The Project Gutenberg EBook of Renlighet och frisk luft, by Hjalmar Öhrvall
This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org/license
Title: Renlighet och frisk luft
Author: Hjalmar Öhrvall
Release Date: June 27, 2012 [EBook #40094]
Language: Swedish
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK RENLIGHET OCH FRISK LUFT ***
Produced by Tor Martin Kristiansen, Therese Wright and the
Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net
STUDENTFÖRENINGEN VERDANDIS SMÅSKRIFTER. 84.
Renlighet och frisk luft
af
HJALMAR ÖHRVALL,
professor.
Andra genomsedda upplagan.
(Fjärde tusendet.)
STOCKHOLM.
ALBERT BONNIERS FÖRLAG.
Innehåll:
Renlighet och frisk luft.
1. Nyttan af frisk luft 3.
2. Hvad är orsaken till luftförskämningen 3.
3. Förruttnelsegaser och antropotoxin 5.
4. Tillfälliga orsaker till luftförskämning 7.
5. Hvad är frisk luft? 8.
6. Huru skola vi erhålla frisk luft i våra bostäder? 10.
7. Luftväxling 11.
8. Kroppens och klädernas renhållning 13.
9. Bostadens renhållning 16.
STOCKHOLM.
ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1900.
1. Nyttan af frisk luft.
Hur angenämt och upplifvande det är att vid utträdandet ur ett kvaft
rum insupa den friska luften i det fria, torde litet hvar erfarit,
liksom å andra sidan äfven obehaget af att längre tid nödgas uppehålla
sig i öfverfyllda lokaler eller boningsrum med dålig luft. Och i detta
fall, liksom i så många andra, ger oss vår omedelbara känsla en ganska
god fingervisning om hvad som för oss värkligen är nyttigt eller
skadligt. Erfarenheten har till fullo visat, att längre tids vistelse
i dålig luft medför en mängd olägenheter: allmän svaghet, bristande
matlust, bleksot, ringa motståndskraft mot hvarjehanda sjukdomar
o. s. v., medan å andra sidan den friska luften vid de s. k.
luftkurorterna vid hafskusten, på fjällen, i skogarna visat sig vara
ett bland de värksammaste medel att behandla och förekomma de mäst
olikartade sjukdomar. Det är lätt att inse, att värkan i det senare
fallet sker indirekt, således att organismens egen lifsvärksamhet och
förmåga att motstå och befria sig från skadliga inflytelser i hög grad
ökas och befordras. Den friska luftens nytta liksom den dåliga luftens
skadlighet är icke längre omtvistad, om också icke ännu på långt när
så allmänt insedd, som den borde vara.
2. Hvad är orsaken till luftförskämningen?
Frågar man åter hvad det är, som gör luften i våra boningsrum och
samlingslokaler dålig, så måste man tillstå, att denna viktiga fråga
ännu icke är på ett tillfredsställande sätt besvarad. Det är
emellertid af stort inträsse att se huru åsikterna härvidlag ändrat
sig. Som bekant utgöres luften hufvudsakligen af en blandning af
omkring 21 viktdelar syrgas och 78 delar kväfgas; hvartill kommer små
mängder af vattengas, kolsyra (2-5 delar på 10,000 delar luft) samt af
flera, på de sista åren upptäckta gaser (argon, helium, krypton, neon
m. fl.), hvilka emellertid icke synas hafva någon praktisk betydelse.
Af dessa luftens beståndsdelar är syrgasen för lifvet fullkomligt
oundgänglig. Lifsprocesserna i vår organism bestå till väsentlig del i
en långsam förbränning; bränslet tillföres organismen genom den
intagna födan; men liksom det i en vanlig eldstad kräfves icke blott
bränsle utan äfven tillträde af luftens syre, så måste äfven inom
organismen syrgas i tillräcklig mängd tillföras, hvilket som bekant
äger rum genom andningen. Hindras luftens tillträde, inträffar
kväfning i det ena fallet såväl som det andra. Förbränningen sker i
kroppens särskilda väfnader, framför allt i musklerna, och härvid
alstras, liksom vid vanlig förbränning i en eldstad, bl. a. kolsyra,
som bortgår med den utandade luften.[1] Den inandade luften förlorar
sålunda omkring 5 procent syrgas och den utandade innehåller i stället
omkring 4 procent kolsyra jämte åtskilligt vatten i gasform.
Kväfvemängden är ungefär densamma i den in- och utandade luften.
Kväfgasen är indifferent; den kan icke underhålla förbränningen, men
är trots namnet icke giftig eller kväfvande mer än andra indifferenta
gaser, såsom t. ex. vätgas m. fl. Så snart syrgasens betydelse blifvit
insedd, trodde man helt naturligt, att luften i slutna rum blir dålig,
emedan syrgasen småningom förbrukas genom människors andning. Men
noggranna undersökningar visade snart, att så icke kan vara fallet.
Endast i mycket små, hermetiskt slutna rum kan sådant inträffa, t. ex.
då människor kväfvas i en tillsluten kista o. d. Men våra boningsrum
äro aldrig så täta, och äfven om alla springor tillslötes, går luften,
såsom i det följande skall visas, så pass obehindrat tvärs igenom
väggarna, att den förbrukade syrgasen hinner ersättas. Noggranna
analyser ha visat, att till och med i starkt öfverbefolkade lokaler
luftens syrhalt aldrig understiger 20 procent, således icke är
nämvärdt mindre än i det fria.
