The Project Gutenberg eBook, Dikter af Alceste, by Hjalmar Johannes
Runeberg
This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.
Title: Dikter af Alceste
Author: Hjalmar Johannes Runeberg
Release Date: July 1, 2020 [eBook #62540]
Language: Swedish
***START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK DIKTER AF ALCESTE***
E-text prepared by Jari Koivisto
DIKTER AF ALCESTE
[Nino Runeberg]
Helsingfors,
Osakeyhtiö Weilin & Göös Aktiebolag,
1899.
INNEHÅLL:
Prolog vid Topeliifesten.
I.
Landhöjning.
De dödas marsch.
Caesar.
Vercingetorix.
Tryckfrihet.
Napoleons örn.
Marsch för Vestankvarns landtmanna- och husmodersskola.
II.
Askungen.
Sigyn.
La Gioconda.
Herr Willibald.
På Törnrosas bröllopsdag.
Fuimus Troes!.
Annabel Lee.
Kungen i Drömborgs sal.
På heden.
Seatons hämd.
III.
En vårvisa.
Göken.
En bröllopsvisa.
Apeln.
Skymning.
När alla klockor klämtat tolf.
Från en ångbåtsresa.
Klaga ej.
Blott engång skall du älska.
Jag är så rädd att skada dina vingar.
Till ------.
Till Cynthia.
Till Lesbia.
Reflexer.
Afton.
Vår.
Så länge ett hjärta af sorgen bräns.--
IV.
Till en fröken.
Sorg och tröst.
Resignation.
Hexan.
Det skönas begrepp.
Matematikerns kärleksförklaring.
V.
Rosen.
Sonett 1.
Sonett 2.
Två sonetter öfver "Natten" af Michel-Angiolo.
1. Strozzis epigram.
2. Stodens svar.
Sonett 3.
Rosor och myrten.
Lakonisk stridssång.
PROLOG VID TOPELIIFESTEN 14.1.1898
(Uppläst å Svenska Teatern.)
Prinsessan Törnrosa (inträder, hållande i handen en krans af
rosor och ljung.)
Ofvan molnens ban
klyfver snöhvit svan
-- sagans Radigundis -- rymdens ocean,
och hon blickar ner
på vår jord, och ser,
huru mänskan tåras där och ler.
Sagans drottning glad
öfver land och stad
sväfvar fram kring hvarje himlens zon och grad,
och i hennes spår,
hvar dess kosa går,
blomstrar skönhetsglädjens ljusa vår.
Men emellanåt
uppå luftig stråt
ljusets dotter nås af jordens sorg och gråt,
och hon lyss därpå,
och hon faller då
snöhvit fjäder utur eterns blå.
Sagans trolleri
gömmer sig däri:
hvad än fjädern skrifver, skall en dikt det bli;
öfver papprets blad,
lekande och glad,
drar han likt en fläkt ur eterns bad.
Den, som gripit fatt
snöhvit fjäders skatt,
bjuder öfver sorg och glädje, dag och natt;
från sitt arbetsbord
skalden med ett ord
härskar öfver himmel, haf och jord.
På talismanens bud jag styrt min kosa
ur diktens slott till jordelifvets flärd
och äflan, hvardagsstämningar och prosa,
ett kungabarn från diktens sagohärd.
Midt i det lif, där tviflet allförhärjarn
är dagens kung, uppsöker Törnerosa
ännu en gång den mäktige besvärjarn,
som skänkte henne lif i andens värld.
Ty fastän tviflare man vill er kalla,
hans unga sång ej lemnar eder kalla; --
än är den ung, så visst som bäckens språng
i Finlands skogar sorlar sommarn lång,
och Ules forsar fritt om våren svalla,
och svunna seklers åskor än en gång
vid "Fältskärns" maning genom rymden skalla, --
så länge än i koja och salong
i Finlands bygder klingar Sylvias sång,
så länge värkligheten är för trång
för mänskohjärtats ungdomsdrömmar alla,
och andens fria folk ej binds af jordiskt tvång.
En dikt, en dröm, en syn man plär mig nämna:
en dikt är född att vara hjärtats tolk;
så mån I fritt i kväll mig ordet lämna
att bära fram, hvad högst och bäst I kännen,
den fröjd, som strålar här kring alla ännen,
den tack all ungdoms kung må kräfva af sitt folk.
(Hon vänder sig till Topelii i fonden uppställda byst.)
Af glödande rosor vi bundit en krans,
omflätad af ljungblommors blekröda frans,
vi alla, vi unga,
båd' fjärran och nära
som hörde dig sjunga,
som voro dig kära;
den rodnande kransen vi bjuda dig; -- tag
vår hyllning emot på din hedersdag!
Vi veta, du älskar ej glitter och glans; --
så tag då den skäraste hyllning, som fans:
ur ungdomens händer
en krans att dig smycka,
ur sagornas länder
en doft utaf lycka,
en krona af blommor på sorgernas jord,
ett smycke af vår uti drifvornas Nord.
(Hon fäster kransen på bystens piedestal.)
Ridå.
I.
Landhöjning.
Till Leo Mechelin.
Jag vet ett skär i nordanvågors skum,
där is och böljor sina skåror ristat,
där sekel efter sekel, tum för tum,
det vreda hafvet vann, hvad klippan mistat.
Där sjunges år för år den gamla sång,
om huru vågen själfva bärget nöter,
och stenar rassla högt bland strandens tång,
när hafvets svall mot gråstensväggen stöter.
De larma vredt i brottsjöns vilda ras,
där stormar gny och hvita vågor bränna; --
de äro klippor smulade i kras,
som vräktes hit att krossa äfven denna.
Och sekel efter sekel, tum för tum,
den stolta böljan tror sig seger vinna:
är klippan dömd att lyssna mörk och stum
och sist i hafvet utan spår försvinna? --
Spörj åldringen, som på den vilda ö
har räknat hvarje fara hafvet plöjde;
-- han skall dock vittna, att ur vredgad sjö
den fasta klippan år för år sig höjde.
