The Project Gutenberg EBook of Barnavännen, 1905-01, by Various
This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org
Title: Barnavännen, 1905-01
Illustrerad Veckotidning för de Små
Author: Various
Editor: J.B. Gauffin
Release Date: December 5, 2008 [EBook #27416]
Language: Swedish
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-01 ***
Produced by Juliet Sutherland, Rénald Lévesque and the
Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net
BARNAVÄNNEN
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR DE SMÅ
UTGIFVEN AF
J. B. GAUFFIN
UNDER MEDVERKAN AF FLERE BARNAVÄNNER
TJUGUANDRA ÅRGÅNGEN
1905
UPPSALA
Tidningen Barnavännens Förlag
INNEHÅLL.
Ledande uppsatser.
Sid.
Guds rike är nära. _Fr. E._ 2
En sabbatsdag i Jesu lif. _J. B. G._ 9
Jesus botar en lam. _Fr. E._ 17
Publikaners och syndares vän. _J. B. G._ 25
Guds rike. _Fr. E._ 33
Jesus stillar stormen. _J. B. G._ 41
Jairi dotter. _Fr. E._ 49
Johannes döparens död. _J. B. G._ 57
Kristi ödmjukhet. _Fr. E._ 65
Kristi förklaring. _J. B. G._ 73
Jesus förutsäger sitt lidande. _Fr. E._ 81
Hvar är frukten? _J. B. G._ 89
Jesus hyllas i Betanien. _J. B. G._ 97
Petrus förnekar Jesus. _J. B. G._ 105
Jesus eller Barrabas. _Fr. E._ 113
För oss. _J. B. G._ 121
Herren uppenbarar sig för de sina. _Fr. E._ 129
Jesus välsignar barnen. _J. B. G._ 137
Den rike ynglingen. _Fr. E._ 145
Ljusets barn. _J. B. G._ 153
En underbar tro. _Fr. E._ 161
Kristi himmelsfärd. _J. B. G._ 169
Kyrkans grundläggning. _Fr. E._ 178
Filippus och etiopiern. _J. B. G._ 193
Förbönen och Guds hjälp. _Fr. E._ 201
Förmaningsord till lydnad för Gud. _J. B. G._ 209
Ödmjukhet och vaksamhet. _Fr. E._ 217
Tåresådd och glädjeskörd. _J. B. G._ 225
Syndabekännelse och förlåtelse. _Fr. E._ 233
Herre, du känner mig. _J. B. G._ 241
Varning för lättja. _Fr. E._ 249
Ett nytt hjärta och en ny ande. _J. B. G._ 257
Varningsord till den ljumme. _J. B. G._ 265
Nya himlar och en ny jord. _J. B. G._ 273
Moses födelse och barndom. _Fr. E._ 281
Moses kallelse. _J. B. G._ 289
Påskalammet. _Fr. E._ 297
Vandringen genom Röda hafvet. _J. B. G._ 305
Guds bud till oss. _Fr. E._ 313
Israels affall. _J. B. G._ 321
Vandringen i öknen. _J. B. G._ 329
Den israelitiska gudstjänsten. _J. B. G._ 337
Vår öfverstepräst. _J. B. G._ 345
Spejarne. _J. B. G._ 353
Josua vid Jordan. _Fr. E._ 361
Josua och Israel vid Jeriko. _J. B. G._ 369
Josuas afskedstal. _Fr. E._ 377
Johannes födelse bebådas. _J. B. G._ 385
Jesu födelse bebådas. _Fr. E._ 393
Marias lofsång. _J. B. G._ 401
Soluppgången från höjden. _J. B. G._ 410
Jesus, vår konung. _Fr. E._ 417
Smärre berättelser.
Djupt inne i skogen. _J. B. G._ 11
En saga. _Einar Gauffin._ 18
Lek och arbete. _J. B. G._ 21
Din käpp och staf de trösta mig. 23
Vägvisare. _J. B. G._ 27
Guds fåglar. 30
Johannes. 30
Bilder ur onkel Erics tittskåp. 39
Det är friskt i skogen. _J. B. G._ 44
För våra allra minsta. Goda vänner. _J. B. G._ 46
På svag is. _J. B. G._ 62
För våra allra minsta. 1. Små, som gå i vägen.
_J. B. G._ 62
För våra allra minsta. 2. En liten musiker.
_J. B. G._ 63
En barnavän. _I._ och _H._ 66
Farmors berättelse. 79
En ovanlig slädfärd. _J. B. G._ 84
Duktiga pojkar. Efter norskan. 90
Handlade han klokt? 98
Samvetets bud. 98
Läser du din bibel? 106
Erik och Anton. _J. B. G._ 118
Den lilla fridstifterskan. 122
Återuppstånden. _J. B. G._ 126
Frukost åt gässen. _J. B. G._ 134
Sökande efter den okände Guden. 138
En god rekommendation. 142
Gossen, som icke kan. 146
Farfars stjärna. 154
Den bäska drycken. 162
Flickan med tändstickorna. _C. Andersen._ 163
Hon vann seger. Berättelse af _Anna H----m
Preinitz_. 180
Blomsterförsäljerskan. 186
Lärkans hemlighet. _J. B. Cherman._ 189
Krig. 191
Hvad vänlighet förmådde. 194
I solvarm sommar. (_Farbror._) 205
Eva. 210
En kindergarten. _J. B. G._ 211
Lilla Lisas missionsgåfva. Berättelse från Kongo,
upptecknad af _A. G._ 226
Ett Herrens sändebud. _J. B. G._ 237
Guds vägar. _C. Trog._ 242
För våra allra minsta. Hvem är hon? 252
Verners tvåkrona. _K. K----n._ 274
"Det var jag." _Leo Tolstoy._ (Amer.
Söndagsskolvännen.) 290
Den räddande brisen. 306
Olydnad. 314
Kråkorna med. 322
Kärleksgärningar. 346
Två vänner. _J. B. G._ 372
För våra allra minsta. Till Amerika och hem igen.
_J. B. G._ 380
En dröm. 382
En hemlighet. 400
God vinst. 400
Vedergällning. _K. K----n._ 402
Flitiga gossar. _J. B. G._ 406
Lillans julrim. Af _Anna H----m Preinitz._ 414
Gud hör bön. 418
Solrosen. _J. B. G._ 422
Längre berättelser.
Sid.
Hvad julgranarna berättade 6
Feladt och heladt. Berättelse af "_Mormor_". 47
De små missionärerna 86
Broderskärlek 127
Skyddsängeln. Af _Ad. Grändler_. Från tyskan
af _A. G._ 174
Strandfyndet 238
Från slafbojor till frihet. Af _Ad. Hoffman_. 254
Stormfloden 287
Ett solens barn. Af _Alcock_. 304
Annas offer. Af _Alli Trygg-Helenius_. 407
Naturhistoriska och geografiska uppsatser.
Af _J. B. Gauffin._
En besynnerlig fisk. Näbbgäddan 54
Mården i hönshuset. 115
Ett farligt djur. Den amerikanske bison. 198
Svenska bilder: Kalix 258
D:o Haparanda 268
D:o Torneå 276
D:o Piteå 283
D:o Luleå 292, 301
D:o Kiruna 309
D:o Från Kiruna till Riksgränsen 317, 324
D:o Riksgränsen-Narvik 333
D:o Gellivara 340
D:o Malmberget 350
D:o I Jockmock 356, 364
D:o Utför Lule älf 370, 378
D:o Harads och Svartlå 386
D:o Boden 394
Lefnadsteckningar.
Hans Christian Andersen 119
Doktor Barnardo och hans barnhem 328
Sånger.
Välkommen till oss, du nya år! _Ella_ 1
En lektion. _Anna H--m_ 22
Pullor, mina små! _Anna H--m_ 27
Stackars frusna små! _Ella_ 38
En liten husmor. _Ella_ 68
Små djurvänner. _Ella_ 78
Två små dockmammor. _Anna H--m Preinitz_ 86
Solblomster. _Anna H--m Preinitz_ 95
Namnsdagssång för far. _Anna H--m Preinitz_ 100
När lillebror kom. _Anna H--m Preinitz_ 110
Vid Jesu kors. _Ella_ 126
Vid systers bår. _J. B. G._ 147
Sångargossen. _Anna H--m Preinitz_ 147
Indianer och hvita. _Ella_ 155
Dröm. _Anna H--m Preinitz_ 155
Våren. J. B. G. 177
Min lyra. Ett barndomsminne. _Eric_ 179
Gult och blått--Svenskt och godt. _Ella_
_Beskow_ 184
En presentation. _Anna H--m Preinitz_ 189
Tre generationer. _Anna H--m Preinitz_ 198
Röfvare. _Ella_ 204
Jesus. Mästare! _Anna H--m Preinitz_ 213
Den lille konstnären. _Ella_ 221
Stilla kisse! _Anna H--m Preinitz_ 231
Vårblom. _Ella_ 236
Bror kommer hem. _Ella_ 244
Mellan blommor och blad. _J. B. G._ 246
Omaka lekkamrater. _Anna H--m Preinitz_ 251
Aftonstämning. _Anna H--m Preinitz_ 258
Att dikta sagor. _Anna H--m Preinitz_ 266
Liljor. _Anna H--m Preinitz_ 291
Vallflickans sång. _Anna H--m Preinitz_ 301
Den lille äppeltjufven. _Ella_ 308
Frisk vind. _Ella_ 315
Nyfikna vänner. _Anna H--m Preinitz_ 331
Framtidsdrömmar. _Ella_ 356
Mormors födelsedag. _Ella_ 364
Gåsungarnas frukost. _Ella_ 374
Kissekatten och jag. _Ella_ 382
En styrkedryck. _Ella_ 390
Låt oss sjunga. _Ella_ 398
En julglimt. _A. A._ 404
Jul. _K--n_ 409
Nu stundar den heliga julens tid. _Ella_ 411
En juldröm 421
Sveas nyårsbön 424
Illustrationer.