[1] Jämfr Verdandis småskrifter n:o 41, _Palmær_, _Elden_.
Då man å andra sidan fann, att kolsyra icke är så indifferent som
kväfgasen, utan inandad i större mängd medför döden, var det ej
underligt, att man nu sökte orsaken till luftförskämningen i den vid
förbränningen bildade _kolsyran_. Kolsyra utandas af alla människor,
och det är ej svårt att uppvisa, att luftens kolsyremängd i
öfverbefolkade lokaler är betydligt förökad. Den åsikten att det är
kolsyran som fördärfvar luften, torde vara den förhärskande bland
allmänheten; åtminstone ser man den ännu framställas i åtskilliga
läroböcker, populära skrifter m. m. Men bland vetenskapsmännen är den
för länge sedan öfvergifven. Luftens kolsyrehalt, som i det fria
växlar mellan 2 och 5 delar på 10,000, stiger äfven i öfverbefolkade
och illa ventilerade skollokaler, värkstäder, kaserner och teatrar
sällan öfver 7 på 1,000, och denna kolsyrehalt är ej tillräcklig att
förklara den dåliga luftens värkan. Man kan utan minsta olägenhet
inandas luft med vida större kolsyremängd. I vissa grottor utomlands,
som t. o. m. användas vid luftkurer, stiger luftens kolsyrehalt ända
till 20 delar på 1,000; och erfarenheten från dessa grottor visar, att
en sådan kolsyrehalt i alla händelser icke värkar skadligt. På dessa
och andra grunder har man öfvergifvit hypotesen om kolsyran som
orsaken till luftförskämningen. Men hvad kan det då vara? Ja, härpå
kan man ej ännu svara med visshet. Så mycket tyckes emellertid redan
nu vara tydligt, att luften liksom vattnet kan förorenas på många
olika sätt, och ser man sig om efter källor till föroreningar, så
saknas de ingalunda.
3. Förruttnelsegaser och antropotoxin.
Vid vissa jäsnings- och förruttnelseprocesser bildas ytterst giftiga
ämnen, som man kallat ptomainer och toxiner, och hvaraf många lätt
öfvergå i gasform; det är ganska säkert, att sådana spela en viktig
roll vid luftskämningen, låt vara, att de icke ännu äro närmare
kända. Sådana förruttnelseprocesser kunna äga rum på vår egen kropp.
I dammet finnas talrika mikroskopiska organismer af olika slag, som i
afsöndringarna från hudens svett- och talgkörtlar kunna inleda sådana
processer; och det är klart, att detsamma kan äga rum i klädesplagg,
som upptagit dylika afsöndringar. Hur lätt sådan förruttnelse kan
inträda inser man, om man t. ex. erinrar sig, hur vidrig lukt somliga
personer, som lida af stark fotsvett, kunna sprida omkring sig.
Svetten luktar icke märkbart när den afsöndras utan först när den
ruttnar; förhindras detta genom noggrann renlighet eller en smula i
strumporna inströdd salicylsyra, förekommes den elaka lukten, utan att
svettafsöndringen upphör. Men icke blott på hudytan och i kläderna kan
sådant försiggå. I munnen på nästan alla människor frodas en hel flora
af mikrober, som kunna föranleda sönderdelning af munslemmet och i
munnen befintliga maträster, hvilket vid allt för bristfällig
renhållning af munnen, hälst när ihåliga tänder försvåra densamma, ger
sig tillkänna genom s. k. dålig andedräkt. Här finna vi således en
annan källa till luftförskämning. Men äfven i näsan, svalget, öronen,
luftrören och lungorna kunna vid åtskilliga sjukliga tillstånd
förruttnelseprocesser försiggå (såsom vid vissa former af kronisk
snufva o. s. v.), som på ett kännbart sätt fördärfva luften i
omgifningen. Härtill komma tarmgaser m. m.
Några forskare påstå nu på grund af anställda försök, att alldeles
friska och så att säga in- och utvändigt fullkomligt rengjorda personer
icke förgifta luften i tillslutna rum (frånsett kolsyrebildningen, som
icke har någon praktisk betydelse); men andra hafva kommit till motsatt
resultat och påstå, att den utandade luften innehåller ett gift, som ej
härrör från orenlighet, utan hör till kroppens fysiologiska afsöndringar.
Man har kallat detta förmodade gift för _antropotoxinet_ (af antropos
människa och toxon gift). Detta är emellertid en ännu oafgjord fråga,
hvars besvarande vore af mycket stor både teoretisk och praktisk
betydelse.
4. Tillfälliga orsaker till luftförskämning.
Oafsett detta luftens ständiga, normala förorenande af människor (och
djur) kan den naturligtvis äfven försämras och fördärfvas genom mera
tillfälliga eller lokala orsaker, hvarpå några exempel här må anföras.
I fråga om gasformiga föroreningar bör man sålunda lägga märke till,
att jäsnings- och förruttnelseprocesser liknande de förut omnämda
naturligtvis kunna förekomma i all möjlig smuts och orenlighet, hvar
den än må finnas, och föranleda luftförskämning.