Ty djupast under vintrig snö och is
i grunden bor en underjordisk låga,
som värkar tyst och på sitt eget vis; --
att häjda den är utom sjöns förmåga,
och fåfängt vräker hafvet sten och skum
mot denna strand, som vreda vågor plöja,
ty sekel efter sekel, tum för tum,
dess inre glöd skall den ur hafvet höja.
(Nyåret 1899.)
De dödas marsch.
Vi äro kolonnen, som trotsande står,
där lefvande fly eller stupa.
Vi känna hur lederna år efter år
blott växa sig starka och djupa.
Med sargade pannor och sårade bröst
ur grafvarna strider vår skara,
men hinnes ej mer utaf smädarens röst
och fruktar ej död eller fara.
Ty vapnet, som höjs af en lefvande arm,
i striden kan svigta och bräckas;
vår gärning förblifver, trots fiendens larm,
ett vapen, som aldrig kan fläckas! --
Vi känna, hur lederna år efter år
alltmera bli fasta och djupa.
Vi äro kolonnen, som segrande står,
där lefvande fly eller stupa.
Caesar.
"Se'n, då vår här till slut drog upp till storms emot staden,
såg jag en märkelig ting", -- så täljer den segrande Caesar, --
"värdig att tecknas i bok, och som väl kan väcka intresse.
Medan vid stadens port en Galler göt ifrån muren
slefvar af brinnande beck på vårt folk, som löpte till anfall,
riktade någon af oss en scorpios[1] skott emot vallen.
Straxt, då det slungades af, sjönk Gallem döende neder; --
och som träffade med nära nog matematisk säkerhet.
Genast följdes han dock af en annan, hvilken på stunden
upptog åter hans värf, tills, dödligt träffad i bröstet,
stungen af scorpio'ns gadd, han följt den förre till Hades.
-- Märkeligt nog, men knappt han segnat neder i döden,
förr'n af en tredje han följts, och då denne dräpts, af en fjärde,
och så en efter en, på en post, där döden var säker. --
Alla de träffades straxt af det dödande skottet, och alla
funno en efterföljare dock; -- högst märkligt och sällsamt!"
[1] Belägringsmaskin, som tjänade att afskjuta ett slags spjut,
Vercingetorix.
Caesar har segrat, -- ave, o Caesar!
strålande randas triumfens dag!
Roma, som jämt den segrande fjäsar,
fjäsar dig nu; dess hyllning tag!
Bifallet jublar: hell imperator!
sångerna stiga, där fram du drar,
slöddret beler likt skrockande skator
fursten, som fjättrad följer din char. --
Caesar, som vunnit seger och rike,
dräpt myriader till tidsfördrif,
aldrig, o Caesar, blir du min like,
låter för stridsbröders lif ditt lif!
Det var min seger: falla och frälsa! --
därföre går jag med pannan höjd
ännu en gång att segrande hälsa
solgudens unga, eviga fröjd,
trotsar som han hvar smädande stämma,
går i triumf min furstliga ban,
tills jag i blodets flöden som svämma
sjunker, som han i sin ocean.
Slafven sin röfvade glans må klaga,
gäckad af segrande tubors dån;
stark vill jag tiga och stolt fördraga
världskungapackets skräflande hån.
Väpnad som fältets taggiga tistel,
svigtar tyrannen för hösten till slut; --
härdig och stark som gudarnas mistel,
grönskar jag olyckans vinter ut.
Gryningens strimmor blodiga rysa,
stunden är kommen, dag bryter in. --
Låtom dess strålar lika belysa
bådas triumfer, din och min!
(20 februari 1899.)
Tryckfrihef.
(Efter _Sutsos_, från nygrekiskan.)
Nyss kom till mig en vän direkt från höga rådet:
"Nu få vi trycka fritt! -- gläds, Sutsos! fritt vi få det!
Se här den nya lag, hvartill jag väckt motionen;
den gått igenom nu och gillats af nationen.
Fri, fri är prässen, du! -- men lämna blott i fred
hvar man i staten, hvar minister,
och tig med deras vänners brister!
Fri prässen är; -- lägg endast pennan ned!
"Vid högsta domstoln ses min bror för lagen vaka,
min herr kusin har ock en bit af statens kaka,
det stycke själf jag fått är både skönt och saftigt,
men för vår prässfrihet jag likväl kämpat kraftigt,
och nu är prässen fri; -- men lämna blott i fred
hvar man i staten, hvar minister,
och tig med deras vänners brister!
Fri prässen är; -- lägg endast pennan ned!
"En vild reaktionär utaf det äkta skrotet,
han talte -- tusan vet hvarför! -- han talte mot'et!
Men fåfäng blef hans kamp för censorn och gendarmen; --
-- jag stod på prässens rätt; -- jag nära nog i harmen...
Kort, fri är prässen, du! -- men lämna blott i fred
hvar man i staten, hvar minister,
och tig med deras vänners brister!
Fri prässen är; -- lägg endast pennan ned!
"Så skynda dig och tryck, -- och skona oss blott ej,
och teckna hur du vill hvartenda konterfej!
Hur högt och vidt och bredt ditt gissel än må sträckas,
du utan preventiv censur med allt får gäckas,
ty prässen är ju fri; -- men lämna blott i fred
hvar man i staten, hvar minister,
och tig med deras vänners brister!
Fri prässen är; -- lägg endast pennan ned!"
Napoleons örn.
För en nordisk publik torde denna dikt behöfva en förklaring. -- Under
Napoleons triumfbåge, infälld i stenläggningen, ligger en rund
bronssköld bärande bilden af den kejserliga örnen. Såväl första som
andra kejsardömets lagar betraktade det som majestätsbrott att trampa
på denna örn, hvilket man lätt nog sig ovetande kan göra, då den
ligger "i golfvets plan"; och bildade den sålunda ett giller af samma
slag som Gesslers hatt.
Inunder triumfbågens hvalf af sten
man kejsarns örn hade gjutit.
Dess vingar glänste i solens sken,
som om aldrig blod på dem flutit.