Tulla och Notti. 3
Välkommen till oss, du nya år! 4
Julängeln sjöng med. 5
Lek och allvar. 11
Jesus utanför Petri husdörr. 12
Djupt inne i skogen. 13
En lektion. 20
Lek och arbete. 21, 22
Pullor, mina små! 28
Vägvisare. 29
Stackars frusna små! 36
En flickskola i Indien. 37
Jesus stillar stormen. 44
Det är friskt i skogen. 45
Goda vänner. 46
Jairi dotter. 52
En som gratulerar. 53
En besynnerlig fisk. 55
På svag is. 60
Små som gå i vägen. 61
En liten musiker. 63
En liten husmor. 68
Slöjdkonstnärer. 69
Kristi förklaring. 74
En intressant bok. 76
Små djurvänner. 77
Genom morfars glasögon. 83
En ovanlig slädfärd. 84
Två små dockmammor. 85
Solblomster. 92
En farlig strid. 93
Namnsdagssång för far. 100
Stackars Beppo! 101
De små missionärerna. 102
När lillebror kom. 108
Farmors födelsedagssång. 109
Mården i hönshuset. 110
Erik och Anton. 117
Hans Christian Andersen. 119
H. C. Andersens barndomshem i Odense. 119
Vid Jesu kors. 124
Återuppstånden. 125
Jesus på väg till Emmaus. 132
Frukost åt gässen. 133
Jesus välsignar barnen. 140
Hvem skall ge vika? 141
Broderskärlek. 143, 159
Vid systers bår. 148
Sångargossen. 149
Indianer och hvita. 156
Dröm. 157
Den lilla flickan med tändstickorna. 164
För våra allra minsta. 165, 166
Lilla Berta. 172
Barnsligt. 173, 174
Min lyra. 179
Hon vann seger. 180, 181, 182
Gult och blått--Svenskt och godt. 185
Blomsterförsäljerskan. 186
En presentation. 188
Lärkans hemlighet. 190
Tre generationer. 196
Ett farligt djur. Den amerikanske bison. 197
Röfvare. 204
I solvarm sommar. 205
En kindergarten. 212
Jesus, Mästare! 213
Karl och Greta. 214
Solskeppet. 220
Den lille konstnären. 221
Lisa och Lars. 222
En föreläsning. 228
Stilla kisse. 229
Vårblom. 236
Ett Herrens sändebud. 237
Bror kommer hem. 244
När körsbären mogna. 245
Mellan blommor och blad. 246
Omaka lekkamrater. 252
Hvem är hon? 253
En svår uppgift. 254
Aftonstämning. 259
Svenska bilder: Kalix. 260, 261
Att dikta sagor. 267
Svenska bilder: Haparanda. 268, 269, 276
D:o Torneå. 276, 277, 278
D:o Midnattssolen från Haparanda
kyrka. 277
D:o Piteå. 284, 285
D:o Luleå. Betelkapellet. 292
Liljor. 293
Svenska bilder: Luleå 294
Vallflickans sång. 300
Svenska bilder: Luleå. 302, 303
Den lille äppeltjufven. 308
Svenska bilder: Larossavaara malmberg och Kiruna
stad. 309
D:o Kirunavaara malmberg. 310
D:o Jukkasjärvi kyrka. 310
Frisk vind. 316
Svenska bilder: Vid Abisko. 317
D:o Björkliden. 318
D:o Tornehamn. 318
D:o Lappländsk vinterbild. 325
D:o Stationen Riksgränsen. 325
D:o Lappbruden vid Vassijokki. 326
Nyfikna vänner. 332
Svenska bilder: Rombaksdalen. 333
D:o Narvik. 334
Doktor Barnardo. 339
Svenska bilder: Gellivara. 340, 341
D:o Malmberget. 341, 349
I D:r Barnardos väntsal. 348
Från D:r Barnardos barnhem. 355
Framtidsdrömmar. 357
Svenska bilder: Stationen vid Murjek. 358
I barnhemmets kyrka i Ilford. 363
Från barnhemmet i Ilford. 363
Mormors födelsedag. 365
Svenska bilder: Bron och forsen vid Porsi. 366
D:o Vattenfallet vid Edefors. 371
Två vänner. 372
Gåsungarnas frukost. 373
Svenska bilder: Edefors gård. 379
Till Amerika och hem igen. 380
Kissekatten och jag. 381
Svenska bilder: Från Boden. 387, 394, 396
D:o Svartlå. 388
En styrkedryck. 389
Låt oss sjunga. 397
En julglimt. 404
Flitiga gossar. 405
Soluppgången från höjden. 410
Nu stundar den heliga julens tid. 412
Lillans julrim. 413
Fåglarnas jul. 420
En juldröm. 421
Solrosen. 424
Sveas Nyårsbön. 425
BARNAVÄNNEN
N:o 1 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg.
5 Jan. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905
Välkommen till oss, du nya år!
Med teckning af _Jenny Nyström-Stoopendaal_.
Välkommen till oss, du nya år,
med snö och vinter, med sol och vår,
med sommarjubel i alla snår,
med mogna skördar på fält och gärden
och skymningsstunder kring trefna härden!
Välkommen till oss! Gif lycka, frid!
Må vapnen sänkas i världen vid!
Gud skydde Sverige för ofredstid!--
Ja, Han vill hjälpa, Han vill beskydda
båd' små och stora i slott och hydda.
Välkommen till oss! Hvad än du ger,
jag tror därpå, att Guds vilja sker,
att Han sin nåd hvarje dag beter.
När jag ta'r allt från Gud Faders händer,
det säkert mig till det bästa länder.
_Ella_.
Guds rike är nära.
Mark. 1: 14.
_Tiden är fullbordad och Guds rike är nära!_ Så talade Herren Jesus i
början af sin verksamhet. Världen var för honom ett stort såningsfält,
det gällde att rycka upp sekelgamla fördomar och låta hjärtats åkerteg
djupplöjas af ordets plogbill. Nu var tiden kommen för ett dylikt
såningsarbete, det var en vårtid efter en långvarig vinter af kall
likgiltighet. Johannes hade slutat sitt värf, Kristus fann fältet
förberedt för sådd genom hans trogna arbete. Men i denna myckna skörd
behöfde han arbetare. Han behöfde vittnen, som kunde nå folket med sitt
lätt förstådda hvardagsspråk, men som dock på samma gång voro Jesu
vittnen, som kunde vittna om Jesu kärlek och nåd, och sålunda draga
massorna till honom. Kristus fann i fiskarena Simon och Andreas, Jakob
och Johannes de män, som han behöfde för detta värf. Till dem ljöd nu
kallelsen: Följen mig, och jag skall göra eder till människofiskare.
Vi gå nu till vår egen tid. Den kallas "missionens tidehvarf". Hvarför
då detta? Emedan Guds rike såsom aldrig förr har kommit hednavärlden
mycket nära. Dessa tusen millioner hedningar ha uppsökts af en skara män
och kvinnor, som kunna liknas vid en stor här, utgången för att eröfra
världen för sin frälsare. För etthundra år sedan var Afrika icke blott
den mörka, utan ock den obekanta och otillgängliga världsdelen. Huru är
det väl nu? Nu äro vägar banade i den mörka världsdelen, icke blott från
norr och söder, utan äfven från öster och väster. Till och med järnvägen
har redan letat sig fram utmed Kongos strand till den punkt, hvarest
floden börjar blifva segelbar. I detta land har Svenska
Missionsförbundet sedan flera år utöfvat en framgångsrik verksamhet, och
äfven Sveriges söndagsskolbarn underhålla missionärer därute, som
undervisa de små svarta barnen om Jesus, barnens vän.
Det stora Kina var för hundra år sedan ett nästan tillslutet land. De
krig, som Europas stormakter fört mot Kina, hafva ej varit ägnade att
öppna kinesernas hjärtan för evangelium. Främlingshat var krigets
närmaste följd. Så mycket mer glädjande är det då, att trots detta hat
missionen dock vunnit framgång i alla Kinas provinser och biländer.
Äfven här underhålla våra söndagsskolbarn flera missionärer.
Herren Jesus ser hednavärldens nöd. Han ser, huru hedningen söker frid
men finner ingen, han söker lycka men finner den ej, ja, han ser, huru
tusentals människor dö utan att hafva lärt känna honom, syndares
frälsare. Därför har han kallat våra missionärer till arbetet bland
hedningarne därute. Han har också uppväckt många svenska barn till att
bedja för missionen och samla medel till dess underhåll. Men ofta
fruktar jag, att våra barn skola tröttna. O, att vi aldrig tröttnade, ty
vi kunna göra stora ting, om vi förena våra krafter och hålla ut. Eder
egen tidning skall under årets lopp meddela eder skildringar från
missionsfälten. Älskade små, glömmen ej att i edra böner innesluta edra
missionärer och de barn, bland hvilka de arbeta! I vår tid är världen
öppen för Guds evangelium, och mången hedning längtar och suckar:
"Kommer dag ej snart?" _Fr. E._
Tulla och Notti.
Tulla och Notti äro två små lappbarn och syskon. De ha också två
kusiner, som bo på andra sidan skogsåsen bredvid älfstranden. Notti, som
går i skolan, hade af sin lärare fått en jultidning och en äfven åt sin
lilla syster. Kusinerna voro ännu för små för att kunna besöka skolan
och därför hade de fått ingenting. Detta visste Tulla så väl, och hon
visste äfven, att de små kusinerna ingenting skulle få till julklapp.
"Hör du, Notti", sade hon till sin bror på julaftonsmorgonen, "kunde
inte du och jag nöja oss med en tidning tillsammans? Vi kunna ju se
tillsammans på alla de vackra 'gubbarna' och taflorna, och om du läser
högt, så ska jag höra på. Då kan kusin Åsa och kusin Tova få den andra
tidningen".
Notti tyckte, att Tullas förslag var riktigt förståndigt, och så togo de
på sina skidor och stoppade den vackra jultidningen innanför kolten och
gåfvo sig på väg.
"Kom bara snart hem", ropade deras mor efter dem, "innan det blir
riktigt mörkt." Ty skymning är det nästan jämt om dagarna vid jultiden i
Lappland.
Det blef inte liten glädje för de små kusinerna att få en så vacker
jultidning att se på. I dag hade inte Notti tid att läsa för dem. Men
under julen skulle han komma åter i sällskap med far och mor. Då skulle
de stanna hela dagen, och då skulle han läsa för både små och stora.
[Illustration]
Och så vände Tulla och Notti åter till sitt hem i vinterskymningen.
Tulla var nästan trött af skidfärden i backarna. Men på skidorna hade
hon lärt sig att stå säkert ända från hon var bara tre år. Och nu gick
det af sig själft mot fars och mors lilla stuga.
_J. B. G._
Från barnens missionärer
i Kina och Kongo är jag i tillfälle att kunna hälsa Barnavännens läsare.
Missionär och fru Börrisson i Kongo ha sändt en uppmuntrande
kvartalsredogörelse från stationen Kinkenge. Från fröken Hilma Börjeson
har kommit ett långt bref från Kina till Barnavännens farbror med många
jul och nyårshälsningar till Sveriges söndagsskolbarn samt med löfte om
ett särskildt bref till barnen på nyåret. Hon är barnens missionär i
Kina jämte herr och fru Freden. De voro alla friska men önskade, att ni
skulle komma ihåg dem, när ni knäppa edra händer och gå till Gud i bön.
Glömmen inte heller hednabarnen i våra skolor därute i Kongo och Kina!
Det behöfves mycket ljus ännu öfver hednavärlden och i dess mörker, det
behöfves ock mycket ljus i vårt eget mörker, i vår egen nöd här hemma i
Sverige, på det synd och villa må vika ifrån oss och rättfärdighet och
frid fylla allas hjärtan.
_Barnavännens Farbror._
[Illustration: VÄLKOMMEN TILL OSS, DU NYA ÅR!]
[Illustration: JULÄNGELN SJÖNG MED.]
Hvad julgranarna berättade.
Med teckning.
Högt uppe på skogssluttningen blåste vinden frisk och kall och
decembersolen lyste vänligt på de unga granarna samt fröjdade sig åt
deras friska grönska. De voro solens älsklingsbarn, dessa granar, där de
höjde sina smärta spiror mot höjden, liksom om de velat tacka henne för
den lifskraft hon skänkt dem. Men icke alla de små granarna, som vind
och solsken hälsat i går, funnos i dag kvar på sluttningen. Solen lät
därför blicken sökande spana omkring, och slutligen fann hon de saknade,
ett helt sällskap, som stodo där resfärdiga. De sågo likväl icke alls
ledsna och bedröfvade ut, nej, de voro lika gröna och friska som sina
syskon, hvilka ännu hade sina rötter i den frusna marken. Ja, det fanns
hos dem en egendomlig, aningsfull väntan, som de andra träden saknade.
Och den gyllene solstrålen frågade:
"Ni äro väl mycket bedröfvade för att ni måste bort från skogen, bort
från bröder och systrar, bort från den blåa himmeln, från luft och sol?"
"Bedröfvade?--Nej, vi äro däremot mycket glada; ty vi skola få skåda
människornas julfröjd."
Och genom ungskogen, som stod kvar på sluttningen, flög en sakta
susning. Den upprepade aningsfullt: "Julfröjd".
