Kvinnlighet och erotik I.

By Anne Charlotte Leffler

Project Gutenberg's Kvinnlighet och erotik I, by Anne Charlotte Leffler

This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.


Title: Kvinnlighet och erotik I

Author: Anne Charlotte Leffler

Release Date: August 22, 2012 [EBook #40557]
[Last updated: September 7, 2014]

Language: Swedish


*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK KVINNLIGHET OCH EROTIK I ***




Produced by Jens Sadowski





                       ANNE-CHARLOTTE LEFFLER:




                        KVINLIGHET OCH EROTIK.
                                  I.


»Mycket täckt i sanning -- en alt för täck grupp», sade den artige
fotografen. »Mor och dotter så där förtroligt tillsammans!»

»Det är inte min dotter», sade den gamla, leende.

»Åh, åh! sonhustru då, förmodligen! Eller, jag menar -- inte sonhustru,
men en liten fästmö, säkerligen!»

Den unga rodnade lifligt vid dessa ord -- en plötslig rodnad, som jagade
blodet upp i ett par underliga spetsar uppåt tinningarna.

»Nej -- vi äro bara två goda vänner», sade fru Rode, »fast det är en
liten olikhet i ålder, förstås.»

»Ser du», hviskade den unga flickan ifrigt, då fotografen sysslade vid
apparaten. »Jag visste nog, att det skulle ge anledning till sådana
gissningar. Och när nu porträttet kommer till Alger, så skola alla
Rikards vänner naturligtvis tro det samma.»

»Åhnej, porträttet kan då i alla fall lyckligtvis inte rodna. Det är
just du själf, som ger stöd åt dessa rykten genom att blossa så där vid
minsta anspelning.»

»Ja -- är det inte förargligt -- är det inte dumt och meningslöst att
blodet så där skall rusa upp i ens ansigte, när man als inte vill det
och utan något skäl!»

»Var så god -- ansigtet något mer hitåt, om jag får be!»

»Vänta -- jag ville bara ordna omgifningarna litet bättre först.»

»Förlåt, min nådiga fröken, jag försäkrar att fröken kan lita på min
artistiska blick i det afseendet.»

»Men det är inte fråga om det artistiska nu», inföll fru Rode. »Jag
ville så gärna att omgifningarna skulle se ut som de vanliga i vårt hem.
Det är just därför vi tagit med länstolen och lampan -- porträttet skall
skickas som julklapp till min son, som är i Alger. Han är löjtnant vid
generalstaben, men har gått i fransk krigstjänst och har inte varit
hemma på tre år -- och det skall glädja honom att få en liten bild från
vårt dagliga lif.»

»Alltid skall tant prata och babbla i onödan bara det blir tal om din
son», hviskade flickan skämtsamt, i det hon kysste den gamla på örat.
»Hvad har fotografen med det där att göra? Det tjänar ju bara till att
styrka hans misstankar, begriper inte tantis det!»

»Han måste ju veta hvarför vi nödvändigt vilja anordna allting efter
vårt eget hufvud», svarade fru Rode, litet tillrättavisande. »Ställ nu
lampan på sin rätta plats, som vi kommit öfverens om. Och brefvet! hvar
är brefvet? Åh, så förargligt -- nu har jag visst glömt det hemma. Alie,
tag hit min svarta påse. Hvar är den? Nu skall man få se, att den ligger
kvar i vagnen.»

Hon började att med den största oro leta i fickor, på bord och stolar
och talade i en så ängslig ton, som vore det fråga om en verklig
olyckshändelse.

Alie storskrattade.

»Jag undrar, hur många gånger den svarta påsen varit bortkommen och tant
färdig att få slag af förskräckelse», sade hon. »Naturligtvis ligger den
här -- se, bakom ryggen på tant! Ack den slarfviga, orediga lilla
gumman!»

»Förlåt -- men jag tycker det skulle se naturligare ut, om fröken hölle
brefvet i handen och läste högt ur det för sin mor -- för frun, menar
jag.»

»Nej, nej, det går inte an», inföll fru Rode ifrigt. »Det skall
föreställa att ett bref från min son just kommit, och då läser jag det
alltid först själf.»

»Seså -- nu jollrar hon om sin lille gosse igen», hviskade Alie och nöp
henne i armen.

Fotografen försvann bakom apparaten och Alie fortfor: »Ser du det, ditt
gamla troll, att till och med fotografen tycker att det vore
naturligare, om jag finge läsa brefven strax. Men unnar tant mig det
någonsin, kanske? Nej bevars, tant skall förstås alltid vara så vigtig
och se efter, om de innehålla några hemligheter först. Liksom tant sedan
kunde tiga med dem för mig i alla fall! Liksom hon inte så småningom
klämde ur sig hvarenda smul.»

»Tyst, pratmakerska! Sitt ordentligt nu och låt bli att gräla. Du måste
se mild och kvinlig ut på porträttet, kan du väl förstå! Och stryk den
där otäcka luggen ett litet grand ur pannan. Jag är säker om, att Rikard
inte tycker om den.»

»Än se'n! Hvad bryr jag mig om det? Nej», sade hon energiskt, i det hon
drog fram håret, som den gamla strukit tillbaka. »Aldrig i evighet går
jag in på att ha uppstruket hår, det har jag sagt tant hundra tusen
gånger.»

»Stilla nu, om jag får be!»

»Nej, hör nu tantis, låt bli att skjuta ut underläppen så där!» hviskade
åter Alie, som ej tycktes vara i stånd att hålla sig stilla en minut.
»Jag vill inte ha en svärmor, som ser så där elak ut!»

De voro båda färdiga att brista i skratt, då fotografen varnande höjde
handen med elegant utsträckt pekfinger och ropade: »nu börjar jag».

Det var skada, att ej en målares känsliga pensel fick återge den grupp,
som nu satt framför fotografiapparaten i den starkt solbelysta ateliern.

Den gamla i sin länstol med den höga, ranka, litet framåtböjda figuren,
det oaktadt ålderdomen lifliga och rörliga ansigtet, hvilket visserligen
talade om genomgångna sorger men äfven om en spänstig glädtighet och en
humor, som lekte i de många, fina rynkorna vid ögonen och i det lilla,
förnöjda leendet i munvinklarna. Det hvita håret, mjukt och silkeslent,
men mycket tunnt, krusade sig vid tinningarna, hufvudet var för öfrigt
täckt af en rund, svart sammetsmössa, kantad af en bred, gulnad äkta
spets, som föll ned öfver nacken.

Den unga, bekvämt uppkrupen i ett soffhörn bredvid henne med ena armen
stödd mot bordet och ögonen uppmärksamt fästa på den gamlas ansigte,
under det denna syntes läsa högt ur brefvet. En uttrycksfull utpräglad
fysionomi, en fin, mjuk figur med snabba, litet fogelaktiga rörelser,
mörkblå närsynta ögon med ovanligt stora pupiller och starkt beskuggade
af raka, skarpa ögonbryn och en något framträdande panna, öfver hvilken
det grågula håret krusade sig lätt och luftigt, liknande ett dammoln,
som satts i rörelse af en solstråle. Hakpartiet mycket rundt och
vackert, den fina munnen i hög grad känslig och nervös.

Både ansigtet och figuren voro fulla af kvinligt behag, men uttrycket
var så medvetet och beherskadt, att det i allmänhet verkade något
afkylande på de män, som fängslades af Alies kvinliga fägring och
liffulla, skimrande väsen. Det fans mer än en man af hennes beundrare,
som drömde om hur hänförande detta fina, rörliga ansigte skulle vara om
det en gång kunde lemna sin reflekterade förbehållsamhet och smälta i
kvinlig ljufhet. Och att älskas af en sådan kvinna som Alie, att se
dessa allvarliga, litet grubblande, alt för kritiskt forskande ögon
vekna till ett uttryck af ömhet och hängifvenhet -- det hade föresväfvat
flere män såsom den största sällhet på samma gång som den största
utmärkelse, som kunde tänkas.

Men denna lycka hade ännu ingen man ernått och man hörde ofta bland
ungherrarna det uttalandet om Alie: »vacker, kvick, glänsande -- men
utan kvinlig känsla».

                   *       *       *       *       *

Rikard Rode hade tillbragt sin julafton ute med några kamrater vid
regimentet -- fransmän, för hvilka denna dag icke hade någon betydelse.
Då han kom hem på natten låg ett stort kuvert på hans bord med moderns
handstil. Han öppnade det ifrigt och gaf till ett utrop af glad
öfverraskning, då han tog upp det vackra och väl lyckade
kabinettsporträttet. Hans mor hade aldrig förr kunnat förmås att låta
porträttera sig. Han förstod, att det var Alies energi, han hade att
tacka för, att det nu slutligen skett.