Den gäckat krigets mördande lek
och mödrarnas bittra tårar;
den kufvat Europa med våld och svek
nu snart under åtta vårar.
Att sätta sin fot på dess herskarebarm
var mer än en dödlig vågat,
om än förtryckets tärande harm
i hela hans hjärta lågat.
Och folket förslafvadt med bäfvan såg
det hvalf öfver örnen man reste,
och vek åt sidan med skräck i sin håg
för dess blixt, som ur malmen hväste.
Men Hämden höll öfver örnen vakt
och siade om dess öden,
om kejsaretronens bräckliga makt,
som byggts på våldet och döden:
"Fast smickrarens tunga med uselt hån
djärfs Frihet förmätet häda,
skall Frihetens unge, trotsige son
en gång på din nacke träda!"
Paris 1892.
Marsch
för Vestankvarns landtmanna- och husmodersskola,
Vårt hopp är fast och fri vår håg,
vi vandra fram i hurtigt tåg,
mot målet raskt vi sträfva.
Här höfs ej tvekan eller fall:
det gryr en tid, då landet skall
af oss sin framtid kräfva.
Vårt land, vårt språk, vår rätt, vår sed,
kring dem vi sluta led vid led
en fast och modig skara;
kring dem, när mörkret tränger på,
vår vakt skall trygg och trogen stå
som skydd mot hvarje fara.
Vi värka gladt, att ljuset må
hvar dag allt mer och mera nå
till hvarje Nylands hydda,
ty hemmets tröskel är den vall,
som städs' i onda tider skall
vår goda sak beskydda.
Den sträfvan, som vid hemmets härd
har funnit skydd, skall våld och flärd
ej mer ur kosan leda,
och stå vi troget man vid man,
då skall ock Himlens hjälp försann
vår gärnings tillväxt freda.
II.
Askungen.
Askungs systrar ha gått på bal,
Askung är ensam hemma. --
Tyst är borgen. I loft och sval,
jungfruburar och riddarsal
höres blott ekos stämma.
Skrämd af dörrarnas tunga gnäll,
flyktar Askung till spiselns häll,
rädd och skygg i den mörka kväll,
där en skugga kan skrämma.
Ännu flamma på hällens härd
halfförkolnade bränder; --
men i lågan bor drömmens värld,
tappra prinsar med dragna svärd,
kungar och kungars fränder,
drakar, vaktande fagra mör,
slott af gull, dem en fläkt förstör,
glans af eld, som i vinden strör
skimrande sagoländer.
Slockna lågorna en för en,
glöden sprakar och knyster,
och likt hvirflande irrblossken
dansa gnistor kring härdens sten;
-- balen är lekfullt yster.
"Där är prinsen, och där är jag!"
ropar Askung med gladt behag,
ler och fröjdas i drömmars lag,
drömmens skönaste syster.
Tankfull ser hon på spiselns häll
bränderna tindrande glöda,
drömmer stilla och sorgset säll, --
glömmer, hela den långa kväll,
dagen af slit och möda.
Natten sänker sig tung och kall
rundt kring borgen och bygden all; --
Askung drömmer om kungens hall,
bränderna glindra röda.
Sigyn.
Länkad ligger Loke
smidd vid hårda hällen;
af hans söners senor
fasta fjättern fogats;
dystert rufvar dunklet
vidt kring vilda fjällen,
där förrädarn röner
straffet för sitt brott.
Stormen rasar rastlös,
sänd från Nåstrands slätter;
regnets strida strömmar
piska dolske dråparn;
på hans änne dryper
äspingen sitt etter; --
nidingen i nöden
ingen tröst har fått.
Tårögd skådar Sigyn
älskad makes möda,
ser hur bärgen bäfva,
då han rister repen,
styr sin väg till Valhall,
låter gråten flöda
vid Allfaders fötter
uti ordlös bön.
Vise guden väger
rätt och mildhet båda,
svarar så till Sigyn:
"Gå, och följ den falske!
Rätt har redan skipats,
nu må mildhet råda; --
stanna vid hans sida
blir din trohets lön.
"Du må dämma giftet,
lindra kval som brinna,
skydda makens skuldra
huldt mot nattlig nordan; --
den i makan möter
trogen tröstarinna,
nås ej mer af nöden,
känner intet kval."
Än i dag hon dämmer
giftets flod som flyter;
ungdom, fägring flykta, --
gärna hon dem gifver.
Trösten aldrig tryter,
ej sin tro hon bryter,
intill skymning skådas
uti gudars sal!
Köbenhavn, 1893.
La Gioconda.
Lionardo sjunger:
"Du ser, hur i skilda koppar
jag blandar på hundrade sätt
de färger, hvars skiftande droppar
grupperas på min palett.
Se'n skimra de dunkelt klara
på taflan i mörkt och grant, --
och taflan är färger bara; --
så ser det ju ut, -- icke sant?
Och dock, du vackra Gioconda,
min tafla är mer än så:
min tafla är ett Golconda
af aningar om oss två.
Nu ställer jag dig en fråga,
som plågat mig mången stund:
ditt ögas gäckande låga,
din gåtfullt leende mund,
de äro dock färger bara
och skimrande penseldrag,
som skola i bild förklara
din andes lefvande jag.
Ditt jag är en Skaparns aning
af allt, hvad han skönast sänkt
i dödlig och jordisk daning
och färger och tjusning skänkt;
ditt jag är tusenfaldt mera,
än tankar och känslor blott;
ditt jag är tusenfaldt mera,
än nånsin du själf förstått.
Så tyd mig ditt väsens gåta,
ditt innersta väsens lag, --
och värdigas mig förlåta,
om längtan har gjort mig svag."
-- När så min drömmande vånda
jag tolkat med sväfvande röst,
låg den vackra Gioconda,
snyftande vid mitt bröst.
Berr Willibald.
Herr Willibald sitter i riddaresal
allena en afton så särla,
och kvällsvinden fläktar så mild och sval
i Saalachs dal,
där borgen sig reser, allt Bayerlands stolthet och pärla.