En annan giftig gas, känd sedan gammalt, är koloxiden, som gör
_koloset_ så farligt. Själf är den utan lukt, men förekommer
lyckligtvis vanligen blandad med andra gaser, som röja dess tillvaro;
så icke blott i det vanliga oset, utan äfven i _lysgas_, som
visserligen till största delen består af illaluktande kolväten, men
som egentligen är farlig genom sin halt af koloxid. Vidare bör nämnas
_tobaksrök_, som utom kolpartiklar innehåller gifter i gasform, icke
blott nikotin utan äfven vissa vidbrända, ej så noga kända ämnen. Att
tobaksrök värkar giftigt, därom kan enhvar, som icke genom långvarigt
bruk af tobak gjort sig relativt okänslig för dess invärkan, öfvertyga
sig, om han vistas en afton i någon af de otaliga, nästan oundvikliga
tobaksatmosfärer, hvarmed rökare ännu i våra dagar obekymrat förgifta
icke blott sig själfva utan äfven sina (icke tobaksbehöfvande)
medmänniskor.[2] Vidare _os_ från rykande ljus och lampor, os af damm,
som blir svedt på rödheta kaminer; samt dålig lukt från våta skodon,
skämda matvaror, smutsigt linne, orena kläder o. s. v. Om man pröfvar
med näsan luften i en förut en tid tillsluten garderob, kan man i
allmänhet omedelbart konstatera, att kläder kunna spela en roll i
fråga om luftförskämning.
[2] Jmfr Verdandis småskrifter n:o 62 och 63, _Santesson_, _Om
tobak_, s. 29.
Huruvida _arsenikhaltiga tapeter_ (som numera sällan förekomma i
handeln) förgifta luften genom fasta eller gasformiga artiklar, torde
ännu vara oafgjort; men troligen är det senare fallet, ty öfverklistring
synes öka deras skadliga värkan (genom klistrets omedelbara beröring med
färgen, hvilket gynnar uppkomsten af arsenikhaltiga gaser). Ihågkommas
bör äfven, att _många växters doft_ är giftig.
Luftens _fasta_ föroreningar sammanfatta vi under namnet _damm_, och
det är på förhand klart, att dettas beståndsdelar måste växla i högsta
grad under olika omständigheter och att dammet på grund häraf är
mycket olika farligt att inandas. Som exempel må här anföras en
uppgift på, hvad man vid mikroskopisk undersökning fann i dammet
mellan ett par dubbelfönster: utom en del saker, som ej så noga kunde
bestämmas, funnos där kvarts- och kolsmulor, kalk-korn, ylle-,
bomulls- och linnetrådar, stärkelsekorn, insektsdelar (flugvingar),
fågelfjädrar, växthår, 12 olika slags svampsporer, frömjöl från olika
slags växter, 2 arter infusionsdjur, en mängd alger och bakterier.
Dessa sistnämda, nämligen _bakterierna_, utgöra en af de för
närvarande mäst fruktade beståndsdelarna i dammet. Bakterierna finnas
som bekant af ofantligt många slag, hvaraf vissa äro ytterst farliga,
andra oskadliga; äfven deras lifskraftighet är mycket olika stor under
olika omständigheter, och man inser då lätt, att någonting
allmängiltigt ur denna synpunkt icke kan sägas om damm i allmänhet.
Äfven andra fasta beståndsdelar i luften, t. ex. fin sand, slipstoft
etc., kunna naturligtvis vara farliga att inandas genom att så att
säga bana väg för bakterierna.
5. Hvad är frisk luft?
Om man nu uppställer den frågan, hur man i ett särskilt fall skall
afgöra, om luften är frisk eller icke, så inses af det föregående, att
den frågan icke är så lätt att besvara. Att bedöma luftens renhet
efter kolsyremängden eller någon annan af de otaliga föroreningar, som
kunna förekomma, duger naturligtvis ej.[3] Strängt taget borde luften
pröfvas på dem alla, både de fasta och de gasformiga, kemiskt,
mikroskopiskt, bakteriologiskt o. s. v.; och man skulle ändå icke vara
säker på resultatet, särskilt emedan flere af de gasformiga, giftiga
beståndsdelarna ännu äro i det närmaste okända. I praktiken måste man
än så länge väsentligen sätta sin lit till ett annat, vida enklare,
men också mycket lättare tillgängligt reagens, som emellertid
ingalunda är att förakta, och som, rätt användt, kan skydda oss för
många skadligheter, nämligen _lukten_.
[3] Sedan man lärt sig inse, att kolsyran icke är orsaken till
luftförskämningen, har man likväl fortfarande användt
kolsyremängden som _mått_ på denna. Äfven om hypotesen om
antropotoxinet vore riktig, skulle detta förfarande vara
oberättigat, enär det alls icke är sagt, att kolsyran afsöndras
i viss proportion till antropotoxinet. Men som vi sett, finnas
många andra källor till luftförskämning, hvilka icke stå i
minsta samband med kolsyreproduktionen. Kolsyrebestämningar
kunna under vissa förutsättningar ge en föreställning om
_ventilationens_ storlek; men däraf kan man icke utan
vidare draga några slutsatser i fråga om luftens renhet, lika
litet som man kan bedöma en persons affärsställning, ifall man
endast får veta hans utgifter men ingenting känner om hans
inkomster.