Och Alie själf! Ja, af henne hade han visserligen en gång fått ett
porträtt, men det var nu redan flera år gammalt. Hon var ännu lika
vacker, tycktes det!

Där sutto de båda så förtroligt tillsammans vid vinterlampan i det gamla
hemmet. Han kände igen alt ända till den enkla gammalmodiga bordduken,
som för länge sedan varit utdömd och likvisst ej ännu tycktes ha blifvit
ersatt af en ny. Nej, hans mor hade ju aldrig råd att köpa någonting för
egen del, alt hvad hon kunde spara ihop gick åt till hans dyrbara
studieresor.

Det var eget att tänka, att Alie under dessa tre år, han varit borta,
kommit att intaga en dotters ställning hos hans mor! Ja, han hade henne
att tacka för mycket. När hans syster Ida så plötsligt rycktes bort,
kort efter det han anträdt sin utrikes resa, skulle han naturligtvis
blifvit tvungen att afbryta sina studier och vända om hem till den
ensamma modern, om ej Alie då hade varit villig att intaga sin aflidna
väninnas plats. Hon hade själf kort förut mist sin egen mor och stod
nästan ensam i lifvet, men hon var, ehuru långt ifrån rik, dock
tillräckligt förmögen för att kunna lefva oberoende -- ja, han visste
genom Ida, att hennes plan hade varit att gifva sig ut på resor i
främmande länder, och då var det ju alltid en uppoffring att i stället
flytta till den gamla, som vid den tiden icke hade tanke för något annat
än sin våldsamma, otröstliga sorg.

Fru Rode hade egentligen aldrig tyckt om Alie medan Ida lefde, det
visste Rikard mycket väl. Hon hade till och med, alt sedan de båda
flickornas barndom, ogillat deras förtroliga vänskap, först i anledning
af Alies familjeförhållanden -- modren lefde skild från sin man, systern
var en sångerska af andra rangen med ett något tvetydigt rykte -- men
sedan också på grund af Alies egen personlighet, som var alt för
egendomlig och påfallande för att ej väcka misstroende hos en mor, som
gärna ville göra sin dotter till ett praktexemplar af en normal kvinna.
Ja, Alie hade visst varit mycket omogen ännu, då Rikard såg henne sist,
ehuru redan då tjugutvå år gammal. Det var så mycket, som jäste hos
henne, att hon ej kunde komma till harmoni så lätt som andra, mer
torftigt anlagda naturer. Det var något så ombytligt och oberäkneligt i
hela hennes väsende -- hon kastades mellan entusiasm för vissa allmänna
ideér och intressen och en förbehållsam kyla så snart man kom in på
känslornas område. Försökte man blott att på långt håll närma sig hennes
djupare känslolif drog hon sig ängsligt tillbaka och slog bort hvarje
allvarligt ord med skämt.

Rikard undrade, om hon förändrat sig mycket under dessa sista år, då hon
och modern nu tycktes förstå hvarandra så väl. Men modern hade nog också
förändrat sig, Alies inflytande hade gjort sig gällande öfver den gamlas
mottagliga natur, hennes lifsåskådning hade vidgats och Rikard hade
mången gång vid läsningen af hennes bref känt, att han hade Alie att
tacka för att hans mor förstod honom så väl och kunde följa honom i alla
hans intressen. Tidiga sorger och ett enformigt, tillbakadraget lif hade
samlat litet damm öfver en af naturen klar intelligens; men på de sista
åren hade luften rensats i hemmet, det kände han, en friskare vind hade
fått spelrum mellan tak och vägg, hans mor var hans så helt och hållet
nu, förstod hon honom i alt, delade alt med honom såsom sällan
ålderdomen förmår göra det med ungdomen.

Rikards känslor värmdes för Alie mer och mer, då han med porträttet i
handen tänkte på alt detta. Det var egentligen underligt att han, som
alltid varit så lifligt intresserad af henne, dock aldrig hade varit
förälskad i henne. Ida hade alltid önskat att han skulle blifva det och
gjort alt för att sammanföra dem så ofta som möjligt; med modern åter
hade förhållandet varit motsatt. Rikard skrattade ännu, då han tänkte
på, hur orolig hon hade varit, om de någon gång händelsevis blifvit
lemnade på tu man hand, och hur hon alltid haft ett eller annat litet
förargligt yttrande om Alie, när hon tyckt sig märka, att Rikard var mer
än vanligt intresserad af henne.

Nå, nu hade väl alt detta förändrat sig. Om de nu, då de återsågo
hvarandra, skulle lära att älska hvarandra, så kunde väl förmodligen
ingenting glädja modern mer. Fast underligt var det ändå, att hon så
föga talade om Alie i sina bref. Hennes namn förekom naturligtvis
oupphörligt, så sammanknutet som det var med moderns dagliga lif, men
aldrig några uttalanden om hvad Alie under dessa år blifvit för henne,
aldrig någonting, som egentligen var egnadt att väcka Rikards intresse
för henne. Det var förmodligen en finkänslig grannlagenhet af modern;
hon var rädd att Rikard skulle tro, att hon ville inverka på honom i
detta afseende, liksom Ida förr försökte göra.

Rikard kände sig egentligen ej skapad för det husliga lifvets undangömda
lycka och hade just aldrig varit tilltalad af tanken att gifta sig med
en flicka utan nämnvärd förmögenhet. Han älskade lifvet i stor stil och
hade alltid drömt om att gå andra vägar än medelmåttans vanliga. Och
dock hade han aldrig kunnat besluta sig för att göra ett lysande parti,
oaktadt tillfälle därtill mer än en gång erbjudit sig under hans
vistelse i utlandet, där han lefvat mycket med inom det högre
sällskapslifvet och blifvit firad och bortskämd af vackra och spirituela
damer af flera nationaliteter. Var det icke ändå innerst tanken på
Alice, som gjort att han hela tiden varit så kallsinnig gent emot dessa
förförelser?

Han satt länge kvar med porträttet i handen och moderns bref framför
sig. Modern hade skrifvit som förklarande text till bilden: »Jag har
just fått bref från dig, och Alie sitter otålig och väntar på att få del
af innehållet».

Brukade således Alie få del af hans bref? Och väntade hon verkligen med
otålighet härpå? Och han, som plägade skrifva så förtroligt till modern
-- lägga hela sitt själslif öppet för henne, meddela henne alla sina
planer, hvarje den flyktigaste känslostämning! Hvad Alie kom honom nära
med ens! Hon hade således under alla dessa år lefvat i förtrolig
beröring med hela hans inre lif. Han började längta efter att återse
henne och det var med verklig spänning och en obestämd förkänsla af, att
hans lif först nu skulle börja blifva rikt och personligt, som han på
våren styrde kosan mot fosterlandet.

Han väntades tidigt på f. m. med ångbåt från Lübeck. Alie hade just fått
hem en ny vårklädning och hade tagit den på, då hon kom in till
frukostbordet. Hon brydde sig i allmänhet icke mycket om sin klädsel och
kunde nyttja samma klädning dag ut och dag in i åratal. Men när hon
gjorde sig något nytt använde hon alltid mycken möda på att välja
någonting verkligt vackert, utan att bry sig synnerligen mycket om det
herskande modet för dagen. Det fans ett ord, som för henne betecknade
det hon mest af alt afskydde i verlden: det banala -- antingen det nu
gaf sig uttryck i ord, känslor, möbler, kläder eller prydnader! Hällre
ohöflig, än banalt artig -- hällre hård och frånstötande än banalt
känslofull, hällre klädd i afstickande färger och i tyger, som als icke
passade för årstiden, än i en banalt vårdad modedrägt. Den drägt hon nu
valt för att mottaga Rikard klädde henne så väl, att fru Rode, som var
mycket svag för skönhet och aldrig kunnat tåla en ful människa, blef
lifligt betagen, då hon fick se henne, vände henne rundt flera gånger
och beundrade henne.

»Mycket, mycket vackert. En så egendomlig, sjögrön skiftning på den där
atlasen i lifvet! Jo, jag tackar, jag! Ett så öfverdådigt perlbroderi!
Det där som faller ned kring halsen som ett regn -- det ser mycket
pikant ut. Vänd på dig litet -- nej, inte så där, sväng dig om så där
hastigt som du brukar. Du skulle se hur det glimmar af perlorna. Sådant
där glitter passar just för dig, en ormaktig, hal liten trollpacka som
du är. Det är som något man vill hålla fast, men som alltid glider en ur
händerna. Hon är alldeles lik en såpbubbla i dag, hela flickan!»

»Den bilden var inte så dum, lilla tantis», sade Alie, som i dag tycktes
vara i ett humör lika strålande som hennes perlor. »Det är ändå roligt
att vara väl klädd. Jag känner mig som om jag kunde hoppa öfver småtak i
dag.»

Hon stod vid bordet och lade sista hand vid ordnandet af en stor
blomskål med perlhyacinter, gullvifvor och blåsippor, instuckna i mossa.