Men huru visste granarna i skogen någonting om julfröjd? Hade väl julens
ängel, han, som sväfvar fram öfver städer och byar, hade han hälsat på i
skogen och hviskat om julens budskap äfven till den?
Snart kommo stora kälkar, dragna af hästar, hitupp. På dem skulle
granarna resa ut i världen. De viftade ännu en sista afskedshälsning
till de kvarvarande syskonen, hvilka med beundran sågo efter dem.
Visst var det skönt att grönska här uppe i Guds klara solsken, men de
hade nu fått en aning om någonting ännu härligare, som de aldrig
skådat.----
Huru länge de unga granarna färdades, därom visste de ingenting. Men en
dag stodo de alla i en lång rad på en plats, som var omgifven af höga
hus. Var det här de skulle få se människornas julfröjd?
Julgranarna hade likväl ingen tid till utbyte af tankar, ty den ena
försvann utåt en gata, en annan åt en annan gata, och ingendera visste,
hvart den andra tog vägen. "Farväl, farväl!" ropade de till hvarandra,
"vi skola försöka träffas igen och berätta hvad vi genomlefvat!"
* *
*
Det var dagen före trettondagen. I en stor skolsal bars in den ena
julgranen efter den andra. Där kommo stadsbud med stora, präktiga
granar, där muntra skolgossar med små, blygsamma granar, hvilka tills i
går burit sötsaker och ljus och stjärnor på sina grenar. Snart
förvandlades skolsalen till en grönskade skog. I morgon skulle här
blifva fäst för söndagsskolbarnen, och många vänner till de unga hade
sändt hit de julgranar, som deras egna småttingar hade plundrat.
Lärarinnan, en vänlig medelålders kvinna, gick liksom en god julfé
omkring i salen för att ordna allt, som i morgon skulle pryda de vackra
granarna. I sin ifver märkte hon icke, att det prasslade och susade så
underligt i granarna rundt omkring henne. De utbytte på sitt sätt mången
glad hälsning och månget ord, som tydde på igenkännande. Ty många af de
träd, som stått där borta på skogssluttningen bland den vackra
ungskogen, möttes åter härinne, sedan den egentliga julhögtiden var
förbi. Och lärarinnan stängde dörren, på hvilken det oupphörligt ringt
under dagen, och gick in i sitt rum, där hon snart slumrade in i sin
stora länstol. Hon var trött efter dagens mödor.
Men därute sken månen så klart öfver skolhuset och in genom fönsterna.
Han lyssnade på julgranarnas berättelser.
Ja, hvad hade de icke att berätta, både stora och små, de senare kanske
mest. Det var ett susande och ett prasslande, så att man måste komma
öfverens om att berätta en i sänder.
"Jag stod i en präktig sal och bar många ljus och många härligheter",
började den första. "Fru kommerserådinnan höll på hela dagen med att
smycka mig och gjorde sig därmed mycken möda. När ändtligen kvällen kom
och alla mina ljus brunno, så ringde hon. Då flögo dubbeldörrarna upp,
och kommerserådet med sina söner, döttrar och gäster kommo in. Äfven
tjänstfolket var med, men den fattige gossen, som bar mig från torget,
var icke med. Han var glömd, men det gjorde mig ondt om honom."
"Det var skada", sade en liten vänlig gran bredvid honom, "men hvad
sjöngo de om?"
"De sjöngo inte alls. De gingo omkring mig och sågo på grannlåten och
sade gång på gång: 'O, så vackert!'--'Utmärkt!'--Ja, just dessa ord
använde de, jag minns dem mycket väl."
Och granen tystnade. Han var själf förvånad öfver att han icke hade mer
att berätta om julaftonens glädje och prakt.
"Men hvad sade julens ängel, som lofvade besöka oss?"
"Han var inte där. Han var väl på något annat ställe."
"Ja, hos oss var han länge. Ack, så härligt det var hos oss!" utropade
den lilla grannen. "När jag bars in i huset, var det så mörkt, att jag
ingenting kunde se. Men morgonen därpå stod jag i ett litet trefligt
rum, och en rar gammal fru stod framför mig och smekte mina barr med sin
skrynkliga hand. Då knackade det på dörren.
"Hvem är där?" frågade den gamla.
"Det är Karl och Rudolf och Maja. Och Ida kommer strax efter", ropades i
kör därute. "Släpp oss in, mormor!"
"Nej, nej, Jesusbarnet är hos mig."
Högtidlig tystnad därute.
"Mormor, får mamma komma in då?" frågade en ljuf barnröst.
"Ja visst, mamma får komma."
Snart kom hon också; hon var en liflig, munter kvinna. Äfven fadern kom,
och jag beskådades och beundrades.
"Får jag klä' julgranen åt er i år också?" frågade mormor. Hon hade ett
så ödmjukt sinne.
"Om du får, lilla mor?--Hör på, Marie, när du har brådt med julstöket
och jag är sysselsatt i affären, är det inte då en ljuflig tanke, att
mormor och Jesusbarnet tillsammans reda till julfröjden åt oss här
uppe?"
"Jo, visst, hur skulle jag annars bära mig åt?" sade den unga kvinnan
och gaf mormor en hjärtlig kyss.
Och sedan höllo mormor och jag hvarandra sällskap hela dagen i den
tysta, trefliga vindskammaren. Hon prydde mig så vackert med sina goda,
gamla händer, som redan darrade en smula, och vi fröjdade oss öfver
hvarje rödt äpple och öfver hvarje förgylld nöt samt öfver alla de
vackra ljusen och konfekten. Hon fann alltid den bästa platsen för
hvarje sak. Äfven en vacker transparang ställde hon i ordning--den
föreställde Josef och Maria samt de tillbedjande herdarne. Slutligen
fäste hon en stor, gyllene stjärna i min topp och många små stjärnor med
bibelspråk på i mina grenar. Därvid upprepade hon tyst för sig själf
hvarje språk: "Se, jag bådar eder stor glädje."--"Så älskade Gud
världen."--"I dag är eder född frälsaren." Hon tycktes hafva dessa ord
mycket kära. Stjärnorna sågo så nya och glänsande ut, som vore de nyss
nedfallna från himmelen, och mormor hviskade med ett gladt leende: "Så
förvånade barnen skola blifva!"
Och sedan, den underbara heliga aftonen, när jag bars ned och ställdes
på det med en hvit duk öfvertäckta bordet och alla mina ljus brunno!--
(Forts.)
Bibelläsning
eller hvad står det i nästa söndags text?
Veckan 8-15 Januari 1905.
M. 9. Mark. 1: 21-34. En sabbatsdag i Jesu lif.
T. 10. v. 21-28. _I Kapernaums synagoga._
O. 11. v. 21-22. _Han lärer med väldighet._
T. 12. v. 23-28. _Han hjälper en besatt._
F. 13. v. 29-31. _Jesus i Simons hus._
L. 14. v. 32-34. _På aftonen utanför Simons hus._
S. 15. v. 35-38. _Betsaidas invånare älska Jesus och vilja behålla
honom._
Söndagsskoltext för den 8 Januari.
Mark. 1: 14-20.
_Minnesvers_: Joh. 15: 16a. I hafven icke utkorat mig, utan jag har
utkorat eder, och jag har bestämt eder, att I skolen gå åstad och bära
frukt, och att eder frukt skall förblifva.
Barnavännens anmälan for 1905.
Tjugondeandra årgången, 432 sidor, 150 fina teckningar,
Redigeras af J. B. Gauffin, Uppsala, under medverkan af flere inom vårt
land kände söndagsskolmän och barnavänner;
Innehåller en _kort betraktelse öfver något Guds ord_, af Fr. Engelke
och J. B. Gauffin, _längre och kortare berättelser,
skildringar ur naturen och lifvet_; öfver _svenska orter och
världens hufvudstäder_, från missionsfälten i _Kongo_ och
_Kina_. Öfversikt af följande söndags text till hjälp för
lärare och barn.
Illustreras icke med gamla utnötta klichéer utan hela året om med nya,
fina original-klichéer.
Utkommer hvarje torsdag i stort åttasidigt nummer, tryckt å fint papper.
Sprides i lagom stor upplaga för att kunna bära kostnaderna och för att
trycket kan bli vårdadt, samt expedieras i rätt tid;
Kostar å postanstalterna 1 kr. 05 öre jämte tillägg af
postbefordringsafgiften; hos _Red. af Tidn. Barnavännen, Uppsala_
från 6-20 ex. 1 kr,; från 21-49 ex. 95 öre; 50-99 ex. 90 öre; 100
ex. och däröfver 85 öre pr ex. då.
Gratis följer söndagsskolans textbok och ett sextonsidigt, fint
illustreradt Sommarnunmmer.
Textboken säljes extra till prenumeranter å Barnavännen för 5 öre ex.
För lärare och lärarinnor finnes textboken interfolierad och
klassbok i ett starkt band för 25 öre.
Beställes hos Redaktionen af Tidn. Barnavännen, Uppsala.
UPPSALA 1904, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.
BARNAVÄNEN
N:o 2 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg.
12 Jan. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905.
En sabbatsdag i Jesu lif.
Mark. 1: 21-34.
Med teckning.
Om du i din bibel eller i din textbok läser igenom de här angifna
verserna ur Markus första kapitel, så får du en rätt liflig
föreställning om, huru Jesu lif tedde sig under hans verksamhets tid på
jorden. För att riktigt förstå frälsaren själf och för att riktigt lära
känna honom, är det så nödvändigt för oss att gifva akt på hans lif. Vi
skola då ej kunna undgå att lära oss älska honom och vi skola då lättare
kunna förstå hans ord.
Vi följa honom då först in i Kapernaums synagoga, där han talar till
folket så att hans ord går rakt in i deras hjärtan. Genom hans tal
faller ljus, himmelskt ljus öfver deras lif. Aldrig förr hade dessa
människor sett, huru små och syndiga de själfva voro. Men aldrig förr
hade de heller sett Gud så oändligt stor och barmhärtig. Ja, Jesus
talade, så att de började afsky och hata det syndiga och orätta i deras
lif och började längta efter att kunna gå på Guds vägar och att kunna
göra Guds vilja. Äfven de små barnen, som voro i synagogan, tyckte om
Jesus och lyssnade uppmärksamt till hans underbara ord.
Där i synagogan fanns äfven en stackars man, som behärskades af en ond
ande. Denne man ville Jesus frälsa från den onde andens inflytande och
därför bjöd han denne ande att gå ut från mannen. Och han måste lyda. I
stället fick nu mannen frid och ro till sin själ samt kunde lyssna till
Guds ord och få sitt hjärta uppfylldt af rena och heliga tankar. Det är
än i dag samma kraft kvar i Jesu ord. Den som under längtan och bön
läser detta ord eller lyssnar därtill, han får sin själ fylld af rena
och heliga tankar. Däraf kan du förstå, af hvilken betydelse det är, att
du går i söndagsskolan och gör det på det rätta sättet i det rätta
sinnet.
Så följa vi med Jesus och lärjungarne till Simons hus. Men äfven här
råder nöd. Simons svärmoder ligger i feber. Jesus förbarmar sig äfven
öfver henne. Han tar hennes hand och reser henne upp och se--med ens är
hon fullt frisk, så att icke ens mattighet eller svaghet finnes kvar
efter sjukdomen. Vi kunna lätt förstå, huru glad och lycklig Simons
svärmoder skulle känna sig. Och hvad hon skulle älska och beundra
frälsaren! Sin tacksamhet visar hon genast genom att duka middagsbordet
för frälsaren och lärjungarna. Lätt och vig skyndar hon att betjäna de
kära gästerna. Så böra nu äfven vi med lust och glädje tjäna vår
frälsare. Gör det lilla du kan såsom ett litet barn, och när du blir
äldre, får du större uppgifter att fylla.