Denna metod är visserligen icke absolut tillförlitlig; ty många
skadliga föroreningar hafva ingen lukt, t. ex. koloxid. Men, såsom
redan påpekats, röjas de ofta af andra, samtidigt förekommande
inblandningar, som lukta illa. Å andra sidan är det ju möjligt, att
somliga ämnen kunna lukta illa utan att vara så synnerligen skadliga;
men så länge saken är outredd, gäller i dylika fall (i motsats mot i
rättsfall), att man bör hällre fälla än fria. Ett par omständigheter
förtjäna påpekas, som äro af vikt vid näsans "rätta bruk". Först och
främst bör naturligtvis luktorganet vara friskt och icke fördärfvat
(genom kronisk snufva, snus o. s. v.). Vidare bör man veta, att
luktsinnet mycket fort uttröttas för en viss lukt och sedan icke
längre reagerar förr än efter tillräcklig hvila. Har man således
vistats en stund på ett ställe med dålig luft, känner man den vanligen
icke längre. Vill man därför med näsan bedöma luften t. ex. i ett
sofrum på morgonen, bör man först vistas en stund i det fria och sedan
inträda i sofrummet. Slutligen gäller här som äljes, att öfning ger
färdighet. Vid bedömandet af luften har man blott att tillämpa samma
regel, som äfven gäller om människor: "den luktar bäst, som icke
luktar någonting alls".
6. Huru skola vi erhålla frisk luft i våra bostäder?
I det föregående ha vi sett, huru åsikterna om, hvad som är orsaken
till luftens förskämning i slutna bonings- och samlingsrum, i senare
tid undergått en ganska stor förändring. Under det man nämligen förr
trodde, att det var den vid andningen afsöndrade kolsyran, som
fördärfvade luften, är man numera af den åsikten, att kolsyran i detta
fall är ganska oskyldig i jämförelse med åtskilliga andra giftiga, ännu
ej närmare kända ämnen, som afsöndras från kroppen. Huruvida dessa
återigen liksom kolsyran höra till kroppens naturliga (fysiologiska)
afsöndringar eller uteslutande bildas vid de förruttnelseprocesser af
olika slag, som försiggå i smuts och orenlighet, som finnas på kroppens
yta eller i flere hålor, som mynna ut på kroppsytan, framför allt
munhålan, och som nästan aldrig kan fullständigt aflägsnas, eller
förekommas, denna viktiga fråga är ännu oafgjord. Och likväl vore dess
besvarande af den största praktiska betydelse. Ty det är klart, att om
kroppen afger giftiga ämnen äfven under fullt fysiologiska
förhållanden, så kan man aldrig förebygga, att luften i ett rum, där
människor vistas, bemänges med sådana; och man vore då, lika väl som
när man trodde, att kolsyran var källan till luftförskämningen,
uteslutande hänvisad till att söka så fort som möjligt bortskaffa dessa
gifter genom luftombyte, således genom _ventilation_, ty deras bildande
kunde ju icke förekommas. Härröra de åter uteslutande från smuts och
orenlighet, bör man ju kunna _förebygga_ luftförskämningen genom
fullständig _renlighet_. Ehuru nu, som sagt, denna viktiga fråga ej
ännu är afgjord, har man i utlandet på senare åren, icke minst på grund
af praktiska erfarenheter, börjat fästa allt större afseende vid den
senare synpunkten. _Pettenkofer_, den berömde hygienikern, har gifvit
detta nyare uppfattningssätt ett kanske något drastiskt, men onekligen
slående uttryck genom följande yttrande, som torde förtjäna läggas på
minnet: "_Om man har en gödselhög i ett rum, där man vill skaffa frisk
luft, så är det bäst att först taga bort gödselhögen och vädra sedan_".
Erfarenheterna från många skolor äro i detta afseende lärorika. Så
länge man endast genom luftväxlingsapparater sökte åstadkomma frisk
luft i skolrummen, fick man mycket otillfredsställande resultat, trots
det man mångenstädes uppdref ventilationshastigheten ända därhän, att
luftdraget blef störande; men när man införde obligatoriska _skolbad_,
blef luften såsom genom ett trollslag väsentligt förbättrad.
_Renlighet_ och _luftväxling_ äro hufvudmedlen för erhållande af frisk
luft. Af dessa är renlighet det viktigaste; hvaraf emellertid
naturligtvis icke följer, att ventilation bör på minsta sätt försummas.
I lokaler, där många människor vistas, t. ex. skolor, fabriker,
kaserner o. s. v., äro särskilda luftväxlingsapparater nödvändiga; och
i privata bostäder måste man fortfarande draga försorg om flitig
vädring, hälst som det torde dröja länge, innan den grad af renlighet,
hvarom här är fråga, hinner varda i afsevärd mån förvärkligad. Men man
bör alltid ha i minnet, att _där renlighetens fordringar för mycket
åsidosättas, där är äfven den kraftigaste ventilering vanmäktig_.