Fru Rode betraktade den varma färgen på hennes kind och det skimmer, som
låg öfver hela hennes uttryck; och plötsligt kommo tankar öfver henne,
som läto en liten skugga glida öfver hennes öppna, rörliga ansigte.

»Du ämnar väl inte behålla den där drägten på i dag», anmärkte hon tort.
»Jag är rädd att Rikard skall finna det löjligt, att du tar på dig det
bästa du har så här dags på morgonen.»

Alie svängde sig om med en blixtlik rörelse, så att perlorna gnistrade;
rodnaden brände sig fast med skarpa kanter uppåt tinningarna; hennes
litet nervösa röst, som var ett ytterst känsligt instrument, tolkande
alla de växlande stämningar, hon var så angelägen om att dölja, fick ett
hvasst och obehagligt tonfall, då hon inföll: »åh, var inte rädd! Jag
skall inte lägga några krokar för tants gullgosse» -- och härmed sprang
hon in i sitt rum, klädde om sig på två minuter och kom åter ut i sin
något illa medfarna, svarta vinterklädning. Feststämningen var borta
både hos henne och fru Rode, hvilken satt och grämde sig öfver att hon
sårat Alie och funderade på hur hon skulle få henne glad igen.

Denna lilla misstämning kastade en skugga öfver hennes glädje, då hon en
stund därefter fick omfamna sin son. Hon såg också att Rikard kände sig
obehagligt berörd af det flyktiga och konstladt likgiltiga sätt, hvarpå
Alie hälsade honom.

»Hvilken otäck, gammal gumma jag är», sade hon för sig själf. »Jag som
just ville att hela hemmet skulle stråla emot honom, då han kom -- och
så har jag själf förstört hela glädjen med mina dumma och onödiga
farhågor.»

»Vänta -- nej, du skall inte berätta någonting förr än Alie kommer in»,
afbröt hon sonen, då de suto tillsamman i soffan i hvardagsrummet, sedan
han packat upp och ordnat alla sina saker, hvilket skedde strax sedan
han kommit inom dörrarna. »Låt mig gå efter Alie först.»

»Men hör nu, mamma, säg mig, hvad går det egentligen åt Alie?» utbrast
den unge officern och sprang upp. Han satt aldrig många minuter på samma
plats. »Hvarför tog hon så snäft och ovänligt emot mig? Jag som trott
mig förstå af mammas bref, att hon ändå hyste både intresse och vänskap
för mig.»

»Det gör hon också, Rikard, det kan du vara säker på. Så som hon följt
med hela ditt lif under alla dessa år --»

»Således är det bara den vanliga, svenska tillgjordheten», utbrast han,
förtretad. »Jag mins det där sen gammalt -- här i norden kan en flicka
aldrig vara naturligt vänlig mot en man, utan det skall vara god ton att
vara fjär och förbehållsam och försigtig, som vore hennes dygd i fara
vid minsta blick från en karl. Jag är van att umgås på en helt annan fot
med unga damer, skall jag säga mamma. Amerikanskorna t. ex. hur
naturliga och kamratlikt vänliga äro de icke mot en man, så snart de
lärt känna honom. Usch, jag kan inte med det där svenska pryderiet och
hyckleriet!»

Han gick af och an och kastade tillbaka rockuppslagen, som om de tryckte
honom på bröstet. »Puh! Hvad det ändå är för en kvalmig atmosfär här i
vårt hederliga Sverge.»

»Men det är verkligen inte als likt Alie att vara pryd, det försäkrar
jag dig.»

»Nå, så bed henne komma in då och säg, att jag verkligen inte är så
farlig. Hon behöfver inte als använda så starka medel för att hålla mig
på afstånd. Jag har en mycket fin näsa i det fallet och har ännu aldrig
fallit en kvinna besvärlig -- aldrig gjort min kur för någon, som ej
uppmuntrat mig därtill.»

»Alie, Rikard tycker det är så konstigt af dig, att du håller dig undan
på detta sätt» -- fru Rode talade i den halföppna dörren in till Alie,
som satt och skref, »han är riktigt förargad på dig. Kom ut nu!»

»Jag har inte tid», svarade Alie utan att se upp. »Jag måste få af det
här brefvet i dag.»

Först vid middagen visade hon sig åter, och fru Rode såg, att Rikards
blickar nu underkastade henne en tämligen omild kritik. Detta gjorde
henne med ens så förunderligt varm om hjärtat för Alie. Hon höll i
själfva verket af henne som en dotter och tålde aldrig af andra den
minsta anmärkning mot henne. Hon ville gärna att hennes son skulle
beundra henne -- bara han icke fäste sig vid henne på allvar. Hvarför
hon egentligen var så rädd för detta gjorde hon sig icke riktigt reda
för.

»Det är bäst Rikard väljer någon, som jag aldrig förr sett», brukade hon
ibland helt uppriktigt säga till Alie. »Jag har så stora fordringar, att
ingen som jag känner någonsin kan tillfredsställa mig. Därför vill jag
inte känna henne förr än det är för sent att ändra -- då får jag
naturligtvis lof att försöka vara nöjd.»

Detta hade dock icke hindrat henne att oroas af den lifligaste
svartsjuka å sonens vägnar hvarje gång hon sett någon annan man egna
Alie sin hyllning.

»Hvad alt är sig likt här», sade Rikard, då de efter middagen suto
tillsammans alla tre. »Samma stick-korg, som jag alltid brukade leka med
och trassla till garnet -- mins mamma det -- och samma gamla, nötta
album, som jag till mammas förtviflan brukade sitta och knäppa på.»

»Ja, och du har ännu samma oro i fingrarna, kan jag märka», sade modern
och slog honom skämtsamt på händerna.

»Ja, och i benen», inföll han och sprang upp. »Mins du, hur du brukade
förmana mig att man bör sitta stilla och icke gå så där af och an, när
man talar. Se här -- de gamla märkena på mattan efter min kammarmotion
här inne om kvällarna. Åh, hvad det altsammans kommer lefvande tillbaka
för mitt minne! Men hvad jag icke förstår», sade han och stannade, »det
är, att ni kunnat lefva på det här sättet i så många år utan den minsta
omväxling. Mamma, som är gammal och gått igenom så mycket, det kan så
vara -- men Alie -- dag ut och dag in lika -- och det medan jag tumlat
om i lifvet under så många, olikartade förhållanden -- gjort fälttåg i
Afrika, upplefvat alla möjliga äfventyr -- jag vet inte, jag får
förnimmelsen af något trångt och förkväfdt när jag tänker på det lif, ni
fört. Har du varit lycklig med detta, Alie? Hvad är det som förmått dig
att lefva så -- det skulle jag bra gärna vilja förstå.»

Han stannade, kastade sig ned i den lilla soffan bredvid henne och
började leka med hennes brodergarn.

Hon satt med återhållen andedrägt, lutad öfver sitt arbete. Hennes
hjärta bultade våldsamt. Om han bara ville gå sin väg -- ej sitta henne
så där nära, ej snudda så där vid hennes axel, som han gjorde, då han
lade handen på soffryggen bakom henne. Åh, om han ville resa sig upp och
gå -- bara en liten bit bortåt rummet, så skulle hon nog återvinna sin
själfbeherskning och kunna svara honom lugnt och naturligt. Men att se
upp på honom nu, då han satt så nära -- det var icke möjligt.

Han väntade några minuter på ett ord från henne -- men då hon
fortfarande satt med hufvudet nedböjdt, blef han åter förtretad öfver
hvad han kallade hennes pryderi, reste sig och gick till modern, som
satt i en gungstol, hvilken han nu med pojkaktig lekfullhet började
sätta i så häftig rörelse att den gamla skrek på samma gång som hon
skrattade af glädje att ha sin gosse stående där, som i forna tider. Han
kom att stå nästan med ryggen vänd mot Alie, och hon kunde nu obemärkt
se upp på honom. Hon hade alltid beundrat nackens fina form -- figurens
smidiga styrka, som hade något af en stålfjäders spänstighet, då han
sprang upp så där plötsligt, som han vanligtvis brukade göra då han blef
ifrig. Hans utseende hade egentligen en fin, nästan kvinlig skönhet,
fast präglad af en brinnande, nervös energi och en verksam, arbetande
intelligens, som hade något smittande och elektriserande. Alie hade
alltid känt, att man icke kunde vara sysslolös i Rikards närvaro, och
hon fann sig nu träffad af hans kritik öfver det något apatiska drömlif
hon fört de åren han varit borta.