Och riddaren drömmer om bragder och strid; --
för sanning och rätt vill han strida; --
hans dröm är en kamp uppå blommande lid;
han tjusas därvid
och fröjdas, ju mer honom tyckes att såren de svida.
Då nalkas en skepnad af höstdunkel farg; --
dess stämma knappt drömmaren väckte: --
Herr Willibald, hör mig! jag är en dvärg
från Untersberg;
kom, hjälp oss att kämpa mot jättarnas trolösa slägte!
"De tvungit oss länge att gälda sig skatt,
nu drifva de ut oss ur fjället;
men ändtligen ha vi i sinnet oss satt
att än i natt
oss rusta till strid, och i morgon ej vika ur stället.
"Du klappe på bärget blott, tre gånger tre,
och genast församlas vi alla;
hur dvärgar i kampen mot jättar sig te,
skall snart du se; --
för an oss, och vi skola veta att strida och falla!"
"-- Så sant som det höfves en riddares färd
att aldrig den värnlösa svika,
så visst som jag tror mig min vapensköld värd
och bär ett svärd,
skall jättarnas skara i morgon förgås eller vika."
Och skepnaden svinner, och riddaren går
att söka den nattliga hvila; --
men riddarens kvinna, fru Hulde, förstår
med smek och tår
att snärja hans samvet' i drömmar, som locka och smila.
"Du säge, att rosten se'n senaste krig
fördärfvat din sköld och ditt pansar;
mig grufvar för faran på bragdernas stig; --
kom, blif hos mig!
-- här väntar dig säkrare fröjd, än bland jättarnas lansar." --
Och åter det kvällas; den gråklädde dvärg
står åter vid riddarens sida:
"Vi drifvits med våld ur vårt fadernebärg,
vårt Untersberg; --
hvi lät du oss fåfängt din hjälp emot jättarna bida?"
"-- Mitt harnesk är fläckigt och rostig min sköld,
det vållar den långliga friden;
min mantel, mitt värn emot väta och köld,
en hemlig stöld
har röfvat ifrån mig, och därför jag svek er i striden."
"-- Ditt mod är förrostadt, och fläckad din tro,
och stulen din riddareära, --
och därför blott grafven skall skänka dig ro;
i den skall du bo,
se'n hela din ätt du till grafven fått sörjande bära!"
På Törnrosas bröllopsdag.
I tömhäcken utanför slottet sjunger en af prinsarna:
Djupt i skogen jag såg ett slott
skymta bland trädens stammar.
Rosor dolde med skott vid skott
takens tinnar och kammar.
Slottets sägen med tjusfull makt
månde min själ betaga:
rosenhäcken i trogen vakt
slöt den skönaste saga.
Sagodikternas kungamö
här af rosor betäcktes;
här hon sof som en blomst i frö,
tills hon af våren väcktes.
Först se'n hundrade år förgått,
skulle man henne vinna. --
Fåfängt stred jag mot blom och skott,
kunde ej vägen finna.
Fåfängt väg jag i häcken bröt,
snart den tvang mig att stanna,
likt en skrud om min barm sig slöt,
likt en krans om min panna. --
Nu, se'n hundrade år ha flytt,
har förtrollningen svunnit;
jag har vaknat till lif på nytt,
dock hvad mer har jag vunnit?
Fåfängt lät jag mitt unga lif,
fick det fåfängt tillbaka:
-- den jag älskat, min vårdröms vif,
blifvit en annans maka.
Fuimus Troes!
Se, dagen slutat re'n sitt lopp,
i purpur kvällen skiner,
i öster stiger röken opp
ur Ilions ruiner,
de gyllne västervågors kam
af Euros' fläktar fäjas; --
då reser sig i skeppets stam
gudinnans son, Aineias.
"Hör, Zeus, den frie mannens bön,
som ingen pröfning brutit!
I grus du slagit murens krön,
som kring vår borg sig slutit;
den bild vi skapat oss af dig
du låtit eld förtära;
du sändt oss ofärd, nöd och krig,
du krossat Tröjas ära;
"dock hvad du högst och bäst oss skänkt,
du jämt bevarat lika,
en tro, som intet tvifvel kränkt,
ett hopp, som ej kan svika.
Jag vet ej målet för vår färd,
vill dock min lott ej klaga:
den gud, som lofvat oss en värld,
har än ej lärt bedraga.
"Framåt! -- Se, bortom vågens skum
ett land min ande röjer,
där nyfödt gudars Ilium
mot skyn sitt fäste höjer! --
Från gruset af en svunnen prakt,
från brända hälgedomar,
jag styr emot min anings trakt
i lit till himlens domar!"
Ja, gudars ättling! styr blott ut
med oböjdt mod från stranden!
Ditt Ilion, som kämpat slut,
står upp på nytt ur branden; --
med Pallas' helga bild ombord,
med eld från tempelhärden,
snart når din stam Hesperiens jord
och väldet öfver världen!
Annabel Lee.
(Efter Edgar Allan Poe.)
I ett rike, som slutes i hafvets famn,
i en bygd som böljan fri,
fans en jungfru, hvars fagra och älskade namn
I mån nämna Annabel Lee, --
och ingen på hela den vida jord
har älskat och älskats som vi.
Jag var ett barn, och hon var ett barn,
och vår bygd var solig och fri,
men vi älskat, som älskog ej älska förmår,
jag och min Annabel Lee, --
med en kärlek, som afund hos änglarna väckt
mot två människobarn som vi.
Och därför drog åskbyn upp en dag
kring vår bygd, som var solig och fri,
och ur skyarna bröt den isande fläkt,
som dräpte min Annabel Lee;
och därför kom hennes högborna släkt,
-- som var mera mäktig än vi, --
och slöt henne in i en graf så stark,
min älskade Annabel Lee.
Ty de vredgades, himmelens änglar i skyn,
att de ej voro sälla som vi:
se därför, -- och folket vet det förväl
i vår bygd, som var stolt och fri, --
kom den isande ilen från himlens bryn
att skörda, att mörda min Annabel Lee.
