ha nu skingrats och ljuset vuxit så i styrka att hela nejden
kan tydligt urskiljas. Man ser en mindre hafsvik; på dess bortre
strand Solö slott, på den hitre en väg, som leder dit rundt viken.
Ute i vattnet en stenhäll. Invid land en båt.
TÄRNORNA, hvilande kring stenhällen, vaggade af vågdyningar,
fortfara att sjunga:
Nej, I jordens söner och döttrar,
lyssnen lydigt till våra lagar,
ljufva som sånger i sommarnätter,
starka som hafvets hvälfvande vågor!
Födde I ären att lyssna och le,
födde att tjusas och rusas.
Hör!
Morgonvinden nalkas.
Se!
Ljuset jagar på brinnande vingar
fram i det blå,
tänder blommande färger och toner.
Det skiner och skälfver och svingar,
ytans yrande böljelek klingar,
dallrar och dansar i darrande ringar,
doftar och lyser.
Och buren däraf
ilar lyckan fram öfver brusande haf,
fram emot jordbarnens strand
för att fångas och fly
eller hägra i sky
eller dö mellan trånande armar.
RAN stiger upp ur djupet. Sittande på stenhällen talar
hon till tärnorna:
Lättare är väl att sjunga
om skenets skimrande välde
än att med sjungande skingra
de lurande farors hot.
Vakten Eder, I glömska
och glädtigt glammande tärnor
att kufvande kraft ej lägger
oss fångna för fiendefot.
TÄRNORNA
Drottning, ditt ord
med oro vi tyda.
Vi längta att lyda.
Drottning, befall!
RAN
Den jordens son, som ej dåras
af lismande syner och sånger,
men lär dem, kan själarne lyfta
med skönhet ur villornas band.
Vår makt af hans styrka blir stulen.
Hans ord oss tvingar att tjena
det andra skenet, som sanning
är kalladt i själarnes land.
En skald skall han nämnas på jorden
och stor den gerning, som bygger
af tankar och bilder och toner
en fager frihetens skans.
Mot skaldernas slägte står striden;
i dem vi verlden besegra.
De först af alla må falla
för hågringens frestande glans.
TÄRNORNA
Drottning, ditt ord
med oro vi tyda.
Vi längta att lyda.
Drottning, befall!
RAN
Där i Solöborgens salar
dväljes redan mången gäst
Riddarns unga dotter firar
stolt i dag sin bröllopsfest
Fjärran från han rider,
hennes bålde brudgum.
Leden lustigt lider
under gångarns traf.
Men i skaldehågen
skönhetslängtan leker
skiftande som vågen
på mitt vida haf.
Hastande hitåt han nalkas
arla på sin brudgumsfärd.
Våra sånger skall han höra.
Må han då af dem bli snärd.
Sjungen, sjungen, mina tärnor,
hafvets skönsta melodi!
Når han målet, icke längre
han af oss kan dårad bli.
Ty vid brudens sida
skall hans blick med glädje
men befriad glida
öfver all vår lek.
Än som sol på vågen
grannt hans drömmar spela.
Skiftande är hågen,
ungdomsvarm och vek.
TÄRNORNA
Hastande hitåt han nalkas
arla på sin burdgumsfärd.
Våra sånger skall han höra.
Må han då af dem bli snärd.
Sjungom, sjungom, systrar kära,
hafvets skönsta melodi!
Når han målet, icke längre
han af oss kan dårad bli.
Dyka under det följande sakta ned i djupet.
WALDEMARS röst på afstånd, närmande sig.
Hallaho!
Hej, sträck ut, min gångare flink!
Låna min lågande längtans vingar!
Sjung mig en visa, du drillande fink,
så det långt bort i skogarne klingar:
Herr Waldemar rider till sitt bröllop!
WALDEMAR och BENGT rida in. I samma ögonblick rinner solen.
De båda ryttarne hålla in sina hästar.
WALDEMAR
Vid alla helgon, en fager syn,
där uti morgonens röda brand
hon lyfter murar och torn mot skyn,
den stolta borgen vid sjöastrand!
Därinne bidar min unga brud,
Ingrid den väna, sin barndomsvän.
De glimmande rutor, de sända mig bud:
Är icke Waldemar kommen än?
Jag kommer, Ingrid!
Rider fram, men hejdar sig plötsligt.
Se, båten där!
Och fjärden är speglande silfverklar --
Helt visst till min lycka den stråten bär
som lockar med glans, så underbar!
Springer af, kastar tyglarne åt Bengt.
Till borgen med gångarn du rida må!
Själf vill jag dit öfver böljorna nå.
BENGT rider ut.
WALDEMAR stiger i båten och stöter från land. Står en stund stum
betraktande morgonens skönhet, börjar sedan sakta och i stilla
hänryckning:
Full af soliga löften den skimrande
rymden sin blåögda klarhet förnyar.
Öfver min väg gå strålarne, timrande
äreportar bland gyllne skyar.
Blommande sommar ler öfver landen
Ångarne dofta och skogarne susa.
Genljud i fjärran jublar på stranden,
jublande stiger min sång mot det ljusa:
Herr Waldemar drager till sitt bröllop.
RANS TÄRNOR osynliga.
Hvad äro jordiska fröjder alla
mot dem vi bjuda!
Blott skum och skuggor, bleka och kalla.
Härnere skönhetens sjöar svalla,
och njutningens bränningar stiga och falla
och svalkas och sjuda.
RANS stämma ur djupet.
Waldemar! Waldemar! Waldemar!
WALDEMAR
Hvad?
Hvem ropar mig? --
Hvem sjunger? --
Sällsam var den klang mitt öra nådde!
TÄRNORNA som förut.
När söknets äflan, den orotunga,
din dröm förstörde,
och trots du kände i tanken ljunga
och frihetslängtan sin brandpil slunga
in i ditt hjärta, det eldigt unga,
var det oss du hörde.
En hvit dimma har sakta sänkt sig ned öfver fjärden.
RANS stämma.
Waldemar! Waldemar! Waldemar!
WALDEMAR
Hvad sällsam sanning, hvad tjusning i sången!
Med hemlig trollmakt den tager mig fången.
Och när jag blicken i djupet sänker,
ett gåtfullt skimmer emot mig blänker.
Det är en villa! -- Hon skall förgå
i nästa minut. -- Jag vakna må!
Ingrid mig väntar. -- --
Töcknet genomskimras af en ljusgrön glans. RAN och TÄRNORNA
visa sig plötsligt.
RAN
Waldemar!
Känner du mig ej?
Du ofta badat
i mina böljor.
Förnam du ej då min kyss?
Ofta satt du på skäret och lyddes
till dyningens sorl.
Det var jag som sjöng
om alla de strålande under
hafvet gömmer,
hafvet, mitt stora kristallklara rike.
Waldemar, kom,
följ mig dit ned!
Den skönhetstrånad, som bor i din själ
skall ljufligt stillas
och ständigt vakna på nytt för att stillas.
Lifvet skall varda en dikt, ett rus.
Stundernas fridlösa flykt
i salig glömska skall hejdas.
Waldemar, kom!
WALDEMAR
Fager du är, fagra dina ord,
men i hågen likväl de föda
en sällsam ångest, förut ej spord,
och dina ögon underligt glöda.
Är du en drömbild, ett gyckel blott
af mina sinnen? -- --
Dimman lättar ett ögonblick, så att Solö skymtar fram.
Ja visst, jag drömmer
Min väg går i dag till Solö slott,
och Ingrid mig väntar. Mitt mål jag glömmer!
Vill med en årstöt ge båten fart. Dimman tätnar åter.
RAN
Waldemar, dröj!
Ja, sannt du sjöng.
En drömbild är jag
och mitt rike är drömmarnes.
Men drömmen är mer än verkligheten,
skönare, större,
och en drömmare ständigt du var.
Ofta som barn från gossarnes lekar
till ensligheten undan du smög.
Ofta som yngling i junkrarnes lag,
medan vinet och skämtet flödade,
sjönk du i tankar och syner hän,
hörde hemligt på oss.
Oftast dock när skrämmande, tom,
hvardagsträlarnes id dig mötte,
vår verld du sökte,
sagor du diktade, toner du fann.
De voro din tröst, vår gåfva de voro.