»Vårt lif har inte varit så enformigt, som du tror», sade modern efter
en stund. »Du har minsann vetat att hålla oss i spänning med alla dina
planer och dina vilda företag. Under fälttåget följde Alie på kartan
alla dina manövrer -- hon hade skaffat sig stora specialkartor från
Paris och ett par digra arbeten öfver Algier. Du skulle sett henne,
närsynt som hon är, hur hon låg dubbel på det stora salsbordet för att
kunna se på kartan -- och hur hon snäste mig, stackare, när jag ibland
gjorde dumma frågor och inte hade riktigt reda på din marsch-rut. Ja, vi
lefde i en spänning, som om vårt eget hus varit belägradt af fiender.»

Rikard såg på Alie och fick ett ögonblick reda på hennes blick. Han såg
däri något, som liknade en reflex af det lefvande intresse modern
beskrifvit. Han blef värmd häraf och närmade sig henne åter.

»Och ni väntade naturligtvis med hvarje post att få höra, att jag fallit
för någon arabs kula?»

»Naturligtvis!» svarade Alie, och skalkaktigheten fick öfverhand öfver
förlägenheten. »Tant såg Rikard hvarje natt ligga badande i blod på ett
öfvergifvet slagfält, under det korparna då och då höggo sig ett stycke
kött till föda.»

»Usch Alie, sådana otäcka ord du har. Jo, du må tro, Rikard, det var
roligt, när jag höll på att förgås af ångest för dig att höra henne tala
i den där vägen -- --»

Rikard såg häpen ut.

»Men det gjorde naturligtvis inte Alie då!»

»Jo visst», sade fru Rode och alla de små vecken vid hennes ögon började
att röra sig och småle. »Du tror kanske, att hon sökte trösta mig -- att
hon sade mig några vänliga och lugnande ord? Nej, långt därifrån. Hon
bara grälade på mig och sade att jag var dum och löjlig och odräglig,
och att om jag inte upphörde att beklaga mig skulle hon gå sin väg och
jag skulle aldrig få se henne mer o. s. v.»

»Ja», sade Alie, som nu började blifva mer lik sig själf och falla in i
sin vanliga, skämtsamma ton. »Det var det enda, som hjälpte. När jag
riktigt hade grälat på henne en lång stund upphörde hon vanligtvis att
gråta och jämra sig, och ibland lexade jag till och med upp henne så
grundligt, att jag fick henne att skratta. Men talade jag vänligt till
henne och sökte uppmuntra henne, då blef det bara sju gånger värre. Då
blef hon riktigt ond på mig och sade, att jag talade mot mitt bättre
vetande och att det vore bättre, om jag åtminstone ville erkänna att
Rikard var sårad eller fången eller död eller -- ja, gu'vet, om hon inte
ibland misstänkte araberna för att vara människoätare och servera Rikard
som stek på middagsbordet. Jo, medge, tantis lilla, att du inte var
riktigt säker på den saken. Fast det vågade hon förstås aldrig säga till
mig, ty då visste hon att jag skulle skämt ut henne för hennes
okunnighet.»

»Tro inte på hennes dumma prat, käre Rikard!» sade fru Rode och slog
henne på kinden -- Alie hade stigit upp och stod framför den gamla,
lutad öfver henne, stödjande sig på gungstolens armstöd. »Ibland hittade
hon på att hålla med mig och öfverdrifva min oro», fortfor hon, vänd
till Rikard. »Då låtsade hon själf vara alldeles förtviflad, så att jag
måste trösta henne.»

»Och det var naturligtvis bara spel?» frågade Rikard, som blifvit helt
vekt stämd vid skildringen af hur dessa båda lefvat blott i tanken på
honom, medan han varit ute och uppsökt äfventyr och endast tänkt på att
göra sitt eget lif så rikt och intressant som möjligt. »Du var själf
aldrig det minsta orolig för hur det skulle gå mig, Alie?» Hon släppte
gungstolen, vände sig om och såg honom in i ögonen. Han grep hennes
händer och kysste dem, men hon drog dem fort tillbaka. »Skola vi inte gå
ut en stund?» frågade han. »Här käns så kvaft och jag är inte van att
sitta inne en hel eftermiddag. Mamma vill inte -- nej, det kunde jag
tro, du har naturligtvis alldeles kommit ur vanan att promenera nu, när
jag varit borta -- men, Ali? Har du varit ute i dag?»

»Nej, men -- --»

»Går du inte ut för hvarje dag?»

»Åhnej, inte precis!»

»Men hvad är det för ett lif! Sitta mellan fyra väggar -- ung, som du
är! Alie, åh, hvad jag hade lust att lära dig, hvad det vill säga att
lefva! Kom med mig nu!»

Nej, Alie ville inte. Hon hade alla möjliga förevändningar. Hon skulle
sy ut det där mönstret -- hon hade litet ondt i hufvudet, det såg så
regnigt ut o. s. v. Men Rikard gaf icke vika. Hans friska energi och
lefnadslust verkade så smittande, att Alie själf började tycka, att hon
lefvat som en riktig mullvad, och att hon väl kunde behöfva skaka af sig
litet jord.

Och så gingo de -- gata upp och gata ned -- utåt Djurgården, hem öfver
Ladugårdsgärdet och Lill-Jans och Villastaden. Han ville se på alla
nybyggnader, alla planteringar, som vuxit upp sedan han reste. Att hon,
som icke hade hans vana vid marscher och strapatser kunde blifva trött
af en så lång promenad, föll honom icke in. Han hade aldrig tanke för
annat, än hvad som för ögonblicket intresserade honom själf, och Alie
skulle förr ha gått tils hon stupade än hon velat låtsa om att hon var
trött.

Dylika promenader upprepades sedan ofta och äfven fru Rode, som under
flera år fört ett nästan fullkomligt stillasittande lif, blef snart
tvungen att följa med Rikard ut på visiter, på teatrar, på utfärder utåt
landet.

»Jag är i alla fall tacksam, så länge jag slipper vara med om
springlekar», sade gumman humoristiskt en dag då Rikard hade öfvertalat
henne att följa med till en familj på landet, där det fans fullt med
ungdom i huset.

»Ja, men det slipper nog inte jag», sade Alie, »fast jag aldrig har
kunnat fördraga springlekar i all min dar.»

Om förmiddagarne arbetade Rikard några timmar inne i sitt rum på ett
större krigsvetenskapligt verk, till hvilket han samlat material under
sina resor. Han tålde då ej att störas af ett enda ljud -- ingen fick
röra sig i rummet utanför, ingen fick ens taga i en dörr. Alies rum låg
på ena sidan om salen, hans på den andra. När det då någon gång hände
att hon kom in utifrån, då han satt och arbetade, ville hon ej gå igenom
salen, utan kunde sitta långa stunder i köket och vänta på, att han
skulle gå ut. Detta såg modern, men det föll henne icke in att göra
någon invändning häremot. För henne var det själffallet, att alt och
alla skulle underordna sig under hans trefnad.

Före middagen voro alltid både modern och Alie ute i köket och hjälpte
kokerskan med matlagningen, oroliga för att ej middagen skulle bli
färdig på klockslag. Alie sprang af och an, lyfte på grytlocken, stack
in ett vedträ i spisen för att det skulle brinna bättre, hälde upp
soppan, hjälpte till med dukningen och vände på roastbiffen, mycket
ängslig för att den ej skulle blifva lagom stekt. Rikard hade blifvit så
bortskämd, att han nästan aldrig kunde få någon mat här hemma, som
smakade honom. Modern skaffade hem kött från stadens förnämste slagtare
och öfveransträngde sig i ekonomiskt afseende för att kunna bjuda honom
ett godt bord. Han var visserligen alt för älskvärd för att göra någon
direkt anmärkning, men hans kritiska blickar, den försigtighet hvarmed
han först smakade på hvarje rätt, samt hans allmänna uttalanden om det
förträffliga franska köket, sade dock tydligt nog, att hennes
ansträngningar voro förgäfves.

Rikard hade emellertid ingen aning om alla dessa omsorger och fick af
Alies yttranden snarare det intrycket, att hon var mycket likgiltig för
alla husliga bestyr. Hon uttalade sig föraktligt om herrarnas vanliga
svaghet för ett godt bord och förklarade, att en förnuftig människa icke
borde ställa några andra fordringar på sin föda, än att den vore sund
och närande -- gurmandien vore ovärdig en tänkande varelse. I allmänhet
bestred hon nästan alt, hvad Rikard yttrade, och angrep hans åsigter och
lefnadsvanor på alla möjliga punkter, samtidigt med att hon i djupaste
hemlighet var villig till hvilket personligt offer som hälst för att
hans trefnad ej i något fall skulle störas.