Ryktet om frälsarens barmhärtighet och makt vid botandet af Simons
svärmoder går som en löpeld omkring från hus till hus i den lilla staden
Betsaida. "Har du hört, har du hört, hvad Jesus af Nasaret utfört för
ett storverk med Simons svärmoder?" Så låter det öfver allt och från
allas läppar och snart har hela staden hört det. De små barnen ila
genast åstad för att se den gode och barmhärtige frälsaren. De nalkas
försiktigt. Ja, där sitter han under skuggan af vinrankorna utanför
Petri husdörr. Jesus ser så blid och god ut, så att de små inte kunna
låta bli att gå ända fram till honom och snart äro de uppe i hans sköte,
så att han får lägga sina händer på deras hufvuden och skänka dem Guds
välsignelse.
Men när solen gått ned, komma jämväl de äldre. Sjuka och friska komma.
Hela staden kommer till Jesus utanför Petri husdörr. Och alla sjuka och
elända hjälper frälsaren och till alla talar han goda och frälsande ord.
Aldrig kunde de glömma denna härliga kväll i Betsaida, och barnen
tröttnade aldrig att tala om, huru kärleksfullt och vänligt han tog emot
dem. Så böra nu alla barnen söka att lära känna och älska Jesus. Ty han
är ännu densamme, och barnen behöfva alla hans kärlek och frälsande nåd.
_J. B. G._
Lek och allvar.
Med teckning.
Gossar och flickor äro inte så litet nyfikna, när det gäller att lyssna
till berättelserna om kriget mellan ryssar och japaner. Modet och
hjältemodet väcker städse beundran, inte minst hos de små i denna
världen.
Och så vill man själf vara eller blifva en hjälte åtminstone i
snöbollskriget eller då man "leker krig". Till och med flickorna känna
sig manade att taga plats i ledet till strid för en rättvis sak.
Nu var det Rudolfs födelsedag. Syskon och kusiner och små grannar hade
blifvit bjudna på hallonsaft och fint dopp. När gossarna bugat sig
vackert och flickorna nigit ännu vackrare för Rudolfs mamma och tackat
henne för den goda välfägnaden, så skulle man naturligtvis leka och så
lekte man krig.
Därom hade man för resten kommit öfverens på förhand. Ty både gossar och
flickor hade sablar och kaskar med sig. Lille Einar hade till och med
lånat en pickelhufva af sin far, som var polisman. Gunnar var adjutant,
ty han kom ju till häst och Rudolf var general. Det var ju ett ståtligt
regemente, såsom nu hvar och en kan se på teckningen.
Men när leken var slutad, då berättade Rudolfs far för alla barnen om
huru det går till, när det är krig på allvar--huru människor då dödas i
tusental och huru andra tusenden ligga sönderslitna af granatstycken,
utan en arm, utan ett ben och på alla möjliga sätt söndertrasade,
vältrande sig i pölar af blod under oerhörda smärtor.
[Illustration]
Då må ni tro, att det kom tårar i flickornas ögon och gossarne sutto med
vidöppen mun och hörde på. Men så frågade Rudolf, när far slutat sin
berättelse: "Men, far, vi ska' väl öfva oss att försvara vårt land?"
"Ja, min gosse, ännu så länge, men när de kristna folken blifva kristna
på allvar och icke bara till namnet, då få vi smida om våra kanoner till
plogbillar och våra svärd till trädgårdssaxar. Då skall intet krig,
intet örlig mer finnas på jorden."
"Få se, om den tiden kommer, tills vi bli stora", sade lilla Anna, hon
med det stora träsvärdet.
_J. B. G._
Djupt inne i skogen.
Med teckning.
Djupt inne i skogen, där timmerhuggarens yxa aldrig höres och dit
människan sällan har sin väg, där växa träden under hundratals år, tills
nordanvinden en dag bryter och fäller dem. Här inne i skogen grönskar
mossan i ro öfver stenarna, blommorna knoppas, dofta och dö utan att
någon njuter af deras fägring, fåglarna sjunga så vackert och ingen stör
dem. Haren tassar lätt och vig mellan tufvorna och solen speglar sig i
de små daggdropparna. Det är nästan som om här dröjt kvar en fläkt af
Edens frid. Eller är det profetians ande, som susar här djupt inne i
skogen och sjunger och väntar, tills det en gång varder frid på jorden?
[Illustration: JESUS UTANFÖR PETRI HUSDÖRR.]
[Illustration: DJUPT INNE I SKOGEN.]
Här inne i skogen se vilddjuren inte ens vilda ut. Björnungarna leka ju
som glada barn pläga leka. De klättra och hoppa på den brutna
trädstammen och förstå inte ens, att en fara kan hota dem. Här finnes ej
häller någon fara, äfven om deras mor är litet bekymrad öfver deras
oförvägenhet. Hon har glömt den gamla, huru i naturens skola muskelkraft
och vighet hålla jämna steg med ungdomsmodet och farorna.
Och vore gamla björnen borta, så skulle en hel svärm af små människobarn
kunna leka med björnungarna, och ingen skulle ha något att frukta af
dem. De ha ännu aldrig spisat annat än hvad skogen bjudit dem. Blåbär
och odon till frukost, rötter, stjälkar, gräs och hjorton till middag
samt lingon och kråkbär till kväll. De äro därför godmodiga, glada och
gemytliga. Det är bara deras mor, som visar tänderna och ser stygg och
misstänkt ut. Hon har sett det, som är styggt, och själf blifvit stygg.
Så går det ofta, att de stora blifva stygga och farliga. Och dem kan man
träffa på äfven djupt inne i skogen, där blommorna dofta och fåglarna
sjunga i ro, och där mossan växer mjuk öfver stenarna.
_J. B. G._
Hvad julgranarna berättade.
(Forts. fr. föreg. n:r).
Då fattade föräldrarne och barnen hvarandras händer och gingo rundt
omkring mig och sjöngo:
"Hell dig julafton, härliga, klara!
Du tänder ljus uti hjärta och tjäll!
Lofsången ljuder från änglarnas skara,
Genom århundraden hörd i kväll:
_'Ära vare Gud i höjden, frid på jordene,
Människorna en god vilje. Ära vare Gud!_]
Hell dig julafton, härliga, klara!
Du tänder ljus uti hjärta och tjäll!"
Sången klingade obeskrifligt skönt, ty julängeln sjöng med. Han satt där
mina grenar voro tätast och fröjdade sig innerligt.--Ja, jag kunde ännu
berätta mycket om denna glada familj, där den innerligaste kärlek rådde
mellan alla familjemedlemmarna, ty vi ha ju delat julfröjden med
hvarandra ända tills i går. Och då voro alla så bedröfvade att nödgas
skiljas vid mig. Mormor satt vid kakelugnen och hade i sitt knä alla de
härligheter, som nyss hängt i mina grenar, samt delade ut alltsammans åt
den lilla skaran. Sedan sjöngo de åter en julsång tillsammans."
"_Det_ var julglädje!" sade alla granarna och nickade belåtet åt
hvarandra.
Den som härnäst skulle berätta, skakade sorgset sitt hufvud. "Jag kunde
väl ock förtälja om många ljus och vackra gåfvor", sade han, "men jag
har icke fått lyssna till någon julsång. Icke heller var ängeln där. Jag
såg honom en gång titta in genom fönstret, men han höjde genast vingen
och sväfvade därifrån. Mina ljus hade icke hunnit släckas, förrän det
var strid mellan syskonen, och de uttalade så många hårda, stygga ord,
som visste de alls ingenting om den Guds kärlek, som i denna heliga natt
uppenbarades för dem och för hela världen.--Nej, jag har icke fått se
någon julglädje."
Det uppstod en kort, sorgsen tystnad. Skulle de andra också hafva samma
sorgliga saga att förtälja?
"Men jag har varit vittne till julglädje, och likväl har intet ljus
hängt i mina grenar", sade en annan gran.
"Inga ljus och ändå julglädje?"
"Ja, jag stod i ett vackert förmak, och far och mor gingo sakta omkring
mig och bredde ut gåfvor för sina älsklingar. Dörren till angränsande
rum stod öppen, och jag kunde se de små. De sutto tätt invid hvarandras
sida; en stor, vacker gosse med bruna lockar öfver den hvita pannan och
en liten fint byggd flicka med ett älskligt utseende. Deras stora ögon
voro vända åt det håll där jag stod, men de sågo mig icke; de voro båda
blinda."
Därute sjönk dagen allt mer och den heliga julaftonen bredde sin
skymning öfver jorden. Föräldrarna stodo vid fönstret, och jag såg tårar
i deras ögon, när de betraktade de julljus, som brunno i våningen midt
emot.
Då hördes i fjärran kyrkklockornas högtidliga klang. De blinda barnen
lyssnade ifrigt, deras öron uppfångade ljudet långt före föräldrarnas.
"Hör, nu ringer det till jul, nu få vi sjunga julsånger!" utropade
gossen, och med silfverklara röster började de sjunga:
"Si, natten flyr för dagens fröjd,
Och änglars röst från himlens höjd
Det bud till fromma herdar bär,
Att född den gode herden är."
Far och mor gingo in till barnen och togo dem med sig in i
högtidsrummet, där de tillsammans sjöngo den sköna julsången till slut.
Dessa båda blinda barn hade en mycket glad julafton. Karl var så
lycklig, när han höll den nya, präktiga fiolen i sin hand, och hans
stråke lockade ur den de skönaste melodier. Och Mimmis ansikte strålade,
när hon satt framför den stora bibeln med upphöjda bokstäfver och med
sina späda fingrar läste berättelsen om Jesu födelse.
"Ack, låt mig nu själf få läsa om den blindfödde, mamma lilla", bad hon.
Det var hennes käraste berättelse.
Och hon läste med sin ljufva barnaröst högt berättelsen om huru Jesus
botade den blindfödde. Föräldrarna lyssnade andaktsfullt. De gräto nu ej
mer utan tackade Gud, då de tänkte på, att det himmelska julljuset,
Jesus Kristus, lyste i deras barns hjärtan klarare och ljufligare än i
månget annat ungt hjärta."----
"Äfven jag bars in i ett hus, där sorgen gästade", började en annan
gran. Man bar mig mycket tyst och försiktigt, ty herrn i huset skulle ej
få se mig. Tant Karin hade köpt mig och gömde mig ängsligt i ett mörkt
rum bredvid hennes. De små barnen hade ingen annan än henne att hålla
sig till. Deras vackra, glada mor hade bäddats ned i den mörka grafven,
och fadern satt hela dagen stum och dyster i sitt arbetsrum. Den gamla
tanten var således allt i allo för barnen, hennes varma hjärta och
hennes anspråkslösa rum var deras bästa tillflyktsort. Men det gjorde
henne dock ondt i hjärtat, när hon tänkte på, att hon skulle ersätta dem
både fader och moder.
Hon hade talat med professorn om tillredelserna för julen. "Gif barnen
hvad du vill, kära tant", sade han, "men ingen julgran och intet julstök
vill jag veta af. Och bed mig inte att komma med--jag kan inte uthärda
det. Det är hjärtlöst att begära det." Och han fördjupade sig åter i
sina böcker.
Men tant Karin gick ut ifrån honom med en djup suck. Hon undrade i sitt
stilla sinne, huru han kunde bättre fördraga sina böcker än sina barn.