WALDEMAR
Eder gåfva?!
O ja, jag vet:
Vid hafvet lärde jag att sjunga,
till hafvet drogs jag
städs af längtan.
Jag älskar det!
Är du dess drottning?
O, du är skön!
Och gerna följde jag dig
ned till din drömverld.
Men mitt hjerta våndas,
ångest och berusning
kämpa därom.
Sinnet somnar,
Minnet mattas.
Det är något jag glömmer!
O Gud -- hvad är det?
RAN
Waldemar, kom!
Blott för en minut --
som år den skall synas dig,
år af sällhet.
Minnet däraf skall varda en källa
till jublande visor.
Fagert och nytt skall du kväda.
Sångarfröjd, sångarära
min kyss vill dig bringa.
Men vägrar du nu att följa,
evig ånger dig tära skall.
Trött skall du trampa
sökenlefnadens stigar.
Sången skall sina,
synerna slockna,
sagorna dö.
Töcknet lyser af ett starkt rosenskimmer.
RAN och TÄRORNA sträcka armarna mot Waldemar.
Nej, du drömmare, kom, träd ned
i våra dunkelblå salar,
där ljuflig oro och salig fred
din skiftande törst hugsvalar!
Dåre den, som till lifvets slut
i tom, förtärande trånad brinner!
Låt ruset flamma en kort minut!
Här först din drömda lycka du finner.
WALDEMAR
En rysning igenom hjertat går.
Mig fångar förtrollningens under.
Ej tanken dess snara slita förmår,
och viljan domnar därunder.
Dåre den, som till lifvets slut
i tom, förtärande trånad brinner!
Må ruset flamma en kort minut,
om en gång min drömda lycka jag hinner!
Kastar sig i Rans armar. Alla glida sakta ned i djupet under ljuft
bortdöende musik.
* * * * *
Dimman skingrar sig långsamt; nejden ligger åter i solsken. Folk
drager då och då förbi åt Solö till.
Om en stund börja hornsignaler och rop att ljuda från andra stranden.
BENGT kommer brådskande, följd af en skara KNEKTAR och GÅRDSFOLK.
BENGT
Just här jag skildes vid min herre.
EN KVINNA
Må helgonen oss skydda! Hvad har skett?
BENGT
Guds nåd förbjude något värre
än att när töcken nyss sig öfver fjärden bredt,
helt oförmärkt han vikit från sin bana.
Nu när det klarnat nog han kosan ser.
Men kommen, låt oss öfver sunden spana!
Vårt nit åt jungfruns oro lindring ger.
Alla skynda ut åt höger.
* * * * *
ULF TUVESSON ensam, i djupa tankar
Rätt sällsamt! Ofta nog jag henne såg,
och vän och fager städs hon syntes mig,
dock tändes ingen åtrå i mitt hjärta.
Men när i dag i brudens hvita dräkt
hon höfviskt helsande mig handen gaf,
af vårens lust förnam jag som en fläkt,
och ijusa minnen stego ur sin graf -- -- --
blott för att inför hennes bild förblekna!
Så kände jag ej förr mitt sinne vekna,
jag, som dock lekt så mången kärlig lek
och pröfvat kvinnogunst och kvinnosvek.
-- -- -- -- --
En ann hon bidar under krans och slöja.
Men ödet synes böjdt att stå mig bi,
ty hennes brudgum dröjer. -- Må han dröja! --
Hvem vet, törhända är hon redan fri! -- --
ETT SÄLLSKAP BRÖLLOPSGÄSTER -- riddare och damer -- frdn Solö.
Herr Ulf sällar sig till dem.
EN DAM till herr Ulf.
Ett märkligt bröllop månde detta kallas,
där efter brudgummen man skallgång går.
EN RIDDARE
Jag menar, att han hela saken glömt.
Väl någonstäds i skog och mark han sitter
och smider till en visa sina rim.
EN ANNAN RIDDARE
Och tror sig tids nog hinna hit till sängdags.
EN TREDJE
Därmed lär jungfrun icke nöja sig.
Om rätt man känner hennes sinnelag,
så blir hans straff så långt som bröllopsnatten.
EN AV DE YNGRE DAMERNA
Ej ville jag i brudens ställe vara!
FLERE
Där kommer hon! Utaf sin ängslan drifven
hon går att möta knektarne som sökt.
STEN FOLKESSON och INGRID, MÅRTEN PREST och FRU RIKISSA komma från
Solö, följda af en skara gäster och gårdsfolk. Några af Bengts
följeslagare återvända samtidigt från höger. Rop i folkskaran:
Har ingen ännu junkern sett?
Svar: Ej vi!
HERR STEN halfhögt.
Var lugn, mitt barn! Hvad kunde väl ha timat?
INGRID
Ej oro känner jag, men harm! En brud
som öfvergifven stär pä bröllopsdagen!
Kan Waldemar mig unna sådan skam?
Väl ofta förr när han till Solö drog
för hafvets brus och skogens han förgat
sitt mål och svärmande i dikt och drömmar
på vägen dröjde. När han sedan kom,
en nyfödd sång och väna sommarblomster
han bragte mig med ångerfulla ord.
Hans varma kyssar brunno dubbelt varma,
hans ögon logo bedjande och blida.
Glömd var min väntan och min bitterhet.
Men nu, i dag, -- pä sjelfva bröllopsdagen
till alla dessa gästers spott och spe!
Det går för vida.
HERR STEN
Rätt får nu mitt råd.
Dig och din moder må det ändtligt gräma,
att jag för Edra böner vika gaf
och dådlös drömmare till måg mig valde.
Men gjordt är gjordt --
Till BENGT, som kommer med knektarne från höger.
Hvad hafven i att mäla?
BENGT
Ej goda tidender, jag räds: den båt,
hvari jag sjelf såg junkern stiga nyss,
vi fumnit drifvande på fjärden -- tom.
INGRID sjunker med ett svagt anskri till marken.
FRU RIKISSA böjer sig öfver henne
Ack, Ingrid, arma barn! -- --
FOLKSKARAN, sakta mumlande.
Så har då döden
in i laget trängt
och i bittra flöden bröllopsglädjen dränkt?
FRU RIKISSA
Min Ingrid, låt ett sista hopp
dig utur smärtans dvala rycka!
Den dunkla gåtan än i lycka,
ej blott i sorg kan lösas opp.
INGRID reser sig långsamt, liksom bedöfvad.
FOLKET sakta
I brudens stolta bonad
hur liljeblek hon står,
från hjärtesorg ej skonad
i ålderns vår.
INGRID
Det är ej sannt! -- Det är en dröm allenast
en hjärtlöst gycklande, förfärlig dröm!
Dess heta ångest mina tårars ström
förtorkar. Väcken mig! Ack genast, genast!
I tyste tveken. -- Ha, du Gud, som låter
dig fromt tillbedjas utaf jorden all,
om på din makt jag icke tvina skall
gif mig den lycka, som du sköflat, åter!
MÅRTEN PREST
Håll, jungfru Ingrid! Låten Eder kvida
ej varda hädelse och syndigt hån!
Ty veten, blott med bistånd ofvanfrån
I Eder brudgum ånnu kunnen bida.
I hafvets djup sig falska väsen dölja,
som dåra människor med fager sång.
En orådd ungersven re'n mången gång
blef lockad ned med list i deras bölja.
Rörelse i folkskaran.
Det månde hafva blifvit junkerns öde.
Dock menar jag, att än han frälsas kan,
om blott hans minne, nu af trollsång söfdt,
med vigda klockors ljud ur dvalan väckes.
HERR STEN till en af knektarne.
Till kyrkan skynda! Ring i hennes klocka!
MÅRTEN PREST
Men trollen äro mäktiga. Sitt rof
de lämna ej förutan nödtvång åter.
Ur helga sägner jag ett medel minns,
beprisadt för sin kraft. Den dyraste
klenod, som I af Eder brudgum fått,
i hafvet offras må, af böner signad.
Ju vissare I liten dåruppå,
med desto större makt han draga skall
sin gifvare till denna nejd tillbaka.
Den gyllne ringen där på Eder hand
just lämplig är att lösa junkerns band.
INGRID
Hvad? Löftespanten som mig Waldemar gaf
den dag, då vi hvarandra trohet svuro!