Han var i allmänhet litet för hastig i sina slutsatser och alt för
tvärsäker och absolut i sina omdömen, samt var van att imponera och bli
trodd på sina ord i synnerhet när det gälde unga damer. Men här mötte
honom för första gången hos en kvinna en kritik, som häjdade honom steg
för steg, tvang honom att motivera hvarje påstående och rätta hvarje
förhastad uppgift. Han öfverraskades oupphörligt af att finna, hur
mycket Alie hade läst och tänkt och hvilket förträffligt minne hon hade.
Hon var honom fullt vuxen på hvarje punkt af allmänt mänskligt vetande
och hade till och med ej så litet fackkunskaper i hans egna hufvudämnen,
hvilka hon, då han yttrade sin förvåning öfver hennes insigter i detta
afseende, sade sig ha studerat för att sätta modern i tillfälle att
bättre följa honom. Han var alltid full af planer och initiativ, och han
öfverraskades af den lätthet, hvarmed hon satte sig in i hans idéer
äfven när det rörde ämnen så främmande för henne som strategi,
förbättring af krigsmaterielen o. d.

Han blef också mer och mer lifligt intresserad af hennes samtal och
tillbragte större delen af dagen i hennes sällskap. Men på samma gång
som han beundrade henne och fängslades af hennes vakna intelligens, var
det dock något i alt detta, som verkade litet afkylande på hans känslor.
Man kunde ej säga att hon var okvinlig, hvarken i utseende, rörelser,
sätt att tala eller i afseende på lynnet och karaktären; tvärt om,
hennes hängifvenhet för hans mor, hennes själfförsakande lif hos henne
voro drag af äkta kvinlighet -- och dock! Han tog sig själf i förhör och
frågade sig om det ej kanske endast var hans manliga egenkärlek, som
kände sig litet kväst af att veta hvarje ord och handling stå under en
kvinnas kritik; om det han saknade hos henne kanske endast var den
blinda beundran, som han för så godt pris plägade vinna af hennes kön.
Han sade sig själf, att det endast var hans sämre, egoistiska, egenkära
jag, som kände sig tillbakastött af henne, under det att alt det bästa
inom honom, hela hans djupare personlighet drog honom till denna kvinna,
som förstod honom så fullständigt, som var ett så ypperligt sällskap för
honom och som skulle kunna blifva hans verkliga maka i en så mycket
rikare och fullare mening än någon annan, han känt. Han började
öfvertyga sig själf om, att han älskade henne. Det var visserligen ej en
sådan kärlek, som han stundom drömt om -- ej denna alt beherrskande
lidelse, hvilken poeterna besjunga. Men han var troligtvis icke mäktig
en sådan kärlek, hans fantasi och tankar voro alt för starkt tagna i
anspråk af hans vetenskapliga intressen och han sade sig själf, att han
i sin hustru snarare behöfde ett intelligent och angenämt sällskap, en
väninna, med hvilken han kunde utbyta tankar, än en älskarinna att
jollra med. Och en dag, då de voro ute på en af sina vanliga promenader
bad han henne att blifva hans.

De kommo ej hem tillsammans. Alie kom först och då modern frågade efter
Rikard, mumlade hon någonting om »ett ärende» och skyndade sig förbi
henne och in i sitt rum med hatten på och floret neddraget för ansigtet.
Fru Rode var van vid Alies underligt växlande lynne, i synnerhet sedan
Rikard kommit hem, men hon greps dock nu af en oförklarlig ångest, utan
att kunna göra sig reda för, hvad det var hon fruktade. Hon visste att
det var lönlöst göra Alie några frågor, då hon befann sig i en sådan
sinnesstämning som nu, och väntade därför otåligt på sonens hemkomst.
Han kom också snart, såg nervös och upprörd ut och drog genast modern
med sig in i sitt eget rum och stängde dörrarna.

»Säg mig hvem det är, som Alie är kär i?» frågade han tvärt. »Och
hvarför har mamma inte talat om det för mig?»

»Hvad säger du?» utbrast hon häpen. »Har Alie sagt att hon är kär -- i
någon annan än dig?»

»Nej, det har hon inte sagt, men hon vägrar kort och bestämdt att blifva
min. Och hon vill ej gifva mig något skäl.»

»Åh, det är inte möjligt -- det är inte möjligt!» utbrast modern. »Det
måste vara ett missförstånd -- jag skall tala vid henne.»

»Ja -- men inte öfvertala henne», inföll Rikard och höll henne kvar.
»Jag vill inte ha en hustru, som endast genom öfvertalningar blir min.
Jag trodde att hon -- det är obegripligt, hur man kan misstaga sig så.
Försök i alla fall att få veta om det är någon annan.»

Fru Rode skyndade in till Alie och tilltalade henne i en smärtsamt
upprörd ton.

»Min kära Alie, detta hade jag inte väntat af dig! Hvarför har du inte
från början visat att du inte tyckte om honom? Du har ju tvärt om
uppmuntrat honom med den största vänlighet och tillmötesgående? Och hvad
har du egentligen emot honom? Hvar kan du finna en man, som bättre
skulle passa för dig?»

»Vill tant således ha mig till sonhustru», frågade Alie skarpt och såg
först nu upp med glimmande ögon och flammande kinder. Hon var sysselsatt
med att byta skodon efter promenaden. »Borde inte tant tacka mig i
stället! Har jag inte alltid vetat kanske, att tant långt ifrån ansåg
mig god nog åt sin son? Och tror tant jag vill tränga mig på -- och bli
din sonhustru mot din vilja?» Hon böjde sig åter ned och började knäppa
upp den återstående kängan med en sådan häftighet, att knapparna flögo
utåt golfvet.

»Min gud, Alie, är jag då verkligen en sådan elak gammal käring, att det
är för min skull, som du afvisat min son?»

»Nej, för min egen skull», utbrast Alie, kastade kängan framåt rummet
och kröp ned på golfvet för att leta efter sina skor under sängen. »För
att jag inte vill att tant och jag skola bli osams -- och det skulle vi
naturligtvis bli, när tant såg, att jag inte gjorde din son lycklig.»

»Men -- min snälla vän -- det skulle du visst --»

»Nu narras tant», ropade Alie och reste sig upp med sina skor i handen.
»Kan tant ha samvete att säga mig midt i ansigtet att tant tror, att
Rikard skulle bli lycklig med mig?»

»Ja, men kära Alie, hvarför skulle han inte -- --»

»Liksom tant inte visste det! Liksom tant inte visste, att jag är häftig
och nervös och orolig till lynnet, och att han behöfver en lugn och
harmonisk hustru -- och liksom tant inte visste, att han behöfver
pengar, när han skall gifta sig, och att hans hustru snart skall hänga
tung som en kvarnsten kring hans hals, om han tvingas att lefva i små
och trånga förhållanden! Och liksom tant inte visste, att jag är en
sådan natur, att i samma ögonblick jag märkte eller bara anade något
sådant skulle jag, till hvad pris som hälst, försvinna ur hans lif!»

»Och först och sist!» fortfor hon efter en paus, och hennes stämma var
nu sväfvande och osäker, »liksom tant inte visste, att han als inte
älskar mig, att han bara inbillar sig det, därför att han trifs i mitt
sällskap och därför att du och jag hålla af hvarandra -- och -- sådana
där yttre anledningar.»

Fru Rode var förstummad. Den fråga, hon hade velat komma fram med och
tvinga henne att besvara på samvete: »älskar du någon annan, efter du
afvisat honom?» dog på hennes läppar. Tycktes det ej i själfva verket
framgå af alt hvad Alie nyss sagt, att hon dock verkligen älskade honom?
-- Ej en tanke på sig själf -- endast på honom och hans lycka. Detta
rörde moderns hjärta djupt, hon drog Alie i sina armar, kysste henne och
sade: »men _om_ du ändå misstar dig, Alie? _Om_ han i alla fall
verkligen älskar dig? Då är det ju klart att du, och endast du, är den,
som kan göra honom lycklig.»

»Nej, det tror jag i alla fall inte. Om han också älskade mig verkligt
nu -- fast det gör han inte, det vet jag -- jag är alt för klarsynt, ser
tant, det är min olycka -- men _om_ -- så skulle jag kanske inte kunna
säga nej. Ty man säger inte nej till Rikard --» hon stannade, och det
for ett uttryck af öm stolthet öfver hennes drag. »Man säger inte nej
till honom!» upprepade hon, drömmande.

»Nu går jag efter honom, Alie», utbrast modern.

»Nej, nej! låt mig tala till punkt. Jag skulle kanske inte kunna säga
nej -- men det vore en olycka, ty jag skulle aldrig våga tro hvarken på
honom eller mig själf. Det är inte bara mot andra jag är kritisk, ser
tant, jag är det framför alt mot mig själf. Jag skulle alltid plågas
outsägligt af tvifvel på mig själf, af fruktan att han en dag skulle
upptäcka, att han misstagit sig på mig, att jag inte kunde vara alt det
för honom, som han väntat.»