Hon stannade ett ögonblick framför den slutna dörren, innanför hvilken
den kära döda hade bott, och hon frågade sig själf, hvad _hon_ skulle
sagt om detta. Men från den andra världen kom hvarken röst eller svar.
Andra morgonen, när barnen sutto vid frukostbordet och halfhögt talade
om julen, kom tant Karins älskling, en liten flicka med djupblå ögon,
och klättrade upp i hennes knä samt slog sina armar omkring hennes hals.
"Tant Karin", sade hon, "jag har drömt någonting så vackert."
"Hvad har du då drömt, liten Elsa?"
"Jo, jag tyckte, att mamma stod bredvid min säng, och hon var så ljus
och skinande, som själfva julängeln måste vara. Och hon talade om för
mig, att i himmelen fanns en julgran, som var så stor, så stor, och på
den slocknade aldrig ljusen, och vi skulle allesammans få vara hos henne
under julgranen."
"Det var en skön dröm, hjärtebarnet mitt."
"Ja, det var så skada, att jag vaknade. Lille Johannes väckte mig, för
han skrek så högt. Just när jag höll på att vakna, tyckte jag, att jag
så tydligt hörde mamma säga: 'I morgon skall jag skicka er en julgran åt
den kära pappa'.--Tänk, tant--åt pappa."
Tant Karin lyssnade till den lillas ord. Hon satt en lång stund
eftersinnande med barnet alltjämt tryckt mot sitt bröst.
Därpå fick hon så många bestyr. Jag hämtades fram ur det mörka rummet,
och barnen fingo i dag icke komma in till tant, förr än det blef mörkt.
Då kallade hon dem allesammans in till sig och talade länge med dem. Hon
påminde dem om deras mor, som gått till himmelen i tron på sin frälsare,
samt visade dem på Guds kärlek, som sände ende sonen hit ned till
jorden.
Då började julklockorna ringa så högtidligt, och nu tände tant Karin
alla mina ljus. Därpå lyfte man upp mig, och tyst, tyst på tå gick den
lilla skaran med mig ned till faderns dörr. När alla barnen intagit sina
platser, började de sjunga:
"Af himlens höjd oss kommet är
Ett bud, som frid till jorden bär.
Stor fröjd I skolen höra få,
Det eder grant bör akta på."
(Forts.)
_Bibelläsning_
eller hvad står det i nästa söndags text?
Veckan 16-22 Jan. 1905.
M. 16. Mark. 2: 1-12. Jesus botar en lam.
T. 17. v. 1-2. _Folket söker Jesus;_
O. 18. v. 3-4. _en lam söker honom._
T. 19. v. 5. _Den lame får syndernas förlåtelse._
F. 20. v. 6-7. _Skriftlärde tänka onda tankar._
L. 21. v. 8-9. _Jesus bestraffar dem härför;_
S. 22. v. 10-12. _han botar den lame._
_Söndagsskoltext för den 15 Jan._
Mark. 1: 21-34.
_Minnesvers_: Mark. 7: 37. Och de häpnade öfvermåttan, sägande: Allt har
han väl beställt: han låter både de döfva höra och de stumma tala.
Barnavännens anmälan för 1905.
Tjugondeandra årgången, 432 sidor, 150 fina teckningar,
Redigeras af J. B. Gauffin, Uppsala, under medverkan af flere inom vårt
land kände söndagsskolmän och barnavänner;
Innehåller en _kort betraktelse öfver något Guds ord_, af Fr. Engelke
och J. B. Gauffin, _längre och kortare berättelser,
skildringar ur naturen och lifvet_; öfver _svenska orter och
världens hufvudstäder_, från missionsfälten i _Kongo_ och
_Kina_. Öfversikt af följande söndags text till hjälp för
lärare och barn.
Illustreras icke med gamla utnötta klichéer utan hela året om med nya,
fina original-klichéer.
Utkommer hvarje torsdag i stort åttasidigt nummer, tryckt å fint papper.
Sprides i lagom stor upplaga för att kunna bära kostnaderna och för att
trycket kan bli vårdadt, samt expedieras i rätt tid;
Kostar å postanstalterna 1 kr. 05 öre jämte tillägg af
postbefordringsafgiften; hos _Red. af Tidn. Barnavännen, Uppsala_
från 6-20 ex. 1 kr,; från 21-49 ex. 95 öre; 50-99 ex. 90 öre; 100
ex. och däröfver 85 öre pr ex. då.
Gratis följer söndagsskolans textbok och ett sextonsidigt, fint
illustreradt Sommarnunmmer.
Textboken säljes extra till prenumeranter å Barnavännen för 5 öre ex.
För lärare och lärarinnor finnes textboken interfolierad och
klassbok i ett starkt band för 25 öre.
Beställes hos Redaktionen af Tidn. Barnavännen, Uppsala.
UPPSALA 1904, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.
BARNAVÄNNEN
N:o 3 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg.
19 Jan. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905.
Jesus botar en lam.
Mark. 2: 1-12.
Trött efter en mödosam färd hade Jesus väl behöft någon tids stillhet
och hvila. Men knappast hade han kommit hem, förrän hela huset fylldes
af besökande, ja äfven den trånga gatan därutanför dörren fylldes snart
af växande folkskaror. Jesus såg här ett tillfälle att gagna, och hans
kärleksfulla hjärta glömde sitt eget behof för folkets. Människorna
behöfde så väl höra evangelium, och ingen fanns utom Johannes döparen,
som vid denna tid förkunnade evangelium om Guds rike. Jesus satte sig
sålunda och talade för dem som redan kommit in och äfven för dem, som
utanför dörren nåddes af hans ord. "Och Herrens kraft var där till att
göra dem helbrägda", heter det hos evangelisten Lukas. Herren såg sig
omkring på dessa fariséer och lagkloke, som ock kommit tillstädes, men
ingen af dem ville låta sig hjälpas, fastän det fanns så mycket ondt i
deras hjärtan.
Då höres ett buller; det är några däruppe på taket, som bryta upp
takstenarna. Jesus ser det och vet deras afsikt. Han vet, att dessa fyra
män icke vilja låta sig afskräckas att vid detta tillfälle komma till
Jesus. Han vet, att de i deltagande kärlek tänka på en stackars man, som
själf icke kan gå, han har reda på, att de ansträngt sig att komma genom
folkhopen med sin tunga börda. Han vet, huru de med stor ansträngning
lyckats bära den sjuke uppför trappan upp på taket, och han ser, huru de
nu med tåg fira ned sängen, hvari den lame ligger, midt framför honom.
Jesus visste allt detta, hvarom säkert hans åhörare voro i okunnighet,
men han såg också något annat, han såg deras fasta tro på hans egen
kärlek och makt, han såg i deras hjärtan den tysta bönen: "Käre Mästare,
gör denne arme man helbrägda!"
Jesus gläder sig åt detta tillfälle att få hjälpa, men han vill låta
hjälpen gå ännu längre än den sjukes vänner hade tänkt. Därför säger han
till den lame: "Min son, dina synder äro dig förlåtna".
Förvåning visar sig på mer än ett ansikte vid dessa ord. De skriftlärde
tänka: "Huru kan denne förlåta synder?" Jesus såg deras tankar och
visste också bästa sättet att besvara dem. Men säkert såg Jesus också
tacksamhet och glädje röra sig i den lame mannens hjärta, ty syndernas
förlåtelse var just det, som han allra bäst behöfde.
Sedan visar Herren det förvånade folket, att likasom han med ett ord kan
förlåta synder, så kan han också med ett ord göra den sjuke helbrägda.
Underlig måste befallningen förekomma dem, då den riktades till en, som
ej kunde gå: "_Stå upp!_" säger Jesus. Men den sjuke förstod, att jämte
befallningen kom helbrägdagörelsens gåfva. Han förstod, att Herrens
kraft var där för att göra honom helbrägda. Så står han strax upp och
får kraft att bära sängen och sålunda gifva ett tydligt vittnesbörd om
Jesu makt att ögonblickligen hjälpa från en svår sjukdom. Icke
underligt, att "alla blefvo bestörta och prisade Gud, sägande: Sådant
sågo vi aldrig!"
Månne Herren äfven hos oss kan finna en sådan tro, att han, såsom det är
hans hjärtas lust, i denna stund kan få hjälpa, bota och förlåta äfven
oss?
_Fr. E._
En saga.
Lämplig att läsa vid ett nyår--och hela året.
Af _Einar Gauffin_.
Det var en gång en man, som drefs af kärlek till människorna. Han hade
själf fått kärlek från kärlekens källa och därför var hans hjärta varmt,
och därför strålade hans ögon med en underbar glans. Alla barnen i
staden höllo af honom, hur skulle de kunna annat, han såg så vänligt på
dem. Pojkarne, som stodo i gathörnen och rökte cigaretter och använde
fula ord, tystnade, när han gick förbi. De kände på sig, att man icke
kunde svära, när en sådan man hörde det. Han såg ut som om han tänkte
godt om alla, och därför ville de inte. Och kom han till en sjuk,
lämnade han solsken efter sig, när han gick. Det var kärleken i hjärtat
som gjorde det. Somliga förstodo det, andra förstodo det inte, själf
visste han bara, att han älskade människorna.
En dag fick han höra, att på andra sidan den väldiga bergskedjan, vid
hvars fot staden låg, bodde människor, som voro onda och lefde i elände.
Han hörde det och tänkte i sitt hjärta: "Jag vill gå till det folket och
påminna dem om att Gud är kärlek och att han bjuder och säger oss:
älsken hvarandra. De hafva nog glömt det och äro säkert olyckliga, ty
den är olycklig som glömmer att älska."
Men när hans vänner hörde det, afrådde de honom. De där människorna voro
allt för onda och skulle inte lyssna till några ord om kärlek. De voro
alltför uppfyllda af hat, ja, de kunde kanske rent af taga hans lif.
Hvem kunde veta? Och vandringen öfver bergen, den var svår, han skulle
inte orka klättra öfver dessa svindlande afgrunder och stå emot
viddernas oväder. Nej, nej, det gick icke an. Det var att fresta Gud att
utsätta sig för sådana faror.
Och mannen hörde tyst på vännernas råd---och dagen efter gick han. Ja,
nog var vandringen svår. Vägen var skroflig och brant. Han fick klättra
på smala kanter, där bergväggen stupade lodrätt under honom. Han fick
hålla sig fast med händerna i skrefvor, så att de blödde, medan stenarne
lossnade under hans fötter. Men fram skulle han, kärleken i hjärtat dref
honom, och den som drifves af kärlek, frågar ej efter bråddjup och smala
vägar.
Småningom blef vägen bättre, men det blef kallare och kallare. Vinden
slet i hans rock och piskade snö i hans ansikte, men mannen bara svepte
rocken tätare omkring sig och tryckte hatten säkrare på hufvudet. Och
han frös icke, ty hjärtat var varmt--af kärlek.
Snart hade han nått toppen och nu började han nedstigandet. Men nu voro
icke svårigheterna mindre. Hundrade gånger hade blott foten behöft
slinta och vandraren hade störtat ned i djupet. Men foten slant icke--ty
den gick kärlekens ärenden.
Efter ännu någon vandring kom han ned i landet på andra sidan. Där fanns
många små städer och byar, människorna arbetade och släpade i fabriker
utan sol och luft för ringa lön, och husen sågo fattiga ut. Ja, här
skulle det där folket bo--så hade man sagt honom.