MÅRTEN PREST
I offrets vånda ligger offrets kraft.
INGRID tvekar en stund i häftig inre kamp.
FRU RIKISSA
Ej må du dröja, Ingrid, när det geller
att frälsa den ditt hjerta håller kär.
INGRID
Välan dål Till hans räddning må det ske!
I lären mig den bön, som offret viger.
MÅRTEN PREST
Nej, Eder smärta själf må orden finna.
INGRID efter en paus, knähöjande.
Frälsaremoder, du som allt lidande
huldrik hugsvalar!
Se till det offer, som blödande, kvidande,
himmelska under i ångest förbidande
hjärtat dig bär!
Bringa mig åter den vän, som med tårade
blickar jag söker!
Frälsaremoder, du nådens utkorade.
Fräls den af syndiga villor bedårade!
Bönhör hans brud!
FOLKET
Heliga jungfru, bönhör hans brud!
INGRID reser sig upp, drager ringen af sin hand och kastar honom
i hafvet. Klockringning ljuder på afstånd. Folkskaran börjar upplösa
sig. Några taga afsked och gå åt höger, andra följa HERR STEN,
FRU RIKISSA, INGRID och MÅRTEN PREST åt Solöhållet. ULF TUVESSON
ensam stannar.
DE BORTDRAGANDE
Gyllne boja, genom böljor
till den bundne väg dig bana
att mot trolldomsruset mana
minnena som flytt!
ULF TUVESSON
Han borta är -- hur fagert än de sjunga,
och bruden dragit ringen af sin hand.
Det tyckes för mitt hopp ett gynsamt tecken --
GÄSTERNA på afstånd.
Gyllne boja, du år bilden
af den kärleks makt, som väcker
och till räddning handen räcker
dem, som djupets röster lydt.
ULF TUVESSON
Väl brann en bitter sorg i hennes bön --
men kvinnotårar vet jag torka snart
där ärans högsta halvor glänsa klart.
Sten Folkesson ej månde slikt bedröfva.
Välan, ett sorgeår det knappt skall töfva
förr än till jungfrun jag att gilja går -- --
Aflägsnar sig åt Solö till.
GÄSTERNA i fjärran
Gyllne boja, flink till borgen
återför den fröjd som flyktat!
Innan året än är lyktadt,
varde glllet nytt!
II
ETT ÅR SENARE
FÖRSTA BILDEN
På Solö. Ett rum i götisk stil. Solsken.
INGRID svartklädd, sitter vid fönstret och sömmar.
"Uti min örtagård det stod
en gång en ros så röd,
så röd som allt mitt hjärteblod.
Men under bladens bjärta glöd
i mullen grodde sorgens bleka lilja.
"De skira färger fullo af
för stormens lek och gny.
Skall väl ur sommartidig graf
den rosen gå i blomning ny?
Tungt är att vattna sorgens bleka lilja.
"Mitt hela lif i väntan går,
dess ström ej stämmas kan.
Snart örtagården öde står.
Där en gång rosenglöden brann
nu vissnar äfven sorgens bleka lilja".
Låter sömnaden sjunka, stirrar själsfrånvarande ut i solskenet.
"Ju vissare I liten därupp
med desto större makt han draga skall
sin gifvare till denna nejd tilibaka."
Så lödo prestens ord. Det är min kraft,
min själs förtröstan, som skall Waldemar frälsa.
Men ack, hvar stund min svaghet mera blottar:
Jag kan ej hoppas, mäktar icke tro,
så länge än hans öde dunkelt är!
Stiger upp
Ett år har redan gått i oviss bidan.
Min ungdom svinner och min tid förtärs --
Därute drager lifvet stolt förbi
med bröllopsgillen, sång och sommarjubel!
Ut vill jag -- ut, att mina bojor kasta
och blomstersmyckad blanda mig i vimlet --
Förgäfves!
Ringen i hafvets djup min hand och fot
förlamar. Uti minnets cell som fånge
jag är till evig hopplös väntan dömd.
Sjunker ned med ansiktet gömdt i sina händer.
FRU RIKISSA inträder sakta utan att Ingrid ser upp.
Ack, barn, låt ej din tanke ständigt stinga
på nytt i detta sår, om det skall gro!
INGRID reser sig åter
Blott döden, moder, skingra kan de kval,
som efter Edra råd mig själf jag redde,
när af min hand jag trohetstecknet drog!
* * * * *
FRU RIKISSA
I sorg och grubbel fånget är ditt sinn.
Ännu du hoppas bör på bättre skiften;
att ej förtvifla har mig lifvet lärt
INGRID
Du, moder, led en gång som jag?
FRU RIKISSA
Ja, barn,
En sorg lik din jag hade i min ungdom,
fast aldrig än dess hemlighet jag yppat.
Nu till din tröst jag därom tälja vill:
Herr Peder han var sig en riddare su båld,
ut drog han i verlden den vida
att kämpa för Krist mot de hedningars våld.
Då runno mina tårar så strida.
Väl stridare månde de rinna ändå,
när skeppen buro bud öfver hafvet det blå:
Herr Peder ligger döder
under palmer i söder,
rätt aldrig han med Eder i brudsäng skall gå
under solen.
Jag sörjde i nätter, jag suckade i år,
då vände min gråt igen att flyta.
"I blifven min, stolts jungfru, och torken Eder tår!
På Solö skola sorgetankar tryta."
Så talade herr Sten. Han var käck och glad och ung,
och bodde i sin borg allt sä stolt som någon kung.
"Herr Peder ligger döder
under palmer i söder,
men utan hjärtegamman varder lefnaden tung
under solen."
Han log och hjöd mig handen. Då helades mitt sinn.
Slik giljare väl kunde det beveka!
Snart drog i Solöborgen vårt bröllopsfölje in;
så lustigt hördes gigarena leka.
Men frammannför gick våren och strödde blommor mång',
och under himlafästet jag hörde som en sång:
"Herr Peder ligger döder
under palmer i söder,
men själen ser i himmelrik med fröjd vår lefnads gång
under solen."
INGRID
Hur lycklig, moder, var din lott mot min!
En varm och djup och tårdränkt hjertesorg
är himmelsk lust mot denna dofva oro,
som stjäl mitt hjärtas tro, min viljas makt, --
som all min kraft att sörja krossat har
till stoft och mängt som gift uti mitt blod.
så att af fridlös ångest städs det brinner.
Står orörligt stirrande, försjunken i plågsamma tankar,
utan att lyssna till moderns ord.
FRU RIKISSA
Mitt kära barn, slå dessa tankar bort!
Var viss, snart kan sig allt i gamman vända.
HERR STEN inträder. INGRID märker det icke. FRU RIKISSA besvarar
hans spörjande blick med en stum åtbörd. Han gör en axelryckning
och står en stund likasom väntande. Till sist:
Det sägs att tiden helar alla smärtor:
då månde denna snart ock vara läkt.
Ty kommer jag, min dotter, dig att mäla
om stora ting. -- Så hör mig!
INGRID återuppvaknande.
Tala fader!
HERR STEN
Nåväl! -- Då fullt ett år re'n har förgått
se'n junker Waldemar dig öfvergaf,
så är för dig han död. Emellan Eder
må hvarje band för alltid van löst!
INGRID gör en åtbörd af den högsta öfverraskning.
Ulf Tuvesson, hvars rikedom och slägt
allt landet känner väl, har nu af mig
begärt din hand och med mitt gillande
i dag allt re'n han kommer för att få
mitt löfte af din egen mun besegladt.
FRU RIKISSA
Se, Ingrid, hastigt sannas mina ord!
INGRID liksom för sig själf
Men Waldemar, som ringen frälsa skall --
HERR STEN
Ej mer om honom! Föga hopp du har,
när prestens råd ej ännu frukter burit.
För slika griller du ej offra må
den afundsvärda lott, som här dig bjuds.
INGRID
Den lotten tycks mig föga afundsvärd
att af min fader till ett svek jag dömes.
HERR STEN
Hvad? Svek! Dig junkern svikit har,
ej honom du!
INGRID
Min fader, den klenod,
som genom hjärtats dom mig dyrast var,
jag gaf som lösen för mitt hjärtas lycka,
och himlamakter ropade jag an.