»Men, kära Alie, om _du_ inte kan vara tillräcklig för honom, så kan
visst inte häller någon annan -- --»

»Jo bevars», ropade hon ifrigt. »Hvilken annan flicka som hälst, snart
sagdt, skulle passa honom bättre än jag. Andra äro inte så tviflande --
de taga emot alt hvad de få utan att granska det så noga -- och så kunna
de så utmärkt bra nöja sig med halfheter och kompromisser, men det kan
inte jag -- jag ville vara alt, alt, absolut _alt_ för min man -- samma
dag jag upptäckte, att jag inte längre vore det -- --»

»Nå -- hvad då, din toka?»

»Jag skulle skjuta honom», sade hon i en ton, som skulle föreställa
skämtsam, men hon spände med det samma blicken i den gamla med ett par
så stora, allvarsamma ögon, att denna förlorade all lust till att vidare
öfvertala henne.

»Jag trodde aldrig, att du var så öfverspänd, Alie, du med all din
kritiska snusförnuftighet. På det sättet kan du ju aldrig gifta dig.»

»Nej, hvem säger annat! Man skall vara ett barn eller en idiot för att
taga ett sådant steg -- --»

»Ja -- eller också skall man kunna _älska_. Kan man inte det, så medger
jag -- --»

»Älska! Tant begriper ju ingenting. Det är just, om man älskar, som man
inte vågar -- hvad gör det eljest -- hvad skulle det göra mig, om jag
gjorde Pål eller Per olycklig -- men att binda en man, som man älskar,
vid sig för hela lifvet -- du gud, hvilket enfaldigt själfförtroende!»

»Nej, Alie, nu tror jag ändå, att jag ber Rikard komma!»

»Gör det, om tant vill», sade Alie och gaf henne åter en allvarsam,
nästan hotande, dunkelt glimmande blick. »Jag skall då bara upprepa mitt
_nej, nej, nej,_ så att det genljuder genom hela huset.»

Rikard väntade modern otåligt inne i sitt rum. Hon beredde sig att
meddela honom alt, men han gjorde henne bara den enda frågan: »älskar
hon någon annan?» och då hon nekande besvarade denna, ville han icke
höra mer, utan tog sin hatt och gick ut.

Hans egenkärlek var djupt sårad. Han hade litat så säkert på sin makt.
Han hade aldrig förr förgäfves sökt närma sig en kvinna -- han hade
alltid blifvit mött på halfva vägen och ändå hade han aldrig gifvit så
mycket af sig själf till någon annan, som till Alie. Och han var van att
lyckas icke blott i detta afseende. Han hade aldrig haft en allvarsam
motgång, aldrig tvingats att afstå från ett fattadt beslut, alltid
genomdrifvit sin önskan i hvarje punkt, där detta legat honom om
hjärtat. Och nu tvingade honom hans stolthet att afstå från sitt mål
utan att ens göra ett försök att öfvervinna det motstånd, som så
oväntadt hade rest sig i hans väg. Ty att tigga sig till kärlek -- nej.
Han ville icke längre hafva den, han skulle icke taga emot den, om den
nu frivilligt erbjöds honom.

Han hade under dessa år i utlandet alltid haft en förnimmelse af, att
Alie satt hemma och väntade på honom, att hon liksom höll lyckan i
beredskap åt honom, när hälst han ville komma och hämta den. Han kände
sig nu förbittrad på henne, som om hon bedragit honom, och han hade en
känsla af, att han nu gjort upp räkningen med sitt förflutna lif,
hvilket var så nära sammanknutet med tanken på henne och att framtiden
hädanefter låg fri och öppen för honom, lockande honom att söka
ersättning för sina förlorade illusioner.

Han undvek Alie ett par dagar och beslöt sig sedan plötsligt för att
resa bort på en tid. Han for till en badort i Norge, uppträdde där som
ifrig kurtisör och förtjusade alla de unga norskorna genom sin svenska
officers-elegans. Hans nuvarande sinnesstämning gjorde honom synnerligen
mottaglig för en verklig förälskelse. Det behöfdes blott att det nu kom
i hans väg en naiv, omedveten ung flicka, motsatsen till Alie -- och den
tändande gnistan var redo att falla.

Och hon kom. Och den föll.

Fru Rode fick ett långt, långt bref -- ett bref, som egentligen tycktes
vara skrifvet för Alies räkning, och som hon naturligtvis också fick
läsa. Detta innehöll, utom några få, men varma uttryck om hans kärlek
och hans lycka, hufvudsakligen ett slags filosofiska betraktelser öfver
kärleken, tydligen hopkomna som själfförsvar.

»Hvarför älskar jag henne -- just henne, har jag frågat mig själf. Ty
hos en förnuftig människa bör det ju alltid vid hvarje handling och till
och med vid hvarje känsla finnas ett därför. Jag har träffat många mer
utvecklade kvinnor, som bättre än hon kunnat förstå mitt inre själslif
-- ja, jag har alltid företrädesvis sökt sådana kvinnors sällskap.
Hvarför har jag då icke älskat en af dem?»

»Hör! hör!» inföll Alie.

»Vänta. Han lägger till något här -- det är för din räkning --: »eller
hvarför har, när jag älskade en af dem, jag ej varit i stånd att väcka
hennes genkärlek?»

»Nu vill han stryka öfver med hartassen», afbröt Alie. »Den där lilla
lögnen hade han als inte behöft besvära sig med att kasta till mig som
en allmosa.»

»Åh, Alie!»

»Nå, fortsätt, lilla barn» -- det var Alie som kallade fru Rode så,
aldrig omvändt -- »låt oss nu inte uppehålla oss vid småsaker! Jag
brinner af otålighet att få höra mer.»

»Man skulle väl kunna tycka att kärleken framföralt borde uppstå mellan
dem, som bäst förstå hvarandra, som kunna lefva ett helt och fullt
själslif gemensamt. Men det är icke så; dessa utvecklade kvinnor, som
förstå oss helt, dem vilja vi hafva till väninnor -- som sådana äro de
ovärderliga, vi beundra dem, vi ha stor behållning af att utbyta tankar
med dem, vi finna dem i hög grad intressanta, men -- vi älska dem icke.»

»Nu är han litet ologisk», inföll åter Alie, som råkat i en mycket
uppsluppen sinnesstämning. »Nyss älskade han dem ju -- men det gör det
samma, gå på bara -- jag tycker om hans naiva själfmotsägelser. Således
-- vi älska dem ej!»

»Det är nämligen så, tror jag, att kärleken lyder helt andra lagar än
hela vårt öfriga känslolif.»

»Det är sant -- den kommer som en nysning -- utan att man egentligen vet
af, att man förkylt sig.»

»Alie då!»

»Så ja, barnet mitt, blif inte stött! Din son är ju när alt kommer
omkring inte så olik andra dödliga. Han kan väl också få snufva en gång.
Nå, vidare!»

»Det erotiska hör nämligen till ett helt annat område i själen än
vänskap, tillgifvenhet, sonlig kärlek och dylikt. Det hvilar mest på
motsättningarnas lag. Och därför fruktar jag, att när den modärna
kvinnoemancipationen fått göra sitt verk -- --»

»Åh, alt bättre och bättre! Små reaktionära snärtar också! Mins tant hur
vältaligt han för bara några få veckor sedan talade för kvinnans
uppfostran till mannens jämnlike -- men det gör ingenting. Vidare i
texten! Det här roar mig obeskrifligt!»

Hon kröp upp i soffan närmare intill fru Rode, lade sin arm under hennes
och följde med i brefvet, medan hon läste högt.

»När kvinnan blir lika utvecklad, lika reflekterande, räsonnerande och
medveten som mannen, så kommer det erotiska, som är det mest säregna i
kärlekens natur, att försvinna ur verlden. Kierkegaard har rätt då han
säger, att kvinnans väsende är omedelbarhet -- det är däri, »das ewig
weibliche» egentligen består. Ja, du skulle bara se min Aagot, mamma, så
skulle du bättre än om du läste dussintals afhandlingar i detta ämne
förstå hvad jag menar. Du skulle se henne med dessa öppna, blå
barnaögon, som blicka så undersamma och oskuldsfulla ut i den stora,
okända verlden -- --»

»Nej, hör!» utbrast Alie och klappade i händerna. »Hur näpet! Aldrig
förr har jag vetat att Rikard var barnkär.»

Fru Rode lade handen på hennes mun.

»Tyst, otäcka unge!» sade hon. »Nu får du inte höra ett ord mer, när du
hånar så där.»

»Ja, vet du hvad, jag har sannerligen också hört nog», ropade hon och
sprang upp. »Nu går jag in till mig och sätter mig att grubbla öfver
kärlekens stora problem. Jag skulle ha lust att skrifva en afhandling,
som jag skulle kalla -- vänta -- jo -- Kvinlighet och Erotik, skulle jag
kalla den.»