Men vår kärlek var mer än den kärlek, som brann
hos många långt äldre än vi,
-- som veta långt mera än vi, --
och trots himmel och afgrund vi älska hvarann,
och vår kärlek är evigt fri,
och de kämpa förgäfves att slita min själ
från den själ, som var Annabel Lee.
Ty hvar måneljus kväll går jag ut ur mitt tjäll
för att möta min Annabel Lee,
och de stjärnor som gå i det nattliga blå,
se, de blicka som Annabel Lee,
och i vågornas ljud jag förnimmer ett bud
från min älskling, min älskling, mitt lif och min brud,
och min själ är hos Annabel Lee, --
i din graf vid det brusande haf, du min Annabel Lee.
Kungen i Drömborgs sal.
Den tid, då unge kungen
satt fången hos drottning Kval,
de göto gift i vinet
han drack ur sin pokal.
Nu sitter han fri och mäktig
i Drömborgs höga sal,
men giftet han drack som fånge
hans bästa styrka stal.
Han skådar med liknöjdt öga
tornering, jagt och bal, --
han vet att snart är lyktadt
hans unga dagars tal.
På heden.
Öfver hedarnas blomstrande, rodnande ljung
drar min hingst i sporrsträck fram,
och min falk, som jag släppt emot himlens sky,
stiger högt öfver bärgets kam,
och jag eger ej mer än en falk och en hingst
och min rätt att dra' i galopp
öfver hedarnas blomstrande, rodnande ljung,
som en stormvinds trotsiga lopp.
Själfve konungens dotter af Engeland,
om hon visste, hur rik jag är,
skulle följa mig gärna, det vet jag förvisst,
på min jagt öfver heden här!
Seatons hämd.
Hvem stormar fram på löddrig häst
i nattens dunkla famn? --
En skottländsk krigare det är,
och Seaton är hans namn,
en skottländsk krigare det är,
hvars ära blifvit kränkt:
kung Gustafs hand mot Seatons kind
till skymfligt slag sig sänkt.
Den smälek, som han lida fått
af kungens vreda mod,
-- det vet den tappre Seaton väl, --
kan aftvås blott med blod;
men kungens lif han håller mer
än egen ära kärt,
fast lifvet, se'n han äran mist,
syns honom intet värdt,
och därför flyr han lägret nu
i vild och rastlös färd;
han stormar hän på löddrig häst
ut i en natthöljd värld.
* * *
Hvad nu? -- var det väl ekots klang,
som till hans öra gick?
Han ser sig om, -- en ryttare
syns för hans häpna blick,
en ryttare, som skyndar fram
uti hans egna spår
och följer utan rast och hejd
hans väg, hur än den går.
"Är det en skugga, som min färd
i natt och mörker följt
på stridshäst lika snabb som min,
med hufvu't mantelhöljdt?
"Är det min skymf, som tagit an
en hamn af kött och blod?
Vill den mig följa på min flykt
och släcka ut mitt mod?"
Han frågar, -- skepna'n ger ej svar,
den mäler ej ett ord;
de ila fram på rastlös färd
utöfver Hallands jord.
Då sol i öster grydde,
de följde samma stråt;
då sol går ned, har dagen
ännu ej skiljt dem åt.
Så nå de ändtligt gränsen
vid Laganälfvens strand;
de sätta öfver älfven
och hinna Danmarks land.
* * *
Men knappt utöfver strömmen
den ädle Seaton hann,
den skepnad, som hans kosa följt,
sin mantel uppslog han; --
kung Gustaf själf för ryttarn stod;
eld i hans öga brann.
* *
Och Seaton stannar, undrande
hur ändas skall hans färd; --
då nalkas honom kungen
med blankt och draget svärd:
"Du lidit nyss en blodig skymf,
som blodig hämd begär;
i Sverge var jag konung,
vi äro likar här.
"Välan, om ej den skam du led
du mig förlåta kan,
sitt af och drag din värja;
-- här stå vi man mot man!"
* *
Men Seatons blick af tårar höljs,
han böjer knä mot jord;
då reser kungen honom upp,
förrän han talt ett ord.
Det bålda riddarparet se'n
mot hemmet sig beger; --
så ädle män, som desse två,
ser jorden aldrig mer.
Ty kungens blod på Lützens fält
har färgat marken röd,
och innan kvällen Seaton föll
att hämnas kungens död.
III.
En vårvisa.
Min älskling, min älskling, du enda, du kära,
som aldrig jag sett och som aldrig mig såg,
se, björkarna knoppar och vårhängen bära,
och vårsolen ler öfver dansande våg! --
Jag vet att du längtat, jag vet att du hoppats,
jag vet att du svikits af hoppet, som jag,
-- men låtom oss tänka, att björkarna knoppats
och vårsolens guld uti böljorna droppats,
att fira vår dröm om hvarandra i dag!
Min älskling, min älskling! -- I skogarnas sköte
jag vet att du eger en drömmande sal; --
dit vandrar min tanke att söka ditt möte,
när foglarna sjunga och vårgöken gal.
Jag vet att du sitter i vårsolens glitter
och längtar, och bidar mig dag efter dag,
och lyssnar till foglarnas jublande kvitter,
och varder i hågen så sorgsen och bitter,
och sörjer och gråter så ensam, som jag.
Göken.
Förr var ditt hjärta ett fogelbo
med näpna små tankeungar,
som alla sämjdes i godan ro
och trodde sig födda till kungar.
Göken smög i ditt bo ett ägg,
som gömde en envåldsförste.
Nu har han brutit ur skalets vägg
och blifvit af kullen den störste;
alla han kastar ur boet då,
ty själf vill han ensam regera. --
Ja, stackars de andra tankarna små,
kärleken tål dem ej mera!
En bröllopsvisa.
Stå upp, du älskade, enda,
ur bädden af ros och viol!
Re'n morgonens strålar blända
och skogen stämt sin fiol;
en brusande bris från väster
i brudsången stämmer in; --
naturens hela orkester
är vorden min och din!