7. Luftväxling.
Vi skola nu i det följande gifva några praktiska anvisningar rörande
ventilering och renlighet och göra början med den förra. Vi kunna
härvid förbigå de olika slagen af särskilda ventileringsapparater,
detta så mycket hällre, som dylika inrättningar, så nödvändiga de än
äro i lokaler, där många människor samlas, torde vara öfverflödiga i
vanliga boningsrum. Om man nämligen där blott iakttager noggrann
renlighet (hvarom mera längre ned), är den s. k. "naturliga
ventileringen", d. v. s. den luftväxling som äger rum tvärs igenom
väggar, golf och tak, i förening med den dagliga vädringen genom
öppnandet af fönster och dörrar, fullt tillräcklig. Man må nämligen
icke föreställa sig, att väggar, golf och tak i våra boningsrum äro
ogenomträngliga för luft. Icke blott genom hål och öppningar, som
alltid finnas, utan tvärs igenom bräder och murar går luften tämligen
obehindrat. Om man sätter en glastratt med den vida öppningen mot ena
flatsidan af en vanlig tegelsten, och en annan likadan glastratt på
samma sätt midt emot på andra sidan, tätar fogarna och öfverdrar hela
tegelstenen för öfrigt med vax, så kan man, såsom Pettenkofer visat,
leda in syrgas genom den ena trattpipen och tända den, där den går ut
genom den andra. Gasen går sålunda ganska obehindrat tvärs igenom
tegelstenen. Ja, man kan till och med släcka ett brinnande ljus, som
hålles framför den ena trattpipen, genom att blåsa i den andra. Men
betydligt lättare går luften igenom det murbruk, som förenar stenarna
med hvarandra. Äfven trä genomsläpper luften ehuru icke så lätt som
tegelsten; men äfven här går luften vanligen ganska lätt genom
fogarna. Allt detta gäller emellertid i vida mindre grad om fuktigt
material. Om man vid det ofvan anförda försöket först dränker
tegelstenen i vatten, så lyckas det icke alls eller i alla händelser
dåligt. Däraf inses lätt, att den naturliga ventilationen i ett
nybyggt hus med våta murar måste vara betydligt sämre än i ett hus med
torra väggar, och detta är en af de förnämsta farorna med bostäder i
nya stenhus. Äfven cementputs, oljefärg och fernissa förminska eller
upphäfva genomträngligheten.
Faran af våta murar kan väsentligen förminskas genom ständig eldning
för öppna spjäll dag och natt; och _eldning_ är äfven äljes i privata
bostäder ett af de viktigaste medlen att åstadkomma luftväxling. Allra
mäst värksamma äro naturligtvis härvidlag sådana kaminer, som brinna
dygnet om, förutsatt att de skötas ordentligt, så att de icke sprida
os, hvilket allt för ofta är fallet i följd af okunnighet eller
vårdslöshet vid deras skötsel. Eldning befordrar äfven indirekt
luftväxlingen genom bostadens uppvärmning; ty den naturliga
ventilationen påvärkas i så hög grad af temperaturskillnaden mellan
inne och ute, att, såsom Pettenkofer visat, luftväxlingen i samma rum
kan vara större om vintern, när fönster och dörrar äro tillslutna, än
om sommaren, då fönstren stå öppna. Och han anmärker i sammanhang
härmed, att om man ger de fattiga ved om vintern, så ger man dem icke
blott värme, utan förbättrar äfven luften i deras bostäder.
Man bör emellertid icke underlåta att vid den dagliga rengöringen af
boningsrummen såväl som äljes vid förefallande behof grundligt
utlufta rummen genom att öppna fönstren, hvilka böra vara försedda med
s. k. lättrutor, för att vädring må kunna ske äfven om vintern, sedan
innanfönstren äro insatta. Vida bättre äro emellertid sådana
dubbelfönster, där det inre fönstret är fäst på det yttre, så att hela
fönstret kan öppnas på en gång, hvarvid ytter- och innerfönstret
följas åt.
Man bör vid dylik vädring om vintern komma ihåg, att det är mycket
mera praktiskt att öppna fönstret en kort stund på vid gafvel än att
låta det stå länge på glänt; ännu bättre är att en stund åstadkomma
korsdrag, om man vill grundligt utvädra rummet, då luften ombytes så
hastigt, att väggar och möbler m. m. föga hinna afkylas. Den nya
luften uppvärmes i så fall mycket fort, under det, ifall fönstret står
länge på glänt, rummet småningom utkyles. Genom att öppna ventilen
upptill på kakelugnen, där en sådan ventil finnes, kan man i händelse
af behof åstadkomma en tämligen god ventilation.
8. Kroppens och klädernas renhållning.
Ännu viktigare än ventilationen är, såsom redan är antydt, renlighet.