Han började nu lefva bland folket här alldeles som han gjorde i sin
hemstad, och han tyckte att människorna voro lika här som där. Det gick
honom på samma sätt. Barnen blefvo glada, när de sågo den vänlige mannen
på långt håll. Männens eder tystnade, och kvinnor, som kommo ut på gatan
för att gräla med hvarandra och förtala hvarandra, tystnade också, blott
mannens ansikte visade sig--alltid med dessa goda, kärleksfulla ögon,
som sade att han trodde dem alla om så godt. Man kunde inte,--det var
som en renare luft kring mannen, en luft som man inte hade mod att
förpesta med stygga och kärlekslösa ord. En förunderlig man, sade
somliga. En god man, sade andra. Han håller af oss, sade barnen--de
förstodo honom bäst.
Men dagarna gingo och mannen började tro att han kommit vilse. Han mötte
aldrig någon af dessa människor, som skulle vara så onda, alla sågo så
vänligt på honom alldeles som hemma. Kom han in i ett hus, var han
alltid välkommen och blef väl undfägnad, och allra minst ville någon
taga hans lif. Han predikade aldrig, han talade med dem om Guds kärlek
och lefde med dem och blef god vän med alla och kände, att där fanns så
många varma människohjärtan, som kommo honom till mötes, men aldrig
några hårda och hatfulla. Ja, han hade säkert gått vilse.
Men när dagarna blefvo år, började mannen fundera på att draga vidare
för att finna de onda människorna, här funnos de icke. Men det var
mycket som han icke visste. Han visste icke han, att det hade blifvit
mindre slagsmål på torget sedan han kom, att männen börjat arbeta bättre
och att det blifvit säkrare att färdas på gatorna om nätterna. Icke
visste han heller, att kvinnorna grälade mindre och förtalade hvarandra
mindre. Nej, det var så mycket som mannen icke visste. Det var så mycket
som han icke kunde se, därför att det flydde för honom.
Innan mannen hann sätta sin plan i verket, blef han sjuk. "Jag får hvila
några dagar", tänkte han, "det går öfver." Men det gick icke öfver, det
blef värre. När det nu spordes rundt omkring i husen, att den gode
mannen var sjuk, blefvo människorna bedröfvade.
"Tänk om han skulle dö", sade de sjuka, "hvem skulle sedan komma och se
kärleksfullt på oss? Det har varit så lätt att vara sjuk sedan han kom."
(Forts.)
[Illustration: EN LEKTION.]
Lek och arbete.
Med två teckningar.
Där ser du fyra små flickor, som gå i lek på ängen i grönska och
sommarsol. Det har du själf varit med om mången gång och haft så
hjärtans roligt, att du efteråt länge, länge kommit ihåg det. När
höstregn och vinterstorm jagat dig och lekkamraterna inom hemmets varma
hägn, tänkte du ännu med glädje på lekarna i sommarvärmen. Ja, _så_
kunna goda barn leka i lifvets vårdagar, att minnet däraf följer dem som
en strimma sol genom lifvet, ända tills de blifva gamla och grå, och att
de då med blida känslor och ljusa tankar minnas sina lekkamrater från
barndomen. Och när de träffas som vuxna människor, se de hvarann ännu
som stora barn och kunna rakt inte förstå, att det var så rysligt
längesedan de lekte och drömde såsom små.
[Illustration: LEK.]
Men någonting så minnesvärdt och högtidligt blir barndomslekarna endast
för dem, som därjämte lära sig arbeta duktigt och på fullt allvar under
sin uppväxttid. För den, som bara leker bort den tiden eller blott
arbetar litet på lek ibland, mista barndomslekarna sin helgd och
lekkamraterna sitt stora värde. När lifvet tages på allvar, blir leken
högtidsstunder. Lättja och dådlöshet är alla lasters moder, har en vis
man sagt, och fattigdom och nöd följa den late och okunnige i hälarna
som rofdjuren sitt byte. Du svenska gosse, du svenska flicka, vill du
blifva en god och bra människa, lär dig då tidigt ett ordnadt arbete.
Flickorna på vår andra teckning kunna helt visst leka äfven de. Men de
kunna också arbeta. Deras föräldrar ha lärt dem arbeta. Så bör det vara.
Frosten har blekt och härjat löfträdens kronor. Höststormen har skakat
ned de brokiga bladen och strött dem i gula drifvor öfver trädgårdens
gräsmattor. Men där få de visst icke ligga öfver vintern. När vårsolen
börjar skina och snö och is smälter, då vill gräset växa och spira.
Därför måste löfvet bort på hösten. Det är detta arbete våra små töser
fått på sin lott. De veta, att det är ett nyttigt arbete, de förstå, att
deras uppgift har sin betydelse för gårdens och hemmets trefnad, för
deras egen och föräldrarnas glädje. De se redan, huru vacker gräsmattan
skall stå där nästa vår, så innerligen grön och med snödroppar,
gullvifvor, sippor och violer, som dofta och pryda och glädja.
Medvetandet om att deras arbete haft sin betydelse för att framkalla all
denna fägring, sporrar dem till nya ansträngningar, hjälper dem att
älska arbetet och att blifva glada, goda och nyttiga människor.
_J. B. G._
[Illustration: ARBETE.]
En lektion.
Med teckning.
_Nu tror jag", sa' Kalle, "I kommen i rad_
_Och tänken visst genast få spisa._
_Men se, jag har något att lära er jag,_
_Som jag med exempel skall visa._
_Här sen I en växt, som är saftig och grön._
_Och spetsen nu riktigt ert öra;_
_Ty konsten är icke så lätt, som i tron,_
_Den heter: att se, men ej röra._
_Ja, gick det ej just, som jag trodde förut!_
_I nafsen åstad med det samma._
_Men öfning ger färdighet, kära små barn,_
_Ty det har jag lärt utaf mamma._
_Men retas, det får man ej heller, förstås,_
_Fast något det kostar att lära._
_Vi spara väl litet till nästa lektion._
_För mycket man skall el begära._
_Anna H--m._
Din käpp och staf de trösta mig.
I en kolgrufva arbetade en femtonårig gosse jämte sin far. Denne var en
gudfruktig man, som höll Guds ord kärt och alltid läste det med de sina.
Han brukade alltid bära med sig sitt nya testamente i fickan, då han
arbetade i grufvan, och gossen gjorde på samma sätt. Han hade flitigt
gått i söndagsskolan och höll Guds ord kärt äfven han, och så ofta far
och son hade någon stund ledig, läste de vid lyktans sken i sin bibel.
En dag arbetade de som vanligt i hvarandras närhet. Fadern hade just
gått några steg för att hämta sina verktyg, när han plötsligt hörde ett
förskräckligt brak bakom sig. Berget hade störtat in och för alltid
skilt far och son från hvarandra. Förskräckt sprang han tillbaka och
ropade sin sons namn--han kunde ej tro annat, än att gossen blifvit
krossad af stenarna. Slutligen tyckte han sig likväl höra ett svagt ljud
tränga fram ur stenmassorna.
"Lefver du, min gosse?" ropade han.
"Ja, far, men mina ben äro visst krossade."
"Hur är det med lampan, brinner hon?"
"Ja, hon brinner ännu svagt, och jag har just läst de orden: 'Om jag än
vandrade i en mörk dal, fruktar jag likväl intet ondt, ty du. Herre, är
när mig, din käpp och staf de trösta mig.'--Hälsa mor och syskonen!"
Dessa voro de sista ord man hörde från den unge gossen. Snart blef det
tyst i berget--han hade dött af brist på luft. Men hans själ hade hittat
vägen hem genom den mörka dalen--Guds ord lyste klart, det var den käpp
och staf som tröstade honom.
Hvad julgranarna berättade.
(Forts. fr. föreg. n:r.)
Det klingade så vackert, som om det varit änglaröster, och jag är säker,
att ängeln sjöng med.--Men huru tant Karins hjärta klappade!--Innanför
dörren var det alldeles tyst, och barnen sjöngo redan tredje versen:
"All jordens tröst han blifva skall
Och ljus och hjälp för världen all.
Han är den rätte frälserman,
Säll den på honom trösta kan!"
Äfven lillen, som satt på tants arm stämde in med så godt han kunde.--Då
gick dörren upp och fadern kom ut.
Tant Karin såg ingenting annat än de stora, klara tårarne i hans ögon;
de glänste som diamanter i julljusens sken. Sedan såg hon honom böja sig
ned och sträcka ut sina armar emot de små, hvilka alla skyndade sig i
fadersfamnen. Tårarna strömmade utför hennes fårade kinder, och med
sammanknäppta händer upprepade hon orden, som de nyss sjungit:
"All jordens tröst han blifva skall Och ljus och hjälp för världen all."
"Mamma har skickat dig julgranen, lilla kära pappa", hviskade Elsa under
tiden i faderns öra, medan Johannes, som nu satt på faderns arm,
högljudt förkunnade: "Pappa, vet du, att mamma har en julgran i
himmelen, och den är mycket, mycket vackrare än den här."
Granen hade slutat sin berättelse. Genom de andra trädens grenar gick en
sakta susning:
"Frid på jorden!"
"Ja, så är det", sade en yfvig, grönskande julgran. "Jag stod i ett
vackert rum bredvid en vagga. Föräldrarne sutto bredvid och sågo än på
mig, än på deras lilla julgåfva, som låg i vaggan, ett litet rödkindadt
barn. De voro tysta, ty deras lille älskling sof, men ängeln, som satt
gömd i mina grenar, sjöng en ljuflig julsång för deras hjärtan. Och
snart hördes i rummet utanför dörren några barnaröster sjunga:
"När juldagsmorgon glimmar
Jag vill till stallet gå,
Där Gud i nattens timmar
Re'n hvilar uppå strå."
Då steg modern upp för att gå ut till de fattiga barnen, hvilka hon
inbjudit att fira julafton hos dem. Och ängeln talade om för mig, att
förra året stod här på samma ställe en annan julgran; men i stället för
en vagga stod här då en liten kista. Och föräldrarna gräto bittert och
ville icke låta trösta sig, förrän ängeln sjöng för deras hjärtan sången
om det dyra Jesusbarnet. Då blefvo de åter stilla och villiga att
återlämna sitt barn i den himmelske faderns händer. Och emedan de gjorde
det, voro de nu så lyckliga både öfver den stora julgåfvan i deras
hjärtan och öfver den lille i vaggan."
Sålunda fortsatte granarna att berätta hela natten.
Och månen lyssnade. (Slut).
Bibelläsning
eller hvad står det i nästa söndags text?
Veckan 23-29 Jan. 1905.
M. 23. Mark. 2: 13-17. Publikaners och syndares vän.
T. 24. Mark. 2: 13. Jesus lär vid hafvet.
O. 25. Mark. 2: 14. Levi kallas.
T. 26. Mark. 2: 15. Jesus i Levi hus.
F. 27. Mark. 2: 16. Fariséernas knorr.
L. 28. Mark. 2: 17. Jesus syndares vän och frälsare.
S. 29. Luk. 18: 9-14. De ödmjuka vederfares nåd.
Söndagsskoltext för den 29 Jan.
Mark. 2: 13-17.
_Minnesvers_: Matt. 5: 3. Saliga äro de i anden fattiga, ty dem hörer
himmelriket till.
Barnavännens anmälan för 1905.
Tjugondeandra årgången, 432 sidor, 150 fina teckningar,
Redigeras af J. B. Gauffin, Uppsala, under medverkan af flere inom vårt
land kände söndagsskolmän och barnavänner;
Innehåller en _kort betraktelse öfver något Guds ord_, af Fr. Engelke
och J. B. Gauffin, _längre och kortare berättelser,
skildringar ur naturen och lifvet_; öfver _svenska orter och
världens hufvudstäder_, från missionsfälten i _Kongo_ och
_Kina_. Öfversikt af följande söndags text till hjälp för
lärare och barn.