Nu vill jag dig jublande sluta
till barmen, lycklig och rik,
när drömmarnas bröllopsskuta
oss bär öfver vårljus vik.
Låt älfvorna sköta styret
och tänka på skot och stag! --
man är väl kvitt bestyret
på själfva sin bröllopsdag!
Tids nog må sorgerna komma
att ansa rosornas växt
och späcka med punkt och komma
vår glädjes brusande text; --
nu knoppas videt och sälgen
och blomster af tusen slag;
i dag må vi hålla hälgen,
i dag är vårt bröllops dag!
Apeln.
Ute på skäret en apel i blom
sträckte mot solen sin krona; --
o, då jag såg den så snöhvit och from,
hvarför förgat jag att skona?
Ofta jag rodde dit ut i min båt,
blomprydde stäfven och toften,
aktade föga på blomdaggens gråt,
gladdes åt färgen och doften.
Nyss, se'n jag rott mig i solskenet trött,
åter till skäret jag nådde:
trädet stod sörjande, armt och förödt;
intet det skänka förmådde.
Ack, huru ordlös dess klagan ock var,
tycktes den tydlig för dåren:
"önskar du frukter för kommande da'r,
sköfla ej blomstren om våren!"
Skymning.
När engång solen har sjunkit ned
bak dunkelt blånande fjäll
och trastens toner ha tystnat
i drömmande sommarkväll,
då vill jag sitta på skärets strand
och lyssna till vågens saga,
och lyssna utan att hoppas,
och minnas utan att klaga.
När alla klockor klämtat tolf.
När alla klockor klämtat tolf
och det är tyst i natten,
och månens stråle dallrar klar
på vikens lugna vatten,
när öfver min verandas golf
blott vindar sväfva svala,
och endast minnet dröjer kvar,
vid hvilket jag kan tala,
då vill jag kalla fram din bild
ur minnets dolda riken,
då vill jag ändtligt gråta ut
och nämna mig besviken, --
då tar en vind min klagan mild
och strör den ut kring fjärden,
när midnattsklockan klämtat slut
och det är tyst i världen.
Från en ångbåtsresa.
Sorgset trotsiga svall, som svinner
bortom synrandens fjärran blå,
likt min tanke du slutligt hinner
hemmets flyende kust ändå!
Svarta rök, som i ringlar dröjer
högt i himmelens klara blå,
likt en viftande duk du röjer,
hvad i fjärran jag tänker på!
Klaga ej.
Klaga ej att lifvet svek
dina bästa drömmar; --
gläds att aldrig drömmens lek
bands af lifvets tömmar!
Klaga ej att drömmen svann,
då den glödde skärast; --
gläds att du i drömmen vann
allt, som blef dig kärast!
Blott engång skall du älska.
Blott engång skall du älska,
om rätt du sjunga vill;
de starke och de trogne,
dem hörer sången till.
Blott engång skall du älska,
om rätt du sjunga vill, --
ty troheten och sången,
de höra sorgen till.
Blott engång skall du älska.
Jag är så rädd att skada dina vingar.
Jag är så rädd att skada dina vingar,
du vinterns vackra, hvita, hvita flinga!
Min andning kunde smälta dina vingar,
min varma ande kunde död dig bringa,
du vinterns vackra, hvita, hvita flinga! --
jag ville ha' dig hel och hvit och fager, --
så stjärhefager, som du nyss fått svinga
från sky till jord i solljus vinterdager.
Jag är så rädd att skada dina vingar.
Till ------.
Rår lutan för,
då du på gyckel falskt den rör,
att fult och skärande hon klingar? --
och tror du väl,
musik kan ljuda ur min själ,
då själf du den till missljud tvingar?
Till Cynthia.
Skönast lyser stjärnan, när kvällens skyar
sväfva, slöjor lika, framfor dess fackla,
ömsom röja, ömsom till hälften dölja
himmelska lågan.
Fagrast brinner kärleken, re'n besvarad,
anad stundom, stundom till hälften bortskymd,
ständigt åter yppad, då ögat möter
älskade blicken.
Se hur purpurn stiger på dina kinder,
skåda andlös in i ditt vackra öga, --
kan väl Eros' slutliga seger skänka
fullare sällhet?
Till Lesbia.
Falska flicka! kunde du endast ana
all den sorg, som fyller ett trofast hjärta,
när det, tändt af vårlig och hoppfull kärlek,
sviks och förhånas,
visste du det kval, som den trogne lider,
nändes säkert ej du ditt löfte bryta; --
dock ditt kalla, flyktiga, falska hjärta
anar det icke!
Reflexer.
Där flög utöfver gatan en stråle gyllne ljus,
vid det att nyss du öppnade din ruta, --
en återglans af solen, som skiner på ditt hus
så grant, som om den aldrig tänkte sluta.
Men skymmes den af skyar är återglansen slut,
om än du öppnar fönstret så det skräller, --
och sviker du min kärlek, så dör min kärlek ut,
och inga visor får du af mig häller! -- -- --
Afton.
Där vågorna kyssa stranden
i skimrande oskuldshvitt
och glöda och drömma fritt
i den döende aftonbranden,
jag hörde en sång förutan ord,
som steg ur haf, ur luft och ur jord
vid böljornas lugna ackord, som de sorlande smekte ur
sanden.
Jag satt och drömde. I dröm jag såg
min vårdikts brud som en snöhvit våg
och mig själf som klippa vid stranden.
Och kring oss ur haf och luft och jord
steg sången allt högre utan ord
i den döende aftonbranden.
Vår.
Det är glans af sol kring ditt ljusa hår,
det är hopp i ditt trötta öga,
din panna är hvit, som när träden snöga
sin blom i den tröttade vandrarns spår; --
kring hela ditt jag är en doft af vår.
Så ljus som häggen i blomning står,
när vårens aningar stiga,
så tyst som trasten i drömfullt snår,
när lyckan bragt den att tiga,
så blyg som fjärdarnas sommarvind,
som smeker din lock förtegen,
du bidar mig blid, med rodnande kind,
min egen!