Mer helig ed, mig tycks, blef aldrig svuren,
mer heligt offer icke bringas kan.
Din dotter är för stolt att slikt förgäta;
jag måste bida --
HERR STEN
Litar du då än
på detta offer?
INGRID efter ett ögonblicks tvekan.
Sant än syns mig ordet:
"I offrets vånda ligger offrets kraft" --
Förvisso är min vånda svår -- --
HERR STEN
Ja, väl!
Men om jag riktigt fattat prestens råd,
så löses denna kraft och varder dåd
blott i den mån du däruppå förtröstar.
Jag af din tvekan granneligen ser:
Du känner våndan, tror ej på dess lön
och kan ej tro därpå. Så har du sjelf
den dunkla gatan löst till egen båtnad.
INGRIDS ansigtsutttyck och åtbörder förråda en häftig inre kamp.
EN SVEN inträder anmälande:
Ulf Tuvesson med många män i följe
just nu i borgen drager in.
HERR STEN
Se till
att för hans folk ej god förplägning fattas!
Svennen går.
Jag går att riddarn helsa. Hit till Eder
jag honom för. Nu sansa dig, mitt barn.
att din trolofvade du väl må möta.
Går.
INGRID
Till all min smålek alltså äfven den
att oåtspord förenas med en annan
än den mitt hjärta själfmant gaf sitt val.
FRU RIKISSA
Säg, har då Waldemar din älskog än?
INGRID söker länge efter svar.
Ack, för min blick är allt blott natt och gåtor!
FRU RIKISSA
Ja, barn, en moders öga bättre ser
än ditt, som gråtit nyss så mången tår.
Allt ligger ljust och klart. De band ha brustit.
som vid det flydda fängslade ditt lif,
och du är fri. Ditt hjärta har dig löst.
När på ditt offer du ej mäktar tro,
då är den stolthet blott bedrägligt sken.
som dömer dig till ny och fåfäng väntan.
Tänk på din moders ungdomssaga, barn.
och fatta mod! Men tyst, jag hör dem nalkas.
Dörren öppnas af svenner. ULF TUVESSSON inträder förd af HERR STEN.
FRU RIKISSA
I varen välkommen, herr riddare god!
Vårt hus stor heder I gören.
Och ljusare tider och gladare mod
tillbaka till Solö I fören.
HERR ULF
Min tack, fru Rikissa, för den hälsning så god!
Till Solös fridfulla nejder
så tidt min varmaste längtan stod
från rikets rådslag och fejder.
INGRID för sig själf
En riddersman han är i skick och blick,
i later som i dater.
HERR ULF fattar Ingrids hand
Jungfru Ingrid!
Mitt ärende kännen I. Kommen jag är
med ära till Eder att gilja.
Herr Sten redan sport, att I ären mig kär,
och styrkt af hans löfte och vilja
jag beder, att nu Eder egen mund,
den rosenfagra, må säga,
hvad själf I menen om sådant förbund,
och om denna hand jag skall äga.
INGRID utan att se upp
Ulf Tuvesson!
Min faders ord må skänka Eder handen,
mitt hjärta lyder andra makters bud.
HERR STEN halfhögt.
Gods död! Hvad? Trotsar hon?
Hejdar sig vid ett förstulet tecken från fru Rikissa.
HERR ULF som släppt Ingrids hand.
I svaren stolt,
skön jungfru. Icke nu jag dristade
om Edert hjärta bedja, och jag svär,
att icke förr vårt bröllop firas skall
än detta hjärtas gunst jag vunnit har.
Fattar ånyo hennes hand.
Men intill dess den fagra handen bäre
som tecken af mitt löfte denna ring.
INGRID drager undan handen
Af Edert käcka tal man märka kan
att kvinnors ynnest Eder billig tycks.
Så hören då jämväl den ed jag svär:
Ej förr min hand skall bära denna ring
än detta hjärtas gunst I vunnit hafven!
HERR STEN
Besinna väl, min dotter, dina ord!
FRU RIKISSA
Förspill ej af en nyck din lefnads lycka!
INGRID
Ack, lycka! -- Inför denna ring jag ryser.
Dess gyllne skimmer endast minner mig
om den, som fordom blänkte på min hand
och som jag offrade. -- I veten hvarför -- --
Ja, märken väl, herr Ulf: om jag en gång
som husfru träder in i Eder borg
skall hotande den tanken städs mig följa
att han, den andre, återkomma kan.
Af oviss oro skall mitt sinne täras,
och lust och löjen fly från Edra salar,
och om Ulf Tuvesson det sägas skall
att han ett osällt gifte korat sig.
HERR ULF
Nej, jungfru Ingrid, gladeligt jag tror
på ljusa framtidsdagar, när en gång
I Eder svåra sorg förvunnit hafven.
Ej tröst skall Eder tryta, ty jag sett
att Eder stolta håg mot höjden trår.
INGRID
Fullväl jag vet, att man herr Ulfs gemål
stor heder skall bevisa.
HERR ULF
Kännen I
jämväl den fröjd som heter: städs att söka
ett högre nå?
INGRID
Ett högre? På hvad sätt?
HERR ULF
Som falken stiger går mitt ödes bana,
min ätt i landet ädlast är och äldst,
i dessa ådror flyter kungablod,
och denna hand har redan ofta pröfvat
att rikets tyglar hålla. Hafven akt,
stolts jungfru! Lätt det händer att en dag
en krona sätts på Edra gyllne lockar.
Kan sådant hopp ej lifva Edert mod?
INGRID står länge stum, träffad af hans ord. Till sist:
Ja -- ja -- Det vore lön för all min kvida,
det vore tröst för hvarje stund af kval!
Att gifva lifvet stora syftens glans,
att stolt och hjältelik dess färd gestalta -- --
Hvad sällsam eld som tändes i min själ
vid dessa tankar, eggande och ljufva!
Och underbara syner dyka fram
ur flydda drömmars aningsfulla dunkel --
-- -- -- -- --
I fjärran står en stad. Dess torn och vallar
i solen glimma. Vinden leker lätt
med fanor, vimplar, band och blomsterslingor,
och rymden dallrar utaf klockors dån.
Från gatorna och torgen glammet går
med presters sång och klangen af basuner.
Och sakta drager upp mot kungaborgen
ett festligt tåg i bjärta skrudars prakt.
Högst rida två i flammande skarlakan.
Hör! Folket jublar --
HERR ULF leende.
"Hell vår fagra drottning!"
Medan Ingrid ännu står halft försjunken i sin syn, sätter herr Ulf,
utan att hon gör motstånd, ringen på hennes hand, som han därpå
höfviskt kysser. Fru Rikissa omfamnar Ingrid: riddarne vexla
ett handslag.
ANDRA BILDEN
Hos Ran: En stor praktfull sal med genomskinliga väggar. Utanför stå
sällsamma bjärta jätteblommor, vaggande af och an i vattnet Längre
bort skymta stund efter annan hafsvidunder fram och försvinna
åter i dunklet.
RAN och WALDEMAR sitta tillsammans under en tronhimmel och åse
TÄRNORNAS dans.
TÄRNORNA
Systrar, låten visor klinga
genom hafvets klara rymder,
låten dansar lätt sig svinga
öfver silfversanden hän!
Fröjder våra fjät bevinga.
Tröst åt själ, som trår och längtar
hvita lemmars lek vill bringa,
smidig, smäktande och vän.
Fram under verldshvalfvets irrande lågor
simmar vilsen en snöhvit svan,
viljelös buren af vexlingens vågor
öfver dess ändlösa ocean.
Människosinne, du är den seglande
svanen därute,
din är den skönhet du ser i de speglande
böljornas bild på din öde ban.
Hur till flygt du vingen breder
är oändligheten stängsel.
Vill du varda fri ditt fängsel,
dyk till oss i glittret neder!
Hör, hvad dig väntar, hör!
Biktande blickars lockande lågor,
klangers och dofters rusiga smek
vagga dig vekt på vällande vågor,
söfva och väcka i villande lek.
Upp ur de brinnande lifsdjupen höja sig
rosende syner,
formbindningsyrans drömbilder röja sig
genom förrädiska slöjors svek.
Ty med dem hvar ljuflig villas
hemlighet vi listigt gömma,
hur man tänder eldar ömma
och hur älskogslängtan stillas.