Fru Rode skrattade förnöjdt åt Alies utgjutelser, som tycktes göra henne
en riktig hjärtefröjd. De öfvertygade hennes omisstänksamma sinne om,
att Alie ej hyste någon djupare känsla för Rikard, som hon en tid varit
benägen att tro, ty då skulle hon naturligtvis tagit hans förlofning på
helt annat sätt. Fru Rode skulle ej riktigt kunnat förlåta sin blifvande
sonhustru, om hon vållat Alie någon hjärtesorg. Men som det nu var, var
gumman innerligt glad och belåten.

Rikard sände ej något porträtt af sin fästmö, då han påstod att de alla
voro ofördelaktiga. Men hans bref voro mer och mer uppfylda af lycka,
kärlek och jubel, och moderns lätt antända fantasi blef häraf starkt
påverkad till den blifvande sonhustruns förmån, och hon var mycket
benägen att hålla af den flicka, som gjort hennes son så lycklig, och
att se henne med hans ögon i den första kärlekens idealiserande ljus.

Det hade blifvit beslutadt, att den unga norska fästmön och hennes
föräldrar skulle följa Rikard till Stockholm för att lära känna hans mor
och välja bostad åt de unga. Fru Rode och Alie voro därför nu ifrigt
sysselsatta att ordna hemmet för de främmandes mottagande. Alies lynne
råkade under detta i ett nytt skede. Hon var retlig och nervös, ogillade
alt hvad fru Rode föreslog och rörde sig med en sådan häftighet, att hon
ett par gånger råkade slå sönder af gummans bästa porslin, under det hon
lifligt förebrådde denna, att hon liksom enkom hade stält det i hennes
väg. Fru Rodes goda lynne rubbades ej af detta, hon endast upphäfde en
och annan from suck i sitt hjärtas innersta af belåtenhet öfver att det
ej blef något af mellan Rikard och Alie.

»Så där nervös brukar Rikard också vara, så fort han har några praktiska
bestyr», tänkte hon för sig själf. »Det skulle just blifvit ett skönt
par! De hade väl sprungit omkull hvarandra i sin ifver, när de skulle
sätta bo. -- Det förstås -- Aagot har väl sina fel, hon med. Men
gudskelof att jag inte känner henne förut. Nu dröjer det väl i alla fall
litet, innan jag kommer under fund med bristerna. Och så kan jag
åtminstone tils vidare få glädjas oblandadt.»

Alie genomskådade henne fullkomligt -- hon kunde läsa hvarje tanke, som
rörde sig i den gamlas hufvud -- och detta gjorde henne alt utom mildare
stämd.

Fru Rode ville gärna, att den unga fästmön skulle bo i hennes hem under
sin vistelse i staden, och hon öfverlade helt okonstladt med Alie om hur
detta skulle låta sig göra, utan en tanke på att såra henne. Men en dag
kom Alie plötsligt och meddelade henne, att hon skulle flytta bort, så
att Aagot kunde få hennes rum.

»Jag har skaffat mig en inackordering i närheten. Det kommer ett
stadsbud hit på eftermiddagen och hämtar min koffert», sade hon i en
vårdslös ton, som gjorde hela denna anordning till en sak af ytterst
ringa betydelse.

Den gamla släppte soppslefven med hvilken hon just var på väg att hälla
upp soppan.

»Hvad är nu detta för påfund? Hvad i all verlden menar du?»

»Jag kan väl också behöfva lite omväxling», svarade hon skämtsamt. »Det
är flere unga herrar inackorderade där. Och hvad skall jag här i huset
att göra nu, när ende sonen är förlofvad.»

Fru Rode räckte ut sin hand och fick tag i Alies, som hon klappade.

»Jag förstår nog, hvarför du vill göra det -- men jag kan inte finna mig
i detta, att du rent af skulle flytta ur huset. Hvarför reser du då inte
hällre och hälsar på dina vänner på landet på ett par veckor, som du
ändå tänkt?»

»Nej, hör, en sådan elak gammal gumma hon är! Hon unnar mig inte ens att
vara i samma stad som hennes sonhustru!» utbrast Alie med antagen
munterhet. »Jag skall nu bort, ju längre dess bättre. Jag dugde nog
under de ensamma, sorgliga åren, i brist på någon annan. Nu har man sin
son hemkommen från Afrika och så en ung vacker fästmö på besök -- hvad
skall man då med gamla Alie att göra! Men det lyckas inte, tantis»,
fortfor hon och gjorde en kraftansträngning för att fortfarande skämta
bort sina tårar. »_Se_ henne skall jag i alla fall. Tant skall inte få
mig bort ur staden, nej inte om tant blefve tiodubbelt så elak mot mig,
som tant varit hela denna tid.»

»Som jag varit», inföll den gamla med komisk förvåning. »Är det jag, som
varit häftig och retlig och grälat om allting, kanske?»

»Ja, tant har ingenting sagt, men tror inte tant att jag vet hur du i
dina tankar förskjutit mig och kastat bort mig, som du inte näns göra
med dina utslitna klädningar en gång. Tror du inte jag vet hur du, gamla
lättrörda fjolla, som du är, redan öppnat ditt hjärta för henne på vid
gafvel. Hvad vet tant om henne, annat än bara det att Rikard förälskat
sig i hennes oskyldiga barnaögon? Och är tant inte ändå genast färdig
att taga henne på god tro i sin öppna famn? Och jag återigen -- hur fick
jag inte vara smidig som en katt och from som ett lam och listig som en
räf, innan jag lyckades besegra tants misstro till mig och tillkämpa mig
den dotterliga ställning hos tant som nu denna främmande skall komma och
taga som sin naturliga rätt.»

Fru Rode kände sig träffad och gripen af dessa med låtsad skämtsamhet
uttalade förebråelser. Detta hade sålunda Alie gått och burit på hela
tiden och hon hade ej tänkt på att genom ömhet och grannlagenhet mildra
denna kris för henne.

»Ja, du har kanske nog rätt, gudnås! Jag är visst en riktigt elak och
egoistisk gammal gumma. Men du kan väl ändå inte på allvar tro på alt
det där, du nu säger. Nog vet du, att ingen i alla fall i längden kan
tränga ut dig -- det är nästan dumt att stå och göra dig några
försäkringar om den saken, som är så själfklar.»

Hon drog Alie till sig och de omfamnade hvarandra hjärtligt, Alie dock
mer häftigt än innerligt, rädd som hon alltid var för att gifva vika för
ett känsloutbrott.

På eftermiddagen flyttade hon verkligen, men först efter att ha gifvit
fru Rode ett uttryckligt löfte att komma tillbaka när fästmön hade rest.

»Det vill säga, om tant då bryr sig om mig längre», tillade hon. »Du
skall inte tro, att du kan lura mig. Märker jag, att dina känslor för
mig äro en nyans förändrade, så kommer jag inte. Då reser jag utrikes
och -- försvinner någonstans ute i den stora vida verlden -- på ett
eller annat sätt.»

»Försvinner! Sådana dumheter hon alltid pratar, den flickan! Hvad skall
vara meningen med det där?»

»Jag gifter mig med någon svartögd spanior -- tar en fransman till
älskare -- min man dödar honom i en duell och jag tar gift och dör!
Tablå!»

Hon rabblade upp hela denna ramsa i ett enda andetag och sprang så utför
trapporna efter stadsbudet, som bar hennes koffert.

Samma dag de förlofvade kommo, skulle de vara ensamma med föräldrarna --
men dagen därpå skulle Alie komma till middagen.

Hon hade tagit fram ur kofferten den ljusa, sjögröna klädningen med
perlgarnityret, som hon lät sy sig i våras för Rikards skull, men som
aldrig kom på då. Nu var den ej så lämplig längre, då det redan var
höst, och vädret var kallt och regnigt, men det var den enda vackra
klädning hon egde, och hon ville dock vara elegant för de främmandes
skull. Hon såg sig i spegeln och tyckte att det glittrande perlregnet ej
längre klädde henne nu då det skimmer var borta, som i våras hade gifvit
en sådan glans och färg åt hennes utseende, och om hvilket hon nog
visste, hvarifrån det kom och hvart det gick. Om hon nu skulle valt sig
en ny drägt, hade den visst blifvit i en kall, gråblå färg och i en
enkel, sträng stil.

Emellertid kastade hon om sig en kappa och gick den korta vägen snedt
öfver gatan. Men hon tyckte icke, att det var, som om hon gått i
verkligheten, utan som när man går i en dröm och aldrig kommer fram. Så
sprang hon upp för den korta trappan, stannade vid dörren och stirrade
en lång stund med dum förvåning på namnplåten. Hon plägade aldrig gå den
vägen numera, hon hade vant sig att gå köksvägen, alt sedan Rikard kom
hem och ej fick störas. Undras om lilla Aagot skulle finna sig vid att
smyga sig in i köket och sitta där och vänta på att få gå in till honom!