Illustreras icke med gamla utnötta klichéer utan hela året om med nya,
fina original-klichéer.
Utkommer hvarje torsdag i stort åttasidigt nummer, tryckt å fint papper.
Sprides i lagom stor upplaga för att kunna bära kostnaderna och för att
trycket kan bli vårdadt, samt expedieras i rätt tid;
Kostar å postanstalterna 1 kr. 05 öre jämte tillägg af
postbefordringsafgiften; hos _Red. af Tidn. Barnavännen, Uppsala_
från 6-20 ex. 1 kr,; från 21-49 ex. 95 öre; 50-99 ex. 90 öre; 100
ex. och däröfver 85 öre pr ex. då.
Gratis följer söndagsskolans textbok och ett sextonsidigt, fint
illustreradt Sommarnunmmer.
Textboken säljes extra till prenumeranter å Barnavännen för 5 öre ex.
För lärare och lärarinnor finnes textboken interfolierad och
klassbok i ett starkt band för 25 öre.
Beställes hos Redaktionen af Tidn. Barnavännen, Uppsala.
UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.
BARNAVÄNNEN
N:o 4 Illustrerad Veckotidning för Söndagsskolan och Hemmet. 22 årg.
26 Jan. Redaktör: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905.
Publikaners och syndares vän.
Mark. 2: 13-17.
Du har sett, huru markens blommor vända sina kalkar och kronor mot
vårsolen. Blommorna dragas till solen, ja, vi skulle med full sanning
kunna säga, att blommorna älska solen, därför att hon skänker dem ljus
och värme och på samma gång fägring och doft, lif och grönska.
Jesus är ock en sol, rättfärdighetens sol med salighet under sina
strålvingar. Från honom utströmmade en kärlekens värme, ett kärlekens
ljus, som drog människorna med oemotståndlig makt till honom. Därför
kommo alla till honom för att höra hans frälsande ord och för att blifva
hulpna från alla sina sjukdomar och lidanden till såväl kropp som själ.
Men där funnos äfven sådana i Jesu omgifning, som visserligen längtade
att få komma honom nära och blifva hans lärjungar, men de höllos
tillbaka genom känslan af synd och ovärdighet. De längtade efter renhet,
ljus och kärlek, men de vågade ändå icke att komma fram till frälsaren.
En sådan var ock tullnären Levi. Men då möter Jesus hans längtande själ
med en uppmaning att stå upp och följa honom.
Ty när Jesus en dag går förbi Kapernaums tullbom eller tullport, riktar
han sina steg ända fram till Levi, ser kärleksfullt på honom och säger:
"följ mig!" Aldrig hade Levi hört ett ljufligare ord, och han är genast
redo att lämna sin syssla vid tullverket för att följa Jesus och blifva
hans lärjunge, hans apostel.
Jesus är än i dag densamme. Samma kärleksfulla sinne, samma varma
hjärta, samma lust att frälsa äger han än i dag. Och han kommer jämväl
nu till hvarje barn, visserligen osynlig, men icke dess mindre lika
verkligt genom sitt ord och sin ande och säger till alla, som längta
efter renhet, ljus och frälsning: "följ mig!" Du får genast böja dig ned
inför honom och säga honom allt och bedja honom om allt. Han är syndares
vän, han är din vän. Han förlåter allt, så att du varder hvitare än snö.
Glad och frigjord får du, likt Levi, följa honom och förblifva hans. Du
är icke sämre än Levi och Levi var ej sämre än du. Jesu kärlek jämnar ut
allt. De som följa honom äro alla lika högt aktade i hans ögon.
Levi blef så öfvermåttan lycklig öfver Jesu kärlek och öfver att få vara
frälsarens lärjunge, att han ville bringa samma lycka till sina forna
kamrater vid tullen. Därför anordnade han ett stort gästabud, bjöd Jesus
och hans lärjungar samt därjämte alla sina vänner och bekanta. I denna
krets af publikaner och syndare sitter Jesus till bords. Jag tycker mig
kunna höra alla de nådefulla ord, som Jesus under måltiden riktar till
dessa människor för att lära dem förstå, att de äro människor, som Gud
vill frälsa och föra in i sitt rike.
Och när fariséerna tycka illa om att han på detta nådefulla sätt umgås
med publikaner och syndare samt visar sig vara deras vän, då uttalar
frälsaren några dyrbara ord, som visa oss, att hans uppgift i världen
var just den att höja, lyfta, förädla och för himmelen frälsa oss arma.
Ingen är härefter för liten eller ringa, för bristfull eller för syndig
att han icke får blifva en Jesu vän och efterföljare.
Barn, sluten eder i förtroende och tillit till Jesus nu under detta nya
år! Öfvergif allt för att _helt_ följa Jesus!
_J. B. G._
En saga
Lämplig att läsa vid ett nyår--och hela året.
Af _Einar Gauffin_.
(Forts. fr. föreg. n:r).
"Tänk, om han skulle dö", sade kvinnorna på gatan, "hvem skulle sedan
lära oss bli bättre människor?"
"Tänk, om han skulle dö", sade barnen, "hvem skulle sedan hålla af oss?"
Dagligen kommo kvinnor med mat till den sjuke och vårdade honom. Han
hade tändt kärlek i så många hjärtan, nu lyste den tillbaka på honom
själf. Men inte visste han, att det var hans verk. Männen stodo tysta
utanför hans dörr för att få höra hur det var, och barnen sutto på hans
tröskel med tårar i ögonen.
Men mannen låg därinne och tänkte på, huru alla människor voro goda och
kärleksfulla. Han grät vid tanken på att det visades honom så mycken
godhet. Men han grät också vid tanken på att det ej förunnats honom att
komma med ett kärlekens budskap till de onda, olyckliga människorna, som
han hört om i sin hemstad.
"Gud, sänd dem någon värdigare än mig", suckade han, "jag var nog inte
värdig".
Snart blef det tydligt, att mannen skulle dö, och en morgon när solen
gick upp tog hans själ morgonrodnadens vingar och flyttade. Det blef
djup sorg i hela landet. Den käre, gode mannen! Han hade kommit med
kärlek, och kärlek är en gnista som tänder. Kärleken segrar, den segrar
öfver det onda och ser det icke. Han hade haft kärlek i hjärtat och
kärlek i blicken, och därför såg han hvad som var godt.
Bed Gud om mer kärlek i hjärtat, så skall du få se mindre ondt men mera
godt i världen, ty kärleken öfverskyler en myckenhet af brister.
Pullor, mina små!
_Pullor, mina små,_
_Gäss och tupp också_
_Kommen att gullkornet plocka!_
_Ack, en liten sparf,_
_Frusen liten slarf,_
_Trodde visst honom jag locka'._
_Nåja, så kom med!_
_Aldrig var min sed_
_Fattig man skymfligt att jaga._
_Jag såväl som du_
_Ur Guds händer ju_
_Dagligen allting får taga._
_Men jag är så nöjd._
_Fader vår i höjd_
_Ser, hvad som bäst jag behöfver._
_Rikligt han mig ger,_
_När jag honom ber,_
_Och det för dig nog blir öfver._
_Anna H----m._
Vägvisare.
Med två teckningar.
Maja-Lisa var bara en fattig änka, men hon var ändå glad och förnöjd och
kunde hvarje dag tacka Gud af fullt hjärta för hans nåd och godhet.
Hon tyckte själf, att hon inte hade så litet att tacka för. Först och
främst hade hon tre gossar, som voro friska, lydiga och arbetsamma.
Visserligen var det inte alltid så lätt att få brödet att räcka till för
deras friska matlust, men hon och hennes gossar hade ändå aldrig behöft
gå hungriga till sängs en enda kväll. Och det tyckte hon var någonting
stort, isynnerhet som hon och gossarna genom eget arbete förtjänte sitt
uppehälle och aldrig behöft begära andras hjälp. Och tänk, hvad det
brödet smakar, som man själf förtjänt med sträfsamt arbete.
[Illustration: PULLOR, MINA SMÅ!]
Och så ägde mor Maja-Lisa en liten stuga, som var hennes egen, bara ett
rum och kök visserligen, men den var rödmålad med hvita knutar och
fönsterfoder. Den lyste så vackert och såg så hemtreflig ut, där den låg
omgifven af gröna granar och hvitstammiga björkar samt fruktträd, som
blommade vackert om våren och skänkte god frukt om hösten. Frukten
räckte till jul och ändå längre och var ett välsignadt tillskott i det
lilla hushållet. Sällan fattades äppelkaka eller lingonpäron till
söndagsmiddagarna. För öfrigt fanns omkring stugan en liten
trädgårdstäppa med potatisland, bärbuskar och blommor, allt så väl
vårdadt och näpet, att det var en riktig fröjd att skåda det.
[Illustration]
Men allt det där kräfde arbete och omtanke, isynnerhet höst och vår och
för öfrigt under hela sommaren. Men härvid hade Maja-Lisa en väldig
hjälp af gossarne. Hon behöfde bara säga och visa dem. När hon själf var
borta i hjälp hos grannarna för att förtjäna en krona genom tvätt,
skurning eller annat arbete, då var det gossarna som rensade, gräfde och
krattade och höllo fint därhemma. Eller ock följdes de åt utefter
landsvägen för att plocka ris och pinnar till bränsle åt mor. Sedan
höggo de af pinnarna och riset i bestämda längder och trafvade upp det
prydligt och ordentligt i vedskjulet. När vandringarna efter bränsle
gingo långt bort utefter landsvägen, då togo de med sig vagnen, som
Petter åkte i såsom liten gosse, och lassade den bräddfull och ändå mer.
När hösten kom, hade mor Maja-Lisas gossar vedskjulet proppfullt med
bränsle till vintern.
[Illustration]
En julafton kom en välklädd gosse upp till mor Maja-Lisas stuga och
frågade efter vägen till prästgården. De två äldsta gossarne följde
honom till vägskälet, där vägvisaren, de tre pekande armarna, stod. Där
syntes kyrktornet och prästgården så att Nils kunde visa den lille
främlingen rätta vägen.
Men mor Maja-Lisa och hennes gossar de skulle kunna visa många på rätta
vägen till lycka och förnöjsamhet.
_J. B. G._
Guds fåglar.
"Hvad skall du göra, Tora?" ropade lilla Karin och sprang efter den
äldre systern, som försiktigt gick utför trädgårdsgången med en
porslinsmugg i ena handen och en bleckform i den andra.
"Jo, ser du, mamma sade i morse, att vi skulle komma ihåg, att fåglarna
behöfde vatten lika väl som mat, och att vi skulle sätta ut sådant åt
dem. Därför gick jag ut i köket och bad Stina, att jag skulle få låna
den här gamla formen, och nu skall jag fylla den med vatten, få se, om
det kommer några fåglar."
Ja, det skulle bli roligt att se. Naturligtvis kommo väl några, det var
klart. De små flickorna stodo på afstånd och väntade, och Karin klappade
händerna af förtjusning, när de sågo fåglarna flyga rundt omkring
platsen och slutligen försiktigt trippa omkring formen.
"Åh", ropade hon, "där är en trast. De tro kanske att vi satt ut en kaka
åt dem, eftersom här står en puddingform."
"Så du pratar!" sade den äldre systern skrattande. "Var tyst nu, så att
du inte skrämmer dem."
Men det skulle vara roligt veta, hvad fåglarna själfva tänkte, när de
sågo formen.