Tänd dem och släck dem! Tänd!
Systrar, låten visor klinga
genom hafvets klara rymder,
låten dansar lätt sig svinga
öfver silfversanden hän!
Fröjder våra fjät bevinga.
Tröst åt själ som trår och längtar
hvita lemmars lek vill bringa
smidig smäktande och vän.
RAN ger ett tecken åt de dansande att sluta.
Har denna lek ej längre ditt behag?
Ditt öga stirrar mot ett namnlöst fjärran,
din mun är stum och kysser icke mer
din arm ej längre sträcks till varma famntag?
WALDEMAR
Jag lyss till hafvets underliga dån.
Dess dofva sånger jämt jag söker tyda.
Mig tyckes att jag hört dem förr, men vet
ej när, ej hvar --
RAN
Kan mina tärnors glam
ej grubblet ur ditt veka sinn förjaga,
så kom till mig, läs svaret i min blick
på hvarje fråga, som din tunga bränner!
Jag älskar dig --
WALDEMAR utan att lyssna till henne.
Då rör sig i mitt bröst
en hemlig oro; jag ett namn vill ropa.
Det dyker fjärran upp ur vattnens brus
men än ej fram till mina läppar hunnet
det åter dränks i sorl och mörker --
RAN
Tärnor!
Fort bringen vin! -- I glömskans skira purpur
din tankes köld till känsla tina skall.
WALDEMAR
Mig tycks ditt vin ej mer ha samma kraft.
Snart kan mitt blod ej längre däraf eldas.
RAN
Då har ditt blod ej längre samma kraft
att fröjdas åt sitt eget flödes yra,
och ledan lurar i din slöa håg.
Var på din vakt! Hon vill din lifslust stjäla.
WALDEMAR
Ja, jag är trött, ej vaka jag förmår.
I drömlös slummer blott jag ville sjunka.
RAN
Ger icke ruset dig en drömlös ro?
WALDEMAR
Jag vaknar städs med häftigare törst.
Är lifvet endast rus och törst? Skall ej
en gång jag stärkt och fri ur dvalan stiga
och vaken njuta svalkan i min själ?
RAN
Att vakna är att känna åtrån vakna
och blott i slummern är din ande sval.
WALDEMAR
Så lät mig vakna när jag slumrar in
och njuta slummerns sötma vakande!
RAN
Nu tronar ledan pä din trötta läpp!
Bland önskningar, som fåfängt storma hän
mot alltets gräns, den evigt vikande,
och söka spränga hvarje väsens lag
du irrar maktlös kring liksom en fjäril,
som hungrig fladdrar ifrån ört till ört
rundt om en blomsterskål, af honung full,
och i sin ifver icke skatten varsnar.
WALDEMAR
Så visa mig hvad jag ej själf kan se!
RAN
Ja, om din tanke af mitt tal kan tyglas.
En blomma spirar ur ditt väsens rot,
och blomblad fem hon upp mot ljuset slår
i färger klara, skiftande och mjuka.
En vällukt strömmar ur dess bjärta kalk
och sänker dig uti ett saligt rus
så snart den trolska doften in du andas.
WALDEMAR
Hur nämns hon?
RAN
Dina sinnens röda lilja.
Dess åsyn dig förkunnar att du är,
men när dess ånga genomträngt ditt väsen
och du har läppjat kalkens klara saft,
du lyfter lyckan upp dig till sin barm
och alltet, du och blomman varda ett.
WALDEMAR
Har blomman spirat ur mitt väsens rot
hvad är då jag, om icke hon jag är?
RAN skrattar
En lilja, rusad af sin egen doft --
den gåtan löses blott i detta vin.
Så drick då, Waldemar! Uti din dryck
jag lägger liljan ned som must och krydda.
Löser ett stort, praktfullt blomster från sin barm och kastar i bägaren,
som hon räcker Waldemar. Denne tömmer långsamt drycken. -- Paus.
WALDEMAR reser sig.
O, ljufva domning, som dig sakta sänker
i mina lemmar ned och kylan dränker
uti det lena svall, den nya glöd,
den strida ström, som brusar fraggigt röd
igenom vällustvidgad barm och hjärta.
Du målar bilder brinnande och bjärta,
omsusande mitt sinn i salig dans.
En mun -- en ros, två ögons stjärneglans!
Och tvänne hvita mjuka armar räckas
emot ett bröst, hvars brånad blott kan släckas
med innerliga famntags ljufva våld --
Sjunker ned inför Ran, omfattande hennes knän.
O skönhet, all min själ till dig är såld!
RAN böjer sig fram och trycker en lång kyss på hans läppar.
* * * * *
TÄRNORNA omsluta gruppen.
Se, flammor sig tända
i sjudande sinnen!
I fröjder sig vända
de vikande minnen.
Och läpparne leka,
blott kyssar de andas,
och suckarne smeka,
och blickarne blandas.
Och oron har somnat,
som elden vill släcka,
och tanken har domnat,
som tvekan kan väcka.
WALDEMAR
Ännu en dryck! Af rusets röda natt
jag fullt vill famnas! -- --
EN TÄRNA frambär drycken.
WALDEMAR får, när han mottager bägaren, plötsligt syn på en guldring,
som glänser på hennes hand, springer upp, rycker häftigt till
sig ringen, utropande:
Hvem gaf dig denna ring? Hvar fann du den?
TÄRNAN
En gång lustvandrande i hafvets lundar
jag i den hvita sand dess glitter såg.
WALDEMAR står länge stum stirrande på ringen. Till sist:
Ingrid -- Ingrid! Min brud --!
Det är hennes ring,
den jag henne gaf!
Hon bidar sin brudgum på Solö...
Blickar liksom vaknande, förfärad omkring sig.
Hvar -- -- hvar är jag?
Ha!
Genom trollens list och djäfvulska funder
är jag lockad och snärd, har jag svikit min brud.
Hur kunde det ske? Förfördes min själ
af sånger och syner? -- Guds moder, du milda,
alla helgon och heliga änglar,
stån mig bi! Jag vill bort! Jag vill ut
till frihet och ljus,
till luftens sus
genom sommarens soliga rymder!
RAN
Du människodåre, rasa ej så!
Fåfängt du ropar, förgåfves du våndas.
Min är du och min du förblir,
Om du vänder till jorden åter,
skall min makt dig draga tillbaka hit ned.
Trotsar du den är du dödens.
Och hur vill du fly? öfver lömska djup,
genom hväsande hvirflar går vägen fram.
Vilse du vandrar i hafvets skogar,
fångas du skall af vidriga drakar
eller af rytande bränningar kastas
mot hvassa klippor och sargas till döds.
WALDEMAR
Hällre dö än nesligt lefva
som en trä I under tomma villor,
känna sin andes lefvande kraft
sina i sinnenas ökensand!
Nej, jag vill bort; må det kosta lifvet!
Ringa jag aktar det, bunden hos dig! --
Ingrid? Ingrid! -- jag kommer.
Vill störta ut. Tärnorna sluta sig samman och hejda honom.
RAN
Välan, så gå, du jordens blinde son!
Men lyssna först till hvad jag nu förkunnar:
Om hon, hvars ring din viljekraft har väckt,
än lefver, bidande din återkomst,
och icke bär en annans ring på handen,
då är du fri och må därofvan stanna.
Reser sig
Men svek hon ditt minne -- min fånge du är,
och hit skall du vända tillbaka.
Om ej, vid min eviga skönhet jag svär,
min bittraste hämd skall du smaka.
Ty ej blott du utan allt hvad kärt
du eger på jordens rund
skall sjunka i hafvets djup, förtärdt
af min vrede i samma stund.
Förr'n dagens sista stråle är släckt,
må jorden du åter lemna,
ty re'n innan nästa morgonväkt
skall ett dröjsmål med skräck sig hämna.
På afstånd blir en hvitskimrande trappa synlig. Tvänne tärnor
ledsaga Waldemar ut ur salen och uppför densamma.
DE ÖFRIGA TÄRNORNA
Förr'n dagens sista stråle är släckt.
må jorden han åter lemna,
ty re'n innan nästa morgonväkt
skall ett dröjsmål med skräck sig hämna.