Så länge ett hjärta af sorgen bräns...
Så länge ett hjärta af sorgen bräns
och en like på fröjd är arm,
mitt hjärtas fröjd som en börda käns,
fast skatter jag eger förutan gräns
af solljus vår i min barm.
Jag ville jag kunde kring världen strö
min glädje i jublande sång,
och tjusa, låga, fröjdas, och dö,
se'n jag sett den slå rot likt ett ädelt frö,
se'n jag rätt fått fröjdas en gång!
IV.
Till en fröken.
Här ser du mitt sjuka hjärta!
Jag lägger det för din fot,
väl kryddadt med vackra känslors
gråtlockande pepparrot.
Kanhända tåras ditt öga
allt af den rotens kraft;
då tror jag, att för min smärta
du värkliga tårar haft,
och drömmer, att ljusare öden
dock le min kärlek mot,
och glömmer, att tårarna komma
af rifven pepparrot.
Sorg och trösf.
Sången är af sorg upprunnen,
men af sång är glädje vunnen.
På fältet en vårens blomma
slog upp sitt öga så gladt,
och oskuldens fägring prydde
dess doftande purpurskatt.
Af solens varmaste strålar
hon drack, utaf sällhet tjust,
och tänkte: "hur skön är världen,
hur allting är gladt och ljust!"
Men just när hon drömde som gladast,
så kom där en fläkt från nord,
som röfvade kronans vällukt
och nedbröt stängeln till jord.
Men så snart något skönt i världen
förhärjadt och vissnadt fans,
uppträder en skald på dess aska
med lyra och lagerkrans,
och måste man äfven gråta,
då det sköna i världen dör,
så får man till tröst beskratta
de dikter, som skalden gör.
Resignation.
När hvarje timme flätar en vidja i min korg,
då är det bäst att hålla tand för tunga; --
det är för svårt att rimma på "smärta" och på "sorg",
och inga glädjevisor vill jag sjunga.
Ty aldrig kan jag stämma min sträng till muntra slag,
om ingen flicka lyssnar, när jag diktar;
jag får väl söka lefva förutan flickor, jag,
och tiga blott, när lefnadsmodet sviktar.
Nej, bäst är det jag hänger mitt strängaspel på vägg
och mina dikters slott i spillror krossar,
och söker bli förnuftig och lägga mig till skägg
och plugga skick och vett i lata gossar.
Hexan.
En hexa instämd blifvit
för höga rådets rätt;
att hon sin själ förskrifvit
bevisas klart och lätt.
"Hon bygger kasteller och städer
i luften, det leda skam;
hon klär sig i gyllne kläder,
fast hon är fattigmans barn;
"hon vet att folk förblända
och synas fager och skön;
hon söker synen förvända
på kvinnornas hela kön."
Och hexan allt bekände,
till bålet man henne drog,
och bödeln brasan tände,
och lågan mot himlen slog.
Hennes blickar voro så varma,
så tungt hennes smärtas stön, --
jag bad om nåd för den arma,
men fick ett gapskratt till lön.
På höga rådets estrader
man skänkte det föga vigt,
jag själf var ju hexans fader,
och hexan var min dikt.
Det skönas begrepp.
Du satt och fållade sakta
på näsdukshörnet en flik,
jag läste högt ur en lunta
"Det skönas metafysik."
Hvad Vischer och Ruge förklarat,
det stod där i tydligt prent;
där kommo i ändlösa banor
"Idée" och "Begriff" och "Moment".
När se'n vi slutat kapitlet,
min hjärna surrade kring:
af alla de många begreppen
begrep jag ingenting.
Jag stödde hufvu't mot armen,
som låg på ditt arbetsbord,
och frågte i full förtviflan:
"Förstod du ett endaste ord?"
-- Du svarade ej; -- kring läppen
ett leende lekte blott;
ditt vackra öga, det lyste
så själfullt och himmelsblått;
jag lyfte mitt värkande hufvud
och såg i din blick en stund, --
och strax begrep jag alla
det skönas "moment" i grund.
Matematikerns kärleksförklaring.
Du Z af mitt lifs impulser alla,
du x uti min lefnads ekvation,
-- ack, annulera ej mitt hopps funktion!
Låt ej min lifslusts variabel falla,
tills den blir 0, tills den blir negativ, --
kom och med mig en salig summa blif!
Mitt hjärtas slag liksom kvadraten ökas
utaf den tid, då jag dig skåda får;
till maximum min sällhets kurva når,
när af ett löje dina läppar krökas,
så böjligt veka som en sinoid
med konisk grop i kinden där bredvid.
O, låt min arm tangerande sig sluta
omkring din midjas hyperboloid!
Låt under loppet af en ändlös tid
min sällhet vecklas ut längs en voluta,
hvars kurva i en ständigt större ring
skall gripa uti lifvets plan omkring!
V.
Rosen.
(Fritt efter _Ronsard_.)
Goda flicka, låt oss båda
gå att skåda
rosen, väckt af solens kyss,
se, om än dess purpurflamma
är densamma,
tycks så lik din kind som nyss!
Ack men se! dess blomsterfägring
likt en hägring
re'n förströtts af vindens flägt!
Se hur snabbt all skönhet svinner
och förbrinner
i minutens andedrägt!
Därför, låt oss icke tveka,
endast leka
älskogs ljufva lek till slut! --
låt oss yra, låt oss drömma,
glada, ömma,
förr'n vår ros har blommat ut!
Sonett 1.
(Efter franskan.)
Jag läste nyligen en tänkvärd saga,
som lärde klerker satt i rim på pränt,
hur satan mäktar kvinnoskepnad taga,
och hur han härtig Richards syn förvändt.
Som fager mö han riddarns kärlek tändt
och fick som hustru till hans fäste draga; --
men då han ändtligt börjat osa brändt,
var Richard karl att djäfvuln själf förjaga.
Vid kungens hof, trots äfventyr som dessa,
vår härtig tjuste snart en ung prinsessa; --
om år och dag han nämnde henne sin.