På grund af hvad förut är nämt utgöra vanligen människorna själfva den
viktigaste källan till luftförskämningen. Vilja vi hålla rent, böra vi
därför göra början med oss själfva. _Huden_ bör hållas ren genom
grundliga och ofta upprepade bad, låt oss säga till en början minst en
gång i veckan; hvarjämte ombyte af underkläder bör tillräckligt ofta
äga rum. Det är otroligt, i huru hög grad äfven s. k. bildadt folk i
vårt land syndar mot dessa regler. Det är ej ovanligt att en person,
som kan vara ganska snygg till det yttre, men som ej badat på mycket
länge, genom sin blotta närvaro på en kort stund kan på ett kännbart
sätt fördärfva luften i ett helt rum. Med någon öfning kan man i
allmänhet med lukten afgöra, hur pass "obadad" en person varit, som en
stund befunnit sig i ett litet, tillslutet rum med förut frisk luft,
och man finner snart, att obadade personer äro vanligare än man kan
ana. Bad försummas på ett oförsvarligt sätt i vårt land. Vår
bondeklass t. ex. står i detta afseende betydligt efter den finska
allmogen, som i stor utsträckning begagnar de billiga och värksamma
badstubaden. De mera upplysta bland arbetsklassen torde i detta
afseende stå framför våra bönder, och det är icke osannolikt, att
luften i andra kammaren, som nu trots betydlig ventilering är så
dålig, äfven i bokstaflig bemärkelse skulle bli bättre, om -- rösträtten
utsträcktes. Badning är så viktig i sanitärt hänseende, icke minst med
afseende på förebyggandet af luftförskämning, att tillgång till
billiga bad sommar och vinter borde ombesörjas på allmän bekostnad
både på landet och i städerna. I utlandet har man gått före i detta
afseende: i Berlin t. ex. kan man få en ljum dusch (jämte tvål och
handduk) för ett pris af omkring 10 öre. Redan _Liebig_ yttrade på sin
tid, att ett folks kulturståndpunkt kan mätas efter den mängd tvål och
såpa det förbrukar per individ, och det ligger en god del sanning i
detta yttrande. Måttstocken må vara något ensidig; men den är minst
lika god, som den i detta syfte ofta använda procenten af skrif- och
läskunnige; ty bildningen visar sig ej så mycket däri, _att_ man kan
läsa och skrifva, som i _hvad_ man värkligen läser och skrifver. Detta
åter, kan t. ex. lika väl befordra vidskepelse som upplysning, under
det tvål och såpa nästan uteslutande användas till nyttigt ändamål och
i hyfsningens inträsse.
En annan källa till luftförskämning är, såsom vi förut påpekat, vissa
personers _dåliga andedräkt_. Den kan bero på sjukdomar i näsan,
munnen, svalget och luftvägarna, och i så fall bör naturligtvis
läkaren rådfrågas. Men i de flästa fall beror den helt enkelt på
bristande renhållning af munnen med däraf följande jäsnings- och
förruttnelseprocesser därstädes. Det är en allmän föreställning, att
dålig andedräkt beror på dålig mage; men förhållandet torde vida
oftare vara på sätt och vis omvändt, i det att de förruttnelseprocesser
i munnen, som ge upphof till den dåliga andedräkten, äfven kunna
föranleda sjukdomar i magen. Äfven för tändernas vård är munnens
vederbörliga renhållning af vikt. _Stanley_ berättar i sitt arbete
"Genom de svartes världsdel", huru han på ett ställe i Afrika stötte på
en negerstam, som frapperade genom sina bländhvita tänder. Men han fann
snart förklaringen: efter hvarje måltid framtogo dessa negrer --
tandborstar och rengjorde omsorgsfullt sina tänder. Hos oss har det ännu
icke, så som sig borde, ingått i de vanliga fordringarna på hyfsning,
att man bör hålla sig ren äfven i munnen, något som bör kunna
åstadkommas genom flitigt bruk af tandborstar, tandpulver och något af
de många goda antiseptiska munvatten, som konkurrensen framkallat. En
person med dålig andedräkt kan stundom fördärfva luften i hela sin
omgifning; och mer eller mindre dålig andedräkt är mycket vanligare än
man tror. Det förtjänar påpekas, att emedan luktsinnet snart tröttas af
en viss lukt, som sedan ej kan uppfattas, sällan någon kan känna, om
hans egen andedräkt luktar illa.
I händelse af smittosamma sjukdomar böra den sjukes afsöndringar
omsorgsfullt desinficeras. Särskilt gäller detta om lungsiktigas
upphostningar. Men detta är ett kapitel för sig, som vi här ej kunna
inlåta oss på. Endast så mycket må i detta sammanhang framhållas, att
man borde med alla till buds stående medel söka fullständigt utrota
somliga personers ovana att _spotta på golfvet_, en osed som är
fullkomligt oförenlig icke blott med vanlig hyfsning utan äfven med
hälsolärans enklaste fordringar.
Så mycket om våra egna kroppar. Det är för öfrigt klart att äfven våra
kläder, framför allt underplaggen, måste, om de äro smutsiga, vara
härdar för luftförskämning. Genom flitig badning, som naturligtvis
förminskar underklädernas orenande, och genom tillräckligt ofta
skeende ombyte, måste man bemöda sig att äfven i detta afseende icke
blott _synas_ utan värkligen _vara_ ren.
Att äfven gångkläderna emellanåt borde rengöras, är tämligen klart; vore
de ej i allmänhet af mörk färg, som döljer smutsen, skulle det ofta nog
vara alldeles påtagligt. Men dylik rengöring försummas allmänt, utan
tvifvel mäst därför att man icke tror att den är möjlig. Tekniken har
emellertid äfven på detta område gjort stora framsteg på senare tiden;
och äfven i vårt land finnas redan på åtskilliga ställen kemiska
tvättanstalter, där gångkläder o. d. utan att söndertagas för ganska
billigt pris grundligt rengöras (genom tvättning med benzin o. d.) och
eventuelt desinfekteras (med ånga). Dessa nyttiga anstalter förtjänade
användas i vida större utsträckning än som nu är fallet. Utom många
andra fördelar skulle härigenom vinnas äfven den, att en viktig källa
till luftförskämning i väsentlig grad inskränktes.