III
INGRIDS OCH ULF TUVESSONS BRÖLLOP
Riddarsalen på Solö. BRUD och BRUDGUM sitta på en upphöjning
till höger. Midt emot dem STEN FOLKESSON och FRU RIKISSA samt
MÅRTEN PREST. Längre bort GÄSTER, bänkade kring dryckesbord
i salens bakgrund. Svenner gå omkring med vinkannor och bägare
och skänka i. I en grupp på golfvet stå
BRUDTÄRNOR och BRUDSVENNER sjungande:
När som den glammande skördemånad
med korn och kärna i landet står
och hösten smyger sin röda spanad
bort genom gården och snår,
då firar kärlekens väna vår
en segerfest uti starka hjärtan,
och bröllopsvisornas eko slår
på flykt den aggande smärtan.
BRUDTÄRNORNA träda fram
Ulf Tuvesson, Eder unga gemål
I månden de sällaste dagar gifva;
därvid ej blott Edra borgar lifva
med gillens jubel och prål!
Men gladt och troget till ömhetens bål
städs nya flammande knippor draga
och styrande djärft emot höga mål
glädja den stolta och stödja den svaga.
BRUDSVENNERNA träda fram.
Fru Ingrid! Hos den make
i dag Edert löfte vann
den huldaste omsorg vake
som någon förtjena kan!
Ty se! Denne riddersman,
som kufvat med kraft så mången,
för Eder sig böjer han
i rosende bojor fången.
HERR ULF för vid dessa ord Ingrids hand leende till sina läppar.
Hon sitter blek och orörlig, liksom utan att märka det.
ALLA resa sig upp.
Ja, hell de båda, som seger vunno
mot vinterskymningens sorg och nöd,
när sommarkvällarnes himlar brunno
som bröllopsfacklor i glöd!
Må lyckans blomma stå rank och röd
vid alla vägar, där fram de vandra,
och uti stormarna få till stöd
den tro de svurit hvarandra!
Brudparets skål tömmes under fanfarer. Man lemnar sina platser
och vandrar af och an i salen och angränsande gemak. Herr Ulf
ses gå fram till brudsviten och tacka; slår sig därpå i samspråk
med herr Sten.
INGRID ensam i förgrunden.
Hur tom, hur tanklös är ej deras sång!
Med all sin konst och klang den endast när
den oro, som alltjämt mitt hjärta gnager.
O, den som kunde glömma, glömma, glömma!
FRU RIKISSA och MÅRTEN PREST ha under tiden förstulet iakttagit henne.
FRU RIKISSA
I kunnen se, hur hennes kranka sinn
till sorgsna tankar redan vänds. Jag beder
att I med visligt tal och fromma råd
mån söka ge den arma tröst och lisa.
går bort och börjar samtala med några af gästerna.
MÅRTEN PREST träder sakta fram till Ingrid.
Så blek och sorgsen brud jag aldrig såg.
Hvad fattas Eder?
INGRID
Kunnen svar I gifva
på frågor, som mig fräta dag och natt,
så svaren mig!
MÅRTEN PREST
Hvad spörjen I, fru Ingrid?
INGRID
När efter Edert råd mig själf jag bundit
med bön och offer uti bidans band
och alla mina stjärnor slocknade
en efter annan uti hopplöst mörker,
då såg jag plötsligt lifvets dörr på nytt
med glans sig öppna för min tjusta blick.
Nu sägen mig, jag beder: Var det svek
att vilja flykta bort från natt och nöd,
att uppå nya ljusa vägar trå
mot höjder hägrande i soligt fjärran?
MÅRTEN PREST
I lydden Eder faders bud?
INGRID
Nej, nej!
Mig lockade de stora framtidssyner.
Ej bakom tvånget får mitt samvet skydd.
Fri följde jag min egen håg och maning.
MÅRTEN PREST
Hvad fritt I namnen var då svaghet blott.
Stark är den själ som tror. I hafven tviflat.
INGRID
Är tvifvel svek?
MÅRTEN PREST
Ja, ofvan i den himmel,
där trons martyrer Eder vandel se.
INGRID
Så sägen mig, hvi måste jag då lida
långt innan sveket ännu skett?
MÅRTEN PREST
Fru Ingrid!
I lidandenas eld så mången själ
blef härdad som ett blankt och böjligt stål
mot list och lockelser i lögnens verld.
Det ändamålet var med Edert ve.
INGRID
Jag fattar icke denna grymma lag,
som dömer själarne att oskyldt pinas.
Det månde vara presters påfund blott!
MÅRTEN PREST
Nej, i de helga tingen Eder blick
är lika skum som Eder tro är svag,
och föga fromma ära Edra tankar.
Men verldslig lust bor stolt i Edert sinn,
all Eder håg till glans och bländverk står.
Fru Ingrid, granneligt jag skönja kan
att ännu mycken nöd I skolen pröfva.
Ej någon frid skall Edert samvet få,
en oviss ångest Eder jämt skall jaga,
så att till sist i kyrkans famn I flyn
att vrida Eder där i bön och bot,
med gissel sarga Eder fagra kropp
och skyla såren under säck och aska.
INGRID liksom för sig själf.
Som slag af gisslet redan dessa ord
mig sönderslita; vildt mitt hjärta skälfver
af marters öfvermått, af sårens eld.
Men midt i svedan känner jag en dallring
af sällsam vällust. Mina ödens gåta
som af ett hemligt ljus förklarad tycks --
MÅRTEN PREST
Ja, våndas skolen I och ömkligt kvida,
och först när edert sinn är slaget mjukt
med plågors tuktoris, Guds moder skall
varkunna sig och Eder själ hugsvala.
Se'n med ett sinnelag från verlden vändt
I månden fromt på helga vägar vandra,
med Edert gods och guld Guds rike tjena,
de sjuke hjälpa, ge de sorgsna tröst,
och sist, när nådatiden lyktad är,
se paradisets gyllne portar öppnas,
på Eder hjässa sig en gloria sänka
och helgonen och änglarne med sång
och strängaspel sin nya syster hälsa.
INGRID efter en paus.
Hur underbart! Inför min tända blick
tycks lifvet blott en rad af töckenslöjor,
dem sorgen drager undan, en för en,
till dess det sista ljuset strålar fullt.
Är detta lidandenas hemlighet?
Skall så en verld af sken och lögn jag fly,
där svag jag svek hvad innerst i min själ
jag varmast åtrår: hjärtats hjältestyrka,
den stolta tro, som öfvervinner döden?
Är detta vägen? O, min Gud, jag svindlar!
Och dock mitt hjärta sväller som af fröjd!
Mig ljuset bländar --
ULF TUVESSON en stund iakttagit henne.
Säg, hvad fattas Eder,
min väna brud, att I så upprörd synens?
INGRID
Ack, intet. I en dröm jag blott försjönk.
HERR ULF
Så rycken Eder lös utur dess bann
och bjuden glädjens glam i borgen ljuda.
Jag räds, de unga flnna gillet slätt,
om ej det sker.
INGRID
Ha! Glädjens glam!
För sig själf, medan herr Ulf och Mårten prest sakta samtala.
Ja -- ja!
För sista gången må dess klang jag höra,
för sista gången ungdomslust och lek
på sina vingar må mitt hjärta bära!
Nu vill farväl jag säga -- -- --
Vänder sig om, ropar till gästerna:
Träden fram, I gäster alla,
fram till sång och sirlig dans!
Dubbelt lyse festens glans,
dubbelt stark må tonen skalla!
Sorglös håg må här befalla!
Dagen vare hans!
Man samlas åter i salen. MÅRTEN PREST går.
INGRID fattar herr Ulfs hand och deltager med honom i följande
danslek. Sång och dans af
DE YNGRE
Nu vilje vi leka med löjen och lust
och svänga oss och niga och buga.
Sä månget litet hjärta skall få pröfva en dust
mot blickar, som kärligen truga.
Så månget litet hjärta skall bestånda en strid
mot händer, som djärft månde trycka
och många röda läppar skola bedja om grid
och undfå den ljufvastc lycka.
Kom kämpa och vinn,
lef lustiga dagar!
Den vännen är min,
som bäst mig behagar.
Men fjärilar svinga i lunden.
Och ungersvennen gångar sig åt hagen så grön,
i kårlekens garn är han bunden.