"Se på bara, här kan man ju få sig ett bad", tycka vi oss höra trasten
säga, medan han dristigt klifver midt upp i formen. "Jag har just
längtat att få bada. Jag tycker om vatten utanpå kroppen såväl som
inuti. Det här var riktigt skönt, jag skall sjunga mycket bättre sedan."
Och han plaskar så att vattnet stänker vida omkring.
"Jag bryr mig inte om att bada", säger ärlan, som tagit sig en djup
klunk. "Jag längtade att få dricka, och jag såg ingenstädes till något
vatten. Maskar äro sällsynta den här årstiden, och brödsmulorna, som de
kasta ut åt oss, rifva mig i halsen, ty de äro hvarken mjuka eller
fuktiga."
"Ja, och ni se, att de nu också plockat alla bären af buskarna", pep en
annan liten trast. "Det är bra ovänligt af dem, när de veta, att vi
tycka så mycket om frukt och att vi behöfva den såväl i den här torkan."
En sparf stod på afstånd och såg på. Nu kom han också trippande, ty
äfven han hade ett ord att säga:
Om ni höll er utanför köksdörrarna som jag brukar göra, så skulle ni
finna, att det är somliga kokerskor, som äro nog vänliga att fukta
brödsmulorna innan de kasta ut dem, och det gör dem mjuka och aptitliga.
"Jag kommer just ifrån en sådan god frukost och jag behöfver intet
vatten utan får säga adjö."
Jag vet inte, om Tora och Karin förstodo hvad fåglarna sade. Men jag
tror det nästan, ty Tora gick genast in i köket och bad Stina vara snäll
och fukta brödsmulorna, som hon kastade ut åt fåglarna. Karin skulle
också hjälpa till att se efter om det fanns vatten i bleckformen för
hvarje dag, "ty" hviskade hon tankfull, "det är Guds fåglar, och han
tycker om att vi vårda oss om dem".
Johannes.
Han var enda barnet till en fattig dagsverkskarl, som hette Petter
Fredman. Men Johannes var ingen snäll gosse. Ända från hans spädaste år
framträdde hans onda anlag, och man kunde se på hans buttra och tvära
ansikte, att han ej var ett snällt barn.
Men han hade lätt för att lära. Geografin och historien kunde han på
sina fem fingrar, och äfven i räkning gick det bra. Under
kristendomstimmarna kunde han lika bra som kamraterna upprepa det ena
bibelspråket efter det andra och berätta de bibliska berättelserna från
början till slut.
"Det är rätt, min gosse", sade den vänlige läraren. "Jag är glad att se,
att du är flitig och lär dig dina läxor väl. Det skall du ha god nytta
af i framtiden. Men glöm inte, Johannes, att ett barns skönaste prydnad
är villig lydnad mot föräldrar och lärare. Hedra din fader och moder och
dig skall väl gå och du skall länge lefva på jorden." Och den gamle
läraren lade sin hand på gossens hufvud och såg kärleksfullt på honom.
Men Johannes svarade blott med ett trotsigt ögonkast, och suckande vände
sig läraren ifrån honom.
Kamraterna undveko också gossen med det vresiga, surmulna sättet. Han
led bittert däraf, men i stället för att söka felet hos sig själf,
förbittrades han allt mer och mer och afundades dem, som hade det bättre
än han.
Visst var det sant, att grannens Fredrik och nämdemans Vilhelm hade smör
på sitt bröd i skolan, medan han ofta måste äta sitt bröd utan smör. De
hade också präktiga stöflar med höga skaft, då han måste traska i ett
par träskor. Men nog hade han kunnat vara glad och frimodig för det. Han
led själf mest af sitt onda lynne, men han förmådde icke öfvervinna det.
Han förstod icke han, att därtill fordras kraft ofvanifrån. Men då måste
man knäppa sina händer och bedja: "Gode Gud, hjälp mig att bli snäll!"
Och det ville inte Johannes göra.
Emellertid gingo åren, och Johannes var nu tolf år gammal. Han hade
vuxit upp till en stor, stark och frisk gosse, och han hade kunnat vara
sin mors glädje och framtidshopp, om han ej alltid varit så stygg och
ovänlig. Hans far hade dött året förut i lunginflammation, och modern
sträfvade nu från morgon till kväll för att kunna försörja sig och sin
gosse.
En morgon, när Johannes stod i begrepp att gå i skolan, kom modern emot
honom.
"Du kan inte få gå i skolan i dag, Johannes", sade hon ifrigt, "jag har
redan varit hos magistern och bedt om lof för dig. Jag har fått bud
ifrån den där frun, som kom flyttande hit till byn i förrgår, att hon
vill ha mig till hjälp med att skura. Jag måste gå dit genast, och du
vet, att det är mycket att sköta om här hemma i dag, som jag inte hunnit
med, när jag inte visste någonting förut, och därför måste du nu vara
snäll och stanna hemma i dag och sköta om kon och grisen."
Så fick han nu inte gå i skolan heller, och det var ändå det enda, som
han tyckte var roligt. Knotande skötte han om de sysslor, som inte
modern hunnit med, sedan gick han in och satte sig vid bordet med
hufvudet lutadt mot handen. Allehanda mörka tankar rufvade inom honom.
Det var i alla fall ett bra uselt lif han förde, tyckte han. Aldrig fick
han annat att äta än strömming och potatis och hårdt bröd, aldrig en bit
kött. Bara om söndagarna ett ägg och litet smör på brödet. Och ändå
ville man, att han skulle vara glad och tacksam? Jo, det var just något
att tacka för!
Det föll honom aldrig in att i den andra vågskålen lägga den stora
förmånen att äga en god hälsa och en trofast mor, som alltid tänkte på
hans bästa.
Han fortfor i stället att nära sina bittra tankar.--Var han då sämre än
de andra kamraterna, som om söndagarna fingo kaffe med färskt bröd och
andra läckerheter, som han aldrig såg en skymt af?--Åh, nej, han var
lika god som de, och sina läxor kunde han bättre än många af dem. Men i
dag, då han nu var ensam herre på täppan, skulle han sannerligen skaffa
sig någonting godt att äta han också.
Han smög sig bort till moderns rödmålade byrå, hvars öfversta låda han
drog upp. Där i ena hörnet stod en liten dosa, där han visste, att
modern förvarade några mödosamt förvärfvade slantar. Han räknade dem,
det var en krona och trettio öre. Dessa tog han och gick till
handelsboden, där han köpte kakor och karameller för dem.
Handelsmannen hyste ingen misstanke, ty det hände ibland, att Johannes
gick ärenden åt bondhustrurna i byn.
Nu kunde då Johannes ostörd njuta af sina läckerheter. När modern om
kvällen kom hem, hade han redan gått till sängs. Han var sjuk, sade han.
Och han hade verkligen feber och kväljningar. Modern kunde till en
början icke begripa orsaken till detta plötsliga illamående, men just då
föll en klar månstråle på de tomma påsarna bredvid sängen, och nu bröt
en mörk aning in i hennes själ.
Först ville hon likväl icke tro det värsta. Hennes enda barn skulle vara
en tjuf?
Omöjligt! Men den tomma dosan vittnade alltför tydligt om hans skuld,
och alldeles förkrossad satte hon sig vid bordet, gömde ansiktet i
händerna och grät.
Man skulle nu kunna tro, att Johannes' hårda hjärta veknat vid åsynen af
moderns sorg. Nej. Hans öga förblef torrt och hans mun stum.
Dagarna gingo långsamt framåt. De blefvo allt kortare, till och med om
solen lyste, hvilade ett skimmer af vemod öfver dem.
(Forts.)
_Bibelläsning_
eller hvad står det i nästa söndags text?
Veckan 30 Jan.-5 Febr. 1905.
M. 30. Mark. 4: 26-32. Liknelser om Guds rike.
T. 31. v. 26-28. _Guds rikes fördolda utveckling_;
O. 1. v. 29. _dess afslutning i världen_.
T. 2. v. 30-31. _Guds rikes ringa början_;
F. 3. v. 32. _dess hägnande storhet i sin utveckling_.
L. 4. Matt. 13: 44-46. _Vi skola offra allt för att vinna Guds rike_.
S. 5. Matt. 13: 47-50. _En kraftig maning till uppriktighet_.
_Söndagsskoltext för den 5 Februari._
Mark. 4: 26-32.
_Minnesvers_: Fil. 1: 6. Den, som i eder har begynt ett godt verk, skall
fullborda det intill Jesu Kristi dag.
Barnavännens anmälan för 1905.
Tjugondeandra årgången, 432 sidor, 150 fina teckningar.
Redigeras af J. B. Gauffin, Uppsala, under medverkan af flere inom vårt
land kände söndagsskolmän och barnavänner;
Innehåller en _kort betraktelse öfver något Guds ord_, af Fr. Engelke
och J. B. Gauffin, _längre och kortare berättelser,
skildringar ur naturen och lifvet_; öfver _svenska orter och
världens hufvudstäder_, från missionsfälten i _Kongo_ och
_Kina_. Öfversikt af följande söndags text till hjälp för
lärare och barn.
Illustreras icke med gamla utnötta klichéer utan hela året om med nya,
fina original-klichéer.
Utkommer hvarje torsdag i stort åttasidigt nummer, tryckt å fint papper.
Sprides i lagom stor upplaga för att kunna bära kostnaderna och för att
trycket kan bli vårdadt, samt expedieras i rätt tid;
Kostar å postanstalterna 1 kr. 05 öre jämte tillägg af
postbefordringsafgiften; hos _Red. af Tidn. Barnavännen, Uppsala_
från 6-20 ex. 1 kr,; från 21-49 ex. 95 öre; 50-99 ex. 90 öre; 100
ex. och däröfver 85 öre pr ex. då.
Gratis följer söndagsskolans textbok och ett sextonsidigt, fint
illustreradt Sommarnunmmer.
Textboken säljes extra till prenumeranter å Barnavännen för 5 öre ex.
För lärare och lärarinnor finnes textboken interfolierad och
klassbok i ett starkt band för 25 öre.
Beställes hos Redaktionen af Tidn. Barnavännen, Uppsala.
UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.
End of the Project Gutenberg EBook of Barnavännen, 1905-01, by Various
*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-01 ***
***** This file should be named 27416-8.txt or 27416-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
http://www.gutenberg.org/2/7/4/1/27416/
Produced by Juliet Sutherland, Rénald Lévesque and the
Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net
Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.
Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties. Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research. They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.
*** START: FULL LICENSE ***
THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://gutenberg.org/license).
Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works
1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works. See paragraph 1.E below.
1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States. If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed. Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work. You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in
a constant state of change. If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.
1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:
This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org
1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges. If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.
1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.
1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form. However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.
1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that
- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
you already use to calculate your applicable taxes. The fee is
owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
has agreed to donate royalties under this paragraph to the
Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments
must be paid within 60 days following each date on which you
prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
returns. Royalty payments should be clearly marked as such and
sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
address specified in Section 4, "Information about donations to
the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
License. You must require such a user to return or
destroy all copies of the works possessed in a physical medium
and discontinue all use of and all access to other copies of
Project Gutenberg-tm works.
- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
electronic work is discovered and reported to you within 90 days
of receipt of the work.
- You comply with all other terms of this agreement for free
distribution of Project Gutenberg-tm works.
1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.
1.F.
1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.
1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.
1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation. The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund. If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.
1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.
Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.
Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation
The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at
http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations. Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
[email protected]. Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://pglaf.org
For additional contact information:
Dr. Gregory B. Newby
Chief Executive and Director
[email protected]
Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation
Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.
The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://pglaf.org
While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.
International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.
Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations.
To donate, please visit: http://pglaf.org/donate
Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.
Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
http://www.gutenberg.org
This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