9. Bostadens renhållning.
Öfvergå vi nu till renhållningen i våra boningsrum, så är det kapitlet
så vidlyftigt, att vi här måste inskränka oss till att framhålla några
få synpunkter. Om redan den yttre luften och grundluften (luften i
marken) i bostadens närhet orenas genom afskrädeshögar, närbelägna
afträden, illaluktande rännstenar o. s. v., så är det naturligtvis
omöjligt att erhålla frisk luft i rummen. I själfva rummen äro ofta
golfspringorna och fyllningen i trossbottnarna (i hvilken flytande
ämnen kunna nedrinna genom golfspringorna) en outtömlig källa till
luftförskämning, ja ofta värkliga smittohärdar, såsom erfarenheten
visat. Oljemålade eller bonade golf med _fullkomligt täta fogar_ äro
ett önskningsmål, som man borde eftersträfva, till en början åtminstone
i barnkamrarna.[4] Målade golf kunna lätt rengöras genom tvättning, och
man slipper ifrån den förhatliga skurningen med vatten i golfspringor
och trossbottnar med åtföljande "skurlukt".
[4] Billigare än att oljemåla golfven, men likväl mycket
fördelaktigt är att olja dem, hvilket man kan göra själf. Till
ett rum med 5 meters sida (25 kvadratmeter) åtgår 1½ liter
kokad linolja, som finnes i handeln. Oljan uppvärmes _lindrigt_
(obs. att den ej är eldfarlig men brinner, om den antändes, och
i så fall bäst släckes med ett passande lock) och ingnides med
en yllesudd, fäst på ett skaft. Sedan oljan torkat, upprepas
ingnidningen 2 gånger, hvarvid ¼ kilogram ockra blandas med
oljan. Ingnidningen bör hälst förnyas hvarje år.
Gamla möbler såsom kommoder, soffor med oren stoppning o. s. v. kunna
stundom sprida dålig lukt och böra i så fall aflägsnas och
oskadliggöras. Öppna tvättkärl äro vida att föredraga framför de
gamla, skåpformiga, sällan eller aldrig luktfria kommoderna.
Smuts, har en författare sagt, är blott "en sak på orätt ställe". Det,
som är vidrig smuts på ett ställe, är kanske t. ex. förträfflig
gödning på ett annat. Smutsen bör bortskaffas så fort som möjligt, så
mycket mer, som dess skadliga värkan vanligen ökas, ju längre den får
ligga. Därför böra klosetter, skulhinkar, soplådor o. s. v. tömmas
_ofta_, och kärlen sedan _väl rengöras_ och hälst desinficeras.
Smutsigt linne och orena kläder i allmänhet böra icke behållas inom
boningsrummen och ej få ligga länge "på lager". Det är bättre att ha
_små_ linneförråd och tvätta ofta, än tvärtom. Sängkläder böra ej
förvaras i slutna fållbänkar och soffor utan fritt och luftigt samt
ofta piskas och vädras. Skafferiet bör hållas rent och noga
ventileras.
Doftande blommor borde man ej ha i rum, i alla händelser ej i sofrummet.
Somliga växters doft är direkt skadlig; andra kunna värka skadligt genom
att _dölja_ dålig luft. Man tyckes nu för tiden mera allmänt inse, att
dålig luft bör aflägsnas, icke döljas, hvilket förklarar, att det förr
så vanliga bruket af rökpulver, rökpapper o. s. v. med rätta kommit
alldeles ur modet. Alldeles detsamma gäller om bruket af parfymer,
hvilka förr användes mycket mera än nu (i synnerhet af fruntimren) och i
samma syfte. Numera torde flertalet föredra att hålla sig rena, och man
tillämpar den redan anförda regeln, att "den luktar bäst, som icke
luktar någonting alls". En parfymerad person utsätter sig för misstanken
att han inte är riktigt snygg. Man bör dessutom betänka, att hvad som är
vällukt för en person kan vara vidrigt för en annan, samt att den
parfymerade af redan anförda skäl ej själf kan känna hur starkt han
luktar. Vällukt kan vara angenäm och uppfriskande för en stund, men icke
i längden.
Hvad särskilt angår _dammet_, så kan mycket göras för att förekomma,
att dylikt hopas. Våra rum äro ofta öfverlastade med en del krimkrams
och grannlåter af alla slag, hvilka redan ur skönhetssynpunkt äro af
mer än tvifvelaktigt värde och som mera göra skäl för namnet
"dammgömmor", än prydnadsföremål.[5] En förenkling af lefnadsvanorna
skulle härvidlag äfven ur hälsosynpunkt vara i hög grad önskvärd.
Detsamma gäller om alla slags _tyg-_ och _trasmattor_; de äro ur
hygiensk synpunkt alltid misstänkta och borde hälst alldeles
afskaffas. Där det är dragigt och golfkallt är det vida bättre att göra
golfven täta än att täcka dem med mattor. Kunna dylika ej umbäras, böra
de först och främst aldrig fastspikas utan fästes med ringar, så att de
lätt kunna borttagas. De böra vidare ofta piskas (hvilket naturligtvis
äfven gäller om förhängen, draperier o. s. v.), men piskas på sådana
tider och ställen, att dammet ej anställer ännu mera förtret och skada,
än om det fått vara i fred. Vida förmånligare från hälsosynpunkt, ehuru
dyrare, äro linoleummattor, som kunna aftvättas.
[5] Jmfr Verdandis småskrifter n:o 77, _Ellen Key_, _Skönhet för
alla_, s. 10.
Emellanåt borde man också låta grundligt rengöra och desinfektera
tygmattor på de kemiska tvättanstalterna; hvilket i lika mån gäller
äfven om filtar, täcken, dukar o. s. v.