Då möter han den jungfru han älskat i lön
och yppar sin låga på stunden.
Men jungfrun hon vandrar uti tankarna mång',
hon gitter den suckan ej höra,
ty blomstren på marken och små fåglarnes sång
långt mer hennes håg månde röra.
Men ungersvennen gångar sig åt hagen med hast
och bryter alla rosor han kan finna.
Han binder dem samman utan ro eller rast:
En ynnest han aktar att vinna.
När jungfrun det skådar varda rosorna fler,
ty fram på dess kinder de spira.
Dock gläds hon och ungersvennen handen hon ger.
Sitt bröllop de nu månde fira.
Kom, kämpa och vinn.
lef lustiga dagar!
Den vännen är min,
som bäst mig behagar.
Men fjärilar svinga i lunden.
Vid sista ordet höres ett plötsligt anskri bland gästerna. Dansen
afstannar. I fonddörren står WALDEMAR och stirrar blek in i salen.
Långsamt stiger han öfver tröskeln och går fram emot Ingrid, som
ryckt sig lös från herr Ulf och mållös betraktar honom.
GÄSTERNA hviska och mumla förfärade:
Oss himlen skydde! Är det väl hans vålnad?
WALDEMAR
Min Ingrid! Det är jag, din Waldemar,
din brudgum, din --
HERR ULF
Nej, håll, herr riddare!
I synens mig vid döden redan vigd,
men jag, Ulf Tuvesson, är jungfruns brudgum.
FRU RIKISSA och några andra kvinnor skynda fram till Ingrid, som
är nära att falla i vanmakt, och föra henne ut.
WALDEMAR
Ingrid en annans? Nej, det är en lögn!
Hon bidar mig, hon är min brud.
HERR ULF
Herr junker!
Den skara gäster här I sen kan vittna,
att jungfru Ingrid nyss vid mig blef vigd.
WALDEMAR
Så hafven I med list den väna lockat
och hennes sinne snärjt med lismarord.
Jag eger jungfruns löfte -- men välan:
i envig vi om henne kämpa.
HERR ULF
Nej!
Mig skydda lag och rätt. Jag strider ej
med dårar eller döda --
WALDEMAR utom sig.
Värjen Eder!
Drager blankt och anfaller med förtviflans våldsamhet herr Ulf,
hvilken efter ett kort försvar sårad vacklar i de kringståendes
armar.
HERR ULF
Vänner, till hjälp! Här drifva onda makter
förvisst sitt spel. -- Jag illa sårad är.
Föres ut.
HERR STEN
Hur djärfvens I, som Eder brud förlupit
och häftat hån och skam vid hennes namn,
i detta gille tränga in med ofred.
Fort, lemnen Solö, förr än dessa svärd
min och min dotters kränkta heder hämnat!
WALDEMAR
Min brud jag kräfver! Blott med henne går jag.
MÄNNEN storma med höjda klingor fram mot honom.
Han rasar. Drifven dåren bort!
WALDEMAR
Tillbaka!
Ej jag, men I mån fly från denna ort.
Förnimmen hvilket öde Eder hotar:
Från hafvets drottning kommer jag som fånge.
I mina fotspår följa död och skräck,
ty om jag icke innan dagen flytt
till hennes rike återvändt, skall Solö
uti dess böljor sjunka och förgås.
KVINNORNA
Hjälp Jesus! Fort, må härifrån vi skynda!
Flykta förfärade.
MÄNNEN
Mot sådan makt ej båtar någon strid.
Utrymma salen.
WALDEMAR står långe stum och blickar efter de flyende; sjunker så
stönande ned på en bänk. Aftonsolen faller in. Sakta, efter en paus,
börjar han:
Allt -- allt är slut -- förspildt -- i spillror allt!
Hur soligt, ack hur leende af lycka
låg llfvet för min blick den morgonstund,
då jag till Solö red och -- fram ej lände.
Och nu? -- Blott döden nu mig öfrig är,
ty ned till Ran -- -- Nej, nej, jag måste dö --
och allt med mig, som kärt jag har på jorden. --
Ha, Ran, jag tackar dig! I denna hämd
din blinda grymhet blandar in en tröst,
den enda, sista: Ingrid skall mig följa
i grafvens brudsäng, dödens dunkel ned. --
Hur gåtfullt gapar ej det svarta svalg
inför min fot och vidgas att mig sluka. --
Hvad gömmer detta mörker? Tomhet blott?
Eller det helas lösta hemlighet?
Hur än jag rastlöst spejar i dess natt,
blott nya frågor skrida fram likt spöken
med hemlig skräck på sina bleka drag:
Hvi lades svaghet i min själ, mitt blod?
Hvi skapades den makt som mig betvang?
Min drömda lycka lofvade hon mig
och trampar mig till stoft... Min drömda lycka!
Hvad fager klang ännu i dessa ord!
Min drömda lycka ... Ja, jag henne ser!
Jag ville lefva nu, jag ville gråta,
jag ville sörja mig till nya drömmar
och lösa dem med sång ur sorgens tvång!
Ty sången blott gör fri, och sjungande
jag skulle simma stark mot lifvets ström,
mot allt som på dess strida vågor möter,
mot nya hopp och fröjder, nya kval.
Springer upp, ropar vildt:
Jag vill ej dö! På jorden vill jag dväljas,
tills själens flamma har förtärt sitt bränsle
och bröstets sista ton förklinga fått!
Stirrar i stum ångest framför sig. Saktare:
Där sjunker blodröd sol i blåa djup. --
Vid stranden bida tärnorna mig än. --
Ja, än är tid, än kan mitt lif jag berga
och genom det mitt sista hopp: att söka
med bättre bön min frihet återfå.
Den sista strålen släcks! -- Nu välja -- välja
emellan död och träldoms skam! -- Men fort!
Aftonglansen försvinner. Waldemar utstöter ett skri:
Dröj, sol! --
Dämpadt:
Hon sjönk, beseglande min dom.
Sjunker åter ned på bänken.
Som hon i hafvets svall ock jag skall slockna.
Böjer sig ned, gömmer ansiktet i händerna och förblir i denna
ställning, medan som enda synligt tecken af den bittra själskampen
en darrning gång efter annan skakar hans gestalt.
Det skymmer allt mer. Ett svagt månsken faller in.
INGRID inträder sakta
Förlamad jag låg
af drömmar, som stredo,
och bilder jag såg
af skuggor, som gledo
i jagande flykt undan döden.
Man talde mig hotande öden.
Hur aktar dem ringa
min brinnande själ!
Mig frågorna stinga
i flyende häl.
De hetsat mig hit för att spörja:
Skall öfver ditt öde jag sörja?
Säg kommer du väl ifrån dödens land,
eller dväljes du ännu på lifvets strand
och dess tunga, villsamma vägar?
WALDEMAR
Än lefver jag, om ock i dödens våld.
Af Ran och hennes tärnor dårad blef jag.
Hos dem jag dröjt, hur länge vet jag ej,
till dess mitt minne väcktes af den ring
jag en gång gaf dig, du i hafvet kastat
för att åt denna gifva rum --
INGRID
Du irrar! Jag gaf
min ring för att rädda
din själ ur den graf,
som snarorna bädda.
Ur skenverldens fångande sköte
jag stämde dig hit till möte.
Men sjålf var jag svag,
förmådde ej bida,
och lösningens lag
ej kunde jag lida.
Ej tro jag hade, blott trängtan,
till verldens lust stod min längtan.
Till verldens glans sig vände min blick,
när hoppets styrka i tårar förgick
under årslång tärande väntan.
WALDEMAR
Årslång väntan!
Kastar sig ned på knä.
O, min är all skuld!
Min, endast min! Hvad gränslös bitterhet
ditt hjärta måste fylla vid min åsyn!
Förlåtelse ej finns för hvad jag bröt.
INGRID
Förlåtelse?... Jo! Mitt hjärta vill brista
af jublande tro,
när jag skådar den gnista,
som bor i ditt öga, det klara.
All dom, all klagan må fara!
Väl tung är den lott,
som svagheten sonar,
men i himmelens slott
ej stoltare tronar
en fröjd öfver sjungande salar
än den, som mitt hjärta hugsvalar.
Må lifvet oss skilja med hämnande hand,
vi äro dock bundna med eviga band
och döden till sist skall oss ena.