Var det verkligen hon själf, som nu stod som en främling härute och drog
i klocksträngen? Och därinnanför satt nu _dottern_ i huset, redan
hemmastadd där förmodligen, redan i besittning af de rättigheter, den
ställning i hemmet som hon själf först långsamt tillvunnit sig.

»Undras om hon sofvit godt i min säng i natt. Om hon fann sig själf söt
och morgonfrisk, då hon satt framför mitt toalettbord i morgse och såg
sig i spegeln. Åhja, hvad är det för konst att vara fraiche och vacker,
då man känner sig älskad!»

Steg närmade sig i tamburen och Alie fick ett infall. Om hon skulle
sticka sitt visitkort i lådan som en annan främling och gå sin väg --
och så bort, bort hvart som hälst i verlden, där hon hade lika stor rätt
att vara som alla andra -- där hon icke behöfde trängas undan för att
andra skulle få plats.

Hon stod i alla fall kvar orörlig och hörde, att det var Rikards steg,
som nalkades. Han bugade sig litet stelt och generadt, men hon tryckte
hjärtligt hans händer och lyckönskade honom. Hennes sinnesstämning hade
plötsligt kastat om igen, hon visade sig glad och otvungen, full af
älskvärd förbindlighet och uppsluppen lekfullhet.

Då hon kom in i det lilla hvardagsrummet neg hon skämtsamt djupt för
frun i huset.

»Goddag, goda fru Rode, hur står det till? Det var länge sedan vi
råkades. -- Ljusen sitta snedt i kronan», hviskade hon blixtsnabbt, i
det hon vände sig om för att hälsa på Aagot.

Hon såg en lång, smärt, elastisk flickgestalt i en elegant, tätt
åtsittande marinblå sammetsjacka med en liten uppstående husarkrage, ur
hvilken framstack ett ljust, mycket litet hufvud med slätstruket,
glänsande hår och ett rosigt, strålande ansigte.

»Presentation behöfs inte», sade Alie och omfamnade henne. »Vi känna
hvarandra. Jag känner åtminstone dig genom de mest vältaliga
beskrifningar i Rikards bref.»

»Är hon inte rätt söt?» hviskade fru Rode senare till Alie. Hon skulle
haft lust att uttrycka sig i långt starkare ordalag, ty hon var alldeles
betagen i sin svärdotter, men hon vågade ej för Alie.

»Hon är förtjusande», sade Alie med stor värme.

Själf kände hon sig aldrig ha varit så litet till sin fördel som i dag.
Den ljusa klädningen var fadd bredvid denna mjuka, dunkla sammet, som så
väl framhöll figurens smidighet och ansigtets blommande ungdomlighet.
Och hon kände själf att hennes sätt var forceradt och nervöst bredvid
detta fullkomligt lugna väsende, som medvetandet att för första gången
vara älskad förlänade den unga Aagot, hvilken vid sitt första inträde i
verlden hade mött kärleken och därför trodde att det var naturligt att
lifvet måste le mot henne och alla hålla af henne.

Rikard var dock ej någon sentimental fästman. Han sysselsatte sig ej
mycket med sin fästmö, kanske af grannlagenhet mot Alie, kanske också af
en känslans blygsamhet, som förbjöd honom förlofvades vanliga
utställning af sina känslor till allmänt påseende. Han var mycket
uppmärksam mot Alie som vanligt, och hon var hela dagen så liflig och
underhållande, att hon väckte de främmandes beundran såsom en ovanligt
spirituel ung dam. Hon och Rikard skötte nästan ensamma samtalet. Aagot
yttrade föga, det mesta af hvad som talades om var främmande för henne,
men detta tycktes ej oroa henne eller göra henne förlägen, hon bibehöll
hela tiden sitt blida, klara uttryck af ogrumlad lycka och orubblig
tillförsigt till sin kärleks makt.

Alie hade väntat att få se de förlofvade upptagna uteslutande af
hvarandra, att uppfånga ömma ögonkast och att pinas häraf. Men nu var
det något i denna deras ytterliga förbehållsamhet, som sårade henne ännu
mer. Att se dessa båda sitta där så lugna och passiva och visa sig
älskvärda mot henne och låtsa som om de vore intresserade af att tala
med henne -- och så veta, att alt detta bara var spel, att hon var dem
lika likgiltig som hvem som hälst, som gick förbi på gatan -- och att de
inom sig egde en verld af oändlig rikedom och skönhet, som var alt för
god för att vanhelgas af en enda blick från henne -- hur det sargade
henne! Men hon talade alt jämt -- skämtade, högg in i de andras samtal
med oväntade infall, disputerade, berättade -- och hörde hela tiden sin
egen röst som på ett långt afstånd.

Aftonen kom, då de främmande bröto upp. Fru Rode hade hela denna dag
haft ett pinsamt medvetande om hvad som låg bakom Alies sprittande
glädtighet, och en dunkel känsla af att det skett henne en stor
oförrätt. Det plågade henne att hon skulle gå därifrån som en främling,
och hon häjdade henne därför, då hon reste sig för att taga afsked, och
hviskade till henne: »Du får inte gå, Alie min. Kan du inte stanna och
ligga på soffan i min sängkammare?»

»Jo, vet tant, det vill jag riktigt gärna», svarade hon, till den gamlas
glädje och öfverraskning.

Fru Rode var en stund sysselsatt med att ordna hvarjehanda i rummen och
i skafferiet, sedan alla sagt godnatt. Då hon slutligen kom in i sin
sängkammare fann hon Alie stående midt i rummet med den ena armen stödd
mot den andra och handen knuten under kinden, ögonen mer än vanligt
dunkla och beslöjade, stirrande medvetslöst rakt in i ljuset, som brann
på toalettbordet. Då fru Rode närmade sig henne fick blicken åter lif,
färgen steg uppåt kinderna, hon sprang emot den gamla, kastade sig i
hennes famn och utbrast: »Nu skola vi hålla ihop, vi båda gamla! Säg,
tantis?»

Så borrade hon in ansigtet under den gamlas haka och så kom det fram med
en skälfning i stämman: »Åh, hon är den lyckligaste -- den lyckligaste
varelse på jorden!»

»Alie, älskade barn -- känner du det så? Hvarför visade du då själf
tillbaka samma lycka, då den erbjöds dig?»

Än en gång lyckades det Alie att, efter sin gamla vana, beherska sitt
känsloutbrott med ett skämt.

»En sådan fåfäng gammal mamma», ropade hon och kom åter fram med
ansigtet. »Tror hon nu inte strax att jag menar, att den största lycka
på jorden är att få hennes son till man. Nej -- hon är den lyckligaste
därför, att hon vågar tro på sin lycka. Att känna sig älskad och att
tro, att man kan göra honom lycklig, som man älskar -- ja, det är det
bästa, jag kan tänka mig. Men ser tant», hon knäppte händerna öfver den
gamlas axel och lutade smeksamt sin kind däremot. »En sådan lycka fins
bara för den Eva, som inte ännu bitit i äpplet, och som därför inte
blifvit fördrifven ur det omedvetnas paradis. Nu förstår jag mycket väl,
att det är sådana kvinnor, som männen älska.»

»Du skulle således inte bita i äpplet, Alie, om du ännu hade valet
fritt?»

Hon svarade ej strax. Hon blef stående i samma ställning och ögonen
blickade allvarsamma och grubblande framåt rummet. Slutligen upplyfte
hon hufvudet och kastade det tillbaka med en liten bestämd knyck.

»Jo», sade hon. »Det skulle jag göra ändå.»

Så kom det åter något drömmande och nästan ömt i blicken, och hon
utbrast i vek ton: »Men hon är söt, Aagot, åh, hvad hon är söt!»




Transcriber' note:

Källa: Anne-Charlotte Leffler: Ur Lifvet. Tredje Samlingen.,
Z. Hæggströms Förlags-Expedition, Stockholm 1889, pp. 1-48.

Originalets stavning och interpunktion har bibehållits.

Titelns »kvinlighet» blev i andra delen stavat »kvinnlighet». Båda
delar har därför registrerats under samma titel, »Kvinnlighet och
erotik», men respektive originalets stavning har bibehållits i
respektive individuell text.

Uppenbarliga fel har rättats (innan/efter):

   [p. 16]:
   ... säker på. Så som hon följt med hela ditt lif under under ...
   ... säker på. Så som hon följt med hela ditt lif under ...






End of Project Gutenberg's Kvinnlighet och erotik I, by Anne Charlotte Leffler

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK KVINNLIGHET OCH EROTIK I ***

***** This file should be named 40557-8.txt or 40557-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/4/0/5/5/40557/

Produced by Jens Sadowski
Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org Section 3. Information about the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    [email protected]

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.


Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org/license

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need, are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
[email protected].  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     [email protected]


Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations.
To donate, please visit: http://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.


Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.


Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     http://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.