Se'n dess är härtigen helt visst den herre,
som bäst kan säga, hvem som bråkar värre
och skriar högre, -- kvinnan eller hin.
Sonett 2.
(Efter franskan.)
Var icke ängslig, då rivalers pris
din älskarinnas sinne tyckes lifva;
fast kvinnan ständigt njöt af tom kurtis,
i nödens stund skall hon dig trogen blifva.
Om än en gång i Edens paradis
hon egde änglar att sin tid fördrifva,
hon skulle helt sin tro åt Adam gifva:
så gjorde Eva; däri var hon vis.
Men fastän Adam, som oss skriften lärer,
var skönst af allt bland världens åtta sfärer
och utan mått förälskad i sitt vif,
och fast hon ensam egde denne mannen,
hon hällre lyssnade till själfve fannen,
än utan smicker hon fördref sitt lif.
Två sonetter
öfver "Natten" af Michel-Angiolo.
1. Strozzis epigram.
La Notte, che tu vede in si dolce atti
Dormire, fu da un Angelo scolpita
In questo sasso, e perchè dorme ha vita; --
Destala, si no l' credi, e parleratti.
Hur härligt skön! -- Vid hennes marmorläger
hvem stannar ej, af tjusnings eld betagen?
En Ängel mäjslat henne, som man säger; --
gå, skåda själf, och du får syn för sagen.
Betrakta blott till först de väna dragen,
och vittna se'n, hvad ryktets sanning väger;
ty hennes urbild är från himlen tagen;
så fagert lif ej denna jorden äger.
Hvad säger jag? -- Du väna slumrarinna,
du är ej blott ett mäjsladt marmorstycke;
nej, du har lif, så visst som någon kvinna!
Om någon tviflar se'n till dessa salar
han kosan styrt, uppå din läpp han trycke
en dristig kyss, -- och lyssne, hur du talar! --
2. Stodens svar.
Grato m'è il sonno e più l'esser de sasso;
Mentre che'l danno e la vergogna dura
Non veder, non sentir m'è gran ventura;
Però non mè destar; deh! parla basso!
Michel-Angiolo.
Jag tycks dig då för skön för denna världen? --
Ett under ej, att jag så fager blifvit;
en konstnärs hand min gudasjäl har rifvit
med våld ur himlens sköt' från skaparhärden.
Med hugg på hugg han se'n den arma drifvit
att uti marmorns fängsel ända färden; --
men då han lifvets skänk åt stoden gifvit,
hon vaknade, såg kring sig, -- såg, hur flärden
har gripit eder själ, Italiens söner,
hur guld och lust er hela kärlek äga,
hur litet tro och dygd för er kan väga.
Förskräckt förbannade hon lifvets gåfva:
"Af den", hon sad', "jag endast smärta röner;
haf nåd med mig, låt mig för evigt sofva!"
Sonett 3.
(Efter franskan.)
Mitt lif har sin mystèr, min själ sin gömda plåga;
den väcktes af en blick, som du mig engång sändt,
men allt intill min död skall ej du se min låga;
den evigt döljas skall för ögat som den tändt.
Passionens vilda ras skall aldrig bli dig kändt; --
må ödet än mitt mått af namnlös smärta råga,
jag skall det bära tyst, och vill dock aldrig våga
att yppa dig den eld, som har mitt lif förbränt.
Och skaptes än af Gud ditt oskuldsfulla hjärta
för tillit blott och tro, -- min trånad och min smärta
skall ej i veklig bön till dina öron nå.
En gång kanske du skall på dessa rader blicka
och spörja undrande: "Hvem är väl denna flicka?"
-- men hvem jag sjungit om, det skall du ej förstå.
Rosor och myrten.
(Atheniensisk bordsvisa.)
Under rosor och myrten jag döljer mitt svärd,
likt Athenarnes kämpar, den dag
då de dråpo tyrannen vid festsmyckad härd
för att värna vår frihet och lag.
Min Harmodios! älskade hjälte och vän!
på de sällas elysiska ö
du dväljes bland forntidens yppersta män, --
och jag vet, att du aldrig skall dö!
Under rosor och myrten jag döljer mitt svärd,
likt Athenarnes kämpar, den dag
då likt hälgade offer de gåfvo som gärd
sitt lif för vår frihet och lag.
Harmodios, älskade hjälte och vän,
som höjde mot våldet ditt svärd,
du lefver bland forntidens yppersta män,
och ditt rykte skall fylla en värld!
Lakonisk stridssång.
i tre körer.
ÅLDRINGARNA:
Frie lakoner
voro vi.
MÄNNERNA:
Hvad I voren,
äro vi.
ÅLDRINGARNA:
Hvad vi äro,
vaden I.
MÄNNERNA:
Frie lakoner
äro vi.
GOSSARNA:
Hvad I ären,
varda vi.
ÅLDRINGARNA och MÄNNERNA:
Ännu stoltare, än vi!
***END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK DIKTER AF ALCESTE***
******* This file should be named 62540-8.txt or 62540-8.zip *******
This and all associated files of various formats will be found in:
http://www.gutenberg.org/dirs/6/2/5/4/62540
Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.
Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.
START: FULL LICENSE
THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.
Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works
1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.
1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.
1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.
1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.
1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:
This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
most other parts of the world at no cost and with almost no
restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
under the terms of the Project Gutenberg License included with this
eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
United States, you'll have to check the laws of the country where you
are located before using this ebook.
1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.
1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.
1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.
1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.
1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that
* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
within 60 days following each date on which you prepare (or are
legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
payments should be clearly marked as such and sent to the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation."
* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
License. You must require such a user to return or destroy all
copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
works.
* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
receipt of the work.
* You comply with all other terms of this agreement for free
distribution of Project Gutenberg-tm works.
1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.
1.F.
1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.
1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.
1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.
1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.
1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.
Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.
Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org
Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation
The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.
The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact
For additional contact information:
Dr. Gregory B. Newby
Chief Executive and Director
[email protected]
Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation
Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.
The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate
While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.
International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.
Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate
Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.
Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.
Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.
Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org
This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