WALDEMAR springer upp.
Ack, Ingrid, fattar jag de ljufva orden!
Har jag din kärlek ännu? Hvilken lycka!
Så kom, du kära! Skynda, låt oss fly
tillsammans bort till fjärran fagra land,
där hjärtats rosor blomma fritt som skogens!
INGRID
Ja, fly -- bland rosor lefva...! Nej, ack nej!
Det vore att svigta
och svika pä nytt
Nu ånger må bikta
hvar svaghet vi lydt
och lyfta oss upp emot styrkan
i smärtebesegrarens dyrkan.
Se, korset dig kallar
i hedningaland!
Hör, kampropet skallar
från själar i brand!
Dit ut må du draga att strida.
Min tanke skall stå vid din sida.
Min bön skall dig styrka i ångest och nöd,
och sjålf vill jag lefva för lustarnes död
i mitt sinn, det vrånga och hårda.
WALDEMAR
Förfärlig är den dom du säger ut.
Vi älska ju! Hvad är då annat allt?
INGRID
Blott de, som ej flykta
för smärtornas slag,
sin jämmer få lykta
på soningens dag.
Förnimmer du ej som en aning,
en själsröstens hviskande maning:
Genom skilsmessans öken med böner och svärd
till möte vi gå i en fagrare verld,
där vår lycka skall fagrare blomma?
WALDEMAR sjunker åter ned på knä.
Du goda, rena!
INGRID böjer sig fram och kysser hans panna.
Waldemar, farväl!
En plötslig vindstöt hviner genom slottet och rycker upp ett af
salens stora nischfönster. Ett aflägset brus höres, som under det
följande långsamt tilltager. WALDEMAR springer upp, lyssnar.
INGRID blickar ut.
Ett under timar! Jag ser hafvet häfvas
mot skyn med jättevågor --
WALDEMAR vildt.
Ha! Rans hämd!
Jag dåre glömde att oss döden hotar,
om ej jag innan natten brutit in
till hennes snöda verld har återvändt.
INGRID gripes vid dessa ord af en stor glädje.
WALDEMAR
Dock Ingrid -- du må råddas! Jag vill gå
dit ned tillbaka -- Ah!... Lef väl!... O, vore
det ej försent!
Vill skynda ut.
INGRID hejdar honom
Nej, Waldemar, hör mig! Dröj!
Slikt offer kan ej gifvas eller tagas.
Vi måste dö. -- Hvad namnlös, salig fröjd!
Allt är försonadt redan. Vi få dö.
Ej lida mer, ej strida, blöda, kvida,
ej skiljas mer i bitter hjärtenöd,
men vid hvarandras sida stilla hvila!
WALDEMAR hänförd.
Ja, stilla hvila och i ljusa drömmar
om barndomsdagar, då vi lekte samman
i skogens gröna, solomspunna hvalf,
där en gång blygt vår första kyss vi bytte.
Ack Ingrid, i din famn år döden Ijuf!
Sluter henne i sina armar.
RANS stämma utifrån hafvet.
Waldemar!
Du glömmer mitt ord.
Den kvinna do famnar
har svikit ditt minne.
Den ring hon bär är en annans.
Då måste du dö,
om ej döden du flyr i min famn.
INGRID rycker sig lös.
Ha! hvilken sång!
Den sista länken,
som gåtan band,
nu brast den.
Hon är den makt,
som dårat oss båda.
Så hör då, du hägringars herskarinna,
huru jag löser hägringens bann!
Drager Ulf Tuvessons ring af handen och kastar den ut i hafvet.
Svekets bild
i svallet må svinna!
Sätter Waldemars ring på sitt finger.
Trohetens tecken
smyckar ånyo min hand.
RAN visar sig i fönstret.
På roflystet rasande böljors ryggar
nalkas dig döden.
Waldemar, fly förintelsens fasa!
Kom, lef skönhetsdrömmen på nytt
i min trånande famn.
WALDEMAR
Förintelsens fasa
fruktar jag föga;
frihet hon bringar
och skönare drömmar.
Aldrig jag flyr i din famn.
RAN
Så lefven då
som jordlifvets trålar!
Jag vill Eder skona,
på det I mån sucka
åtskilda fjärran
i längtans land
och långsamt kväljas till döds
af saknadens kval.
WALDEMAR trotsigt och triumferande.
Nej! Tomt är ditt hot!
Bunden du är af den ed du mig svor.
Lifvets eviga kraft du lyder.
Former måste du binda.
när hon dig bjuder,
skepnader måste du skifta
och fjättrar spränga,
när det, som du ville betvinga,
själft dig betvang.
Så fyll det värf,
som ej du, ej vi kunna undfly!
Krossa det stoft,
som vågat att trotsa!
Stoftet är ande,
Anden är stoft.
Odödligt är hvad dig trotsar.
I alltjämt stigande extas.
Ja, jag skönjer ditt väsens lag.
Ur aflandets rus, ur födandets ångest
framväller den verld, hvarur lifsmust du suger,
den verld, där du rår eller tjenar.
Du lockar med rus,
du skrämmer med ångest.
Kampen är hård,
dock måste den rasa,
ty endast seger är vinning,
endast seger kan lyfta,
lifvet mot evigt
klarare ljus.
WALDEMAR och INGRID, högsta jublande hänryckning.
Du jordevandringens lysande lust,
dess lurande fara, des eggande fröjd!
Vi älskade dig i vår svaghet,
vi älska dig än i vårt trots!
Ty en afbild du är,
fast flyktig och vrång,
af den höga som tronar
i själsdrömmens soliga land,
den ur eviga segrar födda fridens
ständigt skönare skönhetsgudinna.
Till henne nu draga vi.
Lyd nu din lag!
Dränkande böljor bräcke
sinnenas band!
I verldsvillans vimmel af vågor
må du, deras drottning,
Öppna oss vägen till hvilan,
vardandets kalla,
kärlekens ursprung,
kärlekens mål!
RAN försvinner med ett vildt skri. WALDEMAR och INGRID vexla en
brinnande kyss och störta sig efter henne ut i hafvet. I samma
ögonblick inträder fullkomligt mörker. Ett starkt dån höres jämte
bruset af väldiga vattenmassor, varar en stund och aftager
långsamt.
När lugnet och ljuset återvända, ses pä något afstånd ruinen af Solö
sjunkna slott på hafsbottnen. I förgrunden ligga Ingrid och Waldemar
döda, hon med hufvudet stödt mot en klippa, han lutad mot hennes barm,
båda med anletena vända uppåt mot det bleka månljus, som dallrande
silar ned genom vattnet.
OSYNLIG CHOR
Ej kraften kan dö, om än hjärtana brista.
När viljandets gnista
dem skänkte sin glöd,
i stoftet förnyadt, det svaga, som sviker,
det veka, som viker
skall växa till stöd,
och ständigt en stoltare stridssång uppstämma,
när tiden vill hämma det evigas lopp.
Om jordlifvets bubbla än slocknar i striden,
så glänser dock i den
odödlighetshopp.
End of the Project Gutenberg EBook of Ran, by Wilhelm Peterson-Berger
*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK RAN ***
***** This file should be named 49929-8.txt or 49929-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
http://www.gutenberg.org/4/9/9/2/49929/
Produced by Jari Koivisto
Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.
Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.
START: FULL LICENSE
THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.
Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works
1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.
1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.
1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.
1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.
1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:
This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
most other parts of the world at no cost and with almost no
restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
under the terms of the Project Gutenberg License included with this
eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
United States, you'll have to check the laws of the country where you
are located before using this ebook.
1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.
1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.
1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.
1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.
1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that
* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
within 60 days following each date on which you prepare (or are
legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
payments should be clearly marked as such and sent to the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation."
* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
License. You must require such a user to return or destroy all
copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
works.
* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
receipt of the work.
* You comply with all other terms of this agreement for free
distribution of Project Gutenberg-tm works.
1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.
1.F.
1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.
1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.
1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.
1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.
1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.
Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.
Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org Section 3. Information about the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation
The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.
The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact
For additional contact information:
Dr. Gregory B. Newby
Chief Executive and Director
[email protected]
Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation
Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.
The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate
While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.
International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.
Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate
Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.
Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.
Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.
Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org
This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