Ett medel att förekomma damm i boningsrum, som ej bör förbises, består
däri, att man lagar att folk, som kommer utifrån, har utväg att
ordentligt torka sig om fötterna, när så behöfves. Mot en sak är man
tillsvidare maktlös, nämligen mot fruntimrens långa klädningar, medels
hvilka de upprifva dammet inom och utom hus och insläpa det i hemmen.
Detta oförnuftiga mod ådagalägger klart, huru föga utvecklad känslan
för renlighet och snygghet är äfven inom de högre samhällslagren och
huru mycken okunnighet, som finnes att utrota.
Slutligen ett par ord om dammets aflägsnande. Detta sker ingalunda
genom den förhatliga "torrsopning" med kvastar och dammborstar, som
ännu här och där användes och som är lika förkastlig inom som utom hus.
Dammet rifves upp, sväfvar en tid i luften och lägger sig ned igen på
samma ställen som förut och andra dessutom, som förut kanske voro
relativt dammfria. Med tillhjälp af en lindrigt fuktad handduk eller
dammtrasa eller en borste omlindad med en fuktad handduk kan man, om
man går försiktigt tillväga, taga bort dammet, utan att rifva upp det.
Dammet bör icke tillåtas ha några privilegierade asyler, där det alltid
får vara i fred, emedan det där ej faller så mycket i ögonen, såsom
t. ex. under sängar och byråar, bakom och ofvanpå kakelugnar o. s. v.,
utan äfven sådana ställen böra emellanåt på samma sätt befrias från
damm.
* *
*
Hufvudvillkoret för att få frisk luft är som vi sett _renlighet_. Och
att genomföra renlighet är i själfva värket (äfven frånsett dess
betydelse för den friska luften) det yppersta budet i hela
hälsovårdsläran. Den största svårigheten härvid ligger i den mänskliga
naturen, för hvilken _vanan_ spelar en så stor roll. Människorna måste
uppfostras till renlighet, _vänjas_ vid densamma; därigenom blir den
för dem ett oafvisligt behof. Att söka förmå äldre personer att antaga
nya vanor är så godt som hopplöst. Det är i ungdomen, som vanan vid
renlighet skall grundläggas; en gång förvärfvad, förloras den sedan
icke så lätt. Icke minst ur denna synpunkt är det som de _obligatoriska
skolbaden_ ha en så ofantlig, social betydelse, att de i sanning borde
införas öfverallt både på landet och i städerna. De därtill
erforderliga medlen skulle knappast kunna användas på ett nyttigare
sätt.
* * * * *
ERRATA/TRYCKFEL:
Ett fåtal errata/tryckfel i den ursprungliga texten har rättats som
följer:
Sidan 3: "e,s" ändrat till "se"
(af stort inträsse att se).
Sidan 4: "hinnar" ändrat till "hinner"
(syrgasen hinner ersättas)
Sidan 5: "förhärskade" ändrat till "förhärskande"
(den förhärskande bland allmänheten)
Sidan 6: "talgköttlar" ändrat till "talgkörtlar"
(hudens svett- och talgkörtlar)
Sidan 12: "åtadkomma" ändrat till "åstadkomma"
(viktigaste medlen att åstadkomma luftväxling)
Sidan 13: "mycker" ändrat till "mycket"
(i så fall mycket fort)
Sidan 14: "pr" ändrat till "per"
(såpa det förbrukar per individ)
Sidan 14: "sjukdommar" ändrat till "sjukdomar"
(kan bero på sjukdommar i näsan)
Ett mindre antal avstavnings- och interpunktionsfel har också ändrats,
medan alla andra variationer i stavning har bibehållits så som de
förekommer i originaltexten.
End of Project Gutenberg's Renlighet och frisk luft, by Hjalmar Öhrvall
*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK RENLIGHET OCH FRISK LUFT ***
***** This file should be named 40094-8.txt or 40094-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
http://www.gutenberg.org/4/0/0/9/40094/
Produced by Tor Martin Kristiansen, Therese Wright and the
Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net
Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.
Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties. Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research. They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.
*** START: FULL LICENSE ***
THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://gutenberg.org/license).
Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works
1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works. See paragraph 1.E below.
1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States. If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed. Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work. You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in
a constant state of change. If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.
1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:
This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org/license
1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges. If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.
1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.
1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form. However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.
1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that
- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
you already use to calculate your applicable taxes. The fee is
owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
has agreed to donate royalties under this paragraph to the
Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments
must be paid within 60 days following each date on which you
prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
returns. Royalty payments should be clearly marked as such and
sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
address specified in Section 4, "Information about donations to
the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
License. You must require such a user to return or
destroy all copies of the works possessed in a physical medium
and discontinue all use of and all access to other copies of
Project Gutenberg-tm works.
- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
electronic work is discovered and reported to you within 90 days
of receipt of the work.
- You comply with all other terms of this agreement for free
distribution of Project Gutenberg-tm works.
1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.
1.F.
1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.
1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.
1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation. The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund. If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.
1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.
Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.
Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation
The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at
http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations. Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
[email protected]. Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://pglaf.org
For additional contact information:
Dr. Gregory B. Newby
Chief Executive and Director
[email protected]
Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation
Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.
The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://pglaf.org
While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.
International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.
Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations.
To donate, please visit: http://pglaf.org/donate
Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.
Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
http://www.gutenberg.org
This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